ved

av

14.1 – Besiktningar och arbetsmoment

Mia och matte har besiktat, kryddskåpet är på plats, bröllopslokalen godkänd och julen bortstädad.

Mia och matte har besiktat
Under tiden som Husse jobbade i Tallmo och torktumlaren gick på Udden, tog Mia och jag en kombi­ne­rad sop‑ och besiktningspromenad i torsdags. Jag ville kolla ”vägmästarens” vedförråd.

Det börjar nämligen sina i vedlidret, så redan före jul preliminärbokade jag en beställning, men ville försäkra mig om att veden var lagom lång för köksspisen. Max 34 cm långa klabbar ska de’ va’.

Mia följde förstås gärna med, det var länge sen vi var på promenad tillsammans. Ibland fick jag vänta på henne medan hon undersökte nåt och ibland fick hon vänta på mig medan jag fotograferade.

Efter att ha provmätt klabblängden och godkänt den, tog vi vägen förbi Strandbo och Blåkulla efter­som ingen kunde bli störd av att vi genade över tomten. När vi kom ut på R-backavägen igen skymtade en mossbevuxen stenmur vid ”gamla tant Wiiks” hus. Den måste undersökas!

Gamla stenmurar fascinerar mig. Dels för att jag är full av beundran över allt arbete man lagt ner och dels över att kon­struk­tio­nen är så välplanerad. I vår lilla by finns flera, så jag har tur.

Till skillnad från andra stenmurar, bestod den här mestadels av runda stenar. Definitivt en utmaning när man ska placera stenarna!

När jag var klar med fotograferingen och gick ner till vägen igen fick jag inte Mia med mig. I närheten av muren tyckte hon sig höra ett jaktbyte och hade satt sig på pass. Då räckte inte mattes tålamod… Till slut sa jag ”Hej då, nu går jag hem!”.

Jag hade redan hunnit halvvägs till soptunnan innan hon kom springande, högljutt jamande. An­tag­ligen fick jag bannor för att jag inte hade väntat på henne.

Kryddskåpet på plats
Fredagens höjdpunkt bestod i att få kryddskåpet på plats (se inlägg 8.1). Efter middagen satte Husse i gång med att mäta, borra hål och slutligen hänga upp skåpet. Det blev precis så fint som jag hade förväntat mig. 🙂

Det var ett nöje att få ställa in kryddburkarna som tidigare var utspridda på ett par ställen och att få pensionera den tidigare kryddhyllan. Vad jag ska göra med den nu vet jag inte, men jag kommer säkert på nåt.

Bröllopslokalen godkänd
Vid lunchtid igår kom det blivande brudparet för att inspektera den tänkta bröllopslokalen (se inlägg 8.1). Den vann deras gillande trots avsaknad av bekvämligheter, sommartid går det ju bra att bära in vatten och gå på dass.

Idag bekräftade jag bokningen till Mamsellernas sekreterare och meddelade den blivande bruden att allt var klart.

Julen bortstädad
Igår var det ju Knut och då ska julen ut, men så blev det inte, vi hade annat program. Det fick bli idag i stället medan Husse stretade vidare med rivningsarbete i Tallmo.

I år skulle jag då se till att allt julpynt plockades bort! Förr om åren har jag alltid missat nån liten tomte eller nåt annat. Gissa hur det gick?

Jo, som vanligt blev det en liten tomte kvar i änden på köksbordet upptäckte jag nyss. Julduken ligger förresten också kvar där. Så mycket för dom ambitionerna. 😀

av

28.11 – Mestadels behagligt

Lillajul och första advent är avverkade, jag är bortskämd, eldar och störs av ”nattshower”.

Lillajul och första advent
I år hade jag full koll på lillajul. Hembygdsföreningen firade den nämligen i Dragegården med glögg och julklappskorg kl 14-16. För den som undrar när lillajul infaller, kan meddelas att det alltid är lördagen före första advent.

julgubbenHusse hade det ärofyllda uppdraget att agera julgubbe och var dagen till ära ”utsmyckad”. Hans händiga dotter hade knåpat i hop en lämplig dräkt, fullbordad av en tomteluva som stod sig fint till hans skägg.

Veckans tebesök blev av ovanstående anledning flyttad till första advent och fick den här gången ett avvikande pro­gram. Vik Husse anlände i vanlig tid, men efter en timme förflyttade vi oss enligt över­enskommelse till Husses matbord för att smörja kråset med nyrökt regnbågsforell och potatismos. Jättegott!

