28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

12.5 – Lätt och mindre lätt

Jag har köpt fel sort, hängt ute, levererat sista överraskningen, vunnit, städat och målat. Mia föredrar vintermattan.

Köpt fel sort
Häromdagen började jag på en ny ost. Det var inget fel på smaken, men konsistensen var gummi­aktig. Jag anade genast oråd… Mycket riktigt, jag har i misstag köpt ost med bara 17 % fetthalt. Dessutom en stor bit.

Men den går nog ner den också. Nästa gång ska jag kolla förpackningen lite noggrannare. Minst 20 % fetthalt ska de’ va’, gärna mer.

TvättorkningHängt ute
Igår hängde jag ut tvätten på tork för första gången i år. Det är nästan lite högtidligt. Och ett sant nöje att borra näsan i plaggen när de har torkat. Bättre parfym finns inte. 🙂

Levererat sista överraskningen
Jag hängde också ute igår förresten. På eftermiddagen levererade jag den tredje och sista utlovade över­rask­nin­gen. Vi satt på terrassen i Holmbergs café där solen nådde oss.

Överraskningen skulle ju bestå av fiskburgare och kaffe, men damen i fråga avböjde, hon hade nyss ätit sa hon. Efter lite trugande tog hon en kanapé i stället och tackade ja till ett glas likör. En tom kopp kaffe var ju inte mycket att bjuda på tyckte jag.

Vunnit
Fantastiskt vilken röta jag har haft på sistone! Först vann jag en tia på lotto, därefter ett burk­öpp­nings­set i Röda Korsets lotteri och slutligen 1 € på en skraplott jag fick som tack för att jag besvarat en undersökning. Inte alls illa.

GungstolsmattaStädat
Igår, äntligen, tog jag mig för att städa. Dammsugaren har stått i vardagsrummet i minst en månad för att jag tänkte städa där härnäst.

Det blev en längre och grundligare städning än vanligt, vilket också var av nöden. Jisses vilket dammlager jag hade fått till ovanpå bokhyllan i ”kontoret”! Flera andra ställen också för den delen. Mattorna blev minst en nyans ljusare och det känns faktiskt lättare att andas.

Jag bytte också till den handvirkade sommargungstolsmattan och la på en ren dito på korgstolen. På trappan blev det också sommardörrmattor så nu är Udden redo för sommar.

Målat
I morse var jag handikappad. Ryggen talade om att gårdagens övningar var i värsta laget. Så i stället för att ta i tu med veden beslöt jag måla klart trappräcket.

TrappräckeLängsta tiden gick åt till förberedelser. På ena sidan sitter två kanter av räcket tätt intill husväggen och den ville jag gärna ha kvar originalfärgen på så det blev till att skydda den på alla sidor med målartejp.

Efter en dryg halv timmes målning var jag klar. Nu ser ingen längre att det ena trappräcket är nytt, men det var guld värt att få det utbytt. Ett stort och varmt tack än en gång till Vik Husse som åtog sig uppdraget!

Mia föredrar vintermattan
När jag hade dammat av stolsmattan till korgstolen vek jag i hop den och la den tillfälligt på trapp­stolarna. Det hade Mia minsann koll på. Hon snusade först på den för att vara säker på att det var ”hennes”, sen hoppade hon upp och la sig på den.

Den rena stolsmattan har hon än så länge inte godkänt. Den doftar förstås ”fel”. 🙂

Mia på stolsmattan

29.12 – Så där ja

Ingen gratulerade igår, jag har pratat med Xet och äntligen städat. Mia och jag har varit på strand­promenad.

Ingen gratulerade igår
Nej, jag heter inte Pia, men igår var det också Menlösa barns dag så ett tag var jag lite orolig för att nån skulle gratulera mig, men jag klarade mig. Menlös har för all del inte samma betydelse som på 400-talet längre. Nuförtiden vill väl ingen vara menlös?

X-krokPratat med Xet
Idag fick jag ett SMS från ”X-kroken”: ”Jä tänkt hör hur du mår ett jul”. Jag besvarade det med att ringa upp. Annars hade svaret blivit ”Bare grett” och inge’ mer. Jag avskyr att skriva långa textmeddelanden.

När jag hade talat om att jag mådde prima ville han som vanligt höra hur det var med dom han känner här, så han fick en färsk rapport. Jag fick förstås också veta hur han har det i i Jämtland och hur Babsan (hunden) mår.

Roligt att höras av då och då. Fast det är verkligen inte min förtjänst! Ibland SMSar han ”Lev du?” när det har gått lång tid sen den senaste kontakten.

