nystädat

av

27.8 – Vardagligt, festligt och dystert

Jag har varit huslig och råkat ut för blodvite, vi har återintagit bersån och utökat radiolyssnandet, Husse saftar och hösten kryper närmare.

Huslig
Förra tisdagen gick åt till att koka kräftor och kapa grangrenar. Efter det slöade jag i hammocken med Mia på magen ett par timmar, men på onsdagen var jag riktigt huslig. Hela huset fick en välbehövlig städomgång.

Råkat ut för blodvite
På torsdagen provianterade vi det sista inför kvällens lilla tillställning och förberedde den. Strax före sex anlände gästerna som avtalat. Vi gick till bords på direkten, kräftfatet låg redan och väntade.

Att kräftknivarna var så in i vassen vassa hade jag ingen aning om förrän jag skar mig i tummen. Ett rejält jack dessutom, blodet strömmade ur såret en lång stund. Möjligen gjorde kräftlagen sitt till.

Lagom till kaffet hade blodflödet lugnat sig så jag kunde nöja mig med ett plåster. Men som alltid när man skär sig i fingrarna är man lätt handikappad och såren har svårt att läka.

Senast i morse upp­täckte jag blod på ostskivan jag hade lagt på smörgåsen, såret hade gått upp igen. Men det finns ju långt värre skador så jag har ingen anledning att beklaga mig!

Återintagit bersån
I fredags hade vi Vik Husse på tebesök. Bersån har av naturliga skäl varit obemannad under den hetaste tiden, men nu kändes det skönt att kunna sitta där igen.

Timmarna rann fort i väg medan vi avhandlade ditt och datt, bl a fiske och fiskar. Ett ämne som intresserar båda ”hussar”.

Utökat radiolyssnande
På fredagar ska man ju lyssna på Tongåvan men nu har lyssnandet utökats. På lördagar har Yle Vega ett musikprogram som heter Lördagsdansen eller nåt ditåt. Det ska man också lyssna på tycker Husse, så då gör vi det numera. Undrar vad det blir härnäst? 😀

Husse saftar
Som bekant är jag ingen som syltar eller saftar, mest för att jag nästan aldrig dricker saft och an­vänder små mängder sylt. I det avseendet är Husse och jag olika, så det är han som står för den produktionen.

Idag var det dags för första omgången saft. Saftmajan ställdes i gång i Tallmos källare ”för det är så klottigt jobb” visste Husse. Ett drygt jobb innan alla bär är förbrukade.

Hösten kryper närmare
På FB såg jag för ett tag sen nåt i still med: Januari, februari, mars, april, POFF, augusti, september osv. Så är det varje sommar känns det som. Den har knappt börjat innan den är slut.

Naturen börjar förbereda sig för sin vintervila, kvällarna mörknar allt tidigare och morgondaggen ligger kvar allt längre. Redan om några dagar är vi inne i första höstmånaden. Dystert. 😦

Om en månad har Udden fått höstfärger igen.

 

av

28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

av

12.5 – Lätt och mindre lätt

Jag har köpt fel sort, hängt ute, levererat sista överraskningen, vunnit, städat och målat. Mia föredrar vintermattan.

Köpt fel sort
Häromdagen började jag på en ny ost. Det var inget fel på smaken, men konsistensen var gummi­aktig. Jag anade genast oråd… Mycket riktigt, jag har i misstag köpt ost med bara 17 % fetthalt. Dessutom en stor bit.

Men den går nog ner den också. Nästa gång ska jag kolla förpackningen lite noggrannare. Minst 20 % fetthalt ska de’ va’, gärna mer.

TvättorkningHängt ute
Igår hängde jag ut tvätten på tork för första gången i år. Det är nästan lite högtidligt. Och ett sant nöje att borra näsan i plaggen när de har torkat. Bättre parfym finns inte. 🙂

Levererat sista överraskningen
Jag hängde också ute igår förresten. På eftermiddagen levererade jag den tredje och sista utlovade över­rask­nin­gen. Vi satt på terrassen i Holmbergs café där solen nådde oss.

Överraskningen skulle ju bestå av fiskburgare och kaffe, men damen i fråga avböjde, hon hade nyss ätit sa hon. Efter lite trugande tog hon en kanapé i stället och tackade ja till ett glas likör. En tom kopp kaffe var ju inte mycket att bjuda på tyckte jag.

