Ovanlig sysselsättning

I stället för att ligga i hammocken och njuta av sol och värme har jag drabbats av ett anfall av städiver, klantat mig och ”hushållat” mer än vanligt.

Städiver
För några dar sen fick jag för mig att jag skulle putsa fönster. Jag började i sovrummet. Dom fönstren är inte putsade på flera år vad jag minns. (På bilden är rutan till höger oputsad.)

Jag beslöt att ta ett fönster om dan, vilket innebär åtta rutor. Samtidigt bytte jag gardiner. Oj, så fint det blev! Nästa dag körde jag en repris på det andra fönstret i rummet, dammsög mattorna och torkade damm. Så lite damm har det inte varit på länge i sovrummet!

Dan därpå tog jag mig an ett av vardagsrumsfönstren, det som vetter ut mot sjön. Sen var det slut på inspirationen. Men den rinner väl till igen nån gång. 😉 Fyra fönster återstår.

Klantat mig
I städivern ingick också att tvätta. Dels en färdigladdad maskin, dels en maskin med sov­rums­gar­di­ner. I den färdigladdade omgången låg bland annat en gungstolsmatta som jag brukar ha i korgstolen som Mia ofta ligger i.

Att det under stolsmattan låg ett antal svarta plagg hade jag glömt. När jag skulle hänga ut tvätten på tork insåg jag vilken tavla jag gjort. Alla plagg var nu fulla med katthår som lossnat från stolsmattan!

Om jag hade samlat alla strån hade jag för­mod­li­gen fått ihop till en halv katt. Lyckligtvis blåste en del i väg medan plaggen torkade, men en stor del satt kvar. Det där gör jag inte om!

”Hushållat” mer än vanligt
Förra veckan blev vi erbjudna att hämta rabarber hos en släkting till Husse. När han kom hem med bunten höll jag på att svimma. Nu hade vi rabarber för tio år framåt kändes det som. Fast när vi hade skurit den i bitar blev det ändå inte så många påsar.

Tre stjälkar sparade jag för att göra rabarbersaft på. Minns att min exsvärmor brukade laga sån och att den var jättegod. Jag hittade ett enkelt recept och satte i gång.

Men snälla nån vad äckligt söt den blev … Undrar om sockerhalten är lägre i Sverige? I receptet jag hittade stod att man skulle ha 1 kg socker till 1 kg rabarber och 1 liter vatten. Kan det verkligen stämma?

Hur som helst blev saften odrickbar. Varken citron eller ättika(!) förmådde minska sötman. I dag gjorde jag i stället rabarberkräm av den genom att lägga i mera rabarber. Det gjorde susen, även om jag fortfarande tyckte att den var i sötaste laget.

Hos Björknäs trädgård/Kinos köpte jag en påse minigurkor för ett tag sen. På tok för mycket för en person, så jag beslöt göra tzatziki av dom.

När jag äntligen skulle verkställa beslutet var dom redan ganska mjuka så jag la dom i vatten över natten. Det gjorde susen. I dag blev det då en stor skål tzatziki med mycket vitlök. Mums!

I övrigt kan jag meddela att olvon, svärdsliljor, kvastfibblor och prästkragar m fl blommar på Udden. 😊

En låång dag

Gårdagen var lång för hela familjen. Väckning 6.30, avfärd till Halikko 8.45 för att hinna till den bokade tiden 10.15 på EHYT djurklinik för att borra upp Mias tand som var angripen av resorption (se inlägg 24.5).

Eftersom åtgärden skulle ta ett par timmar i anspråk, åkte vi på inköp och åt lunch en bit från kliniken. Tanden och röntgen av munhålan blev klar ca 11.50. Veterinären SMSade att Mia skulle vara vaken efter 12.15, så strax före det återvände vi.

Mia var visserligen vaken men lika groggy som alltid när hon har varit sövd. Fördelen var att hon inte protesterade över att vara i bur som hon gjorde på första sträckan av ditvägen.

