av

Personlighetsförändring

Innan jag somnade härom kvällen slog det mig att jag har genomgått en markant person­lig­hets­föränd­ring om jag tänker tillbaka ca 20 år. Då var jag mer utåtriktad och mycket aktivare jämfört med dom senaste åren.

Då hade jag fortfarande ”människor som hobby”, dvs intresserad av och nyfiken på nya bekant­skaper. Numera undviker jag framför allt större sällskap och avstår helst från kallprat. Asocial är en bra beskrivning.

Jag får tillräcklig stimulans av att åka till matbutiken då och då, i övrigt utbyter jag ett fåtal ord per dag med min omgivning. Jag har länge beskrivit mig som ”kulturanalfabet”. Teater, konst­utställningar och events lockar mig inte.

Lyssnar på radio gör jag när jag kör bil, inte annars. Däremot läser jag mycket mer än förr. Delvis beroende på dåvarande långa arbetsdagar. Därutöver är film och teveserier fullgoda nöjen.

Jag är också flitig på FB. Fördelen är att jag kan välja om jag vill kommunicera, men behöver aldrig umgås. Mina inlägg är sällan personliga, jag föredrar citat av olika slag.

För 20 år sen förekom diverse kaffebjudningar på Udden: Helenadagen den 31.7 (min fostermors namnsdag), invigning av ny vattenpump, dass och skorsten bland annat. Nuförtiden är det oftast Husse som påpekar att vi borde bjuda in gäster.

Det händer ytterst sällan att jag känner för att åka i väg på besök. Jag är en veritabel stugsittare och eventuella aktiviteter måste därför planeras i god tid. Annat var det förr. Pigg på det mesta i nöjesväg och en rätt stor umgängeskrets.

För 16 år sen skrev jag ett blogginlägg med rubriken Spontan och/eller impulsiv. Det är inget jag känner igen längre … Spontan kanske stämmer nån enstaka gång, men impulsiv är jag definitivt inte.

Enligt dom som påstår sig veta är det naturligt att personligheten förändras med stigande ålder, men jag upplever att jag är en helt annan person än tidigare! Det är bara namnet som är detsamma.

av

Sensommarblomning

Trots angrepp av bland annat mjöldagg har den här för mig okända skönheten (till höger) slagit ut i blom på nytt. Möjligen piggnade den till efter att ha fått nässelvatten?

Såpnejlikorna och rosorna blommar också för fullt och höstfloxen har slagit ut noterar jag. Så än finns det njutning för ögat. 😊

av

Återbesök, repris och blomningstid

Tänk att dom aldrig ger sig … Senast jag använde bilen syntes dom inte till, men i dag var dom på plats igen, svart‑ eller trädgårdsmyrorna som dom heter numera. Jag misstänker att dom har ett bo nånstans i bilen.

Nåväl, så småningom faller dom i vinterdvala djupt nere i marken. Nästa vår har dom för­hopp­nings­vis glömt var dom höll till året innan.

När jag gick ut på trappan upptäckte jag ett annat återbesök. ”Vår” huggorm tog igen sig under solstolen. Jag hälsade artigt och gick in tillbaka för att hämta kameran, men då jag kom ut igen hade den lilla rackarn bestämt sig för att inte medverka på bild.

Ett jättefint sicksackmönster i grått och svart har den, så det var synd att jag inte fick en bild. Men den kanske återkommer? Bra att ha en musjagare när Mia inte längre finns.

”Det finns bara två sorters människor som inte kan göra om samma misstag – fall­skärms­hop­pare och jungfrur.” I dag var det dags igen … Efter att ha sopat bort myrorna och stigit in i bilen såg jag direkt att jag hade glömt att stänga fönstret då jag senast använde den.

Lyckligtvis hade det inte stått helöppet, men en hel del skräp hade blåst in och på sätet och gummi­mattan på golvet låg små pölar vatten. Som tur hade skyddsklädseln förhindrat att vattnet sögs in i sätet. Att jag aldrig lär mig. 😦

I övrigt kan meddelas att malörten blommar. Jag tillhör dom som tycker det är en vacker ört med sina silvergrå blad och gillar doften. Dock har jag inte använt den som krydda eller som mal­medel, men läser mig till att det är en traditionell nyttoväxt.

Kanske värd att pröva för att slippa mal i ylleplaggen?

av

Oväntat

Det har gått sex år sedan min första bröst­cancer­operation och tre år sedan den andra. Båda ingreppen var bröstbevarande, vilket jag är glad för.

För ett bra tag sen kände jag nåt vasst i anslutning till ärren, så jag antog att det rörde sig om stygn som inte smält. Jag kunde se nåt svart som stack fram. I dag hade jag tid hos hälso­cen­tralen för åtgärd.

