16.10 – Nya rön och erfarenheter

Kodklubben har startat, Husse har röjt och vi har lyssnat på föredrag. Jag har bakat(!) och hittat en padda.

Kodklubben
Förra onsdagen genomfördes första träffen med deltagarna i Kodklubben. Åldern varierar från 8-13 år och alla verkar motiverade.

Vi träffas varannan onsdagkväll och nästa gång sätter vi i gång på allvar, då ska alla ha med sig surf­platta eller dator. Första träffen bestod nämligen av introduktion.

Husse har röjt
Medan jag förberedde dagens kurs ”praktiserade” Husse på röjsågen i torsdags. Dom nya skotten runt stub­barna i stranden behövde kapas, liksom en del andra ovälkomna nykomlingar.

Nu är det snyggt igen ett tag, men nästa eller senast nästnästa höst är det dags på nytt. Speciellt al och lönn är otroligt snabba på att skjuta nya skott som bekant.

Lyssnat på föredrag
I går kväll var det dags att ställa i ordning i byarådets lokal inför arkeolog Jan Fasts föredrag om årets utgrävning i Ölmos.

Publiken bestod huvudsakligen av föreningsmedlemmar men var den här gången utökad med re­pre­sen­tanter för media. Både Svenska Yle och ÅU (Åbo Underrättelser) var på plats.

Yles artikel kan du läsa här och så här skriver ÅU (kräver inloggning).

Bakat
Beroende på ”synnerliga skäl” (Husse hade annat för sig) åtog jag mig att baka en rulltårta idag. ”Stjälp försiktigt upp kakan på det sockrade bakplåtspappret” stod det i receptet.

Det gick så klart åt skogen. Halva diskbänken var översållad av socker innan jag var klar. Och det där med försiktigt var bara att glömma, men lyckligt­vis damp kakan ner nästan där den skulle.

Sen började nästa fas. Att breda ut sylten gick någorlunda, men när det var dags för vispgrädden (Husse hade beställt sylt och vispgrädde som fyllning) höll jag på att ge upp.

Bären i sylten fastnade i grädden så det blev ett himla klott. Antagligen var jag inte tillräckligt lätt på handen. Å andra sidan gjorde det inte så mycket eftersom allt tillhörde fyllningen.

Att rulla ihop en rulltårta med vispgrädde som fyllning har jag ingen som helst erfarenhet av. Det skulle vara lagom löst för att inte fyllningen skulle tränga ut överallt, men lagom hårt för att få ihop eländet. Suck.

Än så länge har jag inte vågat titta på resultatet. I värsta fall blir det till att baka en ny.

Hittat en padda
När jag i eftermiddags skulle hämta slaskämbaret i verandan fick jag en överraskning. På botten satt en padda!

Hur den hade kommit dit var en gåta. Först trodde jag Husse hade skojat med mig, men kom sen fram till att Mia möjligen kunde vara inblandad. Men skulle hon verkligen ha lagt dit den? Eller hade paddan hoppat ner frivilligt?

Hur som helst har paddan återfått sin frihet. Dess värre blev den lite kladdig om fötterna eftersom det fanns ett fettlager där den satt. Men det skadar den i alla inte får jag hoppas. Förutsatt att den inte halkar på sina feta fötter och bryter ett ben förstås. :-/

12.8 – Bland flora och fauna

Det är tidsödande att vara vetgirig, jag har planterat i sjön, kapat buskar och pratat med en groda.

NateTidsödande
I söndags satt jag minst i en timme och bläddrade i Småkryp, Våra vanligaste växter och Nordens flora för att hitta allt jag ville veta. Och när jag väl har hittat vilken växt eller insekt det är frågan om glömmer jag det lika fort. 😀

Min kompis i vattentunnan var i alla fall en virvel­bagge, det som jag har påstått är hornsärv är hår­slinga (jag hittade också hornsärv i sjön) och den fantastiskt vackra vatten­växten som jag har ”tappat på flaska” torde vara nära släkt med ålnate. Bladkanten på ålnaten ska vara fint tandad, men dom här bladen är då inte det, så det rör sig allltså om en annan sort.

