3.1 – Mest bakom tangentbordet

Jag har förvirrat Google, pratat med doktorn, diskuterat eutanasi och skrivit en insändare.

Google-logoFörvirrande
En stor del av dagen har tillbringats bakom tangentbordet. Eller kanske framför, beroende på hur man ser det. Jag har antagligen förvirrat Google, eller rättare sagt deras annonsanpassning. Mina sök­nin­gar har bland annat bestått av sökorden Murmansk, Kyrkpressen, Sierra Leone, Jämtlands flagga och Kimitoöns kommun.

Murmansk för att jag såg början på Ville Haapasalos resa längs Ishavskusten, Kyrkpressen för att säga upp mammas exemplar, Sierra Leone för att jag ville veta mer om det fattiga, lilla landet, Jämtlands flagga för att den har samma färger som Sierra Leones och Kimitoöns kommun för att a) kolla att miljö­av­del­nin­gen fortfarande finns under Bygga och bo-länken och b) skriva ut kommunens miljö­skydds­före­skrifter.

Pratat med doktorn
Mamma nämnde ”medicin för levern” igår som hon ville sluta med så jag lämnade ett ring-besked till kommunens överläkare som jag har pratat med tidigare. Nån sån medicin får hon inte, utan hon får terminalvård, dvs smärtlindring och ett medel mot förstoppning fick jag besked om, så då kan jag tala om det för henne i morgon.

Ordet terminalvård är ju nåt helt annat för mig som jobbat i IT-branschen. Då dammsuger man CPUn (om det är en intelligent terminal), putsar bild­skär­men och rengör tangentbordet. Eller gjorde snarare förr när det ingick i serviceavtalet. Fast det sa jag inte till doktorn. 😀

Eutanasi-diskussion
Dom flesta verkar ha en åsikt om eutanasi. Mitt inlägg på FB: ”Önskar eutanasi var lagligt i det här landet också.” fick en hel del kommentarer. De flesta för, men också någon som var emot det.

Av allt att döma är begreppet inte entydigt. Råttan/Väduren skrev att det i Sverige heter ”icke livs­uppe­hållande behandling”, vilket (för mig) motsvarar passiv eutanasi. En annan bekant mejlade en kommentar där hon talade om att passiv dödshjälp praktiseras i Finland även om man inte basu­ne­rar ut det. Mycket förnuftigt och humant tycker jag.

SjukhusDäremot är jag inte för aktiv dödshjälp. Läste för ett tag sen en intervju med anhöriga till ett par som åkt till en (svindyr) klinik i Schweiz för köpa var sitt självmord. Det känns helt fel i min begreppsvärld och framkallar både av­sky och förakt för dom som säljer ”tjänsten”. Att göra pengar på nåt sånt tycker jag låter vidrigt!

Min bekant nämnde också att ett vårdtestamente underlättar för vårdpersonalen. Mamma talade igår om att jag och exet har bevittnat hennes, så det ska jag leta rätt på när jag tömmer lägenheten. Hon visste för övrigt i vilken pärm det ligger så jag vet var jag ska leta.

Det betyder att jag också ska skriva ett omgående så alla vet vad som gäller i den situationen. Jag har redan laddat ner blanketten, utformad av vicehäradshövding Paula Kokkonen, från länken ovan. För säkerhets skull googlade jag hennes namn för att verifiera att hon finns och är laglärd.

Insändare
I förrgår fick jag en papperskopia av protokollsutdraget från Tekniska nämndens möte där (upp­hö­randet av) syre­sättningen av sjön behandlades. Daphnia har tidigare skickat ut det i PDF-format till alla medlemmar och lämnar in krav på omprövning av beslutet. Mer om det rapporteras i morgon­dagens ÅU.

Idag läste jag utdraget med rödpenna i handen. Sen kastade jag mig över tangentbordet och skrev så det hettade i kinderna. Ända sen jag först läste om beslutet i tidningen har jag mentalt filat på en insändare och nu var den mogen att komma ut.

Hoppas ÅU publicerar den och att den får fler att reagera! Hittills har det varit dödstyst i fråga om kommentarer och reaktioner.

Dödshjälp

Om nån hade frågat hur jag ställer mig till eutanasi tidigare idag, hade jag säkerligen sagt att jag är för. Efter kvällens film om Jack Kevorkians kamp för dödshjälp i USA har jag modererat min upp­fatt­ning.

Att ämnet är aktuellt i Finland visste jag inte förrän jag googlade och hittade en artikel i Vasabladet från 2010 med rubriken ”Finland diskuterar eutanasi i höst”. Jag visste inte heller att en majoritet av mina lands­män är för dödshjälp, vilket Dagens Nyheters e-upplaga skriver om den 31.7.2011.

Tillbaka till filmen. Jack Kevorkian hjälpte närmare 200 människor att begå självmord och blev åtalad vid flera tillfällen men frikändes eftersom medhjälp till självmord inte var olagligt i Michigan.

Så långt hade han min fulla sympati. Men då han tog steget över till aktiv dödshjälp reste sig nack­håren. Jag förstår hans motiv till att få ett sånt fall prövat i Högsta domstolen, men jag tog avstånd från agerandet.

När filmen var slut var jag säker på vad jag tyckte. Att själv bestämma om och när jag tar mitt liv är helt i sin ordning, men så snart en annan person orsakar dödsfallet ansåg jag det måste klassas som mord. I annat fall är risken för missbruk uppenbar.

Tydligen gör man en annan bedömning i tre länder inom EU – Holland, Belgien och Luxemburg. Sen kan man förstås diskutera var man drar gränsen mellan passiv och aktiv dödshjälp?

Frågan inställer sig också om det är hu­manare att låta en människa långsamt svälta ihjäl genom att sluta med näringstillförseln än att ge henne en spruta som släcker livet omedelbart? Om jag fick och hade förmågan att välja i det fallet skulle jag säkerligen välja det senare trots allt.

I princip är jag alltså mot aktiv dödshjälp. Å andra sidan har jag bara en princip – att inte ha några principer. Måtte sunt förnuft och medicinska fakta få råda om eller när den dagen kommer!