Som dessert gick vi loss på medhavda bullpåsar och pratade bort en timme till på Udden i skenet av det första adventsljuset. Sen var det dags att säga hej då för den här gången. En trivsam och mycket behaglig dag med två personer som står mig nära. 🙂

Bortskämd
Det känns oerhört lyxigt att få hjälp med ved och vatten, bli bjuden på mat och däremellan få njuta av meningsfulla dis­kussioner. Fast det viktigaste och absolut värdefullaste är förstås att bli accepterad som den jag är.

Med tanke på att jag har levt största delen av mitt liv som singel, känner jag mig privilegierad och bortskämd. Men jag vänjer mig säkert och hoppas innerligt jag inte gör misstaget att ta saker och ting för givet! Det vore ödesdigert.

eldEldar
Efter hand som yttertemperaturen har sjunkit, har vedförbrukningen ökat. Än så länge räcker dagliga bra­sor och ett element för att hålla värmen.

Fast när Husse är borta blir det två. Utan hans kropps­värme blir det kallt i sovrummet har jag märkt. Ytterligare en god egenskap han har. 😉

Störd av ”nattshower”
Kallare ute betyder att Uddens fyrfotade ”husdjur” har utökats. Med hur många har jag ingen aning om. Och vill heller inte veta! :-/

Deras favorittillhåll är olyckligtvis på mellantaket och i sovrumsväggarna vilket innebär ofta åter­kom­mande ”nattshower” som stör sömnen. Mia följer förhoppningsfullt ljuden av dom springande tassarna med blicken. Hon önskar förstås inget hellre än att dom ska dimpa ner på täcket så hon får sig ett mellanmål.

skogsmus-3Sällskapet verkar också bestå av (minst) en fiende till inkräktarna… Vid ett par tillfällen har ljudet av dom springande tassarna upp­hört helt abrupt eller ändrats till nåt som närmast kan beskrivas som klor som släpas på underlaget.

Det enda tänkbara djuret är en vessla kom Husse och jag fram till. Men det kanske finns andra små rovdjur som håller till i trånga utrymmen och kalasar på möss?

Det må nu vara vilket som helst, jag uppskattar ”renhållningen” storligen. Förutsatt att jag inte inbillar mig eller har hört fel?

av

9.4 – Budget, blågrönalger och annat

Jag har fått ett vederbjudande, justerat budgeten, luftat mikroskopet, gått på bildjakt med Mia och haft oväntat besök.

SommarvedVederbjudande
Igår hade jag ärende till en vägandelsägare och ringde upp. När ärendet var avklarat fick jag frågan om jag fortfarande var i behov av ved? Vägandelsägaren, tillika min bänkkamrat från ”småskolan”, kunde erbjuda färdigklabbat lövträ till bra pris. Jag slog genast till, sommarved är också bra att ha.

Justerat budgeten
Igår eftermiddag hade jag arbetsmöte med väglagets ord­fö­ran­de. Dels behövde budgeten ses över efter besked om storleken på det kommunala bidraget och dels skulle dagordningen för nästa sty­rel­se­möte planeras.

Drygt två timmar senare var vi klara. Då hade vi också hunnit dricka kaffe och dryfta helt andra ämnen. Såna arbetsmöten är tacknämliga. 🙂

Luftat mikroskopet
Efter lunch idag la jag ner mikroskopet i transportväskan och låste in Mia (hon fick själv välja). Efter dagens kortkurs skulle jag få lära mig mer om cyanobakterier (s k blågröna alger).

Och det fick jag. Firma Zwerver, vår lokala expert på vattenorganismer, delgav oss en hel del nya kunskaper. Dels var vilka arter trivs, dels hur man identifierar dom och dels vilka gifter en del kan innehålla. Problemet är att vissa är giftiga bara i bland, andra inte alls, så det är minsann inte lätt att avgöra vilka man ska akta sig för.

NummerskyltPå bildjakt med Mia
Jag har länge retat mig på att nummerskylten på vår väg ser bedrövlig ut. Diverse luftburna orga­nismer har gjort den grön och bevuxen med nån slags mossa, vilket givetvis gjort den svårläst. När jag kom hem från algkursen tog jag därför trasa, diskmedel och kamera med mig till korsningen där den står. Nu skulle den putsas.

Mia följde gärna med och satt snällt och väntade tills jag var klar med putsningen. Jag hade också bra gärna rätat upp stolpen, men hade inga lämpliga verktyg den här gången.