Det skär i mig när jag hör henne jama hjärtskärande och jag känner mig som en skurk för att jag har stängt in henne. Felet är att hon som liten aldrig lärde sig att sitta i bur. Eller rättare sagt ingen lärde henne, varken hennes förra matte eller jag.

Dessutom hade hon inte fått frukost. Veterinären sa att hon inte fick inta fast föda 4-6 timmar före ingreppet. I Mias värld är det snudd på katastrof, så matfrisk som hon är (precis som matte!).

Vi passade på att uträtta ett par snabba ärenden på hemvägen, så vi var tillbaka på Udden ungefär vid halv tre-snåret.

Uppvaknandet fortsatte i flera timmar efter hemkomsten. Pupillerna var stora som tefat ännu på kvällen. Jag fick också för mig att hon hallucinerade. Hon stirrade stint på olika ställen i köket som om hon såg eller hörde nåt.

Och så var hon vrålhungrig. Allt jag ställde fram slukade hon på nolltid och en stund senare tiggde hon mer. Så snart Husse eller jag reste på oss kom hon fram och fjäskade för att vi skulle ge henne mer.

I tio dar får hon bara äta blötfoder och två gånger om dan skall vi rengöra munnen om möjligt stod det i föreskrifterna vi fick med oss hem. Att rengöra munnen på Mia är dömt att misslyckas. Också det en sak som jag inte har vant henne vid från unga år. Allt annat tillåter hon att jag gör.

När vi gick och la oss satt hon och vaktade spisen, precis som om det fanns ett byte under den, så i natt har vi haft gott om plats i sängarna. 😀 När jag var upp på toa vid halv fyra-tiden såg jag att hon låg raklång på golvet och lyfte bara lojt på huv’et när hon såg mig.

I morse var det full fart på mattiggeriet igen. Hon var uppe på köksbordet och på diskbänken för att hitta nåt att äta. En klädpåse på väg till klädinsamlingen rev och slet hon också i.

Men nu är hon sig själv igen. Just nu ligger hon lugnt i Husses famn som hon brukar, så troligen gör hon oss sällskap i sängen i kväll som vanligt.

I går var hon inte intresserad av att gå ut, men i dag har hon legat ute i skuggan och för en stund sen kom hon in med en ödla. Den är ju ryggradslös så den räknas som blötfoder bestämde vi. Men några andra byten får hon inte äta.

Lyckligtvis kommer hon numera alltid in med dom sen hon bitit ihjäl dom, så vi får chansen att ta dom av henne. Det kommer hon inte att gilla, men hellre det än att hon skadar såret även om det är sytt.

I priset för ingreppet ingår uppföljning om en vecka vid behov, men det känns motigt att åka hela den långa vägen igen, så jag hoppas innerligt att det inte uppstår några komplikationer! Eftersom värk­medi­cinen hon får i några dar också är inflammationshämmande ska det väl gå vägen. 😊

Voilà!

I dag var det dags. Städa trappan och möblera. Husse hjälpte till med att bära ut grejerna från boden. Medan jag möblerade spolade han av pollenlagret från våra bilar.

Mia bara latade sig, men följde ändå våra förehavanden. Hon hade tydligen svårt att bestämma sig för vilken stol hon skulle ligga på, så på båda är det katthår. 😀

Då jag var nästan klar med möbleringen kom en åskskur och temperaturen sjönk markant. Lyckligtvis låg inte så många prylar kvar ute och vi kunde ta skydd under taket över trappan så det gjorde inget. Så snart solen visade sig igen återkom värmen.

Sen var det dags för bersån. Husse hade redan placerat ut möblerna så nu återstod bara att lägga ut den nya vaxduken på bordet. Jag köpte den redan tidigt i våras och hade glömt var jag la den, men för ovanlighetens skull hittade jag den nästan genast.

Om du undrar varför parasollet är plastklätt, beror det på att jag vill skydda det från sol när det inte används. Jag har fått för mig att solen gör tyget skört, men jag kan förstås ha fel.