Vunnit
Fantastiskt vilken röta jag har haft på sistone! Först vann jag en tia på lotto, därefter ett burk­öpp­nings­set i Röda Korsets lotteri och slutligen 1 € på en skraplott jag fick som tack för att jag besvarat en undersökning. Inte alls illa.

GungstolsmattaStädat
Igår, äntligen, tog jag mig för att städa. Dammsugaren har stått i vardagsrummet i minst en månad för att jag tänkte städa där härnäst.

Det blev en längre och grundligare städning än vanligt, vilket också var av nöden. Jisses vilket dammlager jag hade fått till ovanpå bokhyllan i ”kontoret”! Flera andra ställen också för den delen. Mattorna blev minst en nyans ljusare och det känns faktiskt lättare att andas.

Jag bytte också till den handvirkade sommargungstolsmattan och la på en ren dito på korgstolen. På trappan blev det också sommardörrmattor så nu är Udden redo för sommar.

Målat
I morse var jag handikappad. Ryggen talade om att gårdagens övningar var i värsta laget. Så i stället för att ta i tu med veden beslöt jag måla klart trappräcket.

TrappräckeLängsta tiden gick åt till förberedelser. På ena sidan sitter två kanter av räcket tätt intill husväggen och den ville jag gärna ha kvar originalfärgen på så det blev till att skydda den på alla sidor med målartejp.

Efter en dryg halv timmes målning var jag klar. Nu ser ingen längre att det ena trappräcket är nytt, men det var guld värt att få det utbytt. Ett stort och varmt tack än en gång till Vik Husse som åtog sig uppdraget!

Mia föredrar vintermattan
När jag hade dammat av stolsmattan till korgstolen vek jag i hop den och la den tillfälligt på trapp­stolarna. Det hade Mia minsann koll på. Hon snusade först på den för att vara säker på att det var ”hennes”, sen hoppade hon upp och la sig på den.

Den rena stolsmattan har hon än så länge inte godkänt. Den doftar förstås ”fel”. 🙂

Mia på stolsmattan

av

29.12 – Så där ja

Ingen gratulerade igår, jag har pratat med Xet och äntligen städat. Mia och jag har varit på strand­promenad.

Ingen gratulerade igår
Nej, jag heter inte Pia, men igår var det också Menlösa barns dag så ett tag var jag lite orolig för att nån skulle gratulera mig, men jag klarade mig. Menlös har för all del inte samma betydelse som på 400-talet längre. Nuförtiden vill väl ingen vara menlös?

X-krokPratat med Xet
Idag fick jag ett SMS från ”X-kroken”: ”Jä tänkt hör hur du mår ett jul”. Jag besvarade det med att ringa upp. Annars hade svaret blivit ”Bare grett” och inge’ mer. Jag avskyr att skriva långa textmeddelanden.

När jag hade talat om att jag mådde prima ville han som vanligt höra hur det var med dom han känner här, så han fick en färsk rapport. Jag fick förstås också veta hur han har det i i Jämtland och hur Babsan (hunden) mår.

Roligt att höras av då och då. Fast det är verkligen inte min förtjänst! Ibland SMSar han ”Lev du?” när det har gått lång tid sen den senaste kontakten.

Äntligen städat
Idag, äntligen, städade jag sovrummet! Från golv till tak mer eller mindre. För tillfället är det således ont om spindelnät och ”änglatofflor”, men det kommer förstås snart nya.

FrostblommorPå strandpromenad
När jag hade städat, tömt askan ur köks­spi­sen, hämtat ved och dricksvatten var det fortfarande ljust. Den här dagen var hela sex minuter längre än den 22.12. Det går åt rätt håll igen.

För att ta vara på resten av dagsljuset frå­ga­de jag om Mia ville följa med till stranden. Det var hon genast med på. Jag ville närmast kolla om isen har lagt sig över hela sjön och plockade med mig ka­meran ifall jag hittade lämpliga motiv.

Mia på isenDet fanns gott om frostblommor och ‑formationer i stranden och isen såg ut att ha lagt sig över hela sjön. Mia var helt övertygad om att isen var stark nog och trippade gladeligen ut på den. Lyckligtvis höll den.

Jag var redan på väg upp tillbaka till huset när jag fick syn på flera frostmotiv så jag sneddade förbi drivbänken och följde mårdstigen över till sommargrannens strand. Mia tog isvägen längs strandkanten, det var så klart roligare. Det tyckte tydligen isen också för den ”sjöng” för oss. 🙂

När jag tittade ut över isen såg jag några vita prickar i strandkanten på andra sidan sjön. Där höll fem svanar till i en liten öppning kunde jag se i kameran. Stackars fåglar, nu blir det snart dags att flytta om inte isen går upp igen.

