av

Var är osten?

För några dar sen shoppade jag hos Björknäs trädgård. Förutom egenodlade grönsaker säljer dom också diverse godsaker.

På en av hyllorna fick jag syn på getost med vitlök, så jag beslöt slå till eftersom jag vet att Husse gillar både getost och vitlök. Att den hette Syrjähyppy (Snedsteg) gjorde sitt till för att fånga min upp­märk­sam­het.

Härom kvällen provåt vi den. Jag beslöt att smaka jag också trots att jag inte gillar getost. Den fick godkänt, men inte mer. Jag gillade den för att den inte smakade getost. Vitlöken satt utanpå och utan den hade osten varit nog så smaklös.

Men den skulle förstås ätas upp. Till vårt mitt-på-dagen-kaffe i förrgår beslöt jag ta fram den ur kyl­skåpet. Men si där fanns den inte, så vart hade den tagit vägen?

Jag mindes att jag la den i en plastpåse efter provätningen, men var hade jag gjort av den sen? Vi tittade än en gång i kylskåpet, hjälptes åt att leta i skafferiet och i skåpet ute i verandan. Ingenstans fanns den.

Husse kom fram till att vi skulle hitta den när den började lukta, så vi gav upp och satte oss vid kaffe­bordet. DÅ fick jag syn på den!

Den låg på bordet nästan framför näsan på mig. Jag hade redan tagit fram den i tron att det var den vanliga osten, storleken var ungefär den samma. Mysteriet löst. 😀

av

Provresultat, nya diagnoser och egna teorier

Nu ska ni få höra … I måndags fick jag svar på odlingsprovet från halsen. Bara blandflora hittades, dvs inga specifika bakterier.

Jag beslöt då att kosta på mig ett besök hos en nyetablerad privatläkare på ön och fick tid i onsdags. Redan då jag bokade tid och beskrev mina symtom hade läkaren en uppfattning om vad dom berodde på. Det bekräftade hon vid besöket: var i ton­sil­lerna. Övrig beläggning kommenterade hon inte.

I går hade väglaget styrelsemöte. Vår rara ordförande råkar vara läkare som är specialiserad på inre medicin och geriatrik. Efter mötet pratades vi vid en stund och jag nämnde kollegans diagnos.

”Har du ont i halsen?”, frågade han. Om det var frågan om var skulle jag ha det sa han bestämt. När jag nekade sa han: ”Då har du svamp”. Torsk eller muntorsk heter det tydligen på fackspråk, åtminstone då det gäller barn. Enligt sajten doktor.se är det en infektion som vanligen orsakas av svampen Candida albicans.

Orsaken till svampangreppet tror jag i mitt fall är muntorrhet. Nattetid upphör saliv­pro­duk­tio­nen och jag vaknar av att tungan är fastklistrad vid gommen och tänderna sitter fast i läpparna.

Muntorrhet måste behandlas med salivstimulerande medel och saliversättningsmedel står det på samma sajt. Det är förstås möjligt att jag också har nedsatt immunförsvar, men det tror jag inte. Läkemedel äter jag inte så dom kan inte vara orsaken.

Av tandhygienisten fick jag ett prov på Xylimelts när jag beklagade mig över muntorrhet. Jag har testat en natt och konstaterade att dom funkar, men det känns lite mysko i munnen när man vaknar. Men det må vara hänt om jag kan slippa svampen.

Munsköljmedlet jag skrev om den 19.5 bör räcka för att ta kål på svampen, men det finns också receptbelagda läkemedel har jag läst. En del har blivit av med svampen genom att dricka vichyvatten har jag också läst. Eftersom vichy innehåller natriumkarbonat och natriumklorid får det bli ett inköp vid tillfälle i testsyfte.

Å andra sidan är kolsyrat vatten inte så hälsosamt för tänderna sägs det, men det påståendet får mothugg av sunstargum.com med flera: ”En seglivad myt är att kolsyrat vatten skulle fräta på tänderna. Det är inte sant. Visserligen kan kolsyra fräta på tänderna, men de koncentrationer av kolsyra som finns i bubbliga drycker vi köper i affären är för låga för att ge betydande påverkan på emaljen.”

av

Skitjobb

Just precis i dag slog jag till då solen stod nästan som högst på himlen. Klädde mig i Snickers och gummistövlar, plockade fram arbetshandskar, en hink och träd­gårdsspaden.

Arbetet bestod i att tömma dasskomposten. Ett projekt jag har skjutit på tills det skulle bli lite varmare, men inte så varmt att myggorna hade vaknat.

Arbetsplatsen är synnerligen trång och obekväm. För att komma åt luckan på baksidan av kompost­kärlet gäller det att antingen knäböja eller hasa ner på ändan. Jag valde det senare. Sen kom jag på att jag kanske inte skulle kunna ta mig upp, men nu var jag nere.

