21.10 – Äntligen söndag!

Veckan har varit fulltecknad, men nu är det äntligen söndag. 🙂

Onsdag
I kalendern stod ”Lustläsarna” kl 14, men jag avbokade till förmån för den planerade Oktoberfesten i Tallmo kl 15.

Husse skalade potatisen klar på Udden, sen packade vi ner allt som behövdes och åkte till Tallmo för att för­be­re­da. De inbjudna gästerna skulle bjudas på en lätt förrätt, följd av grisfötter och potatismos plus diverse tillbehör.

I stället för des­sert serverade vi kaffe/te med mockarutor (tack Nanne!), sockerskorpor och den tidigare nämnda rulltårtan (se inlägg 16.10). Med vispgrädde och ett cocktailkörsbär på blev den betydligt aptitligare än när Husse skar upp den. Fast smaken var det ju faktiskt inget fel på.

Gästerna troppade av vid sju-snåret, förhoppningsvis mätta och belåtna. En dryg halvtimme senare hade vi städat undan och åkte tillbaka till Udden, mätta och belåtna vi också.

Torsdag
Dagen började med en sorglig nyhet. Jag fick meddelande om att en av mina bästa vänner ligger på intensiven efter ytterligare en hjärninfarkt. Varför drabbas goda människor av sånt?

Eftersom det var kursdag hindrades jag från att tänka mer på det. Den här gången följde Husse med som sällskap och ”assistent”. Vädret var nämligen inte lämpat för att cirkla ved som han annars hade tänkt.

Fredag
Strax före 11 infann vi oss i Furulund där dagens deltagare i byvandringen redan hade börjat samlas. Dagens rutt gick till Kärra by.

Att byns centrum ursprungligen låg så långt bort från kyrkan hade jag inte haft en aning om! Inte heller att det hade funnits så många gårdar. Det var intressant att höra både de nya och de gamla husens ägarhistoria.

Innan jag hade tid hos frissan hann vi förse oss med kaffe och te med smörgås i Tallmo och efter besöket hos frissan bar det av hem igen. Den här dagen hann vi hem före solnedgången. Husse föreslog att vi skulle lägga ut nät innan det blev mörkt, så det gjorde vi före middagen.

Lördag
Vid sju-tiden på morgonen frågade Husse om jag ville följa med och vittja. Det ville jag inte så jag tackade nej och somnade snabbt om.

En timme senare vaknade jag av att det gick i dörren. När jag steg upp förstod jag att Husse hade fått en tung fångst – badrumsvågen stod nämligen på diskbänken med spår av blod och fiskfjäll.

Av den maffiga gäddan på åtta kilo återstod mindre än hälften då den var rensad och filead, men det räcker ju till middagsmat för flera dar. En god fångst!

För att ha god tid på oss, beslöt vi värma bastun i Tallmo redan mitt på dan. Under tiden den blev varm roade vi oss med att lösa de två senaste lördagskryssen i ÅU.

Efter bastun åkte vi tillbaka till Udden igen, där förberedelserna för kvällens fiskmiddag ”på lokal” tog vid så små­ningom. Faktiskt var jag omklädd och klar en hel timme för tidigt!

Klockan sex sammanstrålade vi med goda vänner utanför Holmbergs Four C och satte oss sen vid det reserverade bordet. Middagen var ett av helgens Äta ute-evenemang som ordnades överallt på ön. För vår del kändes fiskrätterna mest lockande, därför föll valet på Holmbergs.

Strax före nio var vi proppmätta tillbaka på Udden. Resten av kvällen tillbringades framför teven i Mias sällskap. En väldigt lagom avslutning på dagen och veckan.

Mia har haft besök

Igår kväll när vi kom hem satt Mia vid vägkanten, men inte på den sidan som hon brukar. När jag steg ur bilen hörde jag att hon var arg och i samma ögonblick fick jag i skenet av billyktorna syn på orsaken.

En bit ifrån henne satt en gråvit katt som besvarade hennes ilskna läten med likartade ljud. Här var det gruff på gång. Mina försök att lugna Mia och sjasa i väg besökaren misslyckades totalt. Dom tycktes varken se eller höra mig.

Efter en stunds ”ordväxling” bestämde sig den gästande katten till slut för att ta till sjappen. Mia var inte sen att jaga den. Båda två försvann utom synhåll i mörkret, det var bara deras läten som hördes ännu en kort stund.

En knapp timme senare kom Mia in. Lyckligtvis oskadd vad jag kunde se, men så trött att hon la sig raklång på golvet. Hon tittade inte ens i matskålen så hon var verkligen utmattad. Den missar hon aldrig annars.

Den gråvita katten har blivit bortjagad tidigare. I somras gjorde den också en visit, men fick mot­villigt loma i väg då Mia högljutt meddelade att det här var hennes revir.

Om jag inte tar fel, vet jag att katten är en hanne och också var han bor, så det var ingen vildkatt. Tids nog lär vi väl få se den igen.

