Svanparet har återvänt till vår vik trots att isen ligger kvar, men allra längst in nära vasskanten är det öppet så dom hittar mat. När dom tar en paus från ätandet parkerar dom på isen för att putsa sig eller för att vila.
En välkommen utsikt från köksfönstret. 😊
(Bilden tagen på långt håll genom fönstret, därav den dåliga kvalitén.)
Den är verkligen inte lätt att upptäcka! Men om man tittar riktigt noga ser man en häger göra svanarna sällskap (till höger i bild). 🙂
Våra ”vänner i viken” har återvänt. 🙂
Det är livlig trafik i vår vik. 🙂
Vi har avverkat Öppet hus, födelsedagsfirande, kaffebjudning och samdisk, tebesök, gräsklippning och haft celebert besök i viken. Mia blev blåst på bytet.
Öppet hus
I söndags hade hembygdsföreningen Öppet hus i Dragegården kl 13-16. Tillfället bevistades av hela två personer, så vi får nog se till att locka med nåt annat än en öppen dörr i fortsättningen!
Det har vi förresten redan planerat. Den 16.7 blir det Trasmattans dag och Slipningsdemonstration på gammaldags manér, så då hoppas vi förstås på stor publik.
Födelsedagsfirande
Efter att Dragegården hade stängt och Husse återvänt (jag var ledig), rodde vi över till Lingongrannen. Hans sambo fyllde år och bjöd på födelsedagskaffe.
Det blev ett långt firande… Först efter 22 var vi färdigpratade och tillbaka på Udden med kakfyllda magar och konjaksfuktade strupar.
Kaffebjudning och samdisk
På måndagen åkte Husse till stan en sväng och jag rustade mig i bikini. Vädret medgav lätt klädsel som omväxling, liksom fint torkväder till tvätten. Lustigt nog blev jag också inspirerad att klippa gräset ”på framsidan”. En s k ledig dag. 🙂
Dan därpå var vi bjudna på eftermiddagskaffe till en av Husses släktingar. Också den här gången färdades vi sjövägen trots ihållande vind, hotande regnmoln och begynnande regnstänk.
Nu blev visiten blev inte så lång, så vi hann till och med en samdisk före kvällsnyheterna på teve. Tänk att det plötsligt har blivit nästan roligt att diska!
Tebesök
Eftersom lördagen den här veckan sammanfaller med Midsommardagen, beslöts att Vik Husses tebesök skulle tidigareläggas till igår i stället. Han kom som vanligt laddad med bullpåsar vid lunchtid så vi fick prata vi bort ett par timmar.
Gräsklippning
Igår gjorde Husse gräsklippningsrekord tror jag. Han hann med både Tallmo, Dragegården och Udden, så nu är gräsmattan ner mot sjön också nyklippt till Midsommar. Som ”belöning” fick han halvsega älgbiffar med löksås till middag. 😀
Celebert besök i viken
I förmiddags fick Husse syn på celebra besökare i viken. Sju sångsvanar betade ivrigt bland vattenväxterna. Måltiden avverkades i rask takt, sen drog dom i maklig takt till andra nejder. Så många svanar på en gång har jag nog inte sett tidigare i vår vik (på bilden syns bara fyra av dom).
Mia blåst på bytet
Nån gång på eftermiddagen igår hade Mia letat rätt på snoken som bor i stranden. Hon hade placerat den bland lupinerna nedanför verandan då jag upptäckte henne.
Eftersom snoken liksom hör hemma på Udden och är helt oförarglig, hämtade jag en hink, lyfte över snoken och bar ner den till vattnet. Där simmade den elegant i väg. Det kändes bra. 🙂 Så den här gången blev Mia blåst på bytet.
Senaste dagarna har svanparet vistats i vår vik som dom brukar innan dom lämnar oss för varmare nejder. I eftermiddags lyckades jag ”fånga” dom borta vid Vidnäset där dom gled fram i maklig takt. 🙂
God Fortsättning på det nya året!
Svanarna har gett upp, jag vet hur lång preskriberingstiden är, har tagit en soppromenad, fått en ny bloggkompis och skapat 2016 i datorn.
Svanarna har gett upp
I förrgår råkade jag titta ut genom köksfönstret och fick syn på tre svanar som landade på isen. Det såg sorglustigt ut. I stället för att elegant kana ner i vattnet gled dom på isen.
Jag har hört svanrop flera kvällar men efter den här landningen var dom moltysta. Förmodligen vidtog en lågmäld konferens om vart dom skulle ta vägen nu. En liten stund senare hade dom gett sig av. Dom insåg förstås att det var bäst att ge upp, i vår sjö är det inte längre lönt att hålla till.
Preskriberingstid
På väglagets styrelsemöte i slutet av september fick jag i uppdrag att ta reda på preskriberingstiden för ofakturerade fordringar. En av våra leverantörer har försett oss med sand i omgångar sen 2003 men inte fakturerat oss.
Det tog sin runda tid att få klarhet i frågan. På nätet lyckades jag inte hitta svar, men i mitten av oktober meddelade jag styrelsen att såväl vår verksamhetsgranskare, en lokal bokföringsbyrå som vår lokala jurist var överens. I Finland är preskriberingstiden för en ofakturerad fordran mellan två juridiska personer tre (3) år.
I förrgår kom en av ledamöterna in med fakturan, daterad 26.12.2015. Den avsåg som väntat leveranser under tiden 2003-2013, vilket alltså innebär att det bara är 2013 års leverans vi är skyldiga att betala. Jag mejlade övriga styrelsen omedelbart och väntar nu på svar på hur vi ska förfara.
Soppromenad
Efter vedpåfyllningen igår tog Mia och jag en soppromenad i den råkalla snålblåsten. Trots ett par plusgrader kändes det isande kallt. Och värre blir det snart när den kalla luften strömmar in från öster.
Det var en händelselös liten tur. Mia stannade som vanligt till på ”stora berget” och tänkte dricka ur en vattenpöl men se det gick inte, hon bara halkade omkring på den. Hon såg lite snopen ut men bestämde sig sen för att leka i stället. Matte som frös om händerna hade ingen större lust att leka så det blev rask marsch hemåt och in i stugvärmen.
Ny bloggkompis
Härom dagen tittade jag i WordPress’ förslag på bloggar som också handlar om vardagsbetraktelser och som andra av mina bloggkolleger följer. Jag valde att utöka ”kollegiet” med fyra nya länkar (finns i listan Bloggar jag följer i bloggens högerspalt).
En av dom heter Miatankar. Första delen av namnet lät bekant på nåt sätt. 😉 Vi har redan utbytt ett flertal kommentarer och det känns som om jag har känt skribenten sen långt tillbaka. Hennes inlägg känns också närbesläktade i många avseenden. Kul med nya bloggkompisar!
Skapat 2016
Ny månad innebär alltid en del datoradministration, men nu var det dessutom nytt år, vilket kräver många nya mappar eftersom jag lagrar årsvis. Det är inge’ smart ska jag genast påpeka! För att hitta otaggat material måste jag försöka komma i håg vilket år jag skapade filen. Och det är minsann inte det lättaste alla gånger!
Men nu är dom flesta mapparna på plats. Resten skapar jag efter behov. Då återstår bara att kopiera årets sista bilder till bildarkiven. Årets första bild är redan tagen. 🙂
Strax före solnedgången bestämde jag mig för att släpa hammocken till sin rätta plats och räta upp den. När det var gjort gick jag bort och busade med Mia som satt i äppelträdet. I samma veva tittade jag ner mot sjön och såg att knölsvansparet befann sig på lagom avstånd för fotografering.
Jag snabbade mig in för att hämta kameran, men precis som om dom visste vad jag tänkte hade dom dragit sig längre ut då jag var tillbaka. Jag beslöt att så tyst och försiktigt som möjligt gå ner till stranden i stället. Minsta ljud eller rörelse får dom att flytta sig på betryggande avstånd har jag lärt mig.
Just när jag var beredd att ta en bild kom Mia farande nerför backen i full karriär. Men lustigt nog verkade svanarna inte uppfatta henne som farlig? Inte ens när hon gick ut på bryggan. Dom låg snällt kvar och verkade iaktta henne nyfiket.
Dess värre uppfattade kameran att det var mörkaren än jag upplevde det, så bilderna blev varken ljusmässigt eller skärpemässigt så bra som jag hade tänkt mig. Jag borde förstås ha justerat inställningarna men var så ivrig att plåta så mycket som möjligt.
Det var ingalunda slut på uppvisningen med det. Medan jag stod och tittade på det stiliga svanparet dök det upp flera svanar mellan Flottholmsudden och Hästholmen. Till slut räknade jag elva svanar totalt. Wow!
Nykomlingarna närmade sig så jag kunde se deras gula näbbar. Hur skulle det här gå? Uppfattade dom varandra som artfränder eller som inkräktare? Det hördes en del lågmälda läten, men inget jag uppfattade som varningsrop.
Sångsvansfamiljen beslöt passera knölsvansparet helt enligt alla sjötrafikregler. Mötande trafik på babords sida. Paret backade en liten bit, men bara så mycket att det fanns några meter fri vattenyta mellan dom och nykomlingarna. Lugnt och stillsamt.
Just då hördes gälla mårdhundsskrin uppifrån viken. Skrien slutade i ett utdraget plågoläte. Antingen en fajt mellan två mårdhundar eller ett lodjur som var i farten. Det var bara jag och Mia som tyckte det lät obehagligt, svanarna fortsatte lugnt vidare.
Mia tyckte det var säkrast att ta sin tillflykt till verandan och jag följde snart efter. Nu hade vi ju fått se hela den fina uppvisningen. 🙂
Svanparet har rekognoserat, vinden har varit ostlig, jag är betagen i mossor och har fått en offertbegäran.
Svanparet på rekognosering
Igår hörde och såg jag ”vårt” sångsvanepar. Dom svepte ner över viken och landade på isen under livligt kommunicerande. Besöket blev av förståeliga skäl kort; än så länge finns det inget öppet vatten i den här delen av sjön.
Men så snart vi slipper minusgraderna nattetid ljusnar situationen. Den 28.3 i fjol var viken så gott som isfri har jag antecknat.
Ostlig vind
Ostlig vind så här års är inte så vanligt, men de senaste två dagarna har vinden envisats med att blåsa från öster. I förrgår hade jag putsat klart fram till ”lupinlunden” eller sorkslänten, hur man nu vill benämna området, och hade tänkt fortsätta igår men den kalla vinden avskräckte mig efter en stund.
Som tur finns det lika mycket jobb på västra sidan av huset. Där fick jag både sol och lä och blev så varm att jag slängde jackan.
Betagen i mossor
Min kärlek för mossor tycks tillta med åren… Det kanske hänger ihop med att jag själv börjar bli lite mossig? 🙂
Vår och höst är dom som vackrast då tillgången till fukt är som störst. Jag har några speciella favoriter, men gillar alla, oavsett utseende. Mest kanske för deras vackra, olika gröna färgnyanser, men också för artrikedomen, mjukheten och doften. Fuktig mossa doftar ljuvligt tycker jag.
Jag har full förståelse för att man kan tillbringa ett helt liv med att studera mossor. Enligt Forststyrelsen 2012 har det i Finland hittats 892 mossarter! Plus den gräsmossa som upptäcktes i Houtskär 2012, Brachythecium laetum.
Kanske Brachythecium laetum?
Om Googles bilder på den nyupptäckta arten stämmer, är den väldigt välbekant. Sån mossa växer på berget invid dasset och brukar ofta hamna framför kameraobjektivet, speciellt på våren. Vissa utskott ser ut som minipalmer och blir ibland nästan lika höga som ett tallbarr.
Tyvärr kan jag inte namnen på mer än ett fåtal mossor, inte ens alla favoriter. Det finns bl a en mossa som har små parvisa blad som jag jättegärna skulle vilja veta namnet på (se bilden nedan). Om du kan bidra med namnet vore jag väldigt tacksam!
Okänd skönhet
Offertbegäran
Ibland är det förnämligt med mobiltelefon. Om jag inte hade haft en, hade jag missat gårdagens offertbegäran eftersom jag stod ute med krattan i handen.
Jag lovade skicka offerten senast måndag, så i morgon bör jag lämpligen skriva den. I och med att den ska användas som underlag för en bidragsansökan gäller det att utforma den på rätt sätt.
Om offerten blir antagen kan jag se fram mot ett både roligt och intressant uppdrag där jag kommer att behöva lära mig en del nytt. Sånt är alltid berikande. 🙂
Jag har kompromissat, gjort ett smakprov, försöker fånga svanparet, har början till julstämning och medger min begränsning. Mia gillar inte ättiksgurka.
Kompromiss
För några år sen blev jag ju förälskad i en ”trådlös” motorsåg, dvs laddningsbar, men drog öronen åt mig när jag såg priset och kom fram till att jag knappast skulle lyckas få den investeringen att löna sig.
I förrgår blev det en kompromiss – en elmotorsåg. Och 40 meter elkabel förstås, mina 20 meters kablar är onödigt korta. Än så länge ligger underverket kvar i kartongen, jag har haft annat för mig, men i helgen ska vi bekanta oss har jag tänkt. Möjligen också provköras.
Smakprov
Igår provsmakade jag Crème Bonjours matfettsblandning efter att ha sett deras reklam på TV. Smör och rypsolja smaksatt med havssalt lät ju helt OK. Färg och konsistens är godkänd, men i min mun smakar det inte bra. Jag håller mig nog till det gamla vanliga matfettet också i fortsättningen.
Svårfångade svanar
Svanparet i viken är synnerligen svårfångat på bild. Antingen har dom huv’et under vatten eller så glider dom i väg bakom skymmande trädgrenar. Idag har jag gjort flera försök, men varje gång verkar dom ha på känn att jag tänker fotografera dom och gömmer sig.
Men vänta bara, när jag kommer i gång med min nya såg kommer det garanterat att bli glesare mellan grenar och kvistar! 😀
Början till julstämning
Under årens lopp har jag fått flera blockljus som har blivit stående i ett skåp. För ett tag sen beslöt jag skaffa en bricka att ställa dom på och idag hittade jag en som är helt perfekt, precis lagom för fyra ljus.
Självfallet ville jag se hur det skulle ta sig ut när dom var tända, så jag skapade lite förtida julstämning i eftermiddags. Eller kanske snarare s k höstmys? Riktigt fint blev det.
Begränsning
I eftermiddags knackade f d grannen på och behövde lite scanningshjälp, men hon hade också med sig datorn som inte riktigt ville vara med på noterna. Windows Update genomförde inte installationen av dom senaste uppdateringarna.
Tyvärr fick hon åka hem tillbaka med delvis oförrättat ärende. Hämtningen av uppdateringarna hängde upp sig och ”frös” datorn trots flera försök. Och nån PC-tekniker är jag som sagt inte så jag var tvungen att medge min begränsning. Tråkigt att inte kunna lösa problemet, men man kan ju inte göra mer än sitt bästa.
Ättiksgurka – nej tack!
Så snart jag håller till vid diskbänken och hanterar nåt ätbart hoppar Mia upp och sätter sig framför mikron om hon är inne. Hon har lärt sig att matte gärna delar med sig av det hon äter, i synnerhet smörgås och pålägg. Hon tigger inte högljutt, men följer intresserat varje tugga jag tar.
Det mesta jag ger henne slinker ner om hon ser att jag också äter det, som till exempel salmiakkola senast. Dock inte tant Agdas gurka. Men ett kort ögonblick var det nära att hon skulle slicka i sig gurkbiten jag gav henne innan hon förmodligen avskräcktes av ättiksdoften. Det finns ju gränser, till och med för Mia. 🙂
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
“Kompromissa inte på din egen bekostnad. Du är allt du har. Det finns inget igår, inget imorgon, det är allt samma dag.” Janis Joplin
Lev och låt leva
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
& bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 