Tydligen är sommarvärmen i avtagande tyvärr. Enligt tiodygnsprognosen får vi nöja oss med max 19° efter i morgon. Men några gånger ska vi väl kunna avnjuta kaffe i bersån innan sommaren är slut hoppas jag! 😊

Verkställning och sommarvärme

I går blev jag klar med rosorna. Så här sen har jag aldrig varit vad jag kan minnas … I vanliga fall är vårstädningen klar för länge sen.

Det roligaste jobbet sparade jag till sist – om­plan­te­ring av de nyinköpta sommarblommorna. Jag fyllde balkonglådan och tog fram min ”träbunke” för gazaniorna (diamantblommor). Med det får det vara färdig­möblerat vad gäller sommarblommor.

I dag har jag verkställt planen som jag pratat om länge: trädäcket i bersån är äntligen målat. Jag valde samma nyans som på bryggan, en gröngrå färg.

Anledningen till den nyanserade träoljan är att träet har blivit svart med åren. På terrassen i Tallmo lyser bräderna vackert trävita, men här har dom blivit sotsvarta. Varför vet jag inte?

Just nu är det blomsterfröjd på Udden. Den plötsliga sommarvärmen har fått alla blommor att slå ut. Bland andra liljekonvalj, tjärblomster och syren och rhododendron har stora knoppar. Tänk om man kunde stoppa tiden ett tag!

Getramsen står än så länge i knopp, men det hindrar inte liljebaggarna från att tugga i sig av bladen upptäckte jag i dag. Sen lägger dom larver som ser jätteäckliga ut.

Det börjar närma sig badtemperatur i sjön, i dag 18° kunde jag konstatera. Minst ett par, tre till behövs innan jag går med på att ta ett dopp.

Nu återstår ”bara” att städa trappan och bära ut sommarmöblerna. Så snart målningen torkat ordentligt ska bersån förstås också få sin sommarinredning. Sen är det bara att njuta. Utomhus vill säga.

Inomhus behövs också städning. Mias hårfällning har lyckligtvis mattats av så nu är det värt besväret.

Och så var det fönstren som behöver putsas, mattor som behöver skuras. För att inte tala om att det är dags att byta till sommarkläder i garderoben. Förutsatt att chefen på tidningen håller sig lugn, ska det väl bli gjort så småningom. 😊

Ny vecka, nya tag

Jag överlevde den fullspäckade veckan och har inlett den nya med födelsedagsuppvaktning. En trevlig början. 😊

Mia fortsätter sin antibiotikakur några dar till, men i kväll byter vi till tablettform. När veterinären frågade om vi ville ha flytande eller tabletter när jag ville byta sa jag mitt dumma nöt att vi testar med flytande.

Orsaken till att jag ville testa flytande var att hon kräktes upp tabletten när vi nyss hade börjat medicineringen, men det måste ha berott på att hon var kass i magen av nåt annat skäl.

Konsekvensen av den flytande sorten blev att vi nu har medicinfläckar både här och där runt diskbänken. Jag lyfter upp henne på den när det är dags för medicinen.

Två milliliter låter inte mycket, men att ge den mängden till en katt visade sig vara väldigt opti­mis­tiskt. Hade jag varit lite fiffigare hade jag delat upp den i två ”portioner”.

Men nu återgår vi alltså till tablettform. Typen av antibiotika är exakt den samma i båda sorterna.

Den här veckans program är – åtminstone än så länge – hanterbart. I morgon har vi matgäster och på kvällen har jag ett tidningsuppdrag, nästa är på torsdag. Nåt mer är inte inplanerat, med undantag av kallelse till hembygdsföreningens årsmöte.

Det innebär att jag kanske äntligen hinner beskära de två återstående rosenbuskarna. I vanliga fall skulle det ha varit gjort för en månad sen. I går hade jag haft chansen medan tvätten torkade, men det var på tok för varmt för fysiska aktiviteter bedömde jag.

Husse har länge påpekat att död vass flyter omkring i stranden. Han har påbörjat bärgningen men behöver hjälp, så med lite tur kan jag assistera honom beroende på hur mycket tid som går åt till artikelskriverierna.