16.10 – Nya rön och erfarenheter

Kodklubben har startat, Husse har röjt och vi har lyssnat på föredrag. Jag har bakat(!) och hittat en padda.

Kodklubben
Förra onsdagen genomfördes första träffen med deltagarna i Kodklubben. Åldern varierar från 8-13 år och alla verkar motiverade.

Vi träffas varannan onsdagkväll och nästa gång sätter vi i gång på allvar, då ska alla ha med sig surf­platta eller dator. Första träffen bestod nämligen av introduktion.

Husse har röjt
Medan jag förberedde dagens kurs ”praktiserade” Husse på röjsågen i torsdags. Dom nya skotten runt stub­barna i stranden behövde kapas, liksom en del andra ovälkomna nykomlingar.

Nu är det snyggt igen ett tag, men nästa eller senast nästnästa höst är det dags på nytt. Speciellt al och lönn är otroligt snabba på att skjuta nya skott som bekant.

Lyssnat på föredrag
I går kväll var det dags att ställa i ordning i byarådets lokal inför arkeolog Jan Fasts föredrag om årets utgrävning i Ölmos.

Publiken bestod huvudsakligen av föreningsmedlemmar men var den här gången utökad med re­pre­sen­tanter för media. Både Svenska Yle och ÅU (Åbo Underrättelser) var på plats.

Yles artikel kan du läsa här och så här skriver ÅU (kräver inloggning).

Bakat
Beroende på ”synnerliga skäl” (Husse hade annat för sig) åtog jag mig att baka en rulltårta idag. ”Stjälp försiktigt upp kakan på det sockrade bakplåtspappret” stod det i receptet.

Det gick så klart åt skogen. Halva diskbänken var översållad av socker innan jag var klar. Och det där med försiktigt var bara att glömma, men lyckligt­vis damp kakan ner nästan där den skulle.

Sen började nästa fas. Att breda ut sylten gick någorlunda, men när det var dags för vispgrädden (Husse hade beställt sylt och vispgrädde som fyllning) höll jag på att ge upp.

Bären i sylten fastnade i grädden så det blev ett himla klott. Antagligen var jag inte tillräckligt lätt på handen. Å andra sidan gjorde det inte så mycket eftersom allt tillhörde fyllningen.

Att rulla ihop en rulltårta med vispgrädde som fyllning har jag ingen som helst erfarenhet av. Det skulle vara lagom löst för att inte fyllningen skulle tränga ut överallt, men lagom hårt för att få ihop eländet. Suck.

Än så länge har jag inte vågat titta på resultatet. I värsta fall blir det till att baka en ny.

Hittat en padda
När jag i eftermiddags skulle hämta slaskämbaret i verandan fick jag en överraskning. På botten satt en padda!

Hur den hade kommit dit var en gåta. Först trodde jag Husse hade skojat med mig, men kom sen fram till att Mia möjligen kunde vara inblandad. Men skulle hon verkligen ha lagt dit den? Eller hade paddan hoppat ner frivilligt?

Hur som helst har paddan återfått sin frihet. Dess värre blev den lite kladdig om fötterna eftersom det fanns ett fettlager där den satt. Men det skadar den i alla inte får jag hoppas. Förutsatt att den inte halkar på sina feta fötter och bryter ett ben förstås. :-/

9.10 – Snärjigt

Vi har varit på byvandring och haft en lugn lördag-söndag. Innevarande vecka är dock fulltecknad. Mia har det bra hon.

På byvandring
På förslag av deltagarna i Fredagskafé som arrangeras av Dragsfjärds ungdomsförening (DUF), företar vi byvandringar i närområdet. Förra gången besökte vi Husses hemtrakter och i fredags stod ”min by” på tur.

För att skona deltagarna från alltför långa promenader åker vi mesta­dels bil, men stannar och går ur vid behov. I fredags blev det många stopp. Om vår by och tidigare ägare till våra gamla hus finns ju en hel del att berätta! Förhoppningsvis var deltagarna nöjda och belåtna med besöket.

Lugn lördag-söndag
Lördag är ju som bekant bastudag. Under tiden den blev varm ordnade vi om i bastulidret så det blev bättre plats och lättare att hitta grejerna om förvaras där. Vid hemkomsten var det mid­dags­dags och efter det ljöd (förstås) Vega-dans på radion medan vi löste veckans korsord i ÅU.

Söndagen förlöpte lika lugnt, fast utan musik. Husse lämnade Udden en stund men jag höll ställ­ningarna och njöt av att få tillbringa en hel dag hemma utan måsten.

Fulltecknad vecka
Veckans första dag gick åt till att fixa avier för vägavgifterna. Jag förberedde redan i början av september, men sen dess hade det blivit en del ändringar i databasen så först vid middagstid (ca 18) var jag klar med kuverthögarna.

Den här dagen inleddes med att marknadsföra hembygdsföreningens föredrag den 15.10, därefter hälsade jag på en god vän som utlovat och hämtade de sista anmälningarna till Kodklubben som börjar i morgon kväll. Men före det ska vi träffa kantorn i Dragsfjärds kapellförsamling för att planera programmet för Svenska dagen den 6.11.