Därefter vidtog bildjakt. Jag hade ännu inte besökt min blåsippsslänt så det var ett givet mål. På vägen dit fastnade förstås en del andra motiv också på bild. Efter blåsipporna fortsatte vi ner till stranden. Härligt att igen få se en isfri sjö glittra i eftermiddagssolen. 🙂

Blåsippor

Som avslutning på promenaden plockade jag en liten bukett snödroppar för att pryda köksbordet.

Oväntat besök
En stund efter att vi hade kommit in kom en granne från andra sidan viken på besök. Alltid roligt med oväntat besök. Fast i stället för Gevalia (du kanske minns Gevalias TV-reklam?) bjöds hon på Nordqvists Franskrost medan vi pratade bort en stund.

Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

14.3 – Så gott som optimalt

Jag har fått ny antenn, köpt ved och påbörjat vårstädningen. Mia behöver banta.

Ny antenn
Igår förmiddags ringde TV-killen och undrade om det passade att han kom trots att det var söndag? På Udden gör vi ingen större skillnad på veckodagarna, så det passade förstås bra.

TVEfter kontrollmätning av signalerna var han helt överens med mig om att dom är svaga för en del kanaler. Signal­för­stär­ka­ren och filtret som ska ta bort störningarna från 4G-signalen räcker alltså inte till.

Att flytta antennen visade sig också omöjligt. Var på taket han än mätte var signalerna ännu svagare. Sändaren i Fiskars gav heller inte högre styrka.

Den slutliga lösningen blev att investera i en ny antenn. Den har något högre signalstyrka än för­stärkaren och är skyddad från 4G-signalerna som ligger strax intill på 800 MHz.

Och resultatet? Jodå, klart bättre än tidigare men inte 100 för alla kanaler, vilket han heller inte kunde garantera förstås. Enda sättet att få optimal signalstyrka är alltså att flytta huset. :-/

Köpt ved
Sista veden är snart uppeldad, så jag ringde samma leverantör som jag anlitade i fjol. Tyvärr hade han ingen torr ved att sälja så jag svalde min stolthet och ringde försäljaren från 2014.

Ved 2Den minnesgode kommer säkert i håg att jag kritiserade hans klabbkvalitet, men tydligen finns det bara ett fåtal som har kort ved? Min köksspis sväljer högst 35 cm långa klabbar som bekant. Eller så är det kartellbildning också på det området?

Hur som helst slog jag till med 8 m3 björkved. På så sätt fick jag gratis hemtransport (värd 20 €) och har an­tag­ligen ved för två år framåt. På söndag får jag leverans.

Det innebär att jag har sysselsättning ett tag framöver. Om det tog drygt två timmar för två personer att få in 4 m3, kan jag alltså räkna med minst åtta timmar exklusive vilopauser. Två dagar förbrukar jag säkerligen.

VårstädningPåbörjat vårstädningen
Jag borde visserligen prioritera städning inomhus, men det är mycket roligare att städa utomhus. I eftermiddags tog jag mig an ett litet område närmast huset och överdelen av ”sorkslänten”. Fram i juni går den i stället under namnet lupinslänten.

Det finns redan gott om livstecken bland fjolårslöven. Förutom snödropparna som står i knopp, har lupi­nerna börjat röra på sig, liksom gullvivorna och liljorna. Den första vårgrönskan är alltid lika glädjande och mirakulös tycker jag. 🙂

Mia behöver banta
I lördags fick jag skämmas. Vår ”lottobesökare” påtalade att Mia får för mycket mat. Lite motvilligt instämde jag, det gick ju inte att förneka hennes mulliga figur.

Jag gör nu mitt bästa för att få henne att minska i omfång. Men lätt är det inte, hon är lika matglad som matte. På bilden har jag slarvigt nog lämnat chokladkaka med vispgrädde kvar på bordet medan jag gick ut som hastigast. Den grädden försvann fort.

Mia snor grädden

av

16.1 – Många plus och ett minus

Jag har klarat snöskottning och vedhämtning, lunchat ”på stan” och reflekterat över mina med­män­niskor.

NyskottatKlarat snöskottning
I förrgår krävde snömängden en liten insats med snösläde och -raka. För att inte sabotera onsdagens behandling tog jag det lugnt och försiktigt. Den fluffiga snön underlättade jobbet.

Klarat vedhämtning
Eftersom jag inte visste vad som räknas som bära/lyfta tungt, tog jag det säkra före det osäkra och bar in fyra vedträn åt gången ända tills jag kom på att snösläden var idealisk för ändamålet. Den kunde jag lasta med ved och dra efter mig, sen bar jag in en mindre mängd åt gången. Problemet löst. 🙂

Ännu bättre lyckades vedhämtningen igår kväll. Tack vare den hjälpsamme unge mannen som var på besök har jag nu ved för minst ett par dar framåt. Efter det kan jag utan tvivel återgå till mina vanliga vedhämtningsrutiner.