Mitt bläddrande gav också namnet på en växt som jag hittade i strandkanten under min lilla ex­kur­sion. Fackelblomster heter den. Lite förvirrande är att det finns en annan blomma som har samma sorts växtplats men den heter strandfackla. Alltså kommer jag förmodligen att blanda ihop dom.

FackelblomsterPlanterat i sjön
Att plantera i vatten är inte det enklaste. Jag fick för mig att fackelblomstret skulle kunna trivas under alen i min strand och tog med mig ett par exemplar med rot. Får se hur det lyckas?

Kapat buskar
Det var dags att hyfsa till syrenerna på baksidan av bersån tyckte jag igår, alltså skred jag till verket. När jag var klar hade jag fyra högar att städa undan men då sinade entusiasmen som vanligt. Jag åt och la mig i hammocken i stället.

Det blev ingen lång siesta. Jag vaknade abrupt av att regnet slog mot taket på hammocken. Ha, så bra, då blev jag arbetsbefriad!

Den sista regnskuren kom kvart över fyra i morse. Regnsmattret mot taket gjorde att Mia prompt skulle ut så hon fick sin vilja igenom, men den här gången gick jag tillbaka och la mig ett par timmar till.

Dagens projekt var alltså att bära bort kvisthögarna. Så vad gjorde jag? Jo, jag decimerade borst­spirean i stället. Den växer i ena änden av bersån och har blivit synnerligen gles, så jag bestämde att den skulle jämnas med marken.

På så sätt fick jag två nya högar förutom dom fyra tidigare, men faktiskt städade jag bort allihop och sopade berget efter mig. Sen behövde jag ett svalkande dopp (i 24 gradigt vatten) och tog ledigt resten av eftermiddagen.

GrodaPratat med en groda
Jag är såå glad över varje groda jag får syn på. Utom dom som hoppar omkring på diskbänken för­stås. När grodorna försvinner betyder det att vattenkvaliteten är dålig. Dom är tydligen extra känsliga.

Då kan man ju undra varför dom föredrar att hålla till runt huset? Bland vintergrönan verkar dom trivas extra bra. Fast dagens stiliga groda låg för all del i gräset framför vattentunnan. Det var snudd på att jag trampade på den innan jag upptäckte den.

”Vad gör du här?” frågade jag men fick inget svar. Grodan låg kvar trots att jag gick runt den flera gånger. Det fick mig att tro att den var skadad (förlåt mig Mia) men när jag petade på den hoppade den vigulant i väg en bit.

Mia syntes lyckligtvis inte till annars hade den stackaren garanterat blivit jaktbyte. För att rädda den motade jag i väg den till vintergrönan, därifrån den troligen kommit. Då och då hör jag kväkanden därifrån. 🙂

10.8 – På land och till sjöss

Dom tidiga morgnarna fortsätter, jag har tillhandahållit datorstöd, fångat en groda, grillat en vatten­sork, kan sitta rak på dasset, jagat en rymling och tappat årorna samt inspekterat avföring.

Klocka 2Tidiga morgnar
Igår klev vi upp 4.45. Dimman låg tät över sjön, det var alldeles tyst, fullkomligt vindstilla och kyligare än på länge, bara 15,2°. I morse steg vi upp en kvart tidigare, fortsättningsvis tack vare/på grund av Mia. Men nu börjar jag vänja mig. Enda nackdelen är att jag somnar framför TVn redan innan jag sett slutet av 22-ny­he­ter­na.

Datorstöd
Efter lunch igår kom min ryska bekant med sin nya dator. Gratislicensen på antivirusprogrammet går snart ut så hon ville aktivera sin befintliga F-Securelicens.

Mesta tiden gick åt till att vara social. Fyra timmar närmare bestämt. Vädret medgav bersåservering så vi kunde sitta ute och ha det lagom varmt under parasollet.

Fångat en groda
Visserligen är luftfuktigheten hög, men att det skulle medföra grodor inomhus trodde jag inte. Det har för all del hänt tidigare, men aldrig nånsin har jag hittat dom uppe på diskbänken!!

Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den lilla grodan som hoppade omkring bland kärlen igår kväll. Till slut lyckades jag fånga den och placera den i lite mer grodnära miljö. Mia var fullt upptagen med att hålla koll på Kasper, så jag slapp vara orolig för att hon skulle ge sig på den.

Hur den hade hamnat på diskbänken kan jag för mitt liv inte begripa? Min diskbänk kanske är så låg så den lyckades hoppa upp om den förirrat sig in? Mia tror jag är oskyldig den här gången, hon skulle nog ha hållit ett öga på den om den var ett jaktbyte. Verkligen mysko.

vattensorkGrillat vattensork
Gårdagens sista byte blev en maffig vatten­sork. Den här gången var den saligen avlivad innan den ”pre­sen­te­rades” för matte, vilket hon var tacksam för. 🙂

För att ”göra två flugor på smällen” beslöt jag grilla den (för att inte mata mårdhundarna) tillsammans med annat brännbart i morse. Det pyste fortfarande om den när det andra hade brunnit ner, men den var nog så förkolnad att jag inte be­hö­ver oroa mig för lukt eller larver.

Dasset rakt
Ända sen i våras har dasset lutat betänkligt och därmed också toabyttan. Min kropp går ju faktiskt att luta åt alla håll än så länge, men när jag såg att ventilationsröret hade blivit ovalt beslöt jag kontakta ”dassmakaren”.

I förmiddags SMSade han och undrade om det passade att han kom idag? ”Självfallet” fick han som svar. Ju förr desto bättre.

Det är en snabb, effektiv och behändig ung man. 🙂 Det krävdes en del trixande för att rätta till vink­larna, men efter en timme var både jag och han nöjd med resultatet så vi övergick till kaffe och glass i bersån innan han hastade i väg till nästa uppdrag, vilodagen till trots.

Och om det händer nåt under vintern var jag välkommen att höra av mig igen. Tänk om alla leve­ran­törer var lika tjänstvilliga! Jag kan varmt rekommendera Janne på ”Kemiön mökkipojat”!

Jakt på en rymling och tappat årorna
När min ”handy man” hade åkt, ringde jag upp Lingongrannen eftersom jag hade missat hans samtal igår kväll. Han hade hört att jag saknade flötet som märkte ut platsen för siktdjupsmätningen och visste berätta att det låg uppe vid Släts. Kors! Det var en minsann en bra bit från Långholmsudden!

Sen undrade han om jag hade sett det senaste i sjön? ”Nä, vadå” undrade jag? Jo, på holmen intill Hästholmen låg en massa avföring. Kunde det vara skarvträck undrade han? Jag lovade ta en titt i samband med dagens siktdjupsmätning och bad att få återkomma.

KartaVid 13-snåret rodde jag i väg. Bara några tiotal meter från bryggan tappade jag ena åran. På grund av motvinden tog jag i så att tappen åkte upp ur årtullen. 😦 Som tur hade jag med mig båtshaken så jag fick tag i åran innan båten drev i väg.

Jag började med siktdjupet. Bara 2,5 m idag, mest beroende på vinden/vågorna och molnen som just då täckte solen. Efter mätningen fortsatte jag i motvind halvvägs till Dalsbruk (se kartan och pilen) innan jag fick syn på ”rymlingen”.

När jag väl hade lyckats baxa upp stenen som skulle hålla flötet på plats (trodde jag i min enfald) lät jag båten driva längs strandkanten för att spana på lämpliga bildmotiv. När jag hittade ett ”tvärnitade” jag förstås. Och tappade ena åran igen! Förb—e j—a s—t-konstruktion sa jag högt.

Båtshaken fick tjänstgöra på nytt. Vinden var tillräckligt stark för att driva båten ett bra stycke från åran. Alltså får jag inte ta i allt vad tygen håller och inte heller tvärbromsa i fortsättningen. 😦

Bisamråtte-bajsInspekterat avföring
Det blev många bildmotiv och en del växt­pro­ver innan jag gav mig av mot Hästholmens grannholme. Av beskrivningen jag fått, rörde det sig om ”massor med skit”. Jag förväntade mig således att halva holmen skulle vara täckt av fågelspillning, men såg ingen alls förrän jag rundade holmen och kom till ”baksidan”.

