i tjänst

av

28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

av

15.3 – Lärdom

Igår lärde jag ut bildkorrigering och blev överraskad igen. Idag har jag lärt Mia åka spark.

I tjänst
Igår kväll gjorde jag mig förtjänt av min lön igen. Hoppas jag? Deltagarna verkade i alla fall glada och nöjda då dom gick hem. Temat för kvällen var bildkorrigering.

Två av dom tre herrarna i gruppen hade annat för sig. En kokade ärtsoppa(!) fick vi veta och den andra befann sig i Lappland. Men vi klarade oss utmärkt utan dom. 😀

Oväntat möte
Mia fick stanna inne medan jag åkte på kurs. Det kändes tryggast (för mig). Eftersom det inte var så kallt, nöjde jag mig med att stänga den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar).

Prick kl 21 var jag tillbaka på hemparkeringen. Vips var Mia vid mina fötter och strök sig mot benen medan hon ljudligt hälsade mig välkommen hem. Men?! Nu igen. Jag hade ju stängt in henne??

Hur hon får upp dörren är en gåta? Antingen har hon lärt sig trycka ner handtaget, vilket jag betvivlar, eller så hade jag inte stängt dörren ordentligt så hon kunde putta upp den med nosen.

Frågan är i vilket skede hon öppnade den? Först när hon hörde mig komma eller långt tidigare? Köket kändes inte kallt, men termostaten på värmepump och element såg förstås till att det hölls varmt. Ytterligare ett tillfälle när jag önskar att vi hade ett gemensamt språk.

Sparklära
I morse lyste solen inbjudande men tyvärr ångrade den sig innan jag hann ut. Ändå var jag ovan­ligt tidig – påklädd och redo redan kl 12.07.

Senaste dagarnas töande och nattens minusgrader hade skapat sparkföre på isen. Det har vi inte varit bortskämda med i övrigt den här vintern. Snart håller inte isen längre så om jag skulle ut och sparka borde jag passa på nu kom jag fram till.

Jag fick också den lysande idén att jag skulle lära Mia åka spark, dvs sitta i korgen medan jag sparka­de. För att hon skulle ha det bekvämt la jag en flerdubbelvikt, mjuk halsduk i botten på korgen.

Hon accepterade att bli lyftad ner i korgen och stod still i ungefär fem sekunder, sen körde jag över frusen snö som knastrade, vilket fick henne att hoppa bort. Jag prövade inte fler gången, hon fick springa efter och bredvid som hon ville i stället.

Egentligen hade jag tänkt ta en längre tur, men fick ”hjärtsnörp” när jag såg hur hon halkade fram för att hinna i fatt mig, så jag vände om. I stället gjorde vi sällskap till den östra grannudden och ut­forska­de den tillsammans. Ett tag var hon på väg upp mot herr och fru grannens hus, men då jag nekade kom hon snällt tillbaka.

När jag så småningom sa att vi skulle åka hem igen och hon såg att jag vände sparken mot hem­bryg­gan fick hon så bråttom att hon halkade omkull. Egen härd är guld värd. 🙂 Efter den lilla utflykten och alla nya dofter sov hon gott i ett par timmar.