14.10 – Hågkomster, obehag och lördagskänsla

Min ”souvenir” är sliten, jag har blivit snopen, fattat ett beslut, haft obehagligt sällskap, ägnat mig åt  intellektuellt och fysiskt arbete och har lördagskänsla.

MorgonrockSliten souvenir
För ett par dar sen upptäckte jag att min ”souvenir” från Chinatown i New York börjar bli sliten. Det är förstås inte så konstigt, jag köpte den på en tjänsteresa 1988, alltså för 27 år sen!

Souveniren består av en morgonrock i svart siden med en broderad drake på ryggen. Den var som gjord för mig, Drake som jag är, kände jag när jag fick syn på den i affären men nu börjar den som sagt bli lite luggsliten.

Morgonrocken och en del andra souvenirer påminner mig om min dåvarande arbetsgivare, Lexicon Väst AB, mina kolleger där och resan vi gjorde tillsammans med våra övriga kolleger i Sverige. Det är för övrigt enda gången jag har satt min fot i USA.

Snopen
Smärre spänningsbortfall och elavbrott har jag vant mig vid, men i måndags blev jag snopen. Vid 9-snåret drabbades vi av en våldsam spik som till och med fick UPS:en att dö och därmed alla prylar som är anslutna till den. 😦 Lyckligtvis uppstod inga skador på vare sig modem, hårddiskar eller dator, men jag avstår gärna från såna repriser!

Fattat ett beslut
I morse fattade jag ett radikalt beslut.  Från och med i år avstår jag från allt vad julklappar heter. Jag ger inga och vill heller inte ha några, punkt slut. Mycket hellre skänker jag en slant till välgörande ända­mål.

Obehagligt sällskap
Igår kväll hade jag en synnerligen obehaglig följeslagare med mig på vägen hem från kursen. Hela vägen från Västanfjärd och nästan fram till byavtaget försökte jag bli av med eländet. Till slut lyckades jag få tag i och massakrera den eländiga älgflugan som kröp omkring i mitt hår. Ich.

PiskmaskPå tal om obehagligt sällskap… I morse vaknade jag av att Mia hulkade så jag kastade mig snabbt som ögat upp ur sängen. På mattan låg en liten pöl magsaft och i den låg en levande piskmask.

Det är förstås avmaskningsmedlet som har börjat verka, men det är första gången jag har sett en mask komma ut den vägen. Helt klart äckligare än både fästingar och älgflugor! Den fick avsluta sina dagar i spisen.

Intellektuellt och fysiskt arbete
Fram till efter lunch idag skrev jag ihop en slutövning till kursdeltagarna. Vårt sista kurstillfälle är för all del först på tisdag, men det gäller att passa på när inspirationen flödar.

Sen klädde jag på mig och ägnade mig åt lätt fysiskt arbete utomhus. De förfrusna sommar­blom­morna ersattes med ljung och vinterbär och balkonglådan med diamantblommor tömdes, etc, etc.

KöttfärsbiffJag antar att matlagning också tillhör kategorin lätt fysiskt arbete? Hur som helst förflyttade jag mig inomhus efter ett par timmar för att tillreda dagens middag.

Det blev köttfärsbiffar med (mycket) stekt lök och ugnsstekta rot‑ och grönsaker. Maten intogs sittande vid köksbordet som omväxling. Till måltiden serverade jag mig sista slatten av rödvinet som halvbror och hans sambo lämnade. En mugg franskrostat fick avrunda det hela. Riktigt gott var det.

Lördagskänsla
Flera gånger idag har jag fått för mig att det är lördag. Men det är ju faktiskt bara onsdag har jag påmint mig själv. För en del räknas det som ”lillördag” förstås, men det gäller inte mig längre. Lustigt nog känner jag trots konstant ledighet ändå skillnad mellan veckoslut och vardag, varför vet jag inte?

25.10 – Hjärnceller och fysik

Igår hade jag glömt samåkningen, idag har jag hittat skopan, fått vedleverans och ägnat mig åt fysiskt arbete.

ChaufförGlömt samåkningen
Vilken himla tur att min kursdeltagare stod i vägskälet och väntade igår när jag var på väg till kursen, annars hade jag åkt i väg utan henne… Jag hade totalt glömt av att vi hade kommit överens om att samåka från Söderby!

Det är ju ganska onödigt att vi sitter i var sin bil och ska åka till och från samma ställe så jag föreslog att vi kunde samåka när vi träffades förra veckan. Men den överenskommelsen hade jag alltså lyckats förtränga. Lucka, lucka hjärncell. :-/ Nåväl, det ordnade sig som sagt.

Hittat skopan
Hurra! Idag hittade jag till min stora lycka den rostfria vattenskopan som jag har letat efter ända sen i våras. Jag var ju bergis på att jag hade lagt in den på samma ställe som vattentunnan i fjol höstas, men si det var helt fel. Den låg i sandsäcken i vedlidret av alla ställen.

Varför jag råkade titta i sandsäcken berodde på att jag flyttade på den idag och kände nåt hårt under plasten så jag öppnade och kunde konstatera att det var där min ”finskopa” låg. Nu hänger den där den ska och kommer att förvaras tillsammans med vattentunnan i fortsättningen.

Ved 2Vedleverans
Förra veckan ringde jag på en annons om färdigklabbad björk­ved i Annonsbladet och beställde tre (lös)kubik. Leveransen var utlovad till idag kl 11 och anlände punktligt.

Jag skojade med den unge mannen och sa att han kunde lägga en snygg sträng med ved utanför dörrarna till uthuset så var det lättsamt att få in den. Han såg ut som om han allvarligt övervägde förslaget, men jag inflikade genast att jag bara skojade och anvisade en mer praktisk plats bredvid Silverpilen.

Han hade en jätteflott släpvagn med tipp så leveransen verkställdes på ett par minuter efter att jag hade bett honom om hjälp med att lägga ut presenningen. Eftersom veden är torr, ville jag inte riskera att den skulle bli fuktig innan jag hann få in den under tak.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till, så vi gick in och drack var sin mugg medan jag gjorde mitt bästa för att prata i hjäl honom. Givetvis hann jag också fråga var han bodde, vad han jobbar med, om han fällt från egen skog osv, så nu har jag bra koll.

Så här långt bort i vår by hade han aldrig varit tidigare nämnde han och tyckte att Udden ligger fint. Självfallet höll jag med honom och drog till med ”finaste tomten i byn” som jag brukar. 😀

KrattaFysiskt arbete
Under tiden jag väntade på vedleveransen passade jag på att kratta ”paradstigen” framför huset. Jag hann bara halvvägs innan den kom, men avslutade arbetet när ryggen hade fått nog av ved­kärrandet.

Mer än halva vedhögen är bortforslad efter fyra timmars arbete. Eller knappt fyra, vår invandrare kom förbi på sin dagliga promenad och följde med in på te då jag tog en paus. Innan dess höll han mig sällskap en god stund, så jag var nog inte riktigt så effektiv som jag kunde ha varit.

Efter ett tag undrade jag varför det blev svarta spår på brädan vid ingången till vedlidret? Sen upp­täckte jag att jag nästan hade punktering på däcket till skottkärran… Tur man har mopedpump så det lilla problemet blev avhjälpt snabbt, annars hade jag varit tvungen att gå över till herr grannen och be honom fylla på med kompressorn.

Med mera luft i däcket gick det oerhört mycket lättare att dra skottkärran med fullt lass jämfört med innan… Klantigt av mig att inte kolla innan jag satte i gång. 😦