Svanar 2

av

7.7 – Möjligt och omöjligt

Jag har ett suveränt verktyg, har städat, skurat och rengjort, irriterar mig på ett företag och är såå lycklig.

FästingborttagareSuveränt verktyg
När Mia och jag var hos veterinären i slutet av juni upptäckte hon en fästing på Mia och använde ett suveränt litet verktyg. Fästing­pin­cetten har jag testat och dömt ut. Jag har hittills tyckt att det fun­ge­rar bra med naglarna, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.

Då jag frågade efter verktyget på apoteket hade dom samma version som veterinären hade i en förpackning med två olika storlekar. Den mindre bort­ta­ga­ren passar perfekt på ”färska” fästingar, den andra har jag inte behövt pröva. Möjligen är stor­lekarna anpassade till hund, respektive katt och inte fästing­stor­lek? Hur som helst rekommenderar jag borttagaren varmt!

Städat, skurat och rengjort
Igår fick jag ett städanfall. Dammsugaren fick tjänstgöra inomhus ett par timmar och rotborsten kom till användning utomhus. Nu eller aldrig skulle bersån rengöras innan jag oljar den.

Virket antog en klart ljusare nyans tack vare BioComb altantvätt, ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel som jag hittade hos Agri-Market. När jag spolade rent med vatten efter skurandet såg jag direkt var jag hade fuskat.

BersånFör att kunna spola vatten krävdes förstås vattenslang. Den var knallgul då jag köpte den, men har efter flera somrar utomhus ändrat till en påtagligt mer dämpad nyans av allt ”nedfall”. Så då ren­gjorde jag den också. Beräkna ca 5 cl Cif/Vim till 25 meter slang beroende på smutslagrets tjocklek. 😉

Vattentunnan var nästa rengöringspunkt. I kanterna och på botten syntes klargröna algsträngar(?) vid det här laget. Inte alls konstigt med tanke på att den har varit i användning i ca tre månader utan rengöring, bara blivit påfylld med regnvatten.

Irriterande
Tänk att en del företag kan vara så införbenat omöjliga. Finlands värdepapperscentral/Euroclear är helt i klass med Swedbank har jag nyligen erfarit.

Upptakten till allt krångel var att jag ville ändra kontonummer för inbetalning av aktie­ut­del­ningen. Mamma hade nämligen några Elisa-aktier som förvaltas av Euroclear och nu ville jag avsluta hennes bank­konto. Om jag hade låtit bli hade företaget antagligen inte reagerat, men NU upptäckte dom att hon inte längre finns trots att jag bad banken meddela dom direkt efter mammas död.

ÄmbetsbetygI första brevet ville dom ha bo­upp­teck­nings­instru­ment och testamente, vilket dom fick. I nästa begäran efterlystes ”oavbruten släktutredning över arvlåtare (ämbetsbetyg över arvlåtaren från 15 års ålder till dödsögonblicket inkl avlidna arvingar) och ämbetsbetyg för delägarna i dödsboet”. Personbevis heter ämbetsbetyg i Finland har jag lärt mig.

”… från 15 års ålder till dödsögonblicket”, vad sägs om den släktutredningen? Då rann sinnet på mig. Jag kastade mig på telefonen och ringde numret som stod i brevet. Där fick jag (naturligtvis!) inget svar, men fick välja att bli kopplad till växeln för att kunna fråga efter damen som var avsändare till brevet.

Jag talade om vem ärendet gällde och frågade om hon behagar skämta. Hennes modersmål var inte svenska så den spydigheten gick henne förbi. Hon ville veta vad ärendet gällde? Jag påpekade syrligt att alla instanser, såväl offentliga som privata, har godkänt den släktutredning som gjordes i samband med bouppteckningen och undrade varför den inte duger åt Euroclear?

Jag fick ett lakoniskt svar: ”Skicka den då så får vi se om den duger”. Det var det värsta jag har hört! Värdepapperscentralen sätter sig uppenbarligen över alla myndigheter. Bank­tjänste­man­nen varnade mig för all del redan i fjolvåras om att företaget är extrembyråkratiskt, men så illa trodde jag ändå inte att det var. 😦 Varför kunde hon inte be att få alla dokument i första brevet?

