förkylning

av

Mindre förkylt, mera läsning

På måndagen slog förkylningen till och sen i tisdags har jag snörvlat och hostat. Husse tyckte jag skulle göra ett Covid 19-test, men symtomen stämde inte. Varken feber, huvudvärk eller ont i kroppen, så jag bedömde att det rör sig om en vanlig vårförkylning.

I går kände jag mig verkligen inte på topp, men i dag känns det redan mycket bättre. Gårdagens program bestod av byte till sommardäck på Silverpilen och en del andra ärenden på byn.

När Husse såg att jag hade vaknat igår, satte han sig på sängkanten och erbjöd sig att lämna in bilen, men jag masade mig upp. Man blir ju faktiskt inte bättre av att ligga i säng om man inte har feber.

Jag hade dessutom en del andra ärenden att uträtta som jag behövde/ville göra själv, som till exempel att hämta ut ett paket och köpa ost. Just det, köpa ost. 😀

Jag var nämligen sugen på Arlas sanslösa cheddar, men var osäker på om den fanns i våra närbutiker. Det blev en sanslös gouda i stället. Cheddar fanns inte.

Fördelen med att vara konvalescent är att man inte orkar göra så mycket annat än att läsa. I bokhyllan hittade jag en bok som jag köpte redan på 90-talet men som jag inte hade läst.

I Liv på dödens fält beskriver Haing Ngor sina och hustruns upplevelser under Pol Pot-regimen och de röda khmerernas terrorvälde på 1970-talet. Mot alla odds överlevde Haing och lyckades fly till USA. Där sköts han till döds 1996 av ett gäng ligister enligt Wikipeda. Det kan man kalla ödets ironi.

Nästa olästa bok jag ska ge mig på är fiktion, Strömkantring av Olov Svedelid. Inköpt 2002 ser jag. Kan inte påminna mig om att jag läst något av honom tidigare.

av

Smaklöst

Sen några dar tillbaka är mitt liv smaklöst. Luktlöst också för den delen. Det är en ny erfarenhet och nåt jag ogärna upplever igen.

Syn och hörsel är dock normala tack och lov, men inte ens synen är till nån hjälp. Att se en bit rökt skinka eller en chokladbit lyckas tyvärr inte framkalla minnet av hur den smakar, jag kunde lika gärna äta sågspån. Grund­sma­kerna är de enda som återstår: Sött, surt, salt och beskt.

Det känns därför meningslöst att äta och dricka, inget smakar nånting. Det enda som skiljer är konsis­tensen. Men äta bör man, annars dör man sägs det ju.

Lukter är ju inget jag längtar efter, men dess värre saknas också alla dofter. Hur jag än snusar på min favoritparfym eller andra go’saker känner jag inte den minsta aning.

Jag kunde också ha lagt till håglöst. På en skala från 0-5 är energi och engagemang nere på 0,5 känns det som.

Det enda som är storartat är hostan. Den blomstrar i högsta grad, i synnerhet nattetid. Men det vet förstås alla som har råkat ut för det här eller liknande virus. 😦

av

13.5 – Åter i selen

Husse har kockat, hägerparet har gästat oss, vi har varit förkylda och satt potatis. Igår blev jag bjuden på Mors dagsbuffé och idag har jag beställt nytt tak.

Husse har kockat
Efter middagen kände Husse för att laga äppelgröt. Inte med risgryn som jag har ätit tidigare, utan med mannagryn. Vispgröt på äppel således. Det gjorde han bra, så det får han gärna göra om en annan gång. 🙂

Hägerparet har gästat oss
Tidigare år har jag bara noterat enstaka gråhägrar i vår vik, men i år är dom två som håller ihop. Oftast brukar dom hålla till längst bort i viken, så det var lite oväntat att se dom i stranden nedanför köksfönstret. Dom kanske har gjort slut på maten på förra stället?

Imponerande stora fåglar med långa ben och vassa näbbar som gjorda för att spetsa grodor och småfisk med. Deras läte är däremot inget man längtar efter. Dom låter närmast som hesa åsnor.

Förkylda
I slutet av förra veckan blev Husse förkyld. Som vanligt hotade han med att smitta mig. Trots mina protester lyckades han – över förväntan.