Lunch ”på stan”
Igår blev det bråttom. Jag hade tänkt kliva upp vid nio, men vaknade först en timme senare och klockan tolv hade jag lovat vara på plats 25 km bort för att äta lunch med en mysig person som jag inte träffar så ofta. Innan dess behövde jag värma upp Silverpilen och hade dessutom ett par ärenden att uträtta.

LunchFör att varsko henne ringde jag och frågade om det var OK att jag kom en kvart-tjugo över? Jadå, det gick så bra sa hon. Exakt kl 12 var jag på plats.

Det där slår sällan fel. Om jag förvarnar om en för­se­ning hinner jag i tid, men om jag inte hade ringt hade jag garanterat blivit försenad. Lustigt fenomen.

Lunchen intogs på Café Adéle och var lika god som alltid. Jag var för all del inte hungrig, jag hade ju nyligen ätit frukost, men jag klämde ner en liten portion ändå medan vi pratade om ditt och datt.

Reflekterat över mina medmänniskor
Visst är det märkligt att en del människor man träffar alltid är glada och positiva, medan andra kon­sekvent luftar sitt missnöje och beklagar sig? Och dom som verkligen har anledning gör det sällan har jag märkt. Ingenting blir väl bättre av att man är negativ?

SurDet blev väldigt tydligt just igår. Alla jag träffade under dagen utstrålade positiva vibbar – utom en. En man som jag inte kan minnas att jag nånsin sett le, än mindre hört säga nåt positivt nånsin. Alltid lika butter och sur. Är det inte fel på det ena så är det på det andra.

Igår var det snön. Vi råkade packa våra inköp samtidigt i samma kassa och följdes åt ut ur butiken. Jag hade tänkt nöja mig med att hälsa för att slippa höra klagolåten, men så lätt skulle jag inte slippa undan… ”Nu vräker snön ner igen och jag som hade skottat överallt igår” beklagade han sig.

Tja, vad svarar man på det? Att det är högst normalt med snöfall den här årstiden? Att vi alla är ut­satta för samma väder och prövningar? Eller att han i så fall borde göra nåt åt det usla vädret?

Att falla in i hans klagan föll mig aldrig in. Några tröstande ord hade jag inte heller på lager. Det är förresten ingen idé har jag lärt mig. Såna människor hittar bara på nåt annat att beklaga sig över.

GladSom tur är drabbas jag sällan av negativitetsspridarna. Ingen i vän­‑ och bekantskapskretsen tillhör ”minusmänniskorna”. Tvärtom! I regel lyckas min umgängeskrets få mig på gott humör.

Senast idag har jag förlängt mitt liv genom hjärtliga skratt tack vare en slagfärdig och humoristisk besökare. Tack för det! 🙂

av

6.1 – Administration, kommunikation och värmeärenden

Nya medlemmar är registrerade och medlemsavgiften debiterad, jag har eventuellt stött mig med en herre, Silverpilen har fått värma sig, jag har avgått, dricker julklappskaffe och konstaterar att det börjar sina i vedlidret.

GladNya medlemmar och debiterad medlemsavgift
I förrgår fick jag ett ovanligt trevligt mejl från en obekant dam: ”Hej! Jag betalade för en stund sen 2 x 30 € till ert konto och här kommer våra kontaktuppgifter.” Så där fick Daphnia fyra nya medlemmar på ett bräde. Sånt gillar vi!

På Dapnias senaste styrelsemöte beslöts att medlemsavgiften för i år ska debiteras i början på januari. Efter koll och en del uppdateringar av mejllistan fick alla som har mejl en inbetalningsavi igår och de två som inte har mejl fick den i postlådan idag. En uppgift mindre.

LessenEventuellt stött?
För ett par dar sen tyckte vår invandrare att by-sidan på FB skulle vara tvåspråkig (han kan inte svenska men säger sig vilja lära sig) så att fler kunde följa den och hänvisade till grundlagen. Jag invände att obligatorisk två­språkigheter gäller myndig­he­ter, inte FB-sidor.

Men han gav sig inte så jag beslöt fråga läsarna. Av dom kommentarer som kom in, var fyra mot två­språ­kig­het och tre för, vilket avgjorde saken tyckte jag och meddelade honom resultatet. Svaret jag fick överraskade mig storligen: ”This is Finland. We speak Finnish. So that settles the matter!”