Äntligen städat
Idag, äntligen, städade jag sovrummet! Från golv till tak mer eller mindre. För tillfället är det således ont om spindelnät och ”änglatofflor”, men det kommer förstås snart nya.

FrostblommorPå strandpromenad
När jag hade städat, tömt askan ur köks­spi­sen, hämtat ved och dricksvatten var det fortfarande ljust. Den här dagen var hela sex minuter längre än den 22.12. Det går åt rätt håll igen.

För att ta vara på resten av dagsljuset frå­ga­de jag om Mia ville följa med till stranden. Det var hon genast med på. Jag ville närmast kolla om isen har lagt sig över hela sjön och plockade med mig ka­meran ifall jag hittade lämpliga motiv.

Mia på isenDet fanns gott om frostblommor och ‑formationer i stranden och isen såg ut att ha lagt sig över hela sjön. Mia var helt övertygad om att isen var stark nog och trippade gladeligen ut på den. Lyckligtvis höll den.

Jag var redan på väg upp tillbaka till huset när jag fick syn på flera frostmotiv så jag sneddade förbi drivbänken och följde mårdstigen över till sommargrannens strand. Mia tog isvägen längs strandkanten, det var så klart roligare. Det tyckte tydligen isen också för den ”sjöng” för oss. 🙂

När jag tittade ut över isen såg jag några vita prickar i strandkanten på andra sidan sjön. Där höll fem svanar till i en liten öppning kunde jag se i kameran. Stackars fåglar, nu blir det snart dags att flytta om inte isen går upp igen.

Svanar 2

7.7 – Möjligt och omöjligt

Jag har ett suveränt verktyg, har städat, skurat och rengjort, irriterar mig på ett företag och är såå lycklig.

FästingborttagareSuveränt verktyg
När Mia och jag var hos veterinären i slutet av juni upptäckte hon en fästing på Mia och använde ett suveränt litet verktyg. Fästing­pin­cetten har jag testat och dömt ut. Jag har hittills tyckt att det fun­ge­rar bra med naglarna, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.

Då jag frågade efter verktyget på apoteket hade dom samma version som veterinären hade i en förpackning med två olika storlekar. Den mindre bort­ta­ga­ren passar perfekt på ”färska” fästingar, den andra har jag inte behövt pröva. Möjligen är stor­lekarna anpassade till hund, respektive katt och inte fästing­stor­lek? Hur som helst rekommenderar jag borttagaren varmt!

Städat, skurat och rengjort
Igår fick jag ett städanfall. Dammsugaren fick tjänstgöra inomhus ett par timmar och rotborsten kom till användning utomhus. Nu eller aldrig skulle bersån rengöras innan jag oljar den.

Virket antog en klart ljusare nyans tack vare BioComb altantvätt, ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel som jag hittade hos Agri-Market. När jag spolade rent med vatten efter skurandet såg jag direkt var jag hade fuskat.

BersånFör att kunna spola vatten krävdes förstås vattenslang. Den var knallgul då jag köpte den, men har efter flera somrar utomhus ändrat till en påtagligt mer dämpad nyans av allt ”nedfall”. Så då ren­gjorde jag den också. Beräkna ca 5 cl Cif/Vim till 25 meter slang beroende på smutslagrets tjocklek. 😉

Vattentunnan var nästa rengöringspunkt. I kanterna och på botten syntes klargröna algsträngar(?) vid det här laget. Inte alls konstigt med tanke på att den har varit i användning i ca tre månader utan rengöring, bara blivit påfylld med regnvatten.

Irriterande
Tänk att en del företag kan vara så införbenat omöjliga. Finlands värdepapperscentral/Euroclear är helt i klass med Swedbank har jag nyligen erfarit.

Upptakten till allt krångel var att jag ville ändra kontonummer för inbetalning av aktie­ut­del­ningen. Mamma hade nämligen några Elisa-aktier som förvaltas av Euroclear och nu ville jag avsluta hennes bank­konto. Om jag hade låtit bli hade företaget antagligen inte reagerat, men NU upptäckte dom att hon inte längre finns trots att jag bad banken meddela dom direkt efter mammas död.

ÄmbetsbetygI första brevet ville dom ha bo­upp­teck­nings­instru­ment och testamente, vilket dom fick. I nästa begäran efterlystes ”oavbruten släktutredning över arvlåtare (ämbetsbetyg över arvlåtaren från 15 års ålder till dödsögonblicket inkl avlidna arvingar) och ämbetsbetyg för delägarna i dödsboet”. Personbevis heter ämbetsbetyg i Finland har jag lärt mig.