Med hinken mellan knäna ”karvade” jag ut den ytterst kompakta massan, tills jag insåg att det inte var särskilt praktiskt. Jag grävde ut den på marken i stället och flyttade den sen till hinken och tömde efter hand på ett s k blomland. Myggorna hade tyvärr redan vaknat och gjorde sitt bästa för att störa mig, men det fick jag finna mig i.

Med svetten lackande trots att jag satt i skuggan fortsatte jag tills jag bedömde att jag hade tömt det mesta. Med viss möda tog jag mig upp på fötter och gick in på dasset för att kolla. Med hjälp av kom­post­verktyget stötte jag runt i avföringen.

För sent insåg jag att kompostluckan fortfarande var öppen. Ut vällde icke-komposterad avföring och toapapper. Lyckligtvis har jag en behållare för efterkompostering, så jag flyttade över rasket till den. Sen stängde jag luckan. Nästa gång ska jag se till att stänga den först. :-/

av

Dagens fråga, ombyten och getingar

Finns det nån som använder skoblock nuförtiden? I min garderob finns ett tjugotal skoblock förutom dom som är i användning.

Ett antal skopar ligger i sina originalaskar, men när skorna används förses dom med skoblock. Det har min mamma lärt mig. 😊

I dag var det läge för linne och kortbyxor följt av byte till sommar i klädskåpet. Som alla bloggläsare vet/minns(?) förvaras plaggen i plastbackar under sängen. Där slipper dom damm och intrång av småkryp och möss.

En annan fördel är att jag inte behöver städa golvet, dammet lägger sig snyggt och prydligt på locken till backarna.

På tal om möss … I går tog jag fram dynor till utemöblerna. När jag gluttade in i plastsäcken där rygg­dynan till hammocken ligger såg jag till min fasa en mängd skumgummibitar. Mössen hade försett sig med bomaterial igen.

Tidigare fanns det ett hål i dynan, nu var det flera, plus rivmärken. Jag täckte över eländet med ett gammalt lakan när jag möblerade hammocken, men har beställt nya dynor. Så där kan jag inte ha det. ☹

Av allt att döma är getingarna på jakt efter boplats. Trots att jag har insektsskydd framför ingången, hittar dom in och surrar runt i huset. Tror jag har pytsat ut ett halv­dussin bara i dag.

Dom fångas på fönsterrutan i en plastask som ”förseglas” med en bit papp som jag sticker in mellan glaset och kanten på asken. Sen ut med dom.

På dasset har dom också varit i farten, men vis av tidigare stingande erfarenhet river jag alla byggen vartefter dom uppstår.

På tidningen Lands webbsajt hittade jag ett bra tips: ”Avled getingarna med något sött. Placera saft på en tallrik eller i en getingfälla en bra bit bort.” Getingfällan avstår jag dock från, getingar är nyttiga insekter.

av

Bed(r)övat

Jag förstår att mina läsare absolut vill veta hur såret efter den utdragna tanden mår. 😀 Efter akut­besöket hos tandläkaren har jag fått ett nytt i dag.

I början på veckan upptäckte jag en blåsa i det gamla såret. Den gjorde inte ont, men blev större och större, så jag ringde förstås tandläkaren. ”Då är det nog något mer som ska ut” trodde damen jag pratade med. Just så.

Den här gången fick jag tid hos en annan tandläkare. Den förra vill kanske inte ha nåt mer med mig att göra?

Efter röntgen konstaterade hon att blåsan berodde på att det satt en benbit i den. Jag frågade om det verkligen var en benbit och inte en tandflisa eller en bit av en rot, men hon stod på sig. En benbit var det och inget annat, precis som förra gången (se inlägg 10.5).

Så nu saknas två benbitar i käkbenet vad jag förstår. Antingen var tandläkaren som drog ut tanden extra stark eller så har jag ett mjukt käkben? Skämt å sido, hålen i käkbenet läker av sig själva så småningom har jag läst mig till.

Innan hon tog bort blåsan bedövade hon förstås. Då var klockan ca 11:17. Tolv minuter senare var allt klart. På hemvägen tilltog bedövningen och släppte inte förrän efter klockan tre.

Så är det jämt. Vet inte om jag är extra känslig eller om det hade räckt med en mindre dos. Dom kanske doserar efter patientens uppskattade vikt som man gör med hund‑ och kattmedicin? Jag är inte mager precis, men heller inte kraftigt överviktig, så hon tog kanske till så det säkert skulle räcka. 😉

Innan jag gick fick jag order om att skölja munnen med munvatten morgon och kväll i tre dar. Det är ju enkelt, det är bara det att mintsmaken är i överkant för mina känsliga smaklökar.

Men jag förstår att man är tvungen att övertrumfa smaken från ämnena som ingår. Klorhexidin digluconat och Cetylpyrifinumklorid låter inte särskilt smakligt. Urk.

Nu hoppas jag verkligen att jag slipper fler tandläkarbesök av den här anledningen!

av

Slut på sommarvärmen och utredning pågår

Efter elva soldagar i följd och sommartemperaturer har vädret slagit om. I dag tidvis regn och klart svalare om än fortsatt tvåsiffrig temperatur än så länge. Jag som nästan hade vant mig vid ca 20° tycker det känns kallt.

