28.11 – Efterskott och förskott

Jag väntar på publicering, firar advent i förskott och har pysslat om en dator. Mia ogillar vindstyrkan.

Väntar på publicering
I förrgår skickade jag en insändare till ÅU via deras webbformulär angående Kimitoöns Vattens pris­höj­­ningar men har inte sett till den i tid­nin­gen. Vid ett tidigare tillfälle råkade jag ut för samma sak, så jag börjar undra om dom läggs direkt i papperskorgen? Jag har nu mejlat insändaren i stället och ställt (den näsvisa) frågan till ÅU.

Det är för all del ingen brådska med publiceringen men det vore ju trevligt att se den i tryck nån gång. Nu blir det tidigast på tisdag eftersom tidningen inte kommer ut på måndagar. Eller så kanske dom har censurerat den?

AdventsstjärnaAdvent i förskott
Igår kväll spände jag på mig pannlampan och knallade upp på vinden för att hämta ad­vents­stjärnor och ‑ljusstakar. Och självfallet tände jag dom genast. Ett par dygn för tidigt men det gör inget för ingen ser dom ändå. 😀

Varje gång jag ställer fram ljusstakarna kommer jag i håg att Tigern/Lejonet avskydde ad­vents­ljus­stakar och fönsterlampor. ”Det har ju alla” tyckte hon. Jag var tvungen att hålla med henne. I Östersund var det väldans populärt. Men det hindrade mig inte, varken då eller nu. Ibland är det riktigt trevligt med konventioner.

Pysslat om en dator
Strax efter lunch idag anlände en nyligen uppgraderad dator med vidhängande ägare. Vissa in­ställ­ningar behövde justeras, liksom en del personliga anpassningar.

Jag tror ägaren blev lite chockad över hur många timmar som gick åt. Datorn hade däremot inget emot den långrandiga hanteringen. En del av justeringarna kunde jag förstås ha låtit bli men såna funktioner eller program (appar) som man aldrig använder tycker jag inte behöver ta plats i minnet och på hårddisken.

W10 2En sak gick jag dock bet på. Med jämna mellanrum meddelade datorn att den misslyckades med att installera Valfria funktioner. Oavsett hur jag trixade blev jag inte av med felet. Exakt vad som miss­lyckades framgick inte heller av inställningarna för de valfria funktionerna. Möjligen rörde det sig om en språkkollision trots att jag bytte systemspråk till svenska för Finland. I bästa fall försvinner med­delandet efter nästa kallstart.

Mia ogillar vindstyrkan
Det senaste dygnet har vinden rist i husväggarna. Så får vi tydligen ha det hela helgen enligt prog­nosen. Den här vindstyrkan ogillar Mia. Det har jag full förståelse för. Dels hör hon antagligen inte jaktbytena lika tydligt och dels är det svårt att få vittring på dom.

Men rörelser uppfattar hon förstås. Igår kväll tog hon en stor skogsmus och nu hör jag att hon har hittat ett nytt byte som hon trakasserar i verandan. Smart kisse – där blåser det ju inte. 🙂

Mia ute

24.7 – Ilsket och förvirrat

Jag har läst min insändare, lurat min omgivning och förvirrat min gamla morbror.

Läst min insändare
Idag hade ÅU publicerat min ilskna insändare. Hoppas bara att den/de som är skyldig/a också kan läsa den.

Insändare

Lurat min omgivning
Idag har jag konsulterat expertis och nödgas meddela att jag högst antagligen har lurat alla jag pratat med om det s k sjö-/abborrgräset som många kallar växten.

Så här svarade biologen på andra sidan sjön när jag undrade hur det kommer sig att det finns mot­sä­gelse­fulla uppgifter om hårslingans växtmiljö: ”Hårslinga (Myriophyllum alterniflorum) finns i både/och enl. litteraturen. Den skall ha ganska hårda bottnar. I Kråkvik finns åtminstone axslinga (M. spicatum) som skall ha näringsrikare vatten och ofta mjuka bottnar. Den blir längre och har rödaktigare stjälk.

