22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig.😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå.😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen!🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda.🙂

Mia och larven

20.8 – Från VIP-service till tallsåpa

Jag har fått VIP-service igen, besökt ”tippen”, rationaliserat, ”repriserat” kortbyxor och gräsklippning, umgåtts och ätit en konstgjord middag.

Parker GelVIP-service igen
Nu ska ni få höra vilken eminent service jag fick igen (se inlägg 30.4.2016) hos Pappersboden härom dagen. Det kallar jag VIP-service!

Mitt förråd av Parker Gel-patroner är på upphällningen så jag beslöt höra mig för i god tid om jag lokalt kan få tag på nya och mejlade Leila på Pappersboden. Nej, såna hade hon inte i lager men åtog sig att höra sig för bland sina leverantörer.

Redan dagen efter fick jag ett positivt svar, hur många ville jag ha? Styckepriset var 4,95. Jag var beredd på att köpa ett helt dussin, men beslöt nöja mig med ett halvt. Och så la jag till: ”Om jag förstår dig rätt är styckpriset det samma oavsett hur många jag beställer?

På den frågan fick jag det här hjärtevärmande svaret: ”Räknade ut åt dig ett förmånligt pris – jag håller inte dessa pennor i mitt lager men beställer gärna till då du åter behöver. Pennorna torde finnas här på tisdag-onsdag. Meddelar dig då de finns i Pappersboden.” Visst blir man glad och tacksam över sån service?

Besökt ”tippen”
I torsdags hälsade jag äntligen på hos Kimitoöns Sorteringsstation, dvs den bemannade soptippen, för att bli av med mina grovsopor. Jag har samlat ett bra tag och sett på dom med onda ögon lika länge, så det var skönt att bli av med dom!

SinipiikaRationaliserat
När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle putsa fönstren i verandan. Men bara på utsidan. För det ändamålet använder jag Sinipiika. Det gick ju som en dans så jag drog av båda köks­fön­stren också.

Resultatet blev lite vattendropps-prickigt, men jämfört med hur fönstren såg ut innan var det en av­se­värd förbättring. När andan faller på ska jag putsa ordentligt.

Repris på kortbyxor och gräsklippning
Dom senaste dagarna har känts kyliga, men igår var det läge för kortbyxor och linne igen. Och gräs­klippning. Om vattnet hade varit ett par grader varmare hade jag säkert tagit en simtur också.

Umgåtts
”Veckobesöket” infann sig vanlig tid idag också med tillhörande brödpåse. Och hör och häpna, det gick bra att sitta i bersån!

En del vita molntussar skymde solen tidvis, men temperaturen höll sig ändå på godkänd nivå. Så där umgicks vi några timmar medan vi åt och drack och avhandlade diverse samtalsämnen på låg och hög nivå. Ett klart godkänt tidsfördriv.🙂

SoppaÄtit en konstgjord middag
I brist på annat tog jag fram en ”industri-soppa” till middagen. Saarioinen kallar den ”Fisksoppa med regnbågslax”. Antar dom menar regnbågsforell?

Efter att ha smakat på den konstaterade jag att den var så gott som smakbefriad så jag beslöt piffa upp den med mera salt och dill. Det gjorde nu ingen större skillnad. Lite desperat tog jag fram Pirkkas djupfrysta vitlöksräkor ur frysen och pytsade i ett antal.

Soppan fick definitivt smak, men tyvärr en obeskrivlig sådan. Närmast associerade jag till tallsåpa trots att jag inte har smakat på den. Aldrig mer en sån soppa!😦

Det enda som är sant…

Jag har modifierat ett av mina favoritordspråk: ”Det enda som är sant, är att ingenting är sant.” Det hänger i hop med att jag nu är inne på min andra ”illusionsbok”.

I samband med att jag sökte Illusionen om Gud hos Adlibris, dök titeln Illusionen om vetenskapen också upp. Den lät minst lika intressant, så den köpte jag också.

Boken är skriven av Peter Stenumgaard, teknologie doktor, som till vardags arbetar som forskningschef och adjungerad professor står det i författarpresentationen. Då borde han ju veta vad han skriver om kan man tycka.

Illusionen om vetenskapenÄn så länge är jag bara halvvägs, men kan redan nu konstatera att innehållet bekräftar flera av mina förutfattade meningar. Att boken överlappar och kompletterar Illusionen om Gud var en positiv över­raskning.

Så här långt har jag kommit fram till att jag passar in under etiketten rationalist. Den avgörande meningen löd: ”Man menade att människan inte behövde något annat än en tro på ett högsta väsen, en tro på själens odödlighet och en slags lag om goda gärningar.” Där har ni min ”religion” i ett nötskal. Några bevis behöver jag inte, i det av­seen­det kan jag räknas som agnostiker.

Men tillbaka till illusionerna… Herr Stenumgaard är i gott sällskap. Flera författare går dessutom ett eller flera steg längre och anklagar vetenskapen för att vara vår tids nya religion. Bland de mest kritiska jag har läst är Susan B. Martinez och Mary Midgely.

Det ligger självfallet i vår mänsliga natur att drivas av vetgirighet, men dilemmat uppstår när vi tolkar resultaten eller drar slutsatser av våra utforskningar. Så länge det är en människa inblandad, existerar inga objektiva fakta hävdar jag.

Den som är det minsta bekant med kvantfysik håller givetvis med mig. Oavsett hur vi bär oss åt, på­verkar vi (omedvetet) utfallet av våra experiment och studier. Resultatet blir alltså en subjektiv sanning. Därav följer att det finns mängder av forskningsresultat som är diametralt motsatta varan­dra.

Min slutsats är därför att ingenting är sant ur objektiv synvinkel. Var och en av oss har sin egen sanning som jag redan konstaterade i ett inlägg 17.2.2011.

Förklaringen till varför det är så kanske ligger i teorin som presenteras i boken Fältet av Lynne McTaggart som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg (3.1.2012). I mina öron låter den teorin övertygande, men det är kanske ytterligare en illusion?😀

17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga.:-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten.😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)

 

Lysande Sickan!

Fönsterputsning

Idag lyckades jag äntligen övertyga ”hushållerskan” om att det vore lämpligt att putsa fönstren i var­dagsrummet. Enligt bildarkivet gjordes det senast 2012! Inte att undra på att dom såg ut som dom gjorde. Men nu är sikten kristallklar igen efter sex timmars slit.🙂

13.8 – Verkställning och en fråga

Jag har fått svar på en fråga, jagat en pippi, kapat, trimmat, haft tebesök och är nyfiken.

DvärgstritSvar på en fråga
För ett par dar sen ställde jag frågan vilken sorts strit som ger sig på syrener, i synnerhet den ungerska, i gruppen Naturväktarna på FB. En kunnig dam upplyste mig om att det är Dvärgstrit och la in en länk (på finska) som gav intressant information.

Dvärgstriten (Igutettix oculatus) (se också inlägg 30.8.2012 där du ser larvernas framfart) är en invasiv art som från Moskva spritt sig till S:t Petersburg-trakten och därifrån invandrat till vårt land (vad allt har vi inte fått österifrån!). Den upptäcktes första gången i Finland 1999. Numera är den utbredd i hela södra Finland och att bli av med den helt är tydligen omöjligt.😦

Jagat en pippi
Gårdagen började ovanligt livat. Mia kom in med en liten pippi som hon släppte på golvet. Fågelungen var vid full vigör och flög genast runt i köket tills den hittade ett lämpligt ställe att landa på strax under taket.

FågeljaktEftersom Mia inte kunde komma åt den, gjorde jag några tappra försök, men jag är ju inte lika snabb som hon så det misslyckades så klart. Till slut råkade fågeln tappa greppet om sitt landningsställe och rasade ner mellan kyskåpet och väggen där jag förvarar strykbrädan.

Den fick sitta kvar ett tag för att ta igen sig tyckte jag, men kom sen på att enda sättet att rädda den var att låta Mia ta den igen och sno den från henne. Sagt och gjort. Planen lyckades och den unga talg­mesen(?) flög lättad sin väg när jag släppte den. 1-0 till matte den här gången.

Kapat och trimmat
Efter lunch igår tog jag i tu med ”slutavverkningen” av syrenerna nedanför vardagsrummet som pla­nerat. Vädret var helt på min sida: 16-18°, frisk vind och sol. Det kunde gott ha varit kallare eller mindre sol – svetten rann innan jag var färdig.

För fyra år sen kapade jag dom tydligen senast till ungefär samma höjd. Fördelen med att inte ta ner dom helt är att det blir grönt fortare, men nackdelen är förstås att det blir fler kvistar att kapa. Ett par stammar var jag tvungen att såga av, grentången rådde inte på dom längre.

UtsiktTänk om jag den här gången skulle vara så smart att jag håller efter tillväxten varje år hinner dom bli så höga att dom stör utsikten? Återstår att se hur det går med den föresatsen?

När jag hade städat upp efter mig, vilket tog en god stund, övergick jag till att trimma snö­bärs­bus­karna utanför sovrumsfönstret som också störde utsikten. Det var fort gjort och eftersom det fort­farande återstod en del av arbetsdagen fortsatte jag med att klippa ner borstspirean som nu har blommat ut i det närmaste.

Tebesök
Gårdagens vackra väder var bokstavligen bortblåst i morse. Stormvindar och regn hade vi fått i stället. Det var inte tal om att duka i bersån den här gången. Inte ens flugorna ville vistas utomhus!

Men veckans tebesök avlöpte lika smidigt i köket. Det överskuggande samtalsämnet för dagen var djur och natur – ett stort och gemensamt intresse. Stämmer det t ex att grävlingar luktar?

Enligt en sommargranne stinker hela huset på grund av att en grävling haft sitt gryte under huset. Att så är fallet bekräftas av bl a sajten gravling.se.

Den som är lika nyfiken som jag kan lyssna till grävlingens läten tack vare forskarna i Oxford som har spelat in 16 ljud (långt ner på sidan).🙂. Inget av dom jag kan påstå att jag känner igen, men kanske ändå har hört utan att veta vem det tillhör?

Nyfiken
På tal om nyfiken… Är det nån som kan upplysa om vad det är som flöt omkring i stranden för ett par dar sen? Nåt som förekommer i sötvatten, men vad?

Fråga