30.3 – Från osäkerhet till bevisfört

Jag har fått rapport, Silverpilen rullar vidare, jag har bytt upp/ner? mig och dukat med vårfärg.

Rapport
I gårdagens post låg en rapport från STUK (Strålsäkerhetscentralen). Under tiden 17.1-14.3 mätte jag nämligen radon­halten i sovrummet. Enligt rapporten uppgick radonhalten till 37 Bq/m3 med en fel­mar­gi­nal på ±9 och kräver inga åtgärder, så det var ju bra.

Sen läste jag om resultatets osäkerhet: ”Den osäkerhet som anknyter till resultatet anges som ut­vidgad osäkerhet som har räknats med täckningsfaktorn k=2. Detta motsvarar en konfidensgrad på cirka 95 %.” Bra att veta eller…?

Hade det inte räckt med att konstatera att resultatet är tillförlitligt till 95 %? Vad är en täckningsfaktor??

STUKs webbsajt hittar jag en förklaring till täckningsfaktor: ” Faktor, med vilken osäkerheten multipliceras för att få utvidgad osäkerhet.” Jaha. Klart som korvspad. 😦

Faktorn används för att beräkna konfidensnivån läser jag vidare: ”Täckningsfaktorn anger konfidens­nivån: faktor 1 = konfidensnivå 68 %, faktor 2 = konfidensnivå 95 %.” Så vad är då en konfidensnivå undrar jag?

Jo, det är: ”Sannolikhet, med vilken det rätta värdet för storheten som mäts är inom fel­margi­na­ler­na.” Konfidensnivån för att jag ska begripa är därmed 0. Men tack och lov är det ju ingen som kräver det.

Silverpilen rullar vidare
Efter lunch igår lämnade jag in Silverpilen på service enligt besiktningskillens önske­mål. Dessutom skulle vinterdäcken av. Knappt två timmar senare var den klar att ”söka” som det heter på finlandssvenska. (I Sverige hade man högst antag­ligen uppfattat det så att dom tappat bort fordonet.) 😀

Enligt Husses förslag åkte jag sen raka spåret till Kimito för ombesiktning. Numera kan den lyckligtvis göras var som helst och utan tidsbokning. Förutom det tidigare besiktningsintyget visade jag också upp kvittot på reparationen. Det fick besiktningskillen att utbrista att jag åtminstone hade fått betala för åtgärden, men nu skulle han ta sig en titt.

Nere i smörjgropen konstaterade han att felen var åtgärdade och skrev ut ett nytt intyg, så nu rullar Silverpilen gladeligen vidare igen ett tag.

Bytt upp/ner? mig
Idag fattade jag ett revolutionerande beslut. Jag som ogillar att läsa på skärmen och alltid har hävdat att jag vill känna doften av trycksvärta och höra prassel när jag vänder sida i tidningen… Från och med nu läser jag ÅU enbart i digital form.

Största skälet till beslutet var priset. Ett årsabonnemang på den digitala upplagan skiljer i pris med 166,60 € jämfört med pappersversionen. Om jag mot förmodan blir välsituerad eller vill ändra mig kan jag ju alltid göra ett nytt val.

Dukat i vårfärg
Medan jag väntade på att få ”söka” bilen igår fördrev jag tiden bl a med att shoppa. Hos Wahlstens hittade jag bordstabletter i en mild vårgrön färg som passar utmärkt till mattorna i köket så jag slog till med ett köp.

I eftermiddags invigde jag dom i samband med att jag fick rå om Grisen/Tvillingen ett par timmar. Vi har bara setts som hastigast en gång sen strax före jul så det var verkligen länge sen. Följaktligen uppstod inga långa tystnader på grund av brist på samtalsämnen.

Fast dom nya bordstabletterna kommenterade hon inte eftersom hon ju inte kunde veta att dom var nya. Hon såg i stället buketten med videkissar som prydde bordet och tyckte att jag hade gjort påsk­fint.

Snart kommer Husse hem. Undrar om han märker nåt? 😀

28.11 – Efterskott och förskott

Jag väntar på publicering, firar advent i förskott och har pysslat om en dator. Mia ogillar vindstyrkan.

Väntar på publicering
I förrgår skickade jag en insändare till ÅU via deras webbformulär angående Kimitoöns Vattens pris­höj­­ningar men har inte sett till den i tid­nin­gen. Vid ett tidigare tillfälle råkade jag ut för samma sak, så jag börjar undra om dom läggs direkt i papperskorgen? Jag har nu mejlat insändaren i stället och ställt (den näsvisa) frågan till ÅU.