Willow-mossaHärmed tar jag tillbaka allt jag sagt och kommer i fortsättningen att prata enbart om sjögräs, oavsett om det är slingor, nate, näckrosor eller nåt annat. Enda undantaget är Willow-mossa, för den växer i strandskvalpet och går inte att ta miste på. Hoppas jag. :-/

I min jakt på ovedersägliga fakta råkade jag få fram ett sökresultat som visade sig synnerligen in­tres­sant: VetaMix’ grundkurs i biologi för åk 7-9 där man lyssnar på två lärare som berättar om allt möjligt intressant i sjöväg. Tydligen har jag missat dom lektionerna kapitalt.

Jag lyssnade på Sjö 4, men det finns totalt sju avsnitt som varar en dryg kvart. Kan varmt rekommenderas om man har lika många kunskapsluckor som jag.

Bjarne o mammaFörvirrat min morbror
Mina närmaste släktingar består numera av min moster, min morbror och min kusin. Och idag fyller morbror Bjarne 90 år ska ni veta! Vi är rätt så seglivade i min släkt. (Själv planerar jag att leva tills jag fyller 3-siffrigt. :D)

För att han skulle få ett lite annorlunda födelsedagskort, skickade jag ett skannat foto på honom och mamma som är taget nån gång i slutet av 1930-talet tror jag. Visst är dom gulliga? 🙂 Det blev han jätteglad över sa han när han ringde och tackade.

Jag passade på att fråga om blommorna också hade kommit fram. ”Jasså var dom från dig?” undrade han. Det visade sig att han har en god vän som har postort Udden så han trodde dom var från honom eftersom jag bara hade skrivit ”… önskar vi på Udden.” Aldrig nånsin kunde jag tänka mig att det finns en ort som faktiskt heter så! Men nu har jag lärt mig det också och morbror vet vem blommorna kom ifrån.

4.3 – Modkrävande?

Jag har blivit medgrundare, beundrat modet, känner mig utpekad och har författat en kommentar. Mia har fått påfyllning.

Medgrundare
Under årens lopp har jag varit medlem i flera föreningar, men det är första gången i mitt liv som jag är med om att grunda en. Jag känner mig hedrad över att ha blivit tillfrågad. 🙂

Tack vare anvisningar och stadgemallar på Patent- och registerstyrelsens sajt är det inte alls kom­pli­cerat. Det tyngsta jobbet är att formulera syfte och verksamhetsbeskrivning. Lyckligtvis står en av de andra grundarna för den delen. För att grunda en förening krävs nämligen minst tre personer.

IsåkareModigt
Medan jag stod ute och pratade med skydds­lingens mamma i söndags hördes ett mysko ljud nerifrån sjön, isen krasade. Ljudet uppstod av att ett gäng modiga skridskoåkare defilerade in i viken.

”Att dom törs” var vår spontana kommentar, men enligt tillförlitlig källa var isen 30 cm tjock för några dar sen så det kanske inte krävdes nåt större mod? Fast sen dess har vi haft plusgrader varenda dag och på sin höjd runt 0 på nätterna så det lär väl ha tärt på lagret.

Idag knackade en ung man klädd i hjälm och arbetskläder på. Han undrade om han fick parkera bilen bredvid Silverpilen och om isen höll? Han och hans kollega skulle röja elledningen på Långholmen. Första frågan var ju enkel att besvara, men den andra fick svaret ”Jag kan inte garantera att den håller.” Efter nån timme var bilen borta så tydligen höll den. Eller så vågade dom inte alls ge sig ut på den?

Utpekad
För några dar sen fick jag ett sånt där brev från Birkalands cancerförening igen. Vår kommun sponsrar screening av tarmcancer för gamlingar i min ålder. Det är förstås bra, men efter att ha läst an­vis­nin­gar­na kändes det lika motigt som förra gången.

Tre avföringsprover ska skickas in och tre dagar före och under provtagningen ska man ”undvika rått kött, blodrätter, lever och C-vitaminprodukter (dos över 250 mg).” Nu hade jag ju läst fel ser jag… Jag tyckte det stod ”rött kött” men så var det alltså inte.