Massor var kanske att ta i, men det fanns onekligen en hel del avföring. Dock inte från några skarvar utan från vår vän bisamråttan kunde jag snabbt konstatera. Såna där korvar hade jag ofta på bryggan för ett par somrar sen då den bodde i min strand. Men nu hade den alltså bytt bostad.

Strax intill bergsklacken såg jag ingången och musselskal på sjöbottnen som talade sitt tydliga språk. ”Jasså, är det här du bor nuförtiden” sa jag men fick inget svar. Det var nog ingen hemma just då.

I morgon ska jag ringa Lingongrannen och lämna det lugnande beskedet. 🙂

Jaktbyte

Groda 2

Mias sista jaktbyte igår bestod av en harunge, nästan lika stor som hon själv. Kvällens jaktbyte kändes betydligt enklare att hantera. Infångad av matte i ett plastglas och utsläppt i sjön. 🙂

16.7 – Förskottsarv och gulmåra

Igår lånade jag mammas ögonmått, idag har jag vinkat av henne, bytt pappershållare och plockat gulmåra. Mia har nytt jaktbyte.

Förskottsarv
Bland mammas resterande flyttgods fanns två lampetter som hon inte längre ville ha. Men det ville jag. 🙂 Igår kom dom upp på väggen i stället för dom befintliga eftersom luft­värme­pump och levande ljus är en svår kombination.

Med hjälp av mammas ögonmått och lite kontrollmätning sitter dom nu på samma höjd och lika långt från fönster­karmen i ”matsalen”. Jättetjusiga blev dom tycker jag.

Enda problemet är att hitta ledningshållare med tillräckligt långa spikar… På väggarna sitter nämligen mjuka skivor under tapetlagren, vilket kräver flera centimeter långa spikar för att ta fast i stockarna. Alternativet är att slå in en lång, tunn spik och böja den runt ledningen men då kommer tapeten garanterat att ta stryk, så det ger jag mig inte på.

Slut på vistelsen
Idag avslutade mamma sin ”landesemester” så nu går Mia och jag här och tåntar för oss själva igen. Tyvärr var ju vädret inte det bästa. Som dom flesta stadsbor, konstaterade mamma att det inte går att vara ute när det inte är sol – än mindre när det regnar.

Igår blev det nästan dråpligt. På förmiddagen var det uppehåll och riktigt skönt ute tyckte jag, så jag övertygade henne att komma ut och känna efter. Precis när hon hade bestämt sig för att jag kanske hade rätt började det regna. 😀

Ny pappershållare
Strax innan jag flyttade från Östersund (maj 2007) in­för­skaf­fade jag en ny hållare till Torky hus­hålls­papper för att ersätta den jag hade på Udden. Idag, äntligen, har jag satt upp den.

Fördröjningen beror delvis på att Edet Torky inte finns att köpa i Finland och motsvarande produkt som Serla tillverkar (Akrobat) finns bara att köpa i Sverige. Hur knäppt som helst. Jag övervägde därför att sluta med Torky, men hittade sen en svensk nätbutik som kunde leverera till Finland så jag importerar numera mitt hushållspapper.

Jag använder för all del också finskt hushållspapper, men föredrar Torky som är luddfritt och utan perforering. Det är snart dags att beställa en ny förpackning med 12 rullar så jag hoppas verk­ligen att det finns kvar i sortimentet hos företaget jag senast köpte det av.

Gulmåra
Det doftar gulmåra i köket. En av mina favoritblomdofter. I ”djungeln” nedanför köksfönstret står dom i blom sen några dar tillbaka som påminnelse om att vi har nått sensommar. Sen är det rödklintens tur och då börjar sommaren lida mot sitt slut. Dystert.

Men det är ju naturens gång. Jag skulle absolut inte vilja bo i ett klimat där det är sommar året runt. Den här sommaren har vi åtminstone inte behövt klaga över torka och hetta.

