Självförverkligande och annat pyssel

Rödhaken är min favoritfågel. Enligt boken Animal Messengers är den ett tecken för självförverkligande. Samma dag jag började skriva på min bok flög en rödhake in i verandan vid två tillfällen. I dag fick jag ett nytt besök. Det tolkar jag så att jag är på rätt väg. 🙂

Redan före min pensionering pratade jag om ”när jag blir pensionär ska jag skriva min bok”. Att skriva om sina närmaste så länge dom lever kan vara kinkigt. Jag ville därför inte börja så länge mina mammor (fostermor, biologisk mor och styvmor) och fäder (fosterfar, biologisk far och styvfar) levde. Nu är de alla borta sen många år och kan inte lägga sig i eller kommentera mina skriverier. Om allt går bra är jag klar med den före min begravning. 😀

Det innebär att jag sitter vid datorn mer än vanligt och att hushållssysslorna är ner­priori­terade ytterligare. Fast just i dag har jag paus. Jag hade en del annat angeläget att pyssla med.

Artikeln från gårdagens Äppeldag i Söderlångvik skulle korrekturläsas och skickas till chefen, räkningar betalas, väglagets bokföring uppdateras osv. Jag behövde också ägna mig åt kroppshygien eftersom jag inte deltog i gårdagens bastande på grund av uppdraget i Söderlångvik.

Det slog mig när jag såg mig i spegeln att jag saknar skrattrynkor numera. Eller så har jag aldrig haft några? I stället är munnen ”inom parentes”, dvs omgiven av djupa fåror, och mungiporna pekar neråt. När jag är allvarlig ser jag ut som en riktig surkärring. Jag tycker mig också märka att håret börjar tunnas ut. Suck. ☹ Bäst att inte tända lampan över spegeln i fortsättningen.

Sen var det dags för matlagning. I flera dar har jag bjudit på snabblagat, men i dag tog jag mig i kragen och stekte köttfärsbiffar med lök. Som vanligt höll dom inte ihop riktigt, men var å andra sidan porösa och saftiga. I morgon blir det repris så jag slipper tänka ut nåt annat.

Avklarat

I flera dar har Elisas mobilnät varit ovanligt segt. Möjligen på grund av åskvädret vi hade för ett tag sen. Eftersom vi på Udden använder mobilt bredband, har nättillgången varit nerv­på­fres­tan­de långsam med väntetider på flera minuter ibland.

Men i dag verkar problemen lyckligtvis vara avklarade. Den gula markeringen som betyder begränsad funktionalitet är nu borta från den södra delen av ön.

I lördags blev Uddmor uppvaktad med anledning av att ett nytt decennium påbörjades. ”Du går nu på det åttionde” påpekade Husse. Suck. Jag kände mig genast rysligt gammal. Nu går det inte längre att säga att jag är 60+.

Effekterna syns redan. Jag har fått hål i läppen, spiller och klottar mer än tidigare. 😀

Inför födelsedagen klippte Husse den s k blomsterängen och i dag har han röjt i stranden. Borta är alla albuskar, björkbörjan och vassen som hade invaderat strandkanten. Ett otacksamt jobb – senast om ett par år är det lika frodigt igen.

För min del blev det en morgonrocksdag. Eftersom nätet fungerade normalt hade jag en hel del administration att ta igen. Så nu är kontoutdragen för föreningen och väglaget avstämda mot bokfö­ringen, föreningens webbsajt uppdaterad, möteskallelser skickade, etc.

De som anmält sig till individuell datorhandledning är också kontaktade med fråga om vad de vill ha hjälp med och när de vill att vi träffas. I dag inleddes nämligen Vuxeninstitutets hösttermin.

Nåt som också är avklarat är påfyllningen av vedförrådet. I slutet av augusti lastades Husses släpvagn med färdigklabbad ved i omgångar som radades in i vedlidret. Husse stod för merparten av jobbet, men jag var med på ett hörn tidvis. I år köpte vi nämligen från en ”självplock”.

”Ett välfyllt vedförråd är som att ha pengar på banken” brukar en bekant säga. Man får ingen ränta och kapitalet minskar efter hand som man eldar. 😀

Underhållning

I flera dar har Udden invaderats av småkryp som lockas av tända lampor kvällstid och kryper in under fönstret. Dom kommer varje år den här tiden, men jag har ingen aning om vilka dom är? Resultatet blir massdöd för dom som inte hittar ut tillbaka. 😥

I går kväll samlades en del av Vuxenin­sti­tutets kursledare till lärarträff i Labbnäs. Totalt har institutet 80 anställda kursledare så det är fullt förståeligt att kursutbudet är varierat.

Efter att vi presenterat oss, bjöds vi på en enkel måltid och efter den underhöll rektorn oss med viktig info en stund. Som avslutning skrev vi på anställningsavtalen, tackade för oss och återvände hem.

Underhållning på hög nivå har vi haft i veckan tack vare sommargrannen som förnyar sitt tak. I dag kom foder­brä­derna och plåtarna på plats.

Det är ju ett under att ingen av killarna har drattat ner så som dom har klättrat upp och ner på det branta taket! Men dom är förstås vana. Enda skyddsutrustningen dom har är hjälm.

I dag har jag underhållit mitt smittskydd. Jag fick den fjärde vaccinationen mot covid. En del har tydligen fått ont i armen och till och med blivit sjuka av den, men jag känner bara en viss ömhet(!) på stickstället. Det är jag fullt nöjd med. 😊

Söndag på Udden

Det känns som om den här söndagen har varit extra lugn, varför vet jag inte? Kanske för att jag har känt mig extra lugn?

