8.10 – Kallt och kulturellt

Rattmuffen har kommit fram, jag har köpt tallriksskärvor, säljer böcker och vykort och har varit kulturell. Trappan är vinterbonad.

Rattmuffen har kommit fram
På väg till kursen i tisdags kväll insåg jag att det är läge för rattmuff. Jag hann ända fram till Västanfjärd innan jag hade värmt upp ratten. Inga handskar hade jag heller, så följaktligen var fingrarna stelfrusna innan jag var framme. Men igår åkte den på så nu kan jag köra utan handskar ett tag till.

Lauras VintageKöpt tallriksskärvor
På den här ön finns mängder av duktiga konstnärer! Och bredden är stor, allt från hantverk och konst till keramik och fotografering. Ett av företagen, Lauras Vintage, har spe­ciali­se­rat sig på att återvinna olika material och skapa nytt av dom. Mig veterligen är hon den enda här på ön som säljer tallriksskärvor omgjorda till smycken?

På företagets FB-sida fick jag syn på dom återanvända skärvorna och föll pladask för ett par blommiga kreationer (se bilden). Ju äldre jag blir, desto ”blommigare” blir jag har jag märkt.

Säljer böcker och vykort
För att finansiera mina (spontana) inköp har jag lagt ut böcker till försäljning i en FB-grupp och försöker via en annan FB-grupp bli av med åter­sto­den av vykorten jag sålde för några år sen. Ett par böcker har redan fått nya ägare och vykorten tycks också gå åt, så snart kan jag köpa nåt igen. 😀

Varit kulturell
Igår hade jag ärende till Dalsbruk och beslöt att samtidigt ta en titt på ett par utställningar. I ämbets­huset (kommunhuset) pågår en fotoutställning där mina forna kolleger i fotoklubben har ställt ut sina alster och i Rosala Handelsbod kan man se Det här vill jag säga.

Rosala hbAv fotona gillade jag bara ett fåtal eftersom jag föredrar naturbilder. Dessutom får dom i mitt tycke inte vara alltför ”behandlade” även om temat förtrollning kan locka fantasin.

Utställningen Det här vill jag säga var ett Norpas-projekt som har fått förlängd visningstid. Det är det värt! Ett antal män och kvinnor i 80-års åldern har intervjuats om sina liv. Samtliga bor på ön. Bland de intervjuade hittade jag till min överraskning två f d kurs­del­tagare.

Jag tillbringade säkert närmare en timme i handels­bo­dens övervåning innan jag hade tittat på allt och läst alla livs­historier (och fotograferat dom). Den hemtrevliga inredningen gör att man trivs och gärna förlänger besöket.

Trappan är vinterbonad
Dom senaste två nätternas minusgrader fick mig att raskt ta i tu med att städa bort sommaren. Både bersån och trappan tömdes på möbler och allt annat sommarjox som har legat framme.

Det enda som återstår är enstaka sommarblommor som ska ”pensioneras” och vattentunnan vid trappan. Efter två timmars kånkande och fixande beslöt jag spara resten till en annan dag.

Vinterbonat

1.12 – Från ljus till släktingar

Jag har rationaliserat, idkat trädgårdsarbete, stängt in Mia, öppnat en lucka, tagit rattmuffen i bruk och har nästan kusiner.

AdventsljusRationaliserat
Jag har visserligen ett antal adventsljusstakar, men i år rationaliserade jag bort dom tack vare för­sla­get från damen i Pappersboden när jag var där senast. Igår tände jag i stället ett ljus med dagnummermärkning som gör samma verkan. På så sätt spar jag ljus dessutom. 😉

Trädgårdsarbete
Min höststädning på tomten avslutades ju för länge sen, men då erkände jag inte att jag hade fuskat. Eller egent­li­gen var det så att vissa växter ännu var gröna tack vare det milda vädret och då hade jag inte hjärta att klippa ner dom.

Igår eftermiddag blev jag inspirerad till trädgårdsarbete, möjligen tack vare att solen glimtade fram i ett par minuter. Det blev två skottkärror med en blandning av döda växter och löv, sen föll mörkret.

Att kratta löv 1a advent hör verkligen inte till vanligheterna, inte ens för min del, men på vissa ställen behövde dom tas bort tyckte jag. När jag väl fick loss dom från marken var dom lätta att hantera. -3,8 stod termo­me­tern på när jag kom in strax efter fem så jag förstår varför dom satt fast och det frasade om dom.

Mia instängd
Mia höll mig sällskap mesta delen av tiden, men när jag gick in syntes hon inte till. Jag antog att hon antin­gen hade lagt sig uppe på vinden (dörren dit stod öppen) eller gått på jakt. Men det var liksom nåt som inte stämde, hon brukar ju alltid komma springande när hon hör att jag går in?