På torsdag börjar min kurs i Västanfjärd och på fredag är vi bjudna på middag. Lördag eftermiddag tillbringar vi på Åbo svenska teater med konsertberättelsen Karelen, Karelen där Husses svägerska medverkar.

På söndagen har jag ritat ett stort kryss i väggkalendern. Då får det bli en hemma‑ och vilodag förutsatt att jag överlever veckan. Nästa vecka blir förresten också rätt hektisk, så en dags vila är absolut av nöden med tanke på min dåliga förmåga att hantera stimulans.

Men jag ska inte klaga. Tids nog får jag förmodligen tillbringa mer tid hemma än jag har lust med då orken har tagit slut för gott.

Mia har det bra hon
Om man är katt har man inga förpliktelser eller tider att passa. Man äter när man är hungrig och sover när man är trött. 🙂

 

4.10 – Från forntid till nutid

Vi har besökt utgrävningen, firat en ung man och sett Everest. Jag har fått leverans och planerar första kursen.

Besökt utgrävningen
Den 28-30.9 företogs en arkeologisk utgrävning i Dragsfjärd, närmare bestämt i Ölmos. Det här var en uppföljning av fjolårets provutgrävning. Arkeolog Jan Fast och ett antal frivilliga amatörer ville ta reda på vad som göm­mer sig under jordlagren intill Kronomalmsvägen.

På lördagen gjorde Husse och jag ett besök på platsen i egenskap av re­pre­sen­tan­ter för hem­bygds­före­ningen som sponsrade en del av kostnaderna. Vädret var gråmulet, blåsigt och råkallt, så vi avundades verkligen inte dom som låg på knä eller satt på huk vid utgrävningsstället med sina murslevar.

Jans kollega, Janne Soisalo, informerade oss välvilligt om gjorda fynd och tog med oss till en plats lite längre bort där man antar att bosättning också funnits. Bosättningen och fynden daterar sig till sten­åldern (ca 3300-2000 f.Kr.) och fram till början av bronsåldern (2000-1000 f.Kr.).

Otroligt fascinerande att tänka sig att det bott människor här för flera tusen år sen vid den då­va­ran­de havsstranden! Den 15.10 får vi höra Jan berätta mer om fynden då föreningen har bokat honom som föredragshållare.

Firat en ung man
Medelåldern i vår lilla by är ganska så hög. För några dar sen steg den ytterligare – herr grannen junior fyllde 18.

Födelsedagen firades i efterskott på lördag eftermiddag, självklart var vi också där. Till­sam­mans med 23 andra firare berättade fru grannen efteråt. Vi skålade, sjöng och hurrade för honom som sig bör innan vi kastade oss över kaffet och födelsedagstårtorna.

Sett Everest
Nej, vi har inte varit ut och rest, utan sett filmen om den ödesdigra bestigningen av Mount Everest 1996. Filmen bygger på verkliga hän­del­ser, vilket i mina ögon gör den klart intressant.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar att se filmer om s k A-människor, alltså såna som välkomnar fysiska utmaningar? Antagligen för att jag inte tillhör den kategorin själv. Hur som helst var filmen sevärd trots att den slutade tragiskt.

Faktiskt har jag också beställt Tunn luft, boken som en av de överlevande har skrivit. Mest för att få en uppfattning om huruvida filmen var sanningsenlig och hur författaren upplevde det hela.

Fått leverans
Härom dagen hade jag en liten vit provpåse i postlådan. Avsändare var Pennshoppen och i påsen låg mina hett efterlängtade Parker Gel refills, så nu är jag glad och nöjd ett tag.

I tisdags hämtade jag ut ett paket från butiken. I den stora lådan låg Mias nya innetoa. Den gamla var nämligen så skör så den gick sönder då badborsten ramlade ner på den.

Idag har hon invigt den såg jag när jag kom hem från dagens ärenderunda. Tur det då att hon godkänner den.

Planerar första kursen
Den 11.10 startar min första kurs konstaterade jag idag efter att ha kollat antalet anmälda. Den har fått rubriken Till nytta och nöje och är avsedd för mindre rutinerade datoranvändare.

Tre av deltagarna är okända, övriga har jag undervisat tidigare. Den tidigare utbild­ningen kanske inte var mycket att hänga i julgranen eftersom samma personer återkommer? Eller så kommer dom för att dom tycker att vi har roligt på våra kurser? (Det brukar vi ha.) 🙂

Lurvig besökare

Kl 19.22 igår kväll hade Udden besök av en fyrbent ”pälsmössa”, dvs en mårdhund. Den passerade huset på väg ner till stranden och gjorde sig ingen brådska. (Bilden tagen genom fönstret.)

Mia hade uppenbarligen varken sett eller känt vittringen av den när hon kom in en stund senare. I annat fall skulle hon garanterat ha ”talat om det” eller så hade det synts på hennes uppburrade svans.