Döm om min förvåning då sjukskötaren talade om att det var fråga om talgansamlingar, typ pormaskar! Hon nämnde att det var ett rätt vanligt fenomen och att den s k pormasken återkommer så småningom. Jag kunde klämma ut dom själv sa hon.

Så nu har jag lärt mig nåt nytt igen.

Jag har också lärt mig nåt annat nyligen. Jag läser ofta böcker på engelska, men den senaste lärde mig att jag inte är så duktig på språket som jag trott.

I ärlighetens namn ska nämnas att boken består av vetenskapliga artiklar. Att tillgodo­göra sig information om till exempel hjärnforskning och därtill hörande experiment är inte det lättaste. 😀

Being & Biology heter boken i fall du vill läsa den. Anledningen till att jag köpte den var under­rubriken: Is Consciousness the Life Force? Än så länge har jag inte läst ut boken, så jag har inte fått nåt entydigt svar.

Men att vårt medvetande bara sitter i hjärnan bestrider samtliga. Hjärtat är ett viktigare organ i sammanhanget, men andra organ i kroppen är också involverade. Så lite nytt har jag ändå lyckats tillgodogöra mig. 😊

Dock innehåller boken en del material som jag är bekant med sen tidigare, bland annat från Fältet – Jakten på universums hemliga kraft av Lynne McTaggart. Den ska jag förresten läsa om vid tillfälle.

av

Inte E10

I dag beslöt jag mig för att tvätta. Men jag stötte på patrull, min gamla Rosenlew från 2007 visade E40 när jag tryckte på startknappen.

Jag tog för givet att det kunde bero på igenslammade filter, så jag började med att skruva upp avloppssilen. Den såg helt OK ut, så nästa åtgärd var att lossa filtret från vattenslangen. På grund av humus­rikt vatten installerades filtret för många år sen efter att jag råkat ut för felkod E10.

Filtret lyckades jag nu inte skruva loss och kom fram till att om maskinen inte får vatten trots att vattenkranen står i läge ON måste det vara nåt annat fel.

Jag letade rätt på bruksanvisningen (den som spar han har) och slog upp sidan 25. Längst ner på sidan förklaras felkod E40: ”locket är inte ordentligt stängt”. Varför började jag inte med att kolla bruksanvisningen i stället för att tro det värsta?

När jag öppnat och stängt locket ordentligt gick maskinen genast i gång. Enkelt min käre Watson. 😀

av

Hårresande

Om man vill veta vilka företag som har varit eller fortfarande är synnerligen framgångsrika när det gäller att förgifta vår planet ska man läsa They Poisoned the World av Mariah Blake. Boken finns mig veterligen inte på svenska.

Kopierat från Kemikalieinspektionen: ”Det handlar om PFAS, samlingsnamnet för högfluorerade ämnen, som inte kan brytas ner fullständigt i miljön utan alltid finns kvar i en eller annan form.” Kemikalieinspektionen  är en bra informationskälla för oss konsumenter.

Naturskyddsföreningens rapport från 2024 är också skräckinjagande läsning. På dagensps.se  hittar jag rubriken Skärpta regler kring PFAS och i en blänkare från Ny teknik hittar jag: ”Regeringen (i Sverige) föreslår ett förbud mot så kallade PFAS-kemikalier i flera kon­su­ment­produkter.”

Men med tanke på att gifterna har funnits sen de uppfanns på 1930-talet kan man konstatera att det är så dags att vakna nu. Storskalig produktion har pågått sen 1940- och 1950-talet, dvs i snart 100 år!

I nån av artiklarna jag läst rekommenderas ekologiska produkter. Ett naivt råd med tanke på att odlingsmarken också innehåller PFAS. Hela vår omgivning är redan förgiftad: vatten, luft och jord. Att rena den är (kanske) möjligt, men hur gör man av med den mängd man samlar upp?

I samband med dagens kaffetid påpekade Husse att så länge det finns behov av och efterfrågan på produkter som innehåller PFAS och besläktade gifter kommer produktionen att fortsätta. Det har han förstås rätt i.

Att hitta giftfria alternativ ligger heller inte i tillverkarnas intresse så länge man kan tjäna pengar på befintliga metoder. De alternativ som hittills lanserats är lika illa eller ännu värre för vår miljö.

Innan jag somnade i går kväll låg jag och funderade på hur höga PFAS-halter jag kontinuerligt får i mig via dricksvatten, luft och grödor. Nämnas bör att PFAS lagras i våra kroppar och lämnar den ytterst långsamt. Beroende på gifttyp rör det sig om 2-8 år enligt National Library of Medicine. Det förutsätter förstås att man slutar exponera sig, vilket i praktiken är omöjligt.