”… från 15 års ålder till dödsögonblicket”, vad sägs om den släktutredningen? Då rann sinnet på mig. Jag kastade mig på telefonen och ringde numret som stod i brevet. Där fick jag (naturligtvis!) inget svar, men fick välja att bli kopplad till växeln för att kunna fråga efter damen som var avsändare till brevet.

Jag talade om vem ärendet gällde och frågade om hon behagar skämta. Hennes modersmål var inte svenska så den spydigheten gick henne förbi. Hon ville veta vad ärendet gällde? Jag påpekade syrligt att alla instanser, såväl offentliga som privata, har godkänt den släktutredning som gjordes i samband med bouppteckningen och undrade varför den inte duger åt Euroclear?

Jag fick ett lakoniskt svar: ”Skicka den då så får vi se om den duger”. Det var det värsta jag har hört! Värdepapperscentralen sätter sig uppenbarligen över alla myndigheter. Bank­tjänste­man­nen varnade mig för all del redan i fjolvåras om att företaget är extrembyråkratiskt, men så illa trodde jag ändå inte att det var. 😦 Varför kunde hon inte be att få alla dokument i första brevet?

Såå lycklig
Då är det ju tur att det finns glädjeämnen. Just nu är jag såå lycklig över att borstnejlikan har slagit ut. På Multasormis rea i fjolhöstas köpte jag en liten planta som har stått grön hela vintern och nu har den börjat blomma.

Kameran gör färgen tyvärr inte rättvisa, nyansen är mörkare och intensivare än på bild. Helt fantastiskt ljuvlig färg! 🙂

Borstnejlika

24.10 – Mysiga herrar och damer

Molger har flyttat in, jag har fått svar på förfrågan, tvångsstädat och träffat Alfred igen.

MolgerMolger har flyttat in
Det sägs att ju äldre man blir, desto mer återgår man till barnstadiet. För ett tag sen blev jag kär i Molger och i onsdags packade jag upp honom. När jag beställde honom var jag för all del inte riktigt på det klara med att han var av­sedd för barn, men när han var färdig­mon­te­rad begrep jag det mycket väl. Icke desto mindre fun­ge­rar han ypperligt för avsett ändamål.

Ändamålet är bokstavligen min ända. Ända(!) sen jag flyttade hem har faster Aldas pall tjänstgjort som sittplats när jag häckar framför spisen, oavsett om det är för att tillfredsställa min last eller för att göra upp eld. Nu ville jag ha det lika bekvämt framför kakelugnen när det är dags för en brasa.

Höjden var helt avgörande, därför föll valet på Molger som bara är 35 cm hög. Pallar i normalhöjd har jag flera men dom är alltså för höga. Jag kunde gott ha avstått från den första avsatsen, men det går ju utmärkt att vända honom åt ”fel” håll. Helt perfekt blev han fast han inte är nån pall. 🙂

Svar på förfrågan
Den 13.10 skickade jag en förfrågan via mejl till två lokala företag som åtar sig att röja/fälla träd. För ett par dar sen fick jag svar. Båda kan tänka sig att åta sig min strandröjning så efter att dom har tagit sig en titt kan jag förvänta mig ett pris.

Trots Vik Husses kloka råd om att ta ner träden nu sen näringen har gått tillbaka ner i jorden*) har jag bestämt mig för att röjningen ska ske i vinter när det är is på sjön bara för att underlätta han­te­ringen. Ute på isen är det fria ytor och där kan man enkelt sköta ”efterarbetet”. Och inga rester kommer att hamna i vattnet lovar jag dyrt och heligt!

Det som inte är värt att användas till ved kan vägmästaren göra till flis lovade han när jag ringde och frågade. Möjligen blir han utan beroende på grovlek men det återstår att se. Det som ser klent ut från köksfönstret är inte alls så klent när man ser det på nära håll.

StäderskaTvångsstädning
Förra helgen föreslog jag att sommargrannen skulle komma in på kaffe i och med att hon och hennes mamma skulle stanna här en hel vecka. Det tackade hon ja till och jag lovade återkomma om dag och tid.

I förrgår kontaktade jag henne och föreslog lördag men då skulle dom få gäster, så enda chansen var igår. Alltså blev jag tvungen att städa. Jag borde också ha diskat, men struntade i det, nån måtta fick det vara på fjäsket.