Och bara för att mamma har åkt tittar solen fram och jag kan se blå himmel igen. Juste, hon lovade ju faktiskt ta med sig det dåliga vädret till stan. 🙂

Nytt jaktbyte
Det blöta vädret har inspirerat grodorna att röra på sig förstår jag. Idag tyckte Mia det kunde vara kul med omväxling. Det tyckte varken mamma eller jag, men vi hade dess värre inte mycket att säga till om. 😦

28.6 – Zoologisk trädgård

Början på dagen blev dramatisk. Jag har klippt gräset och haft en prins(?) på besök.

Dramatiskt möte
Udden är som bekant både botanisk och zoologisk trädgård. Strax före nio i morse fick den zoologiska varianten tillfälligt övertag.

Jag hade nyss hämtat tidningarna (två på torsdagar) och var tillbaka på trappan då jag såg Mia rea­ge­ra. Hon tittade spänt upp mot skogen. Jag gick några steg tillbaka mot postlådan igen för att se om jag kunde lista ut vad hon tittade på. Ett ögonblick senare kommer mårdmamman med en skock valpar gående ner för stigen.

Det såg ut som om hela backen rörde sig, dom spridda valparna fyllde hela stigen. Minst ett halv­dussin, troligen fler.

Innan dom hann ner på grusvägen morrade jag ljudligt. Mamman stannade och morrade tillbaka med blottade tänder.

Ett ögonblick såg hon ut som om hon tänkte anfalla för att försvara sina valpar men när jag tog ett par steg framåt, viftade med tid­ningar­na och fortsatte morra fann hon det säkrast att vända om. Ett par valpar hamnade på efter­kälken, men skyndade sig efter när dom upptäckte att alla övriga i flocken hade försvunnit.

Inom kort finns det alltså ytterligare 6-8 mårdhundar som gör sina rundor på tomten. Verkligen inget jag ser fram mot. Inte Mia heller. Först efter ett par timmar vågade hon sig längre bort än trappan.

Frågan är hur länge mamman minns att Udden är ett obehagligt ställe? Hon kanske dyker upp om ett par timmar för att kolla om det finns nåt ätbart här?
—-
Just nu (kl 19.02) kom Mia inrusande och flämtade ljudligt. Jag misstänkte det värsta och gick ut på trappan. Alldeles riktigt, mårdhundsmamman – eller ‑pappan? – kom springande nerför skogsstigen. Den här gången räckte det med att jag ryade till för att få den att vända om.

Att mårdhundar är skygga är alltså en myt. På Udden syns dom både morgon och kväll. 😦
—-
En korrigering är på sin plats: Antalet valpar per kull ligger runt 10, inte det dubbla som jag påstod i inlägget den 18.6. Förutsatt att artikelförfattaren på Wikipedia är att lita på?

Dags för gräsklippning
När jag hade uträttat dagens alla ärenden i Dalsbruk*, beslöt jag klippa gräset på över­sidan av tomten. Det behövdes. Regnandet har fått gräset att växa så det kna­kar.

Prins på besök
Då jag var klar åt jag middag och satte mig sen på trappan med en mugg kaffe och dagens ÅU. Plötsligt hörde jag ett konstigt ljud och noterade en rörelse i ögonvrån. En groda försökte hoppa upp på en omkullstjälpt plasthink som låg vid trappan.

Det är tredje grodan/prinsen jag ser i år. Lyckligtvis har jag inte klippt av benen på en enda hittills. Och ingen av dom har jag kysst. Här behövs ingen prins, hellre en duktig hantverkare i så fall. 😀

När jag reste på mig för att studera den närmare gav den upp och låtsades som om den inte syntes. Eller så trodde den att dess sista stund var kommen. Jag hann i vilket fall hämta kameran innan den bestämde sig för att fly fältet. Upp på trappan, ett hopp över gummimattan och in bland vintergrönan.

Mia upptäckte den också när den satt på trappan, men jag tog henne i famn och försökte förklara att det här inte var nåt för henne. Hon ville förstås väldigt gärna kolla i vintergrönan sen den hade hoppat dit, men jag stoppade henne genom att dra henne lätt i svansen och upprepade mitt nej som hon till slut lydde.

Vissa djur är mer välkomna än andra.

 

*Dalsbruk är just nu aktuellt i media.