Han repade sig på några dar och förra tisdagen kände jag att det var min tur. Eftersom vi hade vår­talko i Dragegården med efter­följande möte på onsdag eftermiddag fick deltagarna finna sig i en snörvlande ordförande.

Torsdag-fredag var jag totalt däckad och sov mest. Sen dess har jag nöjt mig med skrällhosta och sexigare röst än vanligt. 😀

Satt potatis
I lördags beslöt Husse att det var lämpligt att sätta potatis i Tallmo. Marken var lagom fuktig efter nattens regn. Energin var verkligen inte på topp, men som vanligt gjorde Husse det mesta jobbet så det gick bra. Som avslutning bastade vi och tittade sen in hos Husses moster och morbror på eftermiddagskaffe.

Mors dagsbuffé
Trots att jag ”bara” är kattmamma bjöd Husse mig på Mors dagsbuffé i Labbnäs igår. I vanlig ordning dignade borden, men antingen har vi vant oss vid den digra menyn och smaknyanserna eller så var vi inte tillräckligt hungriga. Det kändes ”som vanligt” på nåt vis.

Beställt nytt tak
Lyckligtvis håller taket på huset tätt. Värre är det med taket på hammocken. För ganska exakt 10 år sen köpte jag ny hammock till Udden. Eftersom jag varken har plats eller ork att ställa in den för vintern har den fått stå ute i ur och skur. Nu är taket definitivt slut.

Idag kontrollmätte vi storleken för att hitta rätt modell hos Varax som säljer diverse tillbehör. Jenni beslöt vi att hammockmodellen måste heta efter att ha jämfört måtten på deras webbsida.

Sen ringde jag Varu-Tjänst och beställde 1 st Jenni, helst i grönt, annars får det bli grått som tidigare.

av

7.12 – Snorig pensionär

Jag får EU-pension, har attackerat kakfaten, fått snuva, hämtat bilen, vilat och haft tebesök.

EU-pension
I måndags hade jag tid hos FPA (Försäkringskassan). En glad och vänlig dam fyllde i en pen­sions­an­sö­kan åt mig.

Det blir ju inga höga belopp eftersom jag bara har varit anställd under åren efter flytten hem. Dessu­tom har jag varit tim‑ eller visstidsanställd. Men eftersom arbetsgivaren har betalat in pension, vore det förstås korkat att inte ta ut den.

Redan idag(!) fick jag besked – och lärde mig ett nytt begrepp: Pro rata-pension. ”Pensionen beviljas i enlighet med EU-bestämmelser om pro rata-pensionen är högre än den nationella arbetspensionen i Finland.”

Pro rata-pensionen visade sig vara 0,43 € högre än Finlands nationella bestämmelser. Man tackar och tar emot. 🙂

Attackerat kakfaten
Som avslutning på dagen lämnade jag in Silvperilen för åtgärd och gjorde Husse sällskap till en trevlig dam som hade namnsdag. Fast av kakfaten att döma kunde man tro att hon hade födelsedag.

Artiga och väluppfostrade som vi är tog vi av alla sorter, av vissa till och med dubbelt, så hon kan omöjligt tycka att vi var storbjudna. 😀 Tack igen!

Fått snuva
Samma dag slog snuvan till. Som ett brev på posten följdes tidigare virusangrepp av fler. Hosta hade jag fått redan ett par dar tidigare och nu var det alltså snuvans tur.

Tydligen är immunförsvaret rätt så effektivt trots allt, idag kan jag andas genom näsan igen och hostan har lugnat sig betydligt.  Fast det betyder ingalunda att jag är pigg som en lärka för den skull… Men om ett par dar till kanske?

Hämtat bilen
På tisdag förmiddag hann jag med lite föreningsadministration innan det kändes som om det var bäst att återgå till sängläge. Jag avbokade ett planerat besök senare på dagen och hade nyligen somnat då jag fick SMS om att bilen var klar att hämta.

Det kändes motigt att stiga upp och klä på sig, men jag behövde ju faktiskt bara sätta mig i passa­ge­rar­stolen och bli skjutsad ena vägen.

Det luktade lim i Silverpilen när jag steg in. Det tog jag som bevis för att en ny tätningslist satt på plats runt säkringsboxen.