Gästerna verkade trivas i soffan och värmen från kakelugnen. Självfallet dukade jag i ”södra salongen” med mina vackraste koppar och Firma Kerstin Forsbom stod som vanligt för kaffebrödet. Riktigt angenämt hade vi det.

Reprismöte med Alfred
Idag var det så dags för ett reprismöte med Alfred, den charmiga hundkillen i Bjärnå och framför allt hans väl­görande matte. Efter drygt en och en halv timmes behandling och 111 kilometers åktur är jag nästan som ny. Och båda benen är lika långa – under pausen hade ena benet blivit lite kortare igen. Musklerna drar ihop sig för att kompensera att kroppen inte är i det skick den ska vara talade matte om.

Att få en etikett på det onda är en fördel, då behöver man inte spekulera i eller fanti­sera om att det är nåt fundamentalt eller obotligt fel. I och med den kan jag också fokusera på orsakerna till smärtan och bearbeta bakom­liggande orsaker. Kroppen är ju själens hem så det gäller att städa där också. 🙂

*) Vik Husse har aldrig nånsin sagt så… Tvärtom, INNAN saven går tillbaka ner i rötterna (se kommentarerna)! Jag kan bara skylla på ”lucka, lucka hjärncell”. 😦

24.7 – I vatten och värme

Jag har vinkat av mamma, städat, blivit utmattad, fått färsk fisk och träffat en gädda. Mia ogillar värmen.

Mamma avvinkad
Igår eftermiddag åkte mamma tillbaka till sta’n. Så fort gick den veckan. Lite trist att vädret inte var varmare dom senaste dagarna, men det är ju inget man kan beställa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av henne vid bussen kände jag mig ”upphängd och nersläppt” på nåt vis, men piggade upp mig med en mugg kaffe och tog i tu med disken innan jag så småningom sjönk ner i TV-fåtöljen. Kvart över tio kom Mia in och väckte mig, sen gick vi och la oss.

NystädatNystädat
Efter förmiddagens sedvanliga rutiner i min makliga takt bestämde jag mig för att tvätta bad­rums­mat­torna och torka golvet. Det var verkligen på tiden.

Golvytan är synnerligen begränsad, men det är ändå bökigt att komma åt att torka eftersom det står prylar i vägen överallt. Värst är det att komma åt bakom vattenpumpen så där brukar jag fuska. Men inte idag, nu är det rent där också.

Utmattad
När jag hade städat klart och hängt badrumsmattorna på tork ringde jag Grisen/Tvillingen i avsikt att locka henne på te i bersån så länge det fina vädret håller i sig. Hon ställde sig positiv till förslaget men hade fullt upp fram till söndag. Jag blev alldeles utmattad när jag hörde allt hon skulle ha för sig dom närmaste dagarna.

Vi kom överens om att höras av i slutet av veckan. I fall hon inte skulle i väg på födelsedagskalas kom hon gärna sa hon. Med det digra programmet kan hon verkligen behöva en ledig dag.

Färsk fisk
I kväll dök han upp igen, storfiskar’n med stora hjärtat. Han tänkte hämta färsk fisk till mamma och mig sa han, men fick förstås besked om att hon redan hade åkt. Lyckligtvis hindrade det inte honom från att överlämna två abborrar som jag tacksamt tog emot, så i morgon blir det fiskmiddag. 🙂

Läge för bad
Redan igår eftermiddag kändes det varmare i luften och strax före nio i morse stod ter­mo­me­tern på 18,9°. Den utlovade värmen från öster har nått Udden.

Bildkälla: http://lnu.se

Jag har inte kollat temperaturen under efter­middagen men den räckte gott och väl till för ett dopp i sjön. I vattnet var det 23° så det kändes bara skönt att sjunka ner i böljan den blå.

När jag kom ner till stranden hörde jag ett ljudligt plaskande, antar bisamråttan var i farten, och vid bryggänden lurade en gädda. Den minsta jag nånsin sett (dock dubbelt större än den på bilden). Först trodde jag det kunde vara en av dom utplanterade gösarna, men efter en grundligare titt kände jag igen huvudform och färgteckning.

Gäddan var inte ett dugg skrämd av min närvaro, den låg kvar fast jag viftade med handduken och rörde mig på bryggan. Så småningom vände den stjärten till och gled i väg i sakta mak. Om man är rovfisk kan man ju inte låta sig skrämmas så lätt.

För varmt för Mia
Stackars Mia, nu är det på tok för varmt för henne igen. Efter morgonjakten har hon mest legat i skuggan fram till dess att solen började försvinna bakom trädtopparna.

Mia i skuggan