Nu börjas det

I dag Lucia och på söndag är det den 4e Advent i fall nån har missat det. Och sen är det bara några dar till julafton. Julkorten är postade och det fåtal julklappar som ska överlämnas är inköpta.

Nu är det bara julstämningen som saknas. Vädermässigt är den på plats – på Udden har vi ett rejält snötäcke – men i vanlig ordning känns jul‑ och nyårshelgerna onödiga för min del.

Jag kan inte minnas när jag senast såg fram mot jul. Troligen när jag var barn. Fast då jag bodde i Göteborg tyckte jag att det skulle bli mysigt att få åka hem, träffa moster, äta god mat och umgås med henne över jul. Nu är jag hemma för jämnan och moster finns inte längre.

Så länge mamma levde och firade jul på Udden ansträngde jag mig för hennes skull, men någon förväntansfull julstämning hade jag svårt att skaka fram. När helgen var slut var jag också det.

Nuförtiden firas julafton alltid i Tallmo tillsammans med Husses nära och kära. Det innebär att jag har förmånen att få sätta mig till dukat bord och huset är julpyntat utan att jag behövt engagera mig.

Det har fått till följd att jag struntar i att julpynta på Udden. Att släpa ner julsakerna från vinden och packa upp dom för några dar känns onödigt. Förr tyckte jag det var roligt. Då kan jag undra vart min lust har tagit vägen?

Julklappar är också onödiga för min del. Byteshandel brukar jag kalla det. En present när man minst väntar det är mycket mer uppskattad. Men eftersom jag ­– trots att jag undanbett mig – får en del julklappar känner jag mig tvungen att återgälda dem.

Det finns för all del undantag. Mina närmaste vänner vill jag gärna ge en julklapp. Det innebär färre än en handfull. Så då känner dom sig förstås tvungna att ge mig en också kom jag just på. Jag orsakar dem samma tvång som jag beklagar mig över! Usch, vad jobbigt.

Nä, det bästa vore att lägga ner julen. Tänk vad lugnt och skönt det skulle vara för alla, i synnerhet husmödrarna.

23.1 – Från jul till jubileum

Julen är över, viktiga ärenden avklarade och livet förlängt, isen inspekterad och jubiléet firat. Mia är en godismarodör.

amaryllisJulen är över
För exakt en vecka sen städade jag bort julen. Nu åter­står bara den ljuvliga amaryllisen som jag fick av f d grannen och den är det verkligen ingen brådska med att städa bort. Den andra stängeln har nyligen öppnat sin knopp och slagit ut nya blodröda blommor.

Viktiga ärenden avklarade
Förra veckan präglades av ett antal viktiga uppdrag och ärenden. Efter avslutat möte med kommu­nens kultur‑ och fritidschef i onsdags, styrde vi kosan mot guld­sme­den och som avslut på dagen snickrade vi till föreningens budget för 2017.

Torsdagen gick åt till mötesförberedelser och nuvarande styrelsens sista möte för att planera års­mö­tet. På fredagen komponerade vi en bidragsansökan innan kvällens förlustelser tog vid.

revyLivet förlängt
Att skratta så tårarna rinner händer alltför sällan. Fredagskvällens nöje och livsförlängning bestod i att se Skrattkamarön, revyn som Kimito ungdomsförening satt upp. Några av sketcherna var hejdlöst roliga, men alla töjde på smilbanden. Se den om du har möjlighet!

Isen inspekterad
Hela lördagen gick åt till föreningsadministration, men efter en god söndagslunch i Tallmo och ett kort möte i valkommittén sken solen fortfarande, så jag föreslog en sparktur på isen när vi kom hem. Det visade sig att sparkföret inte var det bästa – vi tog till apost­la­häs­tar­na i stället.

Första anhalten utgjordes av en liten rundtur på Flottholmsudden. Där kunde vi bland annat beundra  gamla älghorn övervuxna av lysande grön mossa, ett av mina favoritbildmotiv.

husse-pa-isenSen gick vi vidare i maklig takt mot Långholmen. Där hade Husse inte satt sin fot dom senaste 60 åren sa han, så vi gick i land för att uppliva gamla minnen. Därefter gick vi över till holmens andra sida och fortsatte sen långsamt hemåt. En skön liten tur i aftonsolens sken.