I mina öron låter det som en slogan för Sannfinländarna och något jag verkligen inte hade väntat mig! Det är ju möjligt att han ville provocera men jag har en känsla av att han tyvärr menar allvar. Jag skrev givetvis ett svar: ”We also live in a (so called) democracy where the majority get their say. I never, ever thought I’d hear a worn out political slogan from you! Do you vote for Perus­suoma­lai­set? :D”.

Sen dess har jag inte hört nåt mer. Han kanske känner sig stött över min ensidiga in­ställ­ning till språkvalet? Men det bjuder jag på. Jag har inget emot finska, men varför ska vi svensk­språkiga alltid anpassa oss? Vi kunde väl lika gärna kräva att alla som har finska som modersmål lär sig vårt språk?

Grundlagen

Silverpilen uppvärmd
Trots att det är helgdag tillhandahöll Kerstin mat idag också. Falsk kotlett lät frestande efter ärtsoppa och korvgrytan jag gjorde igår.

I morse visade termometern -14,9° så det var lämpligt att starta motor- och kupévärmaren före av­färd. Alla rutor var igenisade både utanpå och innanför, det märktes att det har varit kallt. Framrutan ”grät” hela vägen till kyrkbyn men det finns ju hushållspapper.

Det var förresten första åkturen i år. Silverpilen har inte lämnat Udden sen den senaste ”taxituren” den 29.12. Här åks det minsann inte i onödan!

LMF-sajtAvgått
Den 27.12 meddelade jag LMFs styrelse i samband med fullgjorda uppdateringar att jag avgår som webbredaktör den 31.12.2014. Det hade nu sekreteraren inte läst/uppfattat och meddelade idag att det hade hon alls inte förstått. Kom­mu­ni­ka­tion är svårt även om den är skriftlig. 😦

Julklappskaffe
Fru grannen är det ordning på. Hon vet minsann att jag bara dricker franskrost och inget annat om jag får välja. Bland julklapparna låg ett paket Paulig Parisien som jag öppnade idag och njöt en mugg av.

Eftersom jag råkar veta att Parisien är hutlöst dyrt, håller jag mig till Arvid Nordqvists Franskrost i stället. Om jag minns rätt skiljer det minst ett par euro per ½-kilos paket. Det finns lyckligtvis att köpa i S-butiken både i Dalsbruk och Kimito så jag behöver inte importera själv.

VedtravarVeden sinar
Det börjar sina i vedlidret… Inom kort gör jag av med sista björkveden och blandkvisthögen är också kraftigt decimerad.

Nästa gång ska jag satsa på mer än ynka 3 m3 björkved. I och med att jag vid inköpet inte hade skorstenen/kakel­ugnen i gång tyckte jag att det gott skulle räcka, men nu har jag eldat en brasa i den varenda kväll sen i oktober så det är kanske inte så konstigt att veden har gått åt!

Planen har varit att hålla den upp­värmd dygnet runt och det har ju fungerat alldeles utmärkt! Den håller som sagt värmen ett dygn om det inte är smällkallt. Det ska bli oerhört intressant att se hur stort utslaget blir på fjolårets sista elräkning.

Sen jag började föra statistik 2008, har jag ju lyckats sänka förbrukningen varje år utom 2011. T o m den 31.10.2014 hade jag använt 5 988,15 kWh så det verkar lovande. Om jag håller mig under 7 000 kWh så går det vägen i år också. 🙂

av

19.11 – Färsk fisk och gammal ved

Jag har designat, varit på invigning och hämtat ved. Mia är mest innekatt.

Designat
Ett av uppdragen jag åtog mig på lördagens styrelsemöte var att designa ett presentkort som våra medlemmar kan ge bort i julklapp. Den fiffiga idén snodde jag av LMF:s sekreterare.

Igår kreerade jag. Version nummer åtta tyckte jag blev OK så den skickade jag till övriga styrelsen för synpunkter. Till på söndag har ledamöterna fått på sig att uttala sig.

Invigning
På vägen till Dalsbruk och invigningen av caféet, svängde jag in hos Daphnias ordförande för att hon skulle kontrolläsa och godkänna protokollet. Tydligen har min finska förbättrats betydligt, hon hittade inga fel och godkände också innehållet.

Holmberg 2 CJag föreslog att hon skulle göra mig sällskap, vilket hon tackade ja till. På min inrådan börja­de vi med besök på Holmbergs Four C (f d Kaffemoster) för jag var vrålhungrig.