När jag kom hem la jag mig igen och vaknade av att Husse prasslade med potatispåsen. Det var dags för middag.

Vilat
Eftermiddagen igår blev delvis vilodag den också. Då filmen Okänd soldat var slut, var jag också det trots att jag verkligen inte gjorde många knop medan den pågick. (Krigsfilmer tillhör inte favoriterna, inte ens om det handlar om finska krig så Husse fick se den utan mig.)

När jag vaknade efter dryga två timmar hade Husse börjat fixa middag. Potatis och morötter stod på spisen och fisken gjordes i ordning för rökugnen. Mitt enda bidrag bestod i att duka bordet och äta. Sån service kändes oerhört lyxig.

Tebesök
Idag har jag faktiskt hållit mig vaken nästan hela dagen. Dels tack vare Vik Husse som gjorde entré vid lunchtid som avtalat och dels tack vare en del pappersexercis som var av nöden.

Sent i eftermiddags kändes behovet av vila dock påtagligt, så jag tog igen mig ett tag. Väldigt snart borde jag väl vara utvilad nog?

av

28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

av

29.12 – Rester

Skink- och förkylningsrester återstår, jag har påmint, inventerat och blivit bjuden på middag.

Skink- och förkylningsrester
Annandag jul blev det äntligen läge att steka den lilla julskinkan som skulle ätas varm. En för Husse okänd delikatess som gick ner utan protester. Och jag njöt i fulla drag… Nystekt julskinka har jag inte ätit på flera år. Det innebär att det nu finns både palvade (rökta) och stekta skinkrester i kylskåpet, bara att välja.

forkyldFörkylningarna har långsamt avtagit efter att Husse fick min hosta och jag fick hans snuva. För min del var förkylningskulmen olyckligtvis förlagd till samma tidpunkt som annandagens besök. Husses syster och svåger gjorde oss sällskap till eftermiddagste och -kaffe.

Min sällskaplighet inskränkte sig till ett ständigt snörvlande och nysande, så gästernas första intryck av Udden kan inte ha varit särskilt positivt. Förhoppningsvis slapp dom åtminstone att bli smittade.

På tisdag eftermiddag ordinerade jag mig vila, men idag har jag faktiskt tagit mig utanför tomten och inandats mer frisk luft än på flera dar. Snart är dom sista förkylningsresterna också avverkade, även om jag inte känner mig på topp precis.

Påmint
Tre dagar försenade gick de sista betalningspåminnelserna i väg idag. Det är ytterst sällan väglaget behöver påminna om vägavgiften, men i och med en ändring i vår admini­stra­tion blev en del nya vägandelsägare debiterade den här gången så jag kan tänka mig att en del undringar uppstod.

Inventerat
Det börjar dra i hop sig till nyårsafton och firande av den samma. Det fick mig att företa en in­ven­tering av mitt förråd av strumpbyxor för att kolla vilka som passar bäst till nya festblåsan.

I och med att jag ytterst sällan klär mig i klänning annat än sommartid, har jag inte behövt strump­byxor tidigare. Men nu gällde det alltså att hitta rätt färg och kvalitet.

strumpbyxorFörrådet var större än jag mindes… Vardagsstrumpbyxor i brunt, grått, blått och svart, en påse märkt Finstrumpbyxor, en annan märkt Feststrumpbyxor och en tredje märkt Tights. Jisses vilket sortiment!

Efter noggrann genomgång hittade jag ett par som jag tror blir bra. Fast det kan mycket väl hända att jag ändrar mig när jag väl drar på mig klänningen.

Bjuden på middag
I eftermiddags bjöd Husse på middag i Tallmo bestående av en soppa som julfirarna hade lämnat kvar. Den räckte precis till två personer så dagens middagsbestyr var synnerligen enkelt överstökade.

Dessutom slapp jag disken. Husse tog välvilligt hand om den medan jag bryggde kaffe. Kaffet blev en nära-döden-upplevelse för att låna Husses uttryck. Mängden kaffe i förhållande till vattnet blev liksom lite fel. Men det gick ju för all del att spä ut den bittra brygden och mildra den med lite socker. 😀