Jubiléet firat
Igår hade vi jubileum igen. Det hade gått tre månader sen vi ”officiellt” blev ett par. Förra jubiléet hann vi inte fira på nåt speciellt sätt, då stod julen för dörren och vi tänkte mest på julmat. 😀

Det tog vi igen med råge den här gången… Fast halva flaskan skumpa återstår så om korken håller tätt kan vi avnjuta den på nytt om en månad.

Godismarodör
Till jul köpte Husse några askar Geisha-konfekt. Alla gick inte åt, så nu frossar vi i dom som återstår. Det har inte gått Mia spårlöst förbi.

Härom dagen pillade hon ut ett par ur asken, men puttade sen ner hela asken på golvet. Möjligen i protest mot att dom åtråvärda bitarna var inslagna i papper och kändes oåtkomliga? 😀

mia-godismarodor

 

22.2 – Från frustration till kreativitet

Jag har jobbat i onödan, tackat nej till ett förslag, varit försenad, städat bort julen och haft ett idémöte.

Jobbat i onödan
I fredags hade jag lovat hjälpa en god vän med bildöverföring från telefon till en s k mini­bär­bar (notebook). Efter två timmar var jag tvungen att medge att gränsen för min kompetens var nådd och att datorn av allt att döma inte var riktigt frisk.

Win 7 StarterEftersom telefonen var en Nokia av äldre modell krävdes installation av Nokia Suite (drygt 500 Mb). När den var nästan klar fick jag meddelande om att programmet saknar stöd för Windows 7 Starter, men att jag kunde fullfölja om jag ändå ville chansa. Så klart ville jag det, men blev tvungen att ge upp när det inte gick att fullfölja installationen.

OneDrive tjatade om att det inte fanns någon internetanslutning trots att den bevisligen fungerade och SP1 gick inte att installera på grund av ett fel. Programmet jag hittade som kunde felsöka och reparera, klarade bara hälften av felen. Då gav jag upp. Men det känder verkligen inte särskilt till­fredsställande.

Tackat nej
En av föredragshållarna på ”vattenkvällen” den 4.2 hade i ÅU läst om den avslutade styrelsekursen och undrade om jag kunde tänka mig att hålla en likadan kurs i Pargas? Det var ju roligt att få för­frågan, men jag tackade ändå nej. Pargas ligger som bekant utanför ön. Jag tipsade honom i stället om ett tänkbart alternativ som jag hoppas ska ge utdelning.

Försenad
Igår var jag försenad till ett viktigt kalas. Två födelsedagar och två examina firades samtidigt. Enligt in­bju­dan var jag välkommen kl 15:30. Fråga mig inte hur det är möjligt, men i mitt huvud kon­ver­terades tiden till 16:00.

Jag var i stort sett klar att ge mig av då påminnelsen i datorn plingade till och talade om att det nu var det 2 minuter kvar till den avsatta tiden. Vadå 2 minuter?!? Jag förutsatte att jag hade skrivit fel tidpunkt i kalendern men kollade för säkerhets skull vad det stod i inbjudan. 15:30 stod det klart och tydligt. Just så. Jag la genast i högsta växeln och hastade i väg.

Jag bad givetvis om ursäkt vid ankomsten men fick förklarat för mig att här gällde flytande tider. Himla tur det då.

JulStädat bort julen
Det är ju ett tag sen jul… Idag tog den äntligen slut på Udden. Då ska man bortse från ljusslingan ovanför trappan, den får hänga kvar ett tag till.

Jag har länge sett med onda ögon på halmbockar, juldukar och andra prydnader men prioriterat i mitt tycke viktigare saker, dvs sånt som involverat andra personer. Men idag hade jag inga uppgifter som var direkt över­hän­ga­nde så jag gjorde ett ryck innan dagens besökare anlände.

Idémöte
Syftet med dagens sammanträffande var att skissa på en idé. Hur det nu kom sig blev det en massa annat snack i stället, idén ägnade skyddslingen och jag en kvart på sin höjd.

Tanken är att ta vara på de hågkomster byns äldsta invånare har innan det är för sent. En filmad intervju tycker vi är ett bra sätt att dokumentera både minnen och personer. Vi har redan fått ja från ett proffs och beslöt ge henne fria händer att planera innehåll och struktur, förutsatt att hon tycker det är ett bra upplägg. Ändamålet med intervjun är vi ju överens om.

Sen får vi hoppas att gamlingarna är på prathumör just den dagen det beger sig och inte känner sig störda av kameran. Av erfarenhet vet jag att man kan drabbas av tunghäfta när man har en mikrofon under näsan och ser en filmkamera i aktion.