Efter en halv timme bestämde jag mig för att kolla att jag inte stängt in henne igen. Hon var varken i boden eller i vedlidret och hade följt med ut från källaren, så det fanns bara ett ställe till: ”alustan”, dvs förrådet under huset. När jag öppnade dörren stod hon med framtassarna på tröskeln och väntade. Stackars Mia, vilken matte hon har. 😦

Lucka 1Öppnat en lucka
Idag var det då dags att ta fram Röda Korsets julkalender och öppna första luckan. Så gammal blir jag nog aldrig att jag skulle missa julkalendern – förutsatt att jag får ha minnet i någorlunda behåll. Lika roligt varje år.

Rattmuffen i bruk
Det var visserligen bara 1,9 minusgrader vid lunch­tid idag men jag beslöt ändå starta motor- och kupévärmaren eftersom jag var tvungen att åka till butiken. Såååå skönt att sätta sig i en varm bil och så gläder jag samtidigt elbolaget.

Förutom kassen och ett brev jag skulle lämna på vägen hade jag med mig rattmuffen. Hur varmt det än är i bilen är ratten kall. Jag har sett att det numera finns bilmodeller med rattvärme, men muffen gör nästan samma verkan och så drar den definitivt mindre ström.

Nästan kusiner
Visst är det fantastiskt att efter 62 år komma på att barnen till min fosterfars brorson och –dotter kunde vara mina kusiner? Fast bara nästan eftersom min fosterfar inte var min biologiska far. Då räknas det förstås inte.

Hur som helst gillar jag dom alla oavsett om vi är släkt eller inte. Förresten var brorsonens fru småkusin med min biologiska mor, så lite släkt är jag med vissa trots allt. Klart trevligt med släktingar man gillar. 🙂

16.3 – Veckoslutsprogram

Det som var löjeväckande i fredags är på sin plats igen, jag har upplevt en ”klyvsexa”, kommit lindrigt undan och överträffat mig själv.

På sin plats igen
I fredags kändes det löjeväckande att köra med vinterdäck, rattmuff och kupévärmare. Igår kändes det helt OK igen och än så länge ligger snön kvar så jag gör mig ingen brådska. Det kändes ovant att putsa snö från bilen, det gjorde jag senast för mer en månad sen.

Klyvsexa
Det blev ”klyvsexa” i stället för huggsexa i fredags. Fru grannen erbjöd mig att få disponera deras ved­klyv, men händige släktingen hann före.

VedtransportJag hade precis hunnit fälla och kapa den lilla björken och klyva allt jag rådde på när jag hörde surret av hans fyrhjuling och såg den dyka upp med släpvagnen bakom. Tack vare den eminenta servicen slapp jag kärra upp kubbarna, lasta dom i bilen och frakta dom till klyven. Dessutom fick dom färdiga klabbarna skjuts till vedlidret.

För att förenkla transporten till­ba­ka, föreslog jag att jag kunde hämta veden med Silverpilen. När jag infann mig var klyven redan i gång och färdiga klabbar låg i en liten hög i släpvagnen. Min enda insats bestod i att stå på behörigt avstånd och se på, förutom att bistå med nya kubbar.

Precis som en av mina bloggläsare påpekade är färskt virke lätt att klyva, men att klyva en kubbe med flera kvistförgreningar är liksom inte lika enkelt. Åtminstone inte för mig. Tack och lov för maskinell ved­klyvning!

Strax före sju hade jag tömt Silverpilens baklucka och kunde lugnt invänta den utlovade snön. Kött­soppan satt fint som avslutning på dagen. Tänk vad bra det går när det går bra. Heder och tack än en gång för all hjälp!

Lindrigt
Igår eftermiddag hade jag kommit överens med Daphnias ordförande om att hjälpa till med att för­fatta före­nin­gens verk­sam­hetsplan inför årsmötet. Att röja snön från Silverpilen var drygare än jag hade räknat med så jag ringde och talade om att jag blev något försenad och lovade meddela i fall jag inte kunde ta mig fram på byvägen, snötäcket var tjockare än jag hade förväntat mig.

KakaJag tog mig fram utan missöden och kunde konstatera att jag arbetsmässigt kom väldigt lindrigt undan… Ord­fö­ran­den hade redan skrivit en lista över planerade aktiviteter.

Vi diskuterade detaljer över kaffet hon bjöd på och spånade på en idé som vi båda gillade så klockan hann ändå ticka i väg rätt långt innan jag var hemma tillbaka. Min insats var således ungefär lika stor som dagen innan.

Överträffat mig själv
Det var fortsatt vitt på marken i morse, alltså var det innejobb som gällde. Men att både tvätta, städa, diska och laga mat en och samma dag har jag nog inte lyckats med dom senaste tio åren! Därmed har jag verkligen överträffat mig själv.

Om inte kaffebesöket hade anlänt i förtid hade jag också hunnit byta om och duka kaffebordet. Nu fick det bli som det blev med klädseln, men jag var ju i alla fall påklädd och hade hunnit vispa grädde till kakan. 😀