adventsljus

av

3.12 – Fram till första advent

Vi har ätit lutfisk, hälsat på hos kassören och genomfört ett föreningsevenemang. Jag har (haft?) dator­pro­blem, tagit fram adventsljusstakarna och gjort bort mig igen.

Ätit lutfisk
Visst är det gott med lutfisk? Om man råkar gilla det vill säga. Det gör vi alla tre på Udden och i tisdags gottade vi oss med det.

Enda problemet var att fisken inte blev klar samtidigt som potatisen. Antingen hade ugnen fått ”kall­brand” eller så var det nåt fel på kocken? Det löste sig dock snabbt genom att flytta ut formen på vedspisen.

Hälsat på hos kassören
På torsdag eftermiddag knackade vi på hos föreningens kassör. Dels för att hantera en del bokförings­frågor och dels för att instruera i datorhantering.

Det blev som vanligt ett långt besök. När ”jobbet” var avklarat bads vi sätta oss runt det dukade kaffe­bordet och där blev vi sittande rätt länge. Kassörens man gjorde oss givetvis sällskap.

Genomfört föreningsevenemang
Igår presenterade föreningens sekreterare ”Stupade i bygden” för drygt ett tjugotal åhörare i Kärra kafé. Presentationen utgjorde vårt program för att fira Finland 100 år, där vi utgick från porträtten i Dragegården.

För att levandegöra de stupade krävdes dock en hel del utforskning och tilläggsmaterial, så det har krävt både tid och möda att sammanställa det hela. Enligt åhörarna var det en fin presentation, så då tror vi på det.

Förutom lokal, bidrog Kärrabuktens byaråd med en gräddtårta för 20 personer, vilket förstås mottogs med tacksamhet.

Datorproblem
I onsdags började problemen hopa sig. För att logga in på datorn gick det åt långt mer tid än vanligt och krävde dessutom en omstart för att leda till önskat resultat. Torsdagen, fredagen och lördagen gick i samma stil trots diverse felsökning och en systemåterställning. Suck och stön.

Sista chansen var att återställa datorn till den 21.11, vilket jag hade planerat göra idag, men plötsligt har den rättat till sig verkar det som? ”Den som äter lever får se” brukade en f d kollega säga.

Adventsljusstakarna framme
Igår tyckte jag det var dags att plocka fram adventsljusstakarna. Och idag har vi tänt det första adventsljuset förstås.

Ljusstaken med levande adventsljus hade jag tänkt dekorera med ”skogsmaterial”, men vädret var inte alls på min sida, det har regnat i stort sett hela dan. Och klockan fyra är det ju redan mörkt, så jag skjöt upp planerna till en annan dag.

Gjort bort mig igen
Bland dom värre tavlorna jag har lyckats med idag är att sabba Husses kalender för ung­doms­före­nin­gens lokalbokning som han ansvarar för. Det kändes verkligen himla onödigt. 😦

Att jag också slarvade bort ett USB-minne krävde en del tidsspillan det också… Sen sa Husse ett för­lö­sande ord: ”Pärmen”. Javisst ja, jag hade ju använt det som bokmärke när jag bläddrade i väglagets pärm!

Mojängen till mitt mobila bredband är däremot fortfarande puts väck. Men nån gång kanske den också hittas?

av

28.11 – Mestadels behagligt

Lillajul och första advent är avverkade, jag är bortskämd, eldar och störs av ”nattshower”.

Lillajul och första advent
I år hade jag full koll på lillajul. Hembygdsföreningen firade den nämligen i Dragegården med glögg och julklappskorg kl 14-16. För den som undrar när lillajul infaller, kan meddelas att det alltid är lördagen före första advent.

julgubbenHusse hade det ärofyllda uppdraget att agera julgubbe och var dagen till ära ”utsmyckad”. Hans händiga dotter hade knåpat i hop en lämplig dräkt, fullbordad av en tomteluva som stod sig fint till hans skägg.

Veckans tebesök blev av ovanstående anledning flyttad till första advent och fick den här gången ett avvikande pro­gram. Vik Husse anlände i vanlig tid, men efter en timme förflyttade vi oss enligt över­enskommelse till Husses matbord för att smörja kråset med nyrökt regnbågsforell och potatismos. Jättegott!