Efter en snabbtitt på omändringarna i lokalen och val av sallad fastnade min blick på några välbekanta etiketter på glashyllan bakom disken. ”Har ni SPRIT?” utbrast jag högljutt, ”då blir det taxi hem”.

Min kommentar orsakade en del leenden, också hos en av delägarna som stod vid hyllan. Hon be­kräftade att stället har A-rättigheter. ”Ett glas vin till salladen kanske?” föreslog hon. Det nappade jag självfallet på. Ordföranden också.

Salladen med rökt fisk och ett glas vitt följdes av kaffe med jultårta. Jag har prövat tjejernas pro­dukter tidigare och blev inte besviken nu heller. Utom på kaffet. Det såg ut som starkt te och hade bara en bismak av kaffe, men man kan ju inte få allt.

Sen kom knorren på besöket. Efter maten knallade jag över till fiskdisken och köpte färska sikfiléer och en bit gravad forell med mig hem. Visst är det ett suveränt koncept? Hoppas verkligen att det går bra för tjejerna!

KakelugnsvedHämtat ved
Efter att ha provianterat i ett par butiker och lämnat av ordföranden hann jag precis hämta ved innan det krävdes pannlampa. Idag behövdes tre sorter. Tändved och eldningsved till köket och så några klunsar till kakelugnen.

Jag retar mig fortfarande på den falska marknadsföringen som vedförsäljaren bedrev… Jag kan sätta hu’vet i pant på att veden var betydligt äldre än han påstod. Och att kalla halva björkar för klabbad ved är oförskämt. Om det krävs tvåhandsfattning för att orka lyfta en s k klabb, då är det enligt min uppfattning ingen klabb! Men som tur kan jag använda dom i kakelugnen, så det var ju nån mening med dom också. 🙂

Mia i korgstolenMia är mest innekatt
Härom kvällen upptäckte jag sår nertill på Mias buk och igår hittade jag två till bakom ena frambenet. Av allt att döma har hon varit i slagsmål, troligen med en artfrände.

Det förklarar de senaste dagarnas beteende. Hon har tillbringat mesta tiden inomhus och sovit mer än vanligt. Men hon ser inte ut att ha ont förutom där hon har såren.

Den förbaskade klådan har tilltagit igen och bidrar kanske till att hon vill hålla sig i stillhet? Jag kan för mitt liv inte begripa vad det är som orsakar den? Tydligen inte veterinären heller. Stackars Mia. 😦

av

17.11 – Småjäktigt

Lördagen innebar vattenvård och tårtfrossa, igår protokoll och renskav, idag oväntat vedlass.

Vattenvård
Kvart i två i lördags anlände dom första ledamöterna i Daphnias styrelse. Lagom till dess hade jag hunnit plocka fram mötesunderlag, klä på mig, snabbstäda, stryka finklänningen(!), värma mat och ladda kaffepannan.

Daphnia-logoDet var ett bra möte tyckte jag – bortsett från att ordföranden och sekreteraren åkte på alla arbets­uppgifter. Men det är ju inget nytt. I alla styrelser jag har medverkat har det alltid funnits ledamöter som bara bidrar med synpunkter eller kaffebröd.

Det beror förstås till stor del på ordförandens förmåga att delegera. Daphnias ordförande är en sån som alltid är villig att själv göra saker och ting, men jag har också upplevt en ordfö­rande som tog på sig saker som han sen aldrig uträttade. Vi är alla olika och bra på olika saker.

Tårtfrossa
Kvart över tre var vi klara. Tack vare mina förberedelser inför födelsedagsuppvaktningen infann jag mig kvart över fyra. I annat fall hade det gått minst två timmar. Jag hade tidigare meddelat värdinnan att jag skulle dyka upp efter fyra så det var väl tajmat.

TårtfrossaTre smörgåstårtor och fyra andra tårtor bjöds det på. Alla hembakade och jättegoda. Och jag gjorde som vanligt heder åt dom alla.

Det var minsann inget fel på sällskapet heller. De flesta ansikten var bekanta, dom andra förklarade vem dom var så jag hade full koll på vem jag hade skakat hand med. Och värdinnan tyckte också att det var lyckat. Fast det var ”ungdomarnas förtjänst” påpekade hon. Den äldsta ungdomen är ett år äldre än jag, men om man fyller 90 så betraktas man nog som ungdom ännu i vår ålder.

Protokoll
För att renskriva anteckningarna innan jag glömde detaljerna beslöt jag skriva protokollet genast på söndag. Sen var det nästan dags att klä på sig och infinna sig till söndagsmiddagen.