Det är för all del ingen brådska med publiceringen men det vore ju trevligt att se den i tryck nån gång. Nu blir det tidigast på tisdag eftersom tidningen inte kommer ut på måndagar. Eller så kanske dom har censurerat den?

AdventsstjärnaAdvent i förskott
Igår kväll spände jag på mig pannlampan och knallade upp på vinden för att hämta ad­vents­stjärnor och ‑ljusstakar. Och självfallet tände jag dom genast. Ett par dygn för tidigt men det gör inget för ingen ser dom ändå. 😀

Varje gång jag ställer fram ljusstakarna kommer jag i håg att Tigern/Lejonet avskydde ad­vents­ljus­stakar och fönsterlampor. ”Det har ju alla” tyckte hon. Jag var tvungen att hålla med henne. I Östersund var det väldans populärt. Men det hindrade mig inte, varken då eller nu. Ibland är det riktigt trevligt med konventioner.

Pysslat om en dator
Strax efter lunch idag anlände en nyligen uppgraderad dator med vidhängande ägare. Vissa in­ställ­ningar behövde justeras, liksom en del personliga anpassningar.

Jag tror ägaren blev lite chockad över hur många timmar som gick åt. Datorn hade däremot inget emot den långrandiga hanteringen. En del av justeringarna kunde jag förstås ha låtit bli men såna funktioner eller program (appar) som man aldrig använder tycker jag inte behöver ta plats i minnet och på hårddisken.

W10 2En sak gick jag dock bet på. Med jämna mellanrum meddelade datorn att den misslyckades med att installera Valfria funktioner. Oavsett hur jag trixade blev jag inte av med felet. Exakt vad som miss­lyckades framgick inte heller av inställningarna för de valfria funktionerna. Möjligen rörde det sig om en språkkollision trots att jag bytte systemspråk till svenska för Finland. I bästa fall försvinner med­delandet efter nästa kallstart.

Mia ogillar vindstyrkan
Det senaste dygnet har vinden rist i husväggarna. Så får vi tydligen ha det hela helgen enligt prog­nosen. Den här vindstyrkan ogillar Mia. Det har jag full förståelse för. Dels hör hon antagligen inte jaktbytena lika tydligt och dels är det svårt att få vittring på dom.

Men rörelser uppfattar hon förstås. Igår kväll tog hon en stor skogsmus och nu hör jag att hon har hittat ett nytt byte som hon trakasserar i verandan. Smart kisse – där blåser det ju inte. 🙂

Mia ute

24.7 – Ilsket och förvirrat

Jag har läst min insändare, lurat min omgivning och förvirrat min gamla morbror.

Läst min insändare
Idag hade ÅU publicerat min ilskna insändare. Hoppas bara att den/de som är skyldig/a också kan läsa den.

Insändare

Lurat min omgivning
Idag har jag konsulterat expertis och nödgas meddela att jag högst antagligen har lurat alla jag pratat med om det s k sjö-/abborrgräset som många kallar växten.

Så här svarade biologen på andra sidan sjön när jag undrade hur det kommer sig att det finns mot­sä­gelse­fulla uppgifter om hårslingans växtmiljö: ”Hårslinga (Myriophyllum alterniflorum) finns i både/och enl. litteraturen. Den skall ha ganska hårda bottnar. I Kråkvik finns åtminstone axslinga (M. spicatum) som skall ha näringsrikare vatten och ofta mjuka bottnar. Den blir längre och har rödaktigare stjälk.

Willow-mossaHärmed tar jag tillbaka allt jag sagt och kommer i fortsättningen att prata enbart om sjögräs, oavsett om det är slingor, nate, näckrosor eller nåt annat. Enda undantaget är Willow-mossa, för den växer i strandskvalpet och går inte att ta miste på. Hoppas jag. :-/

I min jakt på ovedersägliga fakta råkade jag få fram ett sökresultat som visade sig synnerligen in­tres­sant: VetaMix’ grundkurs i biologi för åk 7-9 där man lyssnar på två lärare som berättar om allt möjligt intressant i sjöväg. Tydligen har jag missat dom lektionerna kapitalt.

Jag lyssnade på Sjö 4, men det finns totalt sju avsnitt som varar en dryg kvart. Kan varmt rekommenderas om man har lika många kunskapsluckor som jag.