Söndagarna är för all del lugna på Udden för det mesta om jag inte får för mig att tvätta eller städa mot förmodan. Egentligen borde jag röja i verandaskåpet, men kände inte för det just i dag (heller).

Efter att ha pysslat med diverse smått och gott under eftermiddagen gjorde jag Husse sällskap på trappan. Han satt där och läste eftersom värmen var behaglig efter de senaste dagarnas hetta.

Jag tänkte lösa korsord en stund innan det var dags för middags­förberedelserna. Men si då behagade väderkontoret börja leverera regndroppar.

Temperaturen sjönk snabbt och det kändes kyligt, så vistelsen blev kortvarig. Jag gick in och började med middagen i stället.

Mia låg som omväxling i vilstolen i verandan och brydde sig varken om regnet eller den lägre temperaturen. Kvart i sex hoppade hon ner, kom in och förkunnade högljutt att nu var det dags för käk.

En stund senare fick hennes betjänter också mat. Sen var det dags för disk, tevenyheter och det här inlägget. Som sagt, en lugn söndag. 😊

Tänk så det kan bli

Udden har nåtts av en ny värmebölja de senaste dagarna, som mest dryga 29°. Uddmor som inte tillhör termofilerna har därför varit svettklibbig i stort sett dygnet runt. ”Jamen, du har ju nära till sjön” kan jag höra nån påpeka.

Jovisst, men vid det här laget har axslinga och igelknopp lagt rabarber på badvattnet, så det har inte känts lockande att beblanda sig med dom. Men om hettan fortsätter lär det kanske ändå bli ett dopp.

Hur det kom sig att jag just i går när det var som hetast fick för mig att städa bort alla döda insekter, rengöra fönster­brä­dorna och putsa alla åtta rutor (bara på insidan) är ett mysterium.

Men när andan faller på, gäller det att smida medan järnet är varmt. Och varmt var det minnsann ­– långt innan jag var halvvägs var jag lika blöt som torktrasan.

Enligt planerna skulle det torra gräset på Dragegården lastas på en släpvagn klockan tre på efter­mid­dagen för transport till en fårägare. Men lyckligtvis kom Husse på att det var en dålig idé och flyttade fram tiden till klockan sju.

Mesta jobbet stod Husse och en annan styrelseledamot för, så jag kom enkelt undan. Men svettigt blev det ändå. Med facit i hand hade vi ändå tur med vädret.

I dag var det tänkt att bjuda våra gäster på kaffe i bersån. När vi planerade besöket spådde prognosen sol och lagom varmt, men så blev det ingalunda.

Ett par timmar innan gästerna dök upp hördes åsk­muller som snabbt tilltog och regnet öste ner en stund. Ett tag var molnen så mörka att nattlampan i köket tändes.

Åskan hade rusat vidare, men det regnade fortfarande när kaffegästerna dök upp, så vi satte oss i köket. Tack vare det mulna vädret var det lagom skumt så ingen såg att jag inte hade städat. 😀

Återhämtning

Till min stora glädje har rosorna återhämtat sig efter stekellarvernas angrepp på knopparna i juni. Sen några veckor finns det gott om nya knoppar och utslagna blommor. 😊

Annorlunda förr

Det var annorlunda förr. Den här dagen för tio år sen blommade liljorna och praktlysingen (skymtar i bakgrunden). I år har dom blommat ut för länge sen. Växtligheten var också påtagligt mycket frodigare. I år har gräsmattan framför huset varit uttorkad och brun sedan länge.

Blomningstiden varierar förstås från år till år, men jag upplever att somrarna har blivit varmare och torrare med åren. Det bekräftas ju också av ”klimatförståsigpåarna” och t ex Meteorologiska Institutets statistik för juli månad i Åbo. Avvikelserna från normalvärdet blir större för varje år.

Inte levnadsglad

Synonym till levnadsglad enligt synonymer.se: ”full av livsglädje, livsbejakande, levande, livfull, gladlynt, burschikos, sprallig, uppsluppen, livsglad, studentikos”. Nån antonym (motsatsord) finns inte enligt fraser.nu.

Men om man nu inte känner sig levnadsglad, hur känner man sig då? Dyster, nedstämd eller deprimerad kommer väl närmast. Ett mellanting är förstås också möjligt. Kanske håglös, apatisk eller letargisk?

Jag har nyss lärt mig att humöret kan bero på bakterier i hjärnan, respektive tarmen: ”Hittills har bakterier i hjärnan likställts med dödliga sjukdomar. Men nu har biologer upptäckt att vissa bakterier vistas permanent i hjärnan – och att de kan främja psykisk hälsa, fylla oss med energi och göra oss lättare till sinnes.”

Citat från samma källa (illvet.se): ”92 procent av bakterierna i hjärnan tillhör tarmflorans stora grupper av bakterier”. Vidare: ”I tarmen på levnadsglada personer finns Coprococcus i stor mängd.”

Just i dag skulle jag behöva påfyllning med en rejäl dos Coprococcus känns det som. Frågan är hur man kan öka före­komsten av en anaerob bakterie? Det stod det inget om i artikeln.

Jag kan för all del inte påstå att jag är direkt nedstämd, men en humörsvacka är ingen överdrift. Å andra sidan finns det knappast nån som är oppåt för jämnan? Utom dom som är påtända förstås.

En sannolik orsak är utan tvivel den annalkande hösten med mörker och kyla. Det känns också som om jag inte har tagit vara på eller njutit av sommaren.

På den tiden när jag bara tillbringade semestern på Udden upplever jag att jag njöt på ett helt annat sätt trots att tiden var begränsad. Numera är det jämt en mängd borden och måsten som ska prioriteras.

Fast i går njöt jag en stund i hammocken av den blå himlen, lyssnade till vindens sus i träden och gonade mig i solvärmen. 😊