Såå lycklig
Då är det ju tur att det finns glädjeämnen. Just nu är jag såå lycklig över att borstnejlikan har slagit ut. På Multasormis rea i fjolhöstas köpte jag en liten planta som har stått grön hela vintern och nu har den börjat blomma.

Kameran gör färgen tyvärr inte rättvisa, nyansen är mörkare och intensivare än på bild. Helt fantastiskt ljuvlig färg! 🙂

Borstnejlika

av

24.10 – Mysiga herrar och damer

Molger har flyttat in, jag har fått svar på förfrågan, tvångsstädat och träffat Alfred igen.

MolgerMolger har flyttat in
Det sägs att ju äldre man blir, desto mer återgår man till barnstadiet. För ett tag sen blev jag kär i Molger och i onsdags packade jag upp honom. När jag beställde honom var jag för all del inte riktigt på det klara med att han var av­sedd för barn, men när han var färdig­mon­te­rad begrep jag det mycket väl. Icke desto mindre fun­ge­rar han ypperligt för avsett ändamål.

Ändamålet är bokstavligen min ända. Ända(!) sen jag flyttade hem har faster Aldas pall tjänstgjort som sittplats när jag häckar framför spisen, oavsett om det är för att tillfredsställa min last eller för att göra upp eld. Nu ville jag ha det lika bekvämt framför kakelugnen när det är dags för en brasa.

Höjden var helt avgörande, därför föll valet på Molger som bara är 35 cm hög. Pallar i normalhöjd har jag flera men dom är alltså för höga. Jag kunde gott ha avstått från den första avsatsen, men det går ju utmärkt att vända honom åt ”fel” håll. Helt perfekt blev han fast han inte är nån pall. 🙂

Svar på förfrågan
Den 13.10 skickade jag en förfrågan via mejl till två lokala företag som åtar sig att röja/fälla träd. För ett par dar sen fick jag svar. Båda kan tänka sig att åta sig min strandröjning så efter att dom har tagit sig en titt kan jag förvänta mig ett pris.

Trots Vik Husses kloka råd om att ta ner träden nu sen näringen har gått tillbaka ner i jorden*) har jag bestämt mig för att röjningen ska ske i vinter när det är is på sjön bara för att underlätta han­te­ringen. Ute på isen är det fria ytor och där kan man enkelt sköta ”efterarbetet”. Och inga rester kommer att hamna i vattnet lovar jag dyrt och heligt!

Det som inte är värt att användas till ved kan vägmästaren göra till flis lovade han när jag ringde och frågade. Möjligen blir han utan beroende på grovlek men det återstår att se. Det som ser klent ut från köksfönstret är inte alls så klent när man ser det på nära håll.

StäderskaTvångsstädning
Förra helgen föreslog jag att sommargrannen skulle komma in på kaffe i och med att hon och hennes mamma skulle stanna här en hel vecka. Det tackade hon ja till och jag lovade återkomma om dag och tid.

I förrgår kontaktade jag henne och föreslog lördag men då skulle dom få gäster, så enda chansen var igår. Alltså blev jag tvungen att städa. Jag borde också ha diskat, men struntade i det, nån måtta fick det vara på fjäsket.

Gästerna verkade trivas i soffan och värmen från kakelugnen. Självfallet dukade jag i ”södra salongen” med mina vackraste koppar och Firma Kerstin Forsbom stod som vanligt för kaffebrödet. Riktigt angenämt hade vi det.

Reprismöte med Alfred
Idag var det så dags för ett reprismöte med Alfred, den charmiga hundkillen i Bjärnå och framför allt hans väl­görande matte. Efter drygt en och en halv timmes behandling och 111 kilometers åktur är jag nästan som ny. Och båda benen är lika långa – under pausen hade ena benet blivit lite kortare igen. Musklerna drar ihop sig för att kompensera att kroppen inte är i det skick den ska vara talade matte om.

Att få en etikett på det onda är en fördel, då behöver man inte spekulera i eller fanti­sera om att det är nåt fundamentalt eller obotligt fel. I och med den kan jag också fokusera på orsakerna till smärtan och bearbeta bakom­liggande orsaker. Kroppen är ju själens hem så det gäller att städa där också. 🙂

*) Vik Husse har aldrig nånsin sagt så… Tvärtom, INNAN saven går tillbaka ner i rötterna (se kommentarerna)! Jag kan bara skylla på ”lucka, lucka hjärncell”. 😦