Frustration och städiver

Härom dagen fick jag äntligen min nya badrumsmatta. Paketet skickades med Postnord, men jag fick aldrig nån ankomstavisering så jag började göra efterforskningar. Paketet hade gått i retur eftersom det inte var avhämtat!

Jag kontaktade avsändaren som genast såg till att jag fick en ny leverans. Vid det här laget hade jag lärt mig att det var säkrast att spåra försändelsen. Den fanns att avhämta såg jag, så jag skrev ut paket­spår­nings­rap­porten och tog med den till utlämningsstället.

Efter en hel del letande hittades mitt paket. I och med att jag inte hade blivit aviserad, fanns det inget kollinummer. Lyckligtvis är antalet paket inte så stort här ute på landet, men det ställde förstås ändå till extra besvär för personalen.

Det här var andra gången det inte funkade, men var felet ligger har jag ingen aning om. Enligt Postnord har dom skickat ett ankomstmeddelande till det telefonnummer som jag har meddelat leverantören. Nån annan förklaring fick jag inte. Visst är det bra med teknik, förutsatt att den fungerar. :-/

Städiver
I dag bestämde jag att den nya mattan skulle tas i användning. Fast då gällde det att jag först rengjorde badrumsgolvet och tvättade våtrumsmattan som ligger där plus den gamla badrumsmattan. Så det gjorde jag.

Konstigt nog var våtrumsmattan inte torr när jag tänkte ta in den från tvättlinan, så jag la på nya mattan direkt på golvet. Då konstaterade jag att våtrumsmattan inte behövs. Den har mest fungerat som isolering eftersom golvet är gjutet och iskallt vintertid, men den nya mattan är extra tjock (och mjuk) så den verkar räcka.

Den fula glipan framför toastolen (se bilden) täcker jag med en bit våtrumsmatta. Den tidigare golv­mattan var tydligen mörkblå och täcktes av den tidigare toastolen.

I och med att jag hade använt trädgårdsslangen för att skölja av den nya takplasten fick jag den lysande idén att också spola av Silverpilen. Den var grönflammig på grund av algerna som hade parkerat i smutslagret.

Dom små organismerna sitter rätt hårt så jag hämtade mitt biologiska tvättmedel som rengör svår smuts. Den förbehandlingen gjorde verkan, vattentrycket gjorde resten.

Rätt så bra blev det tyckte jag ända tills jag drog med en trasