22.1 – Bland gäster och sifferexcerciser

Jag har känt mig pinsam, vikarierat Husse, kämpat med ett bokslut, eldat och kallat till möte.

Pinsamt
På lördagen var det bastudag i Tallmo som vanligt, men också Husses morbrors namnsdag. Den ville vi givetvis gratta till så vi kombinerade aktiviterna.

Att ”gå till bys” direkt efter bastun innebär att klädsel och frisyr ser ut som hej kom och hjälp mej. Det gäller mig, inte Husse. Han ser ut som vanligt, bara renare.

Jag kunde förstås ha packat ner gå-bort-kläder, men räknade med att vi var de enda gästerna den tiden på dan. Helt rätt uträknat, men innan vi hade lättat ankar hade flera gäster hunnit anlända.

Alla var förstås uppklädda. Till skillnad från mig som satt där i pösiga mysbyxor, en gammal tröja och med håret klistrat på skalpen. Jag gjorde mitt bästa för att verka obesvärad, men kved i mitt innersta.

Fy, så pinsamt. Mitt slafsiga utseende kunde uppfattas både som brist på respekt för tillfället och för namns­dags­firaren. Det ska inte upprepas!

Vikarierat Husse
Igår efter lunch åkte Husse till stan, så jag fick chansen att vikariera honom. Det innebar snöskottning och vedhämtning. Asklådan i köksspisen svämmade över, så den tömde jag också.

Kämpat med ett bokslut
Redan innan Husse åkte hade jag börjat med väglagets räkenskaper för 2018 och fortsatte med dom efter hushållsbestyren. När jag äntligen var klar, hade klockan hunnit bli 22.

Hur jag än bar mig åt stämde inte ett av beloppen i bokslutet. Och eftersom jag ser problem­ som utmaningar, ville jag inte ge mig. Till slut var jag ändå tvungen att ge upp. Just det beloppet behövde inte specificeras i bokslutet kom jag på.

Om jag hade varit så fiffig ett halvdussin timmar tidigare, kunde jag ha ägnat mig åt nåt roligare. Suck.

Eldat för brinnkära livet
I går började temperaturen sjunka och i morse visade termometern -22,8 kl 8.15. Det kändes onek­ligen rätt svalt i huset när jag klev upp, trots ett par elelement. Definitivt läge för en vinter­veds­brasa!

Dessutom täcktes Udden av tät dimma. Ovanligt i samband med sträng kyla, men troligen berodde den på att havet kring ön fortfarande ligger öppet.

För mig är vinterved = björkved. Hittills har vi bränt av sommarveden som Husse försåg oss med vårvintern 2017 då ”stora avverkningen” gick av stapeln. Fullt gångbar den också, men dagens tempe­ratur krävde björk tyckte jag. Lyxigt att kunna välja. 🙂

Kallat till möte
Om en knapp vecka håller hembygdsföreningen sitt första styrelsemöte för i år, så det var dags att skicka möteskallelserna med förslag till dagordning.

En av punkterna är förstås bokslutet för 2018. Tack vare Husses eleganta kalkylmodell blev det klart utan några som helst problem. Årsmötet närmar sig också, vilket kräver en hel del administrativa förberedelser som bekant. Många papper blir det.

Vi behöver också se över vilka ledamöter som är i tur att avgå och om dom ställer upp för omval, vilket jag hoppas. Vi har en bra styrelse och ett gott samarbete.

18.1 – ”Gott och blandat”

Jag har fått flera julklappar, startat Kodklubben, gått på isen, fått ny bänkskiva, nästan kört ut julen, försökt skriva en novell och ätit nyfångad sik. Husdjuren tar sig friheter.

Flera julklappar
Det var dags att avskeda min gamla Nokia 7373, så i julklapp fick jag en ”pensionärstelefon” av Husse. Fast inte den modellen jag hade bestämt mig för att köpa.

”Inga problem” tyckte Husse, ”vi byter ut den”. Den 4.1 hade Kimito Telefon fått hem vår beställning på en röd Nokia 3310.

Den är jag jättenöjd med! Det smartaste med den är att den inte är ett dugg smart! 😀

Ett par dar senare kom sommargrannen psyko­lo­gen med en annan julklapp. Inte alls dumt med julklappar i efterskott.

Startat Kodklubben
Den 9.1 hade vi årets första träff i Kodklubben, men bara tre av sju deltagare dök upp. Två visste jag skulle befinna sig utomlands, men övriga hade inte lämnat nåt frånvarobesked.

Den här veckan var vi nästan fulltaliga igen, så dom hade inte blivit avskräckta, bara glömt att tala om för sina föräldrar när det var dags. Den missen får jag ta på mig, jag borde förstås ha meddelat föräld­rarna och inte litat på att barnen skulle ha koll.

Gått på isen
Förra fredagen tog vi en ispromenad i viken. Min första i år. Isen är 10-15 cm tjock vid det här laget och om kylan fortsätter växer den väl till sig trots snölagret.

Idag blev det en kort tur ut till gäddsaxarna. Tyvärr visade dom sig vara tomma, men det beror nog på att betet inte är tillräckligt frestande tror Husse.

Ny bänkskiva
I samband med köksrenoveringen i Tallmo, blev jag förtjust i en bänkskiva som var överlopps. Den sågades till enligt önskade mått och har nu kommit på plats under mikron.

Den blev jättefin när kanterna försågs med ”klisterremsa” i samma mönster. Tack igen Husse!

Nästan kört ut julen
Vad jag kan se, finns det inga änglar eller tomtar kvar i rummen, men ljusslingorna utomhus får vara kvar ett tag till. Än så länge mörknar kvällarna tidigt så dom fyller sin funktion.

Försökt skriva en novell
Den 26.1 har vi första Skrivlördagen. I hemläxa fick vi i uppgift att skriva en novell på max två sidor till dess. Jag har skickat två alster till vår coach, men inget av dom uppfyller kraven på en novell om man ska tro dom som undervisar i skrivande. Får se vad coachen tycker och säger?

Nyfångad sik
Igår hade vi bjudit in gäster på eftermiddagskaffe. Med sig hade dom nyfångad sik så idag har vi fått festa på var sin stekt filé. Jättemumsigt!

Husdjuren tar sig friheter
För några dar sen blev jag överraskad. När jag tog fram stekpannan hittade jag en pytteliten spindel i den! Den lilla krabaten förpassades omgående till en ny plats även om Husse tyckte att den bara var ett protein­till­skott. 😀

7.1 – Välgörare

På min arbetsplats i Östersund hade jag en skylt med texten: Ju fler människor jag lär känna, desto bättre gillar jag min hund. (Jag var hundägare på den tiden.) Men det finns många människor som förtjänar ”en stjärna i himlen” för att citera min f d svärmor. Idag har jag träffat tre av dom.

Stjärna 1
När jag kom in i matbutiken i Dalsbruk sent i eftermiddags, hejade tjejen i kassan som vanligt, men viftade med en penna som jag genast kände igen. ”Jag har lånat din penna” sa hon. ”Du glömde den när du var och handlade senast.”

Makalöst! Om jag minns rätt var jag i den butiken före jul! Och hur visste hon att den var min kan jag undra?

Jag har tidigare erkänt att jag är ”pennoman”. Det gäller fortfarande. Min favoritpenna lämnar jag nästan aldrig ur sikte, så den här var det för all del inte så noga med, men jag har saknat den och undrat var jag glömt den.

Tänk såna ärliga människor det finns! 🙂

Stjärna 2
Innan jag gick till butiken besökte jag en dam  som är värd många stjärnor. Hon har i samarbete med flyktingkoordinatorn orga­ni­serat arbetet med att samla in material till de nya syriska flyktingarna som kommer till Dalsbruk den 10.1.

Det var inte första gången. Tidigare flyktingar har tack vare henne och andra frivilliga kunnat känna sig välkomna och fått flytta in i en möblerad bostad med de viktigaste förnödenheterna.

En person med hjärtat på rätta stället!

Stjärna 3
Sist, men inte minst, är Husse värd några stjärnor. Han kuskar på mig i tid och otid och servar mig på många sätt.

Dessutom har jag fått betydligt flera skrattrynkor sen vi träffades. Det sa jag till honom igår, men han ifrågasatte mitt påstående och ville veta var dom satt.

En kärleksfull, omtänksam, generös och humoristisk man, vad kan man önska mer?

Det finns många fler i min omgivning som är värda en stjärna eller två… Men just idag har jag inte träffat några fler. 🙂

Fjolårets sista bilder

Det roligaste med fester är planering av klädsel och ”kring­ut­rust­ning”. Det blev fjolårets sista bilder.

Nyårskvällens stass krävde förutom matchande nagellack ett läppstift som matchade både klädsel och nagellack. Jag hade tre alternativ.

Av bilden framgår inte skillnaderna i färgnyans, men den röda färgen varie­rar från gulröd till blåröd. Den djupröda passade bäst. För säkerhets skull kollade jag att färgen stämde också i el­be­lys­ning. 🙂

3.1 – Avslut och inledning

God fortsättning på det nya året! 2018 avslutades med kaffegäster, lutfisk, brända strumpor och nyårsmiddag. 2019 inleddes med halsbränna, storm och nya ord.

Kaffegäster
Den 28.12 hade vi kaffegäster på eftermiddagen. Väglagets ordförande med fru var inbjudna på julkaffe som inleddes med varm glögg och serverades i ”södra salongen”.

Förutom en flaska glögg överräckte gästerna ett litet paket till Mia vid ankomsten. Det visade sig innehålla hennes favo­rit­mat: Shebas kycklingfilé. Den får hon bara på helgdagar eller vid högtidliga tillfällen.

Lutfisk
Eftersom vi inte åt lutfisk under juldagarna, hade vi var sin portion till godo. Dom avnjöts med god aptit på söndagen. Säsongsmat smakar alltid bra, troligen för att man inte äter den jämt.

Brända strumpor
Hur många lappar trasiga strumpor nuförtiden? Väldigt få misstänker jag. På Udden åker dom i regel i sophinken, men just det här paret blev kremerat för ovanlighetens skull.

Nyårsmiddag
Förberedelserna inför nyårsmiddagen började redan dagen innan, både för värdparet och för mig. Jag fick nämligen för mig att jag skulle lacka naglarna för en gångs skull. Färgen skulle givetvis matcha den planerade klädseln.

Strax efter kl 18 var alla samlade, så vi höjde våra glas med välkomstdryck och satte oss därefter vid matbordet där förrätten väntade. Där satt vi kvar i många timmar medan vi försåg oss av god mat och dryck.

Det gamla året hann ta slut och det nya börja innan vi slutligen reste oss och åkte hemåt på små­timmarna. Hemfärden blev nog så spännande på grund av blixthalkan – det hade regnat på den isiga byvägen – men Husse tog oss med van hand ända fram utan incidenter.

Halsbränna
Så snart jag la mig i sängen kände jag början till nåt som utvecklades till mitt livs värsta halsbränna! Det kändes som om matstrupen långsamt frättes upp av magsyran som vällde upp.  Samarin och matsoda gjorde ingen nämnvärd verkan.

För att kunna få sömn lydde jag Husses råd. Han föreslog att jag skulle palla upp kuddarna. Det hjälpte tack och lov.

Storm
På nyårsdagen stormade rekordstormen Aapeli in över vårt land. Till all lycka för oss på Udden blåste det nordlig vind så vi klarade oss väldigt lindrigt. Värre var det på andra håll. Ungefär en timmes elavbrott tidigt på morgonen var egentligen det enda vi upplevde av den.

Nya ord
Jag har redan lärt mig två nya ord i år: Krafstelefon är det ena. Så kallas mobiler och smart­telefoner med pekskärm, framför allt i Österbotten, förstod jag av Råttan/Vädurens lillasyster.

Det andra nya ordet är plastbanta. Först trodde jag hörde fel när fru grannen använde det igår kväll, men av sammanhanget fick jag klart för mig att det används av dom som vill minska på an­vän­dan­det av plastprodukter. Träffande ordval båda två. 🙂