Som dessert gick vi loss på medhavda bullpåsar och pratade bort en timme till på Udden i skenet av det första adventsljuset. Sen var det dags att säga hej då för den här gången. En trivsam och mycket behaglig dag med två personer som står mig nära. 🙂

Bortskämd
Det känns oerhört lyxigt att få hjälp med ved och vatten, bli bjuden på mat och däremellan få njuta av meningsfulla dis­kussioner. Fast det viktigaste och absolut värdefullaste är förstås att bli accepterad som den jag är.

Med tanke på att jag har levt största delen av mitt liv som singel, känner jag mig privilegierad och bortskämd. Men jag vänjer mig säkert och hoppas innerligt jag inte gör misstaget att ta saker och ting för givet! Det vore ödesdigert.

eldEldar
Efter hand som yttertemperaturen har sjunkit, har vedförbrukningen ökat. Än så länge räcker dagliga bra­sor och ett element för att hålla värmen.

Fast när Husse är borta blir det två. Utan hans kropps­värme blir det kallt i sovrummet har jag märkt. Ytterligare en god egenskap han har. 😉

Störd av ”nattshower”
Kallare ute betyder att Uddens fyrfotade ”husdjur” har utökats. Med hur många har jag ingen aning om. Och vill heller inte veta! :-/

Deras favorittillhåll är olyckligtvis på mellantaket och i sovrumsväggarna vilket innebär ofta åter­kom­mande ”nattshower” som stör sömnen. Mia följer förhoppningsfullt ljuden av dom springande tassarna med blicken. Hon önskar förstås inget hellre än att dom ska dimpa ner på täcket så hon får sig ett mellanmål.

skogsmus-3Sällskapet verkar också bestå av (minst) en fiende till inkräktarna… Vid ett par tillfällen har ljudet av dom springande tassarna upp­hört helt abrupt eller ändrats till nåt som närmast kan beskrivas som klor som släpas på underlaget.

Det enda tänkbara djuret är en vessla kom Husse och jag fram till. Men det kanske finns andra små rovdjur som håller till i trånga utrymmen och kalasar på möss?

Det må nu vara vilket som helst, jag uppskattar ”renhållningen” storligen. Förutsatt att jag inte inbillar mig eller har hört fel?

av

28.11 – Efterskott och förskott

Jag väntar på publicering, firar advent i förskott och har pysslat om en dator. Mia ogillar vindstyrkan.

Väntar på publicering
I förrgår skickade jag en insändare till ÅU via deras webbformulär angående Kimitoöns Vattens pris­höj­­ningar men har inte sett till den i tid­nin­gen. Vid ett tidigare tillfälle råkade jag ut för samma sak, så jag börjar undra om dom läggs direkt i papperskorgen? Jag har nu mejlat insändaren i stället och ställt (den näsvisa) frågan till ÅU.

Det är för all del ingen brådska med publiceringen men det vore ju trevligt att se den i tryck nån gång. Nu blir det tidigast på tisdag eftersom tidningen inte kommer ut på måndagar. Eller så kanske dom har censurerat den?

AdventsstjärnaAdvent i förskott
Igår kväll spände jag på mig pannlampan och knallade upp på vinden för att hämta ad­vents­stjärnor och ‑ljusstakar. Och självfallet tände jag dom genast. Ett par dygn för tidigt men det gör inget för ingen ser dom ändå. 😀

Varje gång jag ställer fram ljusstakarna kommer jag i håg att Tigern/Lejonet avskydde ad­vents­ljus­stakar och fönsterlampor. ”Det har ju alla” tyckte hon. Jag var tvungen att hålla med henne. I Östersund var det väldans populärt. Men det hindrade mig inte, varken då eller nu. Ibland är det riktigt trevligt med konventioner.

Pysslat om en dator
Strax efter lunch idag anlände en nyligen uppgraderad dator med vidhängande ägare. Vissa in­ställ­ningar behövde justeras, liksom en del personliga anpassningar.

