Dom tidiga morgnarna fortsätter, jag har tillhandahållit datorstöd, fångat en groda, grillat en vattensork, kan sitta rak på dasset, jagat en rymling och tappat årorna samt inspekterat avföring.
Tidiga morgnar
Igår klev vi upp 4.45. Dimman låg tät över sjön, det var alldeles tyst, fullkomligt vindstilla och kyligare än på länge, bara 15,2°. I morse steg vi upp en kvart tidigare, fortsättningsvis tack vare/på grund av Mia. Men nu börjar jag vänja mig. Enda nackdelen är att jag somnar framför TVn redan innan jag sett slutet av 22-nyheterna.
Datorstöd
Efter lunch igår kom min ryska bekant med sin nya dator. Gratislicensen på antivirusprogrammet går snart ut så hon ville aktivera sin befintliga F-Securelicens.
Mesta tiden gick åt till att vara social. Fyra timmar närmare bestämt. Vädret medgav bersåservering så vi kunde sitta ute och ha det lagom varmt under parasollet.
Fångat en groda
Visserligen är luftfuktigheten hög, men att det skulle medföra grodor inomhus trodde jag inte. Det har för all del hänt tidigare, men aldrig nånsin har jag hittat dom uppe på diskbänken!!
Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den lilla grodan som hoppade omkring bland kärlen igår kväll. Till slut lyckades jag fånga den och placera den i lite mer grodnära miljö. Mia var fullt upptagen med att hålla koll på Kasper, så jag slapp vara orolig för att hon skulle ge sig på den.
Hur den hade hamnat på diskbänken kan jag för mitt liv inte begripa? Min diskbänk kanske är så låg så den lyckades hoppa upp om den förirrat sig in? Mia tror jag är oskyldig den här gången, hon skulle nog ha hållit ett öga på den om den var ett jaktbyte. Verkligen mysko.
Grillat vattensork
Gårdagens sista byte blev en maffig vattensork. Den här gången var den saligen avlivad innan den ”presenterades” för matte, vilket hon var tacksam för. 🙂
För att ”göra två flugor på smällen” beslöt jag grilla den (för att inte mata mårdhundarna) tillsammans med annat brännbart i morse. Det pyste fortfarande om den när det andra hade brunnit ner, men den var nog så förkolnad att jag inte behöver oroa mig för lukt eller larver.
Dasset rakt
Ända sen i våras har dasset lutat betänkligt och därmed också toabyttan. Min kropp går ju faktiskt att luta åt alla håll än så länge, men när jag såg att ventilationsröret hade blivit ovalt beslöt jag kontakta ”dassmakaren”.
I förmiddags SMSade han och undrade om det passade att han kom idag? ”Självfallet” fick han som svar. Ju förr desto bättre.
Det är en snabb, effektiv och behändig ung man. 🙂 Det krävdes en del trixande för att rätta till vinklarna, men efter en timme var både jag och han nöjd med resultatet så vi övergick till kaffe och glass i bersån innan han hastade i väg till nästa uppdrag, vilodagen till trots.
Och om det händer nåt under vintern var jag välkommen att höra av mig igen. Tänk om alla leverantörer var lika tjänstvilliga! Jag kan varmt rekommendera Janne på ”Kemiön mökkipojat”!
Jakt på en rymling och tappat årorna
När min ”handy man” hade åkt, ringde jag upp Lingongrannen eftersom jag hade missat hans samtal igår kväll. Han hade hört att jag saknade flötet som märkte ut platsen för siktdjupsmätningen och visste berätta att det låg uppe vid Släts. Kors! Det var en minsann en bra bit från Långholmsudden!
Sen undrade han om jag hade sett det senaste i sjön? ”Nä, vadå” undrade jag? Jo, på holmen intill Hästholmen låg en massa avföring. Kunde det vara skarvträck undrade han? Jag lovade ta en titt i samband med dagens siktdjupsmätning och bad att få återkomma.
Vid 13-snåret rodde jag i väg. Bara några tiotal meter från bryggan tappade jag ena åran. På grund av motvinden tog jag i så att tappen åkte upp ur årtullen. 😦 Som tur hade jag med mig båtshaken så jag fick tag i åran innan båten drev i väg.
Jag började med siktdjupet. Bara 2,5 m idag, mest beroende på vinden/vågorna och molnen som just då täckte solen. Efter mätningen fortsatte jag i motvind halvvägs till Dalsbruk (se kartan och pilen) innan jag fick syn på ”rymlingen”.
När jag väl hade lyckats baxa upp stenen som skulle hålla flötet på plats (trodde jag i min enfald) lät jag båten driva längs strandkanten för att spana på lämpliga bildmotiv. När jag hittade ett ”tvärnitade” jag förstås. Och tappade ena åran igen! Förb—e j—a s—t-konstruktion sa jag högt.
Båtshaken fick tjänstgöra på nytt. Vinden var tillräckligt stark för att driva båten ett bra stycke från åran. Alltså får jag inte ta i allt vad tygen håller och inte heller tvärbromsa i fortsättningen. 😦
Inspekterat avföring
Det blev många bildmotiv och en del växtprover innan jag gav mig av mot Hästholmens grannholme. Av beskrivningen jag fått, rörde det sig om ”massor med skit”. Jag förväntade mig således att halva holmen skulle vara täckt av fågelspillning, men såg ingen alls förrän jag rundade holmen och kom till ”baksidan”.
Massor var kanske att ta i, men det fanns onekligen en hel del avföring. Dock inte från några skarvar utan från vår vän bisamråttan kunde jag snabbt konstatera. Såna där korvar hade jag ofta på bryggan för ett par somrar sen då den bodde i min strand. Men nu hade den alltså bytt bostad.
Strax intill bergsklacken såg jag ingången och musselskal på sjöbottnen som talade sitt tydliga språk. ”Jasså, är det här du bor nuförtiden” sa jag men fick inget svar. Det var nog ingen hemma just då.
I morgon ska jag ringa Lingongrannen och lämna det lugnande beskedet. 🙂
Gilla detta:
Gilla Laddar in …