Strax innan det var dags att ge sig av knackade det på dörren. En av ”ungdomarna”, yngsta dottern till födelsedagsbarnet, kom med go’saker från gårdagens kalas. Jag försökte protestera, men leve­ransen var ”på mammas order” förklarade hon och då kunde jag ju inte gärna säga nej.

Renskav
Go’sakerna fick följa med till dagens värdpar, Siris matte och husse. Smörgåstårta som förrätt, ren­skav som huvudrätt, kalvdans som efterrätt och tjinuskikaka till kaffet. Det kallar jag en fullblods­söndagsmiddag! Tack än en gång!

VedlassVedlass
Vid ett-tiden idag ringde Siris matte och undrade hur länge jag skulle vara hemma? Hon visste näm­ligen att jag hade en hålltid. När jag hade fått ut tandborsten ur munnen svarade jag: ”Halv fyra”. Så bra, då hann hon leverera vedlasset innan dess tyckte hon och sa att hon skulle komma om 20 minuter.

Jag hade fått på mig allt utom tröjan när hon knackade på. Snabb tjej. Jag följde med henne ut för att välja lämplig plats för vedhögen. Och sen slog det slint i huv’et på mig. Det måste vara åldern.

Släpvagnen skulle givetvis lastas av, men se det hade jag inte tänkt på så jag blev hyperstressad över den oväntade tidsåtgången. Men det var ju nästan två timmar tills jag skulle åka så självfallet hade jag tid att hjälpa till att lasta av! Klockan två var jag inne tillbaka och vedhögen låg snyggt och prydligt mellan vedlidret och boden.

Varför blev jag stressad bara för att jag inte var förberedd? Förr i världen kunde jag minsann im­pro­vi­sera och tänka om så att min omgivning blev förtvivlad ibland, men nu är det tydligen slut med det?

av

25.10 – Hjärnceller och fysik

Igår hade jag glömt samåkningen, idag har jag hittat skopan, fått vedleverans och ägnat mig åt fysiskt arbete.

ChaufförGlömt samåkningen
Vilken himla tur att min kursdeltagare stod i vägskälet och väntade igår när jag var på väg till kursen, annars hade jag åkt i väg utan henne… Jag hade totalt glömt av att vi hade kommit överens om att samåka från Söderby!

Det är ju ganska onödigt att vi sitter i var sin bil och ska åka till och från samma ställe så jag föreslog att vi kunde samåka när vi träffades förra veckan. Men den överenskommelsen hade jag alltså lyckats förtränga. Lucka, lucka hjärncell. :-/ Nåväl, det ordnade sig som sagt.

Hittat skopan
Hurra! Idag hittade jag till min stora lycka den rostfria vattenskopan som jag har letat efter ända sen i våras. Jag var ju bergis på att jag hade lagt in den på samma ställe som vattentunnan i fjol höstas, men si det var helt fel. Den låg i sandsäcken i vedlidret av alla ställen.

Varför jag råkade titta i sandsäcken berodde på att jag flyttade på den idag och kände nåt hårt under plasten så jag öppnade och kunde konstatera att det var där min ”finskopa” låg. Nu hänger den där den ska och kommer att förvaras tillsammans med vattentunnan i fortsättningen.

Ved 2Vedleverans
Förra veckan ringde jag på en annons om färdigklabbad björk­ved i Annonsbladet och beställde tre (lös)kubik. Leveransen var utlovad till idag kl 11 och anlände punktligt.

Jag skojade med den unge mannen och sa att han kunde lägga en snygg sträng med ved utanför dörrarna till uthuset så var det lättsamt att få in den. Han såg ut som om han allvarligt övervägde förslaget, men jag inflikade genast att jag bara skojade och anvisade en mer praktisk plats bredvid Silverpilen.

Han hade en jätteflott släpvagn med tipp så leveransen verkställdes på ett par minuter efter att jag hade bett honom om hjälp med att lägga ut presenningen. Eftersom veden är torr, ville jag inte riskera att den skulle bli fuktig innan jag hann få in den under tak.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till, så vi gick in och drack var sin mugg medan jag gjorde mitt bästa för att prata i hjäl honom. Givetvis hann jag också fråga var han bodde, vad han jobbar med, om han fällt från egen skog osv, så nu har jag bra koll.

Så här långt bort i vår by hade han aldrig varit tidigare nämnde han och tyckte att Udden ligger fint. Självfallet höll jag med honom och drog till med ”finaste tomten i byn” som jag brukar. 😀

KrattaFysiskt arbete
Under tiden jag väntade på vedleveransen passade jag på att kratta ”paradstigen” framför huset. Jag hann bara halvvägs innan den kom, men avslutade arbetet när ryggen hade fått nog av ved­kärrandet.

