22.6 – Veckans program

Vi har avverkat Öppet hus, födelsedagsfirande, kaffebjudning och samdisk, tebesök, gräsklippning och haft celebert besök i viken. Mia blev blåst på bytet.

Öppet hus
I söndags hade hembygdsföreningen Öppet hus i Dragegården kl 13-16. Tillfället bevistades av hela två personer, så vi får nog se till att locka med nåt annat än en öppen dörr i fortsättningen!

Det har vi förresten redan planerat. Den 16.7 blir det Tras­mat­tans dag och Slipningsdemonstration på gammaldags manér, så då hoppas vi förstås på stor publik.

Födelsedagsfirande
Efter att Dragegården hade stängt och Husse återvänt (jag var ledig), rodde vi över till Lingon­gran­nen. Hans sambo fyllde år och bjöd på födelsedagskaffe.

Det blev ett långt firande… Först efter 22 var vi färdigpratade och tillbaka på Udden med kakfyllda magar och kon­jaks­fuktade strupar.

Kaffebjudning och samdisk
På måndagen åkte Husse till stan en sväng och jag rustade mig i bikini. Vädret medgav lätt klädsel som omväxling, liksom fint torkväder till tvätten. Lustigt nog blev jag också inspirerad att klippa gräset ”på framsidan”. En s k ledig dag. 🙂

Dan därpå var vi bjudna på eftermiddagskaffe till en av Husses släktingar. Också den här gången färdades vi sjövägen trots ihållande vind, hotande regnmoln och begynnande regnstänk.

Nu blev visiten blev inte så lång, så vi hann till och med en samdisk före kvällsnyheterna på teve. Tänk att det plötsligt har blivit nästan roligt att diska!

Tebesök
Eftersom lördagen den här veckan sammanfaller med Midsommardagen, beslöts att Vik Husses tebesök skulle tidigareläggas till igår i stället. Han kom som vanligt laddad med bullpåsar vid lunchtid så vi fick prata vi bort ett par timmar.

Gräsklippning
Igår gjorde Husse gräsklippningsrekord tror jag. Han hann med både Tallmo, Dragegården och Udden, så nu är gräsmattan ner mot sjön också nyklippt till Midsommar. Som ”belöning” fick han halvsega älgbiffar med löksås till middag. 😀

Celebert besök i viken
I förmiddags fick Husse syn på celebra besökare i viken. Sju sångsvanar betade ivrigt bland vatten­växterna. Måltiden avverkades i rask takt, sen drog dom i maklig takt till andra nejder. Så många svanar på en gång har jag nog inte sett tidigare i vår vik (på bilden syns bara fyra av dom).

Mia blåst på bytet
Nån gång på eftermiddagen igår hade Mia letat rätt på snoken som bor i stranden. Hon hade placerat den bland lupinerna nedanför verandan då jag upptäckte henne.

Eftersom snoken liksom hör hemma på Udden och är helt oförarglig, hämtade jag en hink, lyfte över snoken och bar ner den till vattnet. Där simmade den elegant i väg. Det kändes bra. 🙂 Så den här gången blev Mia blåst på bytet.

Hoppas du får en varm och trevlig Midsommar!

Rofyllt

rofyllt

Senaste dagarna har svanparet vistats i vår vik som dom brukar innan dom lämnar oss för varmare nejder. I efter­mid­dags lyckades jag ”fånga” dom borta vid Vidnäset där dom gled fram i maklig takt. 🙂

1.1 – Optimism och realiteter

God Fortsättning på det nya året!

Svanarna har gett upp, jag vet hur lång preskriberingstiden är, har tagit en soppromenad, fått en ny bloggkompis och skapat 2016 i datorn.

Svanar på isSvanarna har gett upp
I förrgår råkade jag titta ut genom köksfönstret och fick syn på tre svanar som landade på isen. Det såg sorglustigt ut. I stället för att elegant kana ner i vattnet gled dom på isen.

Jag har hört svanrop flera kvällar men efter den här land­nin­gen var dom moltysta. Förmodligen vidtog en lågmäld konferens om vart dom skulle ta vägen nu. En liten stund senare hade dom gett sig av. Dom insåg förstås att det var bäst att ge upp, i vår sjö är det inte längre lönt att hålla till.

Preskriberingstid
På väglagets styrelsemöte i slutet av september fick jag i uppdrag att ta reda på preskriberingstiden för ofaktu­rerade fordringar. En av våra leverantörer har försett oss med sand i omgångar sen 2003 men inte fakturerat oss.

Det tog sin runda tid att få klarhet i frågan. På nätet lyckades jag inte hitta svar, men i mitten av okto­ber meddelade jag styrelsen att såväl vår verksamhetsgranskare, en lokal bokföringsbyrå som vår lokala jurist var överens. I Finland är pres­kri­berings­tiden för en ofakturerad fordran mellan två juridiska personer tre (3) år.

I förrgår kom en av ledamöterna in med fakturan, daterad 26.12.2015. Den avsåg som väntat leve­ranser under tiden 2003-2013, vilket alltså innebär att det bara är 2013 års leverans vi är skyldiga att betala. Jag mejlade övriga styrelsen omedelbart och väntar nu på svar på hur vi ska förfara.

SopstigenSoppromenad
Efter vedpåfyllningen igår tog Mia och jag en sop­pro­me­nad i den råkalla snålblåsten. Trots ett par plusgrader kändes det isande kallt. Och värre blir det snart när den kalla luften strömmar in från öster.

Det var en händelselös liten tur. Mia stannade som vanligt till på ”stora berget” och tänkte dricka ur en vattenpöl men se det gick inte, hon bara halkade omkring på den. Hon såg lite snopen ut men bestämde sig sen för att leka i stället. Matte som frös om händerna hade ingen större lust att leka så det blev rask marsch hemåt och in i stugvärmen.

Ny bloggkompis
Härom dagen tittade jag i WordPress’ förslag på bloggar som också handlar om var­dags­be­trak­tel­ser och som andra av mina bloggkolleger följer. Jag valde att utöka ”kollegiet” med fyra nya länkar (finns i listan Bloggar jag följer i bloggens högerspalt).

En av dom heter Miatankar. Första delen av namnet lät bekant på nåt sätt. 😉 Vi har redan utbytt ett flertal kommentarer och det känns som om jag har känt skribenten sen långt tillbaka. Hennes inlägg känns också närbesläktade i många avseenden. Kul med nya blogg­kompisar!

Årets första bildSkapat 2016
Ny månad innebär alltid en del dator­ad­mini­stra­tion, men nu var det dessutom nytt år, vilket kräver många nya mappar eftersom jag lagrar årsvis. Det är inge’ smart ska jag genast påpeka! För att hitta otaggat material måste jag försöka komma i håg vilket år jag skapade filen. Och det är minsann inte det lättaste alla gånger!

Men nu är dom flesta mapparna på plats. Resten skapar jag efter behov. Då återstår bara att kopiera årets sista bilder till bildarkiven. Årets första bild är redan tagen. 🙂

8.12 – Uppvisning på sjön

Strax före solnedgången bestämde jag mig för att släpa hammocken till sin rätta plats och räta upp den. När det var gjort gick jag bort och busade med Mia som satt i äppelträdet. I samma veva tittade jag ner mot sjön och såg att knölsvansparet befann sig på lagom avstånd för fotografering.

Mia ser svanarJag snabbade mig in för att hämta kameran, men precis som om dom visste vad jag tänkte hade dom dragit sig längre ut då jag var tillbaka. Jag beslöt att så tyst och försiktigt som möjligt gå ner till stranden i stället. Minsta ljud eller rörelse får dom att flytta sig på betryggande avstånd har jag lärt mig.

Just när jag var beredd att ta en bild kom Mia farande nerför backen i full karriär. Men lustigt nog verkade svanarna inte uppfatta henne som farlig? Inte ens när hon gick ut på bryggan. Dom låg snällt kvar och verkade iaktta henne nyfiket.

Dess värre uppfattade kameran att det var mörkaren än jag upplevde det, så bilderna blev varken ljusmässigt eller skärpemässigt så bra som jag hade tänkt mig. Jag borde förstås ha justerat inställ­ningarna men var så ivrig att plåta så mycket som möjligt.

NykomlingarDet var ingalunda slut på uppvisningen med det. Medan jag stod och tittade på det stiliga svanparet dök det upp flera svanar mellan Flottholmsudden och Hästholmen. Till slut räknade jag elva svanar totalt. Wow!

Nykomlingarna närmade sig så jag kunde se deras gula näbbar. Hur skulle det här gå? Uppfattade dom varandra som artfränder eller som inkräktare? Det hördes en del lågmälda läten, men inget jag uppfattade som varningsrop.

Sångsvansfamiljen beslöt passera knölsvansparet helt enligt alla sjötrafikregler. Mötande trafik på babords sida. Paret backade en liten bit, men bara så mycket att det fanns några meter fri vattenyta mellan dom och nykomlingarna. Lugnt och stillsamt.

SångsvanarJust då hördes gälla mårdhundsskrin uppifrån viken. Skrien slutade i ett utdraget plågoläte. Antingen en fajt mellan två mårdhundar eller ett lodjur som var i farten. Det var bara jag och Mia som tyckte det lät obehag­ligt, svanarna fortsatte lugnt vidare.

Mia tyckte det var säkrast att ta sin tillflykt till verandan och jag följde snart efter. Nu hade vi ju fått se hela den fina uppvisningen. 🙂