Men det är förstås ganska normalt för årstiden. En kort värmebölja brukar vi alltid få i maj, så nu får vi vänta på junivärme – om det blir nån.

I går hade jag tid hos en sköterska på hälsocentralen för att kolla mitt svalg. Hon började med att titta i halsen, men såg inget onormalt hon heller! Det har ingen annan utom jag gjort hittills, så jag börjar undra om jag ser i syne eller om jag är född med beläggningen?

Ingen kan dock förklara varför jag har ont i halsen på ena sidan. Den rara sköterskan tog mig lyckligtvis ändå på allvar. Hon kollade infektionsvärdet som var helt OK, liksom tempen och gjorde ett streptokock A-test. Inget utslag där heller.

Mer kunde hon inte göra sa hon, utan bad mig höra av mig igen om (de nästan obefintliga) symtomen blev värre. Jag var redan utanför dörren då hon ropade in mig igen. ”Jag kan ju ta ett odlingsprov när du ändå är här”, tyckte hon. Inom en vecka skulle jag få resultatet.

Grönsnabbvinge

Härom dagen upptäckte jag en liten fjäril med grönskimrande vingar. Det var en lyckträff. När den satt stilla på en grangren var den nästan omöjlig att få syn på bland allt det gröna. Trots min enträgna begäran ville den inte breda ut sina vingar.

Det fick sin förklaring då jag hittade fakta om den på NatureGate. Tyvärr var det omöjligt att hitta en bättre bildvinkel utan att skrämma bort den.

av

Tandlösa diagnoser

För tre veckor sen sa tandläkaren att en tand inte gick att rädda, hon var tvungen att dra ut den. Så det gjorde hon med viss möda, eftersom det var en tuggtand (molar) längst bak i nedre käken.

Såret läkte bra, men det kändes som om jag hade tandvärk ännu efter en vecka. Jag ringde därför tand­läkar­mot­tag­ningen och undrade om det var normalt med värk så länge efteråt. Jodå, det kunde ta sin tid fick jag veta. Jag blev rekommenderad att ta en värktablett.

Ett tag senare fick jag ont i halsen, men bara på den sidan som tanden hade suttit. När jag undersökte munnen upptäckte jag en grågulvit beläggning som satt både på sidorna och i gomseglet.

Aha, angina (halsfluss) kom jag fram till. Den skulle ge med sig inom en vecka och krävde ingen åtgärd stod det. När jag googlade hittade jag den här förklaringen: ”Vid Vincents angina kan du få ont i halsen på ena sidan utan feber eller förkylningssymptom”. Med det lät jag mig nöja.

I går ringde jag vårdcentalen (hälsostationen) och påpekade att det nu hade gått nästan tre veckor och att beläggningen fortfarande satt kvar. Mitt halsonda kom och gick. Damen i receptionen ville veta om jag kunde gapa, om jag hade feber eller om jag hade ätit nåt ovanligt.

Det enda ovanliga var ju tandutdragningen, så det talade jag om. Då blev hon jätteglad på rösten och tyckte jag skulle kontakta tandläkaren i stället. Hon lät som om det var skönt att slippa mig. Om jag inte fick besked där fick jag återkomma.

Jag ringde tandläkarmottagningen, ombads tala in ett meddelande gällande mitt ärende och blev uppringd ganska snart. Jag fick tid till i dag kl 10.45 och infann mig.

Tandläkaren kollade munnen och tyckte allt såg bra ut!? Hon kollade också om lymfkörtlarna var svullna, men det var dom inte. Såret efter tandutdragningen hade läkt fint tyckte hon, men upptäckte att det satt ”en benbit” i såret. Den tog hon bort och tyckte därmed att problemet var löst.

Det förklarar varför jag har känt av utdragningen så länge. Kroppen hade fullt sjå att göra sig av med tandflisan eller rotänden, en benbit har jag svårt att tro att det rörde sig om.

Jag frågade om hon verkligen inte såg dom gulvita ”blafforna” på var sida om halsen, men nädå, det kommenterade hon inte. Så nu undrar jag vad i fridens namn det är jag har?

Det verkar som om beläggningen har minskat, så jag hoppas den försvinner helt så småningom. Men jag undrar ändå vilken orsaken är? Symtomen på munherpes stämmer inte, så antingen är det nån underlig bakterie eller nåt mysko virus som har orsakat angreppet.

Nån som har erfarenhet av samma problem eller har en förklaring? Jag kunde förstås ringa vård­cen­tralen igen, men med tanke på antalet tjänstgörande läkare vi har tillgång till lär det dröja innan jag kan få en korrekt diagnos.

Alternativet är att kontakta en privat aktör, men eftersom jag ­– åtminstone än så länge – inte har några andra besvär tycker jag inte det är värt att kosta på sig.