Och i morgon börjar sommaren. Eller åtminstone sommarmånaden. Det är hög tid att möblera i bersån, bara jag får den rengjord och målad. Sen kan man hoppas på tillräcklig sol och värme för att kunna njuta av vistelsen.

En annorlunda dag och fullbokad vecka

I morse hade jag ställt telefonen på väckning kl 8 för att kunna boka tid hos veterinären. Dels för ett urinprov, dels tandputsning och ‑koll. Vi fick tid till 10.15.

Urinprovet ville jag ta för att få reda på om Mias urinvägsbesvär beror på bakterier eller nåt annat. Tandkollen var närmast för att avlägsna tandsten.

Mia sövdes och blåsan gick att tömma genom att trycka på den. Veterinären konstaterade att Ph-värdet var högre än det borde, nämligen 7,0. Mellan 5 och 6 är normalt. Svar på bakterieodlingen får vi senast om ett par dar.

Veterinären gjorde också en ultraljudsundersökning för att kolla om det fanns urinsten eller -grus i blåsan, men lyckligtvis hittade hon inget. Skönt att höra. Njursvikt kunde alltså uteslutas.

Sen var det dags för tänderna. Oj, oj, oj! Särskilt mycket tandsten hade hon inte, men däremot var tre kindtänder redan förintade på grund av tandresorption, en tandsjukdom som man inte känner orsaken till.

Ytterligare en tand är angripen och måste tas bort. Dock går det inte att dra ut tanden, utan den måste borras bort eftersom det angripna området sitter strax under tandköttet.

Undra på att hon inte har varit sig själv! Hon har haft gräslig tandvärk, stackars kisse. 😥 Nu förstår jag varför hon var mycket piggare så länge hon fick inflammationshämmande värkmedicin i samband med urinvägsbesvären.

När jag bokade tid nämnde jag också att veterinären skulle kolla om hon lider av artros, som är vanligt hos katter i Mias ålder. Hon har nyligen fyllt elva år.

Röntgen hade veterinären inte tid med i dag, men hon kollade rörligheten i lederna. Båda arm­bågarna var stela och den vänstra knakade när hon böjde den, vilket är ett tecken på artros eller början till det. Den högra höften var stelare än den vänstra.

Så att bli gammal är minsann ingen dans på rosor för katter heller. ☹

Den här veckan har blivit fullbokad på nolltid. Jag som behöver ”ladda upp” mellan aktiviteterna får snällt vänta till nästa vecka. Den är än så länge stillsam.

I dag veterinären, i morgon provianteringsdag och besök hos en god vän, två tidningsuppdrag på onsdag, styrelsemöte i väglaget på torsdag, tandhygienisten på fredag och ytterligare ett tidningsuppdrag på lördag.

Chefen på tidningen var i nöd på grund av ”stort manfall”, så uppdragen föll på mig. Att säga nej till sånt jag gillar har jag svårt för.

Dessutom är arvodena mer än välkomna. Jag kollade nyss priserna hos veterinären som är specialiserad på vård av katt‑ och hundtänder. Minst ett par hundra euro får jag räkna med. Huvvaligen säger dom i Norrland.

Återfunnet

Tack vare dagens sommarvärme – +24° på eftermiddagen – passade jag på att ventilera Silverpilen. Läckaget är ju åtgärdat för ett bra tag sen men golvklädseln är fortfarande fuktig. Inte så underligt med tanke på att det läckte in vatten i minst ett års tid!

När jag öppnade dörren bakom förarsätet fick jag syn på nåt jag har letat efter överallt i ett par månader. Mitt favoritläppstift! Jag hade redan gett upp, men här låg det ju. Det måste ha ramlat ur en ficka vid nåt tillfälle.

Nu är det så att jag ingalunda har ont om läppstift. I ”kollektionen” finns två dussin (jag kon­troll­räknade nyss), men just det upphittade använder jag helst när jag ska vara vardagsfin så jag blev jätteglad. 😊

Jag skulle gärna köpa ett till i samma färg, men se det är stört omöjligt konstaterade jag i dag då jag gjorde ett försök. Det är för mig fullständigt obegripligt varför det jämt kommer nya färger? Och ingen av dom stämmer överens med färgen man hade innan.

Det är förstås ett i-landsproblem så jag ska inte gnälla, men det är nog så irriterande. Här ute på landsbygden säljs läppstift bara i en del större matvarubutiker, så utbudet och möjligheten att kolla färgnyans är minst sagt begränsad.

Att åka till stan för ett läppstift gör jag bara inte. Och dom få gånger jag är tvungen att lämna ön vill jag tillbaka fortast möjligt, så några läppstiftsinköp finns aldrig på dagordningen.

Jag kan förstås handla på nätet, men då är det nästan omöjligt att få rätt nyans. Dom gånger jag har testat, har färgen inte stämt överens med den som visades i nätbutiken, vilket jag för all del kan förstå. En färgkarta är aldrig exakt.

Men ett litet tag till räcker det gamla favoritläppstiftet. Det är en av fördelarna med masktvång. 😉

Tomtrunda

Eftersom jag ”bara” är kattmamma, firades inte Mors dag på Udden. I stället unnade jag mig en lååång sovmorgon och tog en tomtrunda på eftermiddagen. 😊

Det första jag fick syn på var granblommorna. Den stora gamla granen några steg från trappan är rödprickig. Det betyder att allting i närheten kommer att täckas av gula pollensjok så småningom om vinden blåser från ”fel” håll.

Jag var egentligen ute efter vitsippor, så jag följde rådjurens stig till tomtgränsen vid husets sydvästra sida. Och visst blommade dom, även om dom har blivit mycket glesare sen de höga träden kom bort 2017. Jag plockade några för att pryda köksbordet.

Strax utanför tomtgränsen har påskliljorna bestämt sig för att hålla till förutom vid husgaveln. Det ”bestraffade” jag dom med att plocka några. Doften är ljuvlig!

På väg mot gullvivsgläntan kände jag något som hindrade min framfart. Först trodde jag det var en kvist som hade fastnat i byxbenet, men så enkelt var det inte. När jag tittade ner såg jag en bit taggtråd under dojan!

En av taggarna satt fast och resten försökte vira sig runt ankeln. Av med dojan och bort med tagg­tråden.

På Udden har taggtråd inte förekommit sedan kor och hästar gick och betade utanför tomten för drygt sextio år sen så den här biten blev tydligen kvar då den revs.

Frågan är om den var ett dåligt omen? I så fall lär jag väl få reda på det i sinom tid. Nu ligger den i alla fall i metallinsamlingskärlet.

Gullvivorna blommar för fullt nära komposthögen såg jag. Där har dom varmt och står skyddade så dom är alltid tidiga.

Sen gick jag in med mina två buketter och satte dom i vas. Men påskliljorna fick mig att minnas dom som växer nere i stranden bland plommonbuskaget. Ny tur och tre blomstjälkar till. Då blev vasen lagom fylld.

Till min sorg såg jag att gullvivorna som tidigare täckte hela backen nedanför det gamla äppelträdet har fått stryka på foten. Det finns bara ett fåtal kvar. Hallon­snåren har tagit över. ☹

Nog för att jag gillar hallon, men gullvivorna var en fröjd att se så här års. Som tur har dom hittat en annan fristad.

Mitt liv

När jag letade efter nåt helt annat i dag, dök den här dikten upp bland mina anteckningar i OneNote:

Mitt liv är mitt och ingen ska ta det ifrån mig!
Vad jag har vill jag ge av fri vilja när mitt hjärta är redo och stunden är inne.
Ingen har någon rätt till mig. Ingen enda!
Ingen känner min väg.
Inte heller jag känner den men den blir synlig för mig medan jag vandrar.

Bara den kan jag leva nära som bejakar att jag drar mig undan, som hejdar sig vid mina gränser och inte hotas av min tystnad.
Den som hävdar sin rätt till mig dödar min glädje, kväver min kärlek, tar mitt liv.
Från den människan går jag bort även om hon skulle vara min mor, min man, mitt barn.

Förf: Margareta Melin