 

av

Motivationsbrist

Vad motiverar dig att stiga upp när du vaknar? Eller är du som jag, fullkomligt omotiverad?

Första tanken då jag äntligen bestämmer mig för att vakna är vilken veckodag det är, därefter om jag har nåt program för dagen. I nio fall av tio har jag ingen aktivitet inplanerad så jag övergår till att fundera på vad jag ska sysselsätta mig med.

Det finns givetvis massor att göra, men inget som känns lockande. Så jag gör som vanligt … Äter frukost framför datorn, läser nya blogginlägg, kollar dagens teveprogram och avrundar med FB.

Vid det laget närmar sig kaffetiden (ca 12.30) så jag tar ett korsord och sätter mig på toa en stund. När jag är klar har Husse för det mesta redan dukat bordet. Jag behöver bara slå på vattenkokaren och göra i ordning dagens andra kafferanson.

Efter kaffet sätter jag mig vid spisluckan för att ta dagens andra pipa och fortsätter med korsordet. Sista kaffeslatten dricker jag framför datorn och fortsätter skrollandet på FB.

Så går det minst ett par timmar. När jag ser att klockan är över tre försöker jag ta mig i kragen och klä på mig. Efter det uträttar jag dagens måsten, som bland annat kan bestå i att tömma slaskhinken och hämta dricksvatten.

Efter lite annat småpyssel är det dags att ta i tu med middagen. Om det inte finns rester att värma blir jag tvungen att laga mat. Helst för två dagar.

Vid 18-snåret är middagen klar, vi äter och Husse tar hand om disken. Efter det kollar han tevenyheter och jag fortsätter vid datorn, alternativt med ett korsord.

Klockan åtta brukar jag göra honom sällskap till Sveriges nyheter på TV4. Resten av kvällen går åt till tevetittande för min del. Husse föredrar oftast sin bok om det inte råkar vara nåt program han vill se.

Framåt midnatt är jag redo att övergå till min kvällslektyr. Just nu råkar det vara They Poisoned the World – Life and Death in the Age of Forever Chemicals skriven av Mariah Blake.

I regel läser jag en timme innan jag somnar för att stiga upp ca tio timmar senare till en ny omotiverad dag.

PS. Det finns givetvis undantag från det här dagsprogrammet, men undantag bekräftar regeln som bekant. Letargin är dock mer eller mindre konstant.

av

Despoter och maktmissbrukare

Under många år har jag valt att läsa biografier om en del ökända politiska ledare som har gått till historien. Dit hör förstås massmördare som Hitler, Lenin, Stalin och Mao med flera.

Mitt läsintresse kommer sig av att jag är nyfiken på och försöker förstå varför och hur deras despotism uppstod. Jag kan inte påstå att jag har hittat några entydiga svar. För mig känns det ofattbart att någon kan utsätta sitt och andra folk för förtryck, lidande och död.

Någon biografi om Pol Pot eller Nordkoreas ledare finns mig veterligen inte. Men det räcker att läsa om de som – trots svåra umbäranden – har lyckats fly landet för att få en uppfattning om förhållandena.

Den senaste tiden har jag tagit del av skriverierna om vår östra granne och ”den nya tsaren”.  Senast läste jag Anna Politkovskajas bok om det andra kriget i Tjetjenien.

Hennes namn torde vara bekant från rapporterna om mordet på henne 2006. Med tanke på vad hon skrivit om sitt hemland var mordet ingen överraskning.

En annan journalist som skrivit en hel del om vår östra granne och nuvarande styre är Masha Gessen. Tack vare att hon numera är bosatt i USA är hon fortfarande vid liv.

Den stora hungersnöden i Ukraina ”Den röda hungersnöden” av Anne Applebaum var också skakande läsning. Hon har även skrivit om de sovjetiska lägren under Stalins tid.

Jag tror jag snart är klar med litteratur om ryskt ledarskap och ryska förhållanden. Det räcker att titta på tevenyheterna för att få aktuell information. 😥

Glad överraskning

Det behövs inte så mycket för att göra mig glad … I dag gladdes jag storligen åt att krolliljan som jag planterade för mååånga år sen har slagit ut i blom.

I flera år syntes bara blad, inga blommor. Om jag minns rätt blommade den första gången för två år sen, men inte i fjol. Möjligen beroende på torkan.

Den trängs med borstspirean, men verkar tydligen tåla det. Där den skuggas av buskaget är den vinröd, men belyst är den klarröd. Eller så är det kameran som gör det?

Hur som helst är jag jätteglad. 😊