Bjarne o mammaFörvirrat min morbror
Mina närmaste släktingar består numera av min moster, min morbror och min kusin. Och idag fyller morbror Bjarne 90 år ska ni veta! Vi är rätt så seglivade i min släkt. (Själv planerar jag att leva tills jag fyller 3-siffrigt. :D)

För att han skulle få ett lite annorlunda födelsedagskort, skickade jag ett skannat foto på honom och mamma som är taget nån gång i slutet av 1930-talet tror jag. Visst är dom gulliga? 🙂 Det blev han jätteglad över sa han när han ringde och tackade.

Jag passade på att fråga om blommorna också hade kommit fram. ”Jasså var dom från dig?” undrade han. Det visade sig att han har en god vän som har postort Udden så han trodde dom var från honom eftersom jag bara hade skrivit ”… önskar vi på Udden.” Aldrig nånsin kunde jag tänka mig att det finns en ort som faktiskt heter så! Men nu har jag lärt mig det också och morbror vet vem blommorna kom ifrån.

14.11 – Överraskningar och ändrade planer

Vinterkappan innehöll en överraskning, artikeln blev insändare och loppisbordet är avbokat. Mia har blivit instängd.

VinterkappaÖverraskning i vinterkappan
Innan jag blev motståndare till pälsar köpte jag en päls­fod­rad kappa på UFF i Stockholm nån gång på 90-talet. Jag minns att jag tyckte den var rätt dyr, 600 kronor om jag minns rätt, men den verkade helt oanvänd och var varm och skön tack vare det löstagbara fodret i mullvadspäls på insidan.

Sen jag flyttade hem har jag inte använt den så den har hängt på vinden i sju år. Igår fick jag för mig att jag skulle ta ner den och eventuellt använda den vid behov. Till min förvåning satt den fast trots att jag hade hakat av den från spiken som galgen hängde på?

När jag undersökte orsaken blev jag minst sagt överraskad – det växte vildvin i den! Sen tidigare vet jag att vildvinet pinar sig in under yttertaket, men att en gren skulle leta sig in genom det lilla hålet i plastöverdraget och ner i kappan var helt oväntat. För att få loss grenen var jag tvungen att bita av den, men med mig ner följde en flera meter lång ”tarm”.

Jag tog av plastöverdraget och hängde ut den för att bättre kunna se hur jag skulle ta loss eländet som satt kvar. En av ”fångstarmarna” hade kilat in sig i pälsen så hårt att jag var tvungen att klippa bort den. Helt otroligt vilken kraft den växten har!

Från artikel till insändare
En betydligt mindre överraskning, men dock, var att ÅU igår meddelade att Daphnias artikel om sedi­ment- och vatten­under­sökningen skulle bli en insändare i dagens tidning i stället. Jag kan mycket väl förstå an­led­­ningen. Texten var ju översatt och direkt citerad ur rapporten.

Till råga på allt innehåller den ett sakfel som jag omgående måste rätta till. Men det var ju ingen över­rask­ning. Senaste tiden har det mesta jag gjort blivit fel känns det som. 😦

KalenderLoppisbordet avbokat
I samband med gårdagens klädomstuvning plockade jag i hop det som skulle säljas på loppisen. Idag avbokade jag bordet jag hade reserverat på grund av mitt dåliga minne.

Jag stannade till hos Siris matte idag för att få en uppgift jag behövde och innan vi skildes föreslog hon att jag skulle komma på middag i morgon. Men då kom jag faktiskt ihåg att morgondagen inne­håller två aktiviteter, Daphnias styrelsemöte och uppvaktning av 90-åringen, så jag undrade om det gick bra på söndag kl 16 i stället? Javisst, tyckte hon, det gick lika bra.

En liten klocka ringde lite svagt i bakhuv’et när vi avtalade dagen och tiden, men inte förrän jag kom hem lyckades den påkalla min uppmärksamhet. Söndag är ju loppisdagen! Visserligen kl 13-15 och mid­dagen var kl 16, men det skulle innebära att Mia fick vara utan matte från ca 12 till minst 18 och det går ju inte! Fyra timmar är absolut och ovillkorligen max. Alltså avbokade jag bordet och funderar nu på vad jag ska göra med allt jag plockade fram igår?

Mia instängdMia instängd
Mia höll mig givetvis sällskap igår när jag travade upp och ner mellan vinden och köket. Men sen försvann hon ur synhåll så jag antog att hon hade gått ut.

Efter ett par timmar började jag sakna henne. Det började närma sig hennes mattid och den brukar hon vara noga med. Jag gick ut och lockade på henne och räknade med att hon skulle dyka upp inom några minuter som hon oftast gör.