Råttkött får man tydligen också äta. Huvudsaken att det inte är rått. 250 mg C-vitamin motsvarar väl hela min årskonsumtion, så där är det inga problem. 😀

Förra gången jag var utvald/utpekad struntade jag i det, men den här gången ska jag nog nappa på ”erbjudandet”. Att peta i avföring är ju inte direkt min favorit­syssel­sättning, men jag överlever nog.

Kommentar
I dagens ÅU hade Hans Rosing skrivit en insändare som fick mina nackhår att resa sig… Han hävdar att datorer och ordbehandlingsprogram tar kål på vår personlighet och fortsatte med att fördöma i stort sett allt i modern teknikväg.

Mia på brickbordetDet fick mig (förstås) att hetta till. På sittande stjärt författade jag en syrlig kommentar som jag skickade in till ÅU för en stund sen. Möjligen var hans inlägg avsett som en provokation men så upplevde jag den inte, därav min inspiration.

Påfyllning
I söndags fick Mia påfyllning av sin favorit­delikatess, torkade mujkor. Vik Husse fortsätter skämma bort henne.

Det är för all del tredubbelt nöje. På så sätt får två människor också sällskap och tillfälle att umgås. 🙂

8.1 – Engagemang

Jag har jagat en hemvårdschef, fått min insändare publicerad, besökt simstranden och mamma förstås.

Fråga till hemvårdschefen
Hemvården i distriktet som mamma tillhör i Helsingfors har fortfarande kvar nyckel till hennes lägen­het. Via den rara och hjälpsamma socialarbetaren på Storkärrs sjukhus fick jag namn och telefon­nummer till hemvårdschefen som jag har sökt och bett ringa upp.

Min idé var nämligen att hemvården kanske kunde vara så hygglig och returnera mammas hjälp­me­del till Hjälpmedelscentralen i samma veva som dom återlämnade nyckeln. Hjälpmedelscentralen har på min mejlfråga om någon kunde hämta dom den 23.1 meddelat att hjälpmedlen kan lämnas in mellan 8-17. Hjälpsammare än så är dom inte.

Idag fick jag äntligen kontakt med en dam på hemvården. Hon var mycket förstående och sa att det gick bra att göra som jag föreslog. Skönt, då var det ett problem mindre.

Insändaren publicerad
Idag var min insändare i ÅU publicerad (se inlägget den 3.1) i exakt samma ordalydelse som jag hade skrivit den. Flera personer har kommenterat och tyckt att den är välformulerad. Tack för det! Det är svårt att vara saklig när man är känslomässigt engagerad, men jag försökte mitt bästa.

Insändare

Besök i simstranden
Igår ringde en reporter från Yle Åboland på inrådan av Daphnias ordförande. Hon frågade om jag ställde upp på en intervju idag. Radion ville höra vilka skäl vår förening har för sitt klagomål över Tekniska nämndens beslut.

Vi kom överens om att träffas klockan 11 vid Folkhälsans simstrand vid Furulund eftersom de nya fastig­hets­ägarna vid stranden i Kärra inte tillåter nerfart längre. Simstranden är väl den enda strand­remsan som är allmän numera?

Intervju och fotografering var klar på 20 minuter. Reportern var föredömligt opartisk, jag kunde omöjligt avgöra om hon hade tagit egen ställning och i så fall för vad.

Undrar om hon tänker klippa bort mitt sista svar? Hon frågade vad jag kände när jag tittade ut över sjön? ”Kärlek” svarade jag utan ett ögonblicks tvekan. 🙂

Intervjun planeras sändas i morgon bitti kl 7:45 tror jag hon sa? Antar hon menade på Radio Vega. Jag erkände att jag är dålig på att lyssna på radio och frågade om jag kan lyssna på webbsajten i stället. Jodå, det kan man försäkrade hon.