Mer än halva vedhögen är bortforslad efter fyra timmars arbete. Eller knappt fyra, vår invandrare kom förbi på sin dagliga promenad och följde med in på te då jag tog en paus. Innan dess höll han mig sällskap en god stund, så jag var nog inte riktigt så effektiv som jag kunde ha varit.

Efter ett tag undrade jag varför det blev svarta spår på brädan vid ingången till vedlidret? Sen upp­täckte jag att jag nästan hade punktering på däcket till skottkärran… Tur man har mopedpump så det lilla problemet blev avhjälpt snabbt, annars hade jag varit tvungen att gå över till herr grannen och be honom fylla på med kompressorn.

Med mera luft i däcket gick det oerhört mycket lättare att dra skottkärran med fullt lass jämfört med innan… Klantigt av mig att inte kolla innan jag satte i gång. 😦

av

17.3 – En solig VoV-dag

Jag har haft en solig ved- och vattendag (VoV), Udden har fått en komplimang, jag har tankat D-vitamin och bakat(!).

VedVed och vatten
Sol för 12e dagen i följd, helt fantastiskt! Som vanligt var natten kall, men tempe­ra­tu­ren hade redan hunnit krypa upp till -15,9 när jag steg upp vid 9-snåret.

Ett par timmar senare fyllde jag vattendunken och hämtade mera ved. Vedlådan är visser­li­gen full, men jag vill gärna ha tillgång till påfyllning i verandan så där står oftast två fyllda vedbärare ”på lut”.

Komplimang
Då jag hämtade det andra lasset ved kom ”leopardkvinnan” (hon har leopardmönstrad vintermössa) och hennes man(?) gående nerför skogs­stigen. Mannen gick före och såg ut som om han inte tänkte heja, men när jag ropade hej med lite eftertryck fick jag ett ”moi” (hej på finska) tillbaka.

Leopardkvinnan har jag hejat på och pratat med tidigare. Hon pratar alltid finska med mig. Som van­ligt hade hon med sig sina två ”dammborstar” (Yorkshire-terrier). Hon kom­men­terade det fina vädret och vi var överens om att våren snart är på väg.

SolbadSen sa hon nåt som omgående gav henne en plats i mitt hjärta: ”Vilken vacker plats du bor på och vilket sött litet hus du har. Gamla hus är fina.” Udden sträckte på sig flera millimeter både på bredden och höjden av berömmet och jag blev alldeles varm om hjärtat. Det är alltid lika härligt att höra att det är fler än jag som upp­skattar Udden. 🙂

D-vitamin
När ved- och vattenbestyren var klara beslöt jag sätta mig i solen en stund. Lite naturlig påfyllning av D-vitamin skadar ju aldrig.

Jag tog ut en av pinnstolarna från verandan och ställde den utanför sovrumsgaveln för att slippa vind­draget från sjön. Trots sittunderlaget blev det ändå kallt efter bara en kort stund så jag utökade med en avlagd katt- och hundfilt. Nu så kunde jag njuta. Mia parkerade sig på dass­trappan och kollade in småfåglarna som höll konsert för oss.

Det gick bara ett tiotal minuter innan började jag känna mig rastlös. Här kunde jag väl inte sitta och göra ingenting? Jag övervägde vilka nyttiga utomhussysslor det fanns… Beskära fruktträden kanske? Nej, det hade jag ingen lust med.

Kunde jag göra nåt vettigt inne då? Disken från i fredags var förstås en möjlighet men som vanligt halkade den längst ner på prioritetslistan. Ha, men jag kunde ju baka en sockerkaka till efter­middags­kaffet! Vilken utmärkt idé!

SockerkakaBaka liten kaka
Jag tog första sockerkaksreceptet Google hittade, kollade att jag hade alla ingredienser och satte i gång. Det är garanterat mer än tio år sen jag bakade senast, kanske tjugo eller mer rentav? Men jag är ju läskunnig så det skulle jag nog fixa.

Och det gjorde jag. Formen kunde ha varit något större, men kakan blev helt OK. Dock inte alls så god som exet brukade få till, han var/är en hejare på sockerkaka. Orsaken tror jag är full­korns­vete­mjölet. Det har en liten bismak som saknas i det ”onyttiga” vetemjölet. Men fullt ätbar blev den.

Sen tog jag faktiskt itu med disken. Risken för en överdos av D-vitamin eliminerades därmed. 😀