Blomstertiden förbi

Blomstertiden är förbi. Ett dystert faktum varje år då sommaren är slut. Numera syns bara enstaka exemplar av blommande rödklint, malva och rölleka. Till och med gullriset har blommat ut.

Enda undantaget är femfingerörten. Den lyser solgult lite här och där till tröst för alla oss som önskar att sommaren gott kunde få vara kvar ett tag till.

Imponerande

Dragsfjärds kyrka  ligger mig förstås varmt om hjärtat, men Kimito kyrka är utan tvekan öns största och pampigaste.Citat från Kimitoöns församlings historik över kyrkan  ”Kimito kyrka är en av Finlands äldsta gråstenskyrkor. Kyrkan är byggd under 1300- och 1400-talen, den har blivit tillbyggd och ändrad på 1700-talet.

Sakristian är antagligen den äldsta delen av kyrkan, medan t.ex. pelarna och valven torde ha stått färdiga senast år 1469. Valvslagningen leddes av en byggmästare kallad Petrus Murator de Kymitto, han kom senare även att ansvara för motsvarande arbeten i Åbo domkyrka.

En sorglig historia

Natten efter ”ormväckningen” väckte Mia mig med ett nytt jaktbyte nedanför sängen. En liten fladder­mus den här gången, troligen en valp. Var hon hade fått tag i den talade hon förstås inte om.

Som bekant kan fladdermöss inte lyfta när dom väl hamnat på marken, eller som i det här fallet, på en matta. Det gällde alltså att ta ut den och se till att den fick luft under vingarna.

När jag kastade upp den i luften visade det sig att den inte kunde flyga. Jag hörde hur den landade i en buske, men hoppades att den trots allt skulle lyckas flyga sin väg under återstoden av natten.

Så väl var det tyvärr inte. Mia letade rätt på den nästa dag och bar in den igen. Den här gången hängde jag upp den i rhododendronbusken vid trappan och såg till den då och då i hopp om att den skulle återhämta sig.

I början höll den fast sig med båda klorna, men efter ett tag räckte krafterna inte till. Till slut hängde den bara i en klo och verkade halvdöd.

Det avgjorde saken. Då återstod bara ett barmhärtighetsmord. Den lilla stackaren ropade förtvivlat när min behandskade hand lyfte över den på ett hårt underlag, men nödropen klingade för döva öron.

Hellre en snabb död än ett utdraget lidande. Med tummen tryckte jag till huvudet mot underlaget och så var det klart. Den lilla kroppen förpassades därefter till köks­spisen och har vid det här laget förvandlats till aska.

Fakta om fladdermöss för dig som är intresserad: fladdermus.net/fakta/.

 

Alien?

Imponerande eller hur? Förrförra lördagen dissekerade jag det stora getingboet som hängde på dassdörren i fjol. Wow, vilket bygge! Med lite fantasi ser det ut som ett monster från en science fiction-film.

Att det fick sitta kvar till nu beror på att jag i min enfald trodde att getingarna inte skulle bygga nytt i år när dom såg det gamla boet, men där hade jag fel. Det avskräckte dom inte alls.

Jag tror dom har gjort tre försök på olika ställen inne i dasset, men sticken jag fick i fjol fick mig att ångra min gästfrihet så jag rev ner alla byggförsök. Nu har dom gett upp.