Mamma o Mia

Mamma på besök påsken 2013

Besök hos mamma
Efter intervju och mathämtning fortsatte jag till Kimito för dagens besök hos mamma. Jag hade gott om tid och kunde därför svänga in till butiken och köpa hennes favoritjuice. Äppelmusten hon gillade är tyvärr slut för säsongen.

Stackars mamma, hon hade haft diarré under natten och morgonen. Fast nu kändes det bättre sa hon. Jag hjälpte henne att sätta sig upp på sängkanten när lunchen serverades och satt bredvid medan hon åt. Jag har en känsla av att hon åt upp hela portionen bara för att jag satt där. Men bra så, även om hon klagade över att hon hade ätit för mycket.

Trots att hon inte använder mobilen verkar det vara viktigt för henne att den fungerar och att hon kan hantera den. Jag lyckades äntligen hitta inställningen där man kan slå av PIN-kodsinmatningen så hon slipper den detaljen i fortsättningen.

Oavsett hur många gånger jag upprepade att den röda knappsymbolen är för av och på och den gröna för att svara på samtal blev det fel. Inte ens förklaringen vänster och höger hjälpte, så vi kom överens om att jag sätter dit klisterlappar i färg nästa gång vi ses. Den senast lagrade informationen i hennes hjärna verkar vara på väg att för­svinna.

Jag frågade om hon ville att jag skulle ta med mig rabarberkräm (som jag vet att hon gillar) med visp­grädde nästa gång? Jo, det ville hon. Och jag fick gärna lämna kvar rabarberfibrerna (som jag brukar) påpekade hon. Jag kunde ta med en vit skål som finns i skåpet ovan­för diskbänken.

Hon tänkte förstås på sin lägenhet och skakade lite på huvudet åt sitt misstag när jag sa att jag inte hade lust att åka till Helsingfors och hämta den. Det var också noga att jag tog med en dessertsked i stället för soppsked. Sen långt tillbaka vet jag att hon ogillar stora skedar så det var inget oväntat. 🙂

3.1 – Mest bakom tangentbordet

Jag har förvirrat Google, pratat med doktorn, diskuterat eutanasi och skrivit en insändare.

Google-logoFörvirrande
En stor del av dagen har tillbringats bakom tangentbordet. Eller kanske framför, beroende på hur man ser det. Jag har antagligen förvirrat Google, eller rättare sagt deras annonsanpassning. Mina sök­nin­gar har bland annat bestått av sökorden Murmansk, Kyrkpressen, Sierra Leone, Jämtlands flagga och Kimitoöns kommun.

Murmansk för att jag såg början på Ville Haapasalos resa längs Ishavskusten, Kyrkpressen för att säga upp mammas exemplar, Sierra Leone för att jag ville veta mer om det fattiga, lilla landet, Jämtlands flagga för att den har samma färger som Sierra Leones och Kimitoöns kommun för att a) kolla att miljö­av­del­nin­gen fortfarande finns under Bygga och bo-länken och b) skriva ut kommunens miljö­skydds­före­skrifter.

Pratat med doktorn
Mamma nämnde ”medicin för levern” igår som hon ville sluta med så jag lämnade ett ring-besked till kommunens överläkare som jag har pratat med tidigare. Nån sån medicin får hon inte, utan hon får terminalvård, dvs smärtlindring och ett medel mot förstoppning fick jag besked om, så då kan jag tala om det för henne i morgon.

Ordet terminalvård är ju nåt helt annat för mig som jobbat i IT-branschen. Då dammsuger man CPUn (om det är en intelligent terminal), putsar bild­skär­men och rengör tangentbordet. Eller gjorde snarare förr när det ingick i serviceavtalet. Fast det sa jag inte till doktorn. 😀

Eutanasi-diskussion
Dom flesta verkar ha en åsikt om eutanasi. Mitt inlägg på FB: ”Önskar eutanasi var lagligt i det här landet också.” fick en hel del kommentarer. De flesta för, men också någon som var emot det.

Av allt att döma är begreppet inte entydigt. Råttan/Väduren skrev att det i Sverige heter ”icke livs­uppe­hållande behandling”, vilket (för mig) motsvarar passiv eutanasi. En annan bekant mejlade en kommentar där hon talade om att passiv dödshjälp praktiseras i Finland även om man inte basu­ne­rar ut det. Mycket förnuftigt och humant tycker jag.

SjukhusDäremot är jag inte för aktiv dödshjälp. Läste för ett tag sen en intervju med anhöriga till ett par som åkt till en (svindyr) klinik i Schweiz för köpa var sitt självmord. Det känns helt fel i min begreppsvärld och framkallar både av­sky och förakt för dom som säljer ”tjänsten”. Att göra pengar på nåt sånt tycker jag låter vidrigt!

Min bekant nämnde också att ett vårdtestamente underlättar för vårdpersonalen. Mamma talade igår om att jag och exet har bevittnat hennes, så det ska jag leta rätt på när jag tömmer lägenheten. Hon visste för övrigt i vilken pärm det ligger så jag vet var jag ska leta.

Det betyder att jag också ska skriva ett omgående så alla vet vad som gäller i den situationen. Jag har redan laddat ner blanketten, utformad av vicehäradshövding Paula Kokkonen, från länken ovan. För säkerhets skull googlade jag hennes namn för att verifiera att hon finns och är laglärd.

Insändare
I förrgår fick jag en papperskopia av protokollsutdraget från Tekniska nämndens möte där (upp­hö­randet av) syre­sättningen av sjön behandlades. Daphnia har tidigare skickat ut det i PDF-format till alla medlemmar och lämnar in krav på omprövning av beslutet. Mer om det rapporteras i morgon­dagens ÅU.

Idag läste jag utdraget med rödpenna i handen. Sen kastade jag mig över tangentbordet och skrev så det hettade i kinderna. Ända sen jag först läste om beslutet i tidningen har jag mentalt filat på en insändare och nu var den mogen att komma ut.

Hoppas ÅU publicerar den och att den får fler att reagera! Hittills har det varit dödstyst i fråga om kommentarer och reaktioner.

2.12 – Insändare

Följande text är min insändare i Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser.

Gammal + sjuk = Värdelös
Så länge vi är någorlunda friska och oavsett ålder klarar oss själva är samhället villigt att bistå. Men när vi passerat 80, är sjuka och både fysiskt och psykiskt nerbrutna, då är vi inget värda längre och har framför allt inget att säga till om. Åtminstone verkar det fungera så i Helsingfors.

VårdSen den 28 oktober har jag på nära håll bevittnat hur en åldring blir behandlad. Efter en och en halv månads sjukhusvistelse ansågs min mor kunna klara sig hemma med hemvårdens hjälp. Efter hand som cell­gifts­be­hand­lingarna har fortsatt, har hon mått allt sämre och blivit allt svagare. Idag är hon akut intagen för tredje gången.

Att hon själv känner att hon inte klarar sig hemma tar man ingen som helst hänsyn till. Rent medi­cinskt bedöms hon vara i till­räck­ligt gott skick. Förmodligen har sjukvården rätt i sin medicinska bedömning, men då frågar man sig varför det inte tas nån hänsyn till hennes psykiska skick och hennes egen bedöm­ning?

Hemvården upplever hon som i det närmaste obefintlig. Man kollar att hon lever två gånger om dagen, i övrigt får hon klara sig själv bäst hon kan. Vilket hon upplever att hon inte gör. Är det rätt att vi automatiskt skall anses vara värdelösa och omyndigförklarade för att vi är gamla, sjuka och svaga?

Situtationen för mig som anhörig är inte mycket bättre. Jag har ingen rätt att ta del av eventuell behandling eller medicinska åtgärder har jag blivit upplyst om när jag har försökt.

Det är förstås möjligt att det här fallet är ett undantag, men det gör inte saken bättre. Med tanke på kommande inbesparingar kan vi utgå från att det blir regel. Institutionsvården är för dyr, så vi ska ”vårdas” hemma, helst tills vi dör – gärna så snart som möjligt.