Lillasyster

Idag har min svarta Canon MG6150 fått en vit lillasyster: TS8150. Förr eller senare kommer bläck­upp­samlaren på den gamla skrivaren att bli full eftersom meddelandet har visats redan ett bra tag. Skrivaren kommer därmed (antagligen) att sluta fungera.

Med tanke på reparationskostnaden var det fiffigare att investera i en ny. Det blev samma fabrikat, men lite annan modell. Dock med samma funktionalitet som den gamla.

Svåraste momentet var utan tvekan att ansluta USB-kabeln. Delvis för att den låg fastkilad mot golvet under bokhyllan och delvis för att uttaget på skrivaren satt knöligt till. Lyckligtvis fick jag handräckning av Husse. 🙂

Jag fortsätter givetvis att använda den gamla skrivaren tills den ger upp, men har provkört den nya för säkerhets skull. Fram till dess får den bo i originalförpackningen under ”baren” i vardagsrummet.

PS. Hur jag vet att det är en syster och inte en bror? Jo, för att den snällt lydde alla instruktioner och kommandon. 😀

Arvegods

Tänk vilka fynd man kan göra i garderober! Förutom några aftonväskor och en slokhatt hittade jag idag ett arvegods – en ”pillerask” som har tillhört mamma. Passar lika bra till cocktail-party som till begrav­ning.

Med tanke på att jag aldrig har bevistat ett cocktail-party, kommer jag knappelunda att behöva den för det ändamålet. Då återstår begravning. Fast om jag dök upp i en sån här skulle folk förmod­ligen tro att jag har fått fnatt. 😀

Mia har haft besök

Igår kväll när vi kom hem satt Mia vid vägkanten, men inte på den sidan som hon brukar. När jag steg ur bilen hörde jag att hon var arg och i samma ögonblick fick jag i skenet av billyktorna syn på orsaken.

En bit ifrån henne satt en gråvit katt som besvarade hennes ilskna läten med likartade ljud. Här var det gruff på gång. Mina försök att lugna Mia och sjasa i väg besökaren misslyckades totalt. Dom tycktes varken se eller höra mig.

Efter en stunds ”ordväxling” bestämde sig den gästande katten till slut för att ta till sjappen. Mia var inte sen att jaga den. Båda två försvann utom synhåll i mörkret, det var bara deras läten som hördes ännu en kort stund.

En knapp timme senare kom Mia in. Lyckligtvis oskadd vad jag kunde se, men så trött att hon la sig raklång på golvet. Hon tittade inte ens i matskålen så hon var verkligen utmattad. Den missar hon aldrig annars.

Den gråvita katten har blivit bortjagad tidigare. I somras gjorde den också en visit, men fick mot­villigt loma i väg då Mia högljutt meddelade att det här var hennes revir.

Om jag inte tar fel, vet jag att katten är en hanne och också var han bor, så det var ingen vildkatt. Tids nog lär vi väl få se den igen.

Lurvig besökare

Kl 19.22 igår kväll hade Udden besök av en fyrbent ”pälsmössa”, dvs en mårdhund. Den passerade huset på väg ner till stranden och gjorde sig ingen brådska. (Bilden tagen genom fönstret.)

Mia hade uppenbarligen varken sett eller känt vittringen av den när hon kom in en stund senare. I annat fall skulle hon garanterat ha ”talat om det” eller så hade det synts på hennes uppburrade svans.