Men nånting sa mig att allt inte stod rätt till… Tanken föll mig in att jag kunde ha stängt in henne på vinden. Jag gick genast ut i verandan och öppnade dörren till vindstrappan. Och där stod en liten kisse snällt och väntade. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och fick ett svar som jag tolkade som ”åkejdådå, bara du inte gör om det”.

Stackars Mia, vilken matte hon har! Det här är säkert femte eller sjätte gången jag har stängt in henne nånstans. 😦

3.1 – Mest bakom tangentbordet

Jag har förvirrat Google, pratat med doktorn, diskuterat eutanasi och skrivit en insändare.

Google-logoFörvirrande
En stor del av dagen har tillbringats bakom tangentbordet. Eller kanske framför, beroende på hur man ser det. Jag har antagligen förvirrat Google, eller rättare sagt deras annonsanpassning. Mina sök­nin­gar har bland annat bestått av sökorden Murmansk, Kyrkpressen, Sierra Leone, Jämtlands flagga och Kimitoöns kommun.

Murmansk för att jag såg början på Ville Haapasalos resa längs Ishavskusten, Kyrkpressen för att säga upp mammas exemplar, Sierra Leone för att jag ville veta mer om det fattiga, lilla landet, Jämtlands flagga för att den har samma färger som Sierra Leones och Kimitoöns kommun för att a) kolla att miljö­av­del­nin­gen fortfarande finns under Bygga och bo-länken och b) skriva ut kommunens miljö­skydds­före­skrifter.

Pratat med doktorn
Mamma nämnde ”medicin för levern” igår som hon ville sluta med så jag lämnade ett ring-besked till kommunens överläkare som jag har pratat med tidigare. Nån sån medicin får hon inte, utan hon får terminalvård, dvs smärtlindring och ett medel mot förstoppning fick jag besked om, så då kan jag tala om det för henne i morgon.

Ordet terminalvård är ju nåt helt annat för mig som jobbat i IT-branschen. Då dammsuger man CPUn (om det är en intelligent terminal), putsar bild­skär­men och rengör tangentbordet. Eller gjorde snarare förr när det ingick i serviceavtalet. Fast det sa jag inte till doktorn. 😀

Eutanasi-diskussion
Dom flesta verkar ha en åsikt om eutanasi. Mitt inlägg på FB: ”Önskar eutanasi var lagligt i det här landet också.” fick en hel del kommentarer. De flesta för, men också någon som var emot det.

Av allt att döma är begreppet inte entydigt. Råttan/Väduren skrev att det i Sverige heter ”icke livs­uppe­hållande behandling”, vilket (för mig) motsvarar passiv eutanasi. En annan bekant mejlade en kommentar där hon talade om att passiv dödshjälp praktiseras i Finland även om man inte basu­ne­rar ut det. Mycket förnuftigt och humant tycker jag.

SjukhusDäremot är jag inte för aktiv dödshjälp. Läste för ett tag sen en intervju med anhöriga till ett par som åkt till en (svindyr) klinik i Schweiz för köpa var sitt självmord. Det känns helt fel i min begreppsvärld och framkallar både av­sky och förakt för dom som säljer ”tjänsten”. Att göra pengar på nåt sånt tycker jag låter vidrigt!

Min bekant nämnde också att ett vårdtestamente underlättar för vårdpersonalen. Mamma talade igår om att jag och exet har bevittnat hennes, så det ska jag leta rätt på när jag tömmer lägenheten. Hon visste för övrigt i vilken pärm det ligger så jag vet var jag ska leta.

Det betyder att jag också ska skriva ett omgående så alla vet vad som gäller i den situationen. Jag har redan laddat ner blanketten, utformad av vicehäradshövding Paula Kokkonen, från länken ovan. För säkerhets skull googlade jag hennes namn för att verifiera att hon finns och är laglärd.

Insändare
I förrgår fick jag en papperskopia av protokollsutdraget från Tekniska nämndens möte där (upp­hö­randet av) syre­sättningen av sjön behandlades. Daphnia har tidigare skickat ut det i PDF-format till alla medlemmar och lämnar in krav på omprövning av beslutet. Mer om det rapporteras i morgon­dagens ÅU.

Idag läste jag utdraget med rödpenna i handen. Sen kastade jag mig över tangentbordet och skrev så det hettade i kinderna. Ända sen jag först läste om beslutet i tidningen har jag mentalt filat på en insändare och nu var den mogen att komma ut.

Hoppas ÅU publicerar den och att den får fler att reagera! Hittills har det varit dödstyst i fråga om kommentarer och reaktioner.