Jag tror ägaren blev lite chockad över hur många timmar som gick åt. Datorn hade däremot inget emot den långrandiga hanteringen. En del av justeringarna kunde jag förstås ha låtit bli men såna funktioner eller program (appar) som man aldrig använder tycker jag inte behöver ta plats i minnet och på hårddisken.

W10 2En sak gick jag dock bet på. Med jämna mellanrum meddelade datorn att den misslyckades med att installera Valfria funktioner. Oavsett hur jag trixade blev jag inte av med felet. Exakt vad som miss­lyckades framgick inte heller av inställningarna för de valfria funktionerna. Möjligen rörde det sig om en språkkollision trots att jag bytte systemspråk till svenska för Finland. I bästa fall försvinner med­delandet efter nästa kallstart.

Mia ogillar vindstyrkan
Det senaste dygnet har vinden rist i husväggarna. Så får vi tydligen ha det hela helgen enligt prog­nosen. Den här vindstyrkan ogillar Mia. Det har jag full förståelse för. Dels hör hon antagligen inte jaktbytena lika tydligt och dels är det svårt att få vittring på dom.

Men rörelser uppfattar hon förstås. Igår kväll tog hon en stor skogsmus och nu hör jag att hon har hittat ett nytt byte som hon trakasserar i verandan. Smart kisse – där blåser det ju inte. 🙂

Mia ute

av

1.12 – Från ljus till släktingar

Jag har rationaliserat, idkat trädgårdsarbete, stängt in Mia, öppnat en lucka, tagit rattmuffen i bruk och har nästan kusiner.

AdventsljusRationaliserat
Jag har visserligen ett antal adventsljusstakar, men i år rationaliserade jag bort dom tack vare för­sla­get från damen i Pappersboden när jag var där senast. Igår tände jag i stället ett ljus med dagnummermärkning som gör samma verkan. På så sätt spar jag ljus dessutom. 😉

Trädgårdsarbete
Min höststädning på tomten avslutades ju för länge sen, men då erkände jag inte att jag hade fuskat. Eller egent­li­gen var det så att vissa växter ännu var gröna tack vare det milda vädret och då hade jag inte hjärta att klippa ner dom.

Igår eftermiddag blev jag inspirerad till trädgårdsarbete, möjligen tack vare att solen glimtade fram i ett par minuter. Det blev två skottkärror med en blandning av döda växter och löv, sen föll mörkret.

Att kratta löv 1a advent hör verkligen inte till vanligheterna, inte ens för min del, men på vissa ställen behövde dom tas bort tyckte jag. När jag väl fick loss dom från marken var dom lätta att hantera. -3,8 stod termo­me­tern på när jag kom in strax efter fem så jag förstår varför dom satt fast och det frasade om dom.

Mia instängd
Mia höll mig sällskap mesta delen av tiden, men när jag gick in syntes hon inte till. Jag antog att hon antin­gen hade lagt sig uppe på vinden (dörren dit stod öppen) eller gått på jakt. Men det var liksom nåt som inte stämde, hon brukar ju alltid komma springande när hon hör att jag går in?

Efter en halv timme bestämde jag mig för att kolla att jag inte stängt in henne igen. Hon var varken i boden eller i vedlidret och hade följt med ut från källaren, så det fanns bara ett ställe till: ”alustan”, dvs förrådet under huset. När jag öppnade dörren stod hon med framtassarna på tröskeln och väntade. Stackars Mia, vilken matte hon har. 😦

Lucka 1Öppnat en lucka
Idag var det då dags att ta fram Röda Korsets julkalender och öppna första luckan. Så gammal blir jag nog aldrig att jag skulle missa julkalendern – förutsatt att jag får ha minnet i någorlunda behåll. Lika roligt varje år.

Rattmuffen i bruk
Det var visserligen bara 1,9 minusgrader vid lunch­tid idag men jag beslöt ändå starta motor- och kupévärmaren eftersom jag var tvungen att åka till butiken. Såååå skönt att sätta sig i en varm bil och så gläder jag samtidigt elbolaget.

Förutom kassen och ett brev jag skulle lämna på vägen hade jag med mig rattmuffen. Hur varmt det än är i bilen är ratten kall. Jag har sett att det numera finns bilmodeller med rattvärme, men muffen gör nästan samma verkan och så drar den definitivt mindre ström.

Nästan kusiner
Visst är det fantastiskt att efter 62 år komma på att barnen till min fosterfars brorson och –dotter kunde vara mina kusiner? Fast bara nästan eftersom min fosterfar inte var min biologiska far. Då räknas det förstås inte.

Hur som helst gillar jag dom alla oavsett om vi är släkt eller inte. Förresten var brorsonens fru småkusin med min biologiska mor, så lite släkt är jag med vissa trots allt. Klart trevligt med släktingar man gillar. 🙂

av

15.12 – Tredje advent

Jag har tänt tredje adventsljuset och ätit tidig lunch, slängt hårvaxet och fått eftermiddagskaffe. Mia har haft ”hobbyverkstad” i köket.

3e adventTredje adventsljuset
I morse var det väckning onödigt tidigt, dvs strax efter sex, men jag beslöt strunta i Mias upp­ford­rande jamanden och bryska väck­nings­försök. Till slut resignerade hon och la sig intill mig och som­na­de om.

Tjugo över sju vaknade jag ”på riktigt”, kelade en stund med min sängkamrat, sen steg vi upp båda två. Jag tände tredje adventsljuset och njöt av att kunna knäppa på vatten­ko­ka­ren i stället för att elda och värma vatten på spisen. Det är rätt så nyttigt med elavbrott, då uppskattar man det man annars tar för givet.

Den tidiga frukosten innebar att det blev tidig lunch. Redan vid halv tolv-snåret var jag hungrig och värmde en soppa (som lämnade en hel del övrigt att önska).

Ajöss till hårvaxet
Efter den s k maten beslöt jag städa badrumsskåpet. Det har jag inte gjort sen jag köpte det 2008, så det var ju på tiden. Glashyllorna såg bedrövliga ut.

Städningen innebar en automatisk inventering. Bland annat hittade jag en burk hårvax som jag knappt har använt och aldrig gillat. Jag har ingen aning om när jag köpte det, men vet att jag inte har köpt det här i landet, så det var minst sex år gammalt.

Innan jag slängde burken försäkrade jag mig om att jag fortfarande ogillade det. Jag tog en liten dutt och kletade in på hjässan. Håret blev precis så kladdigt som jag hade förväntat mig så ajöss med den burken.

Eftermiddagskaffe hos grannen
Efter avslutad städning tänkte jag mig en soppromenad, men upptäckte att det regnade så jag ställ­de in den. För att ändå göra nåt nyttigt drog jag upp köksklockan och pysslade med en del annat.

Nästa gång jag kollade hade regnet upphört så jag klädde på mig och frågade Mia om hon ville följa med. Det ville hon.

När jag hade slängt soporna svängde vi ner till herr och fru grannen för att höra och se vad dom hade för sig. Mia var in en sväng men föredrog sen att gå ut och se sig om.

Jag hade faktiskt inte tajmat besöket med kaffetid och hade ingen koll på klockan men fru grannen bestämde att det var kaffedags så jag ”fogade” mig, kaffe lät gott. Som vanligt hade hon ”inte mycket att bjuda på”. 😀

Mia höll sig tydligen i närheten för när det var dags att gå hem behövde jag bara tala om att vi skulle gå hem så kom hon springande. Duktig kisse.

Näbbmus”Hobbyverkstad”
Mia fick sin middag när vi kom hem och gick sen ut. En stund efter att jag börjat skriva det här in­lägget hörde jag henne jama och öppnade dörren. Jag borde ha anat oråd när hon jamade i stället för att ringa på klockan.

Det är rätt länge sen hon hade med sig nåt levande byte in men idag tyckte hon av allt att döma att det var lämpligt att utöva sin ”hobby” i köket. Lyckligtvis blev det ingen långkörare och några mat­rester blev det heller inte.

Jag hörde knastret när hon satte tänderna i bytet och förväntade mig att hon skulle lämna en del, men allt försvann ner i magen, följt av lite torrfoder. Inte bara duktig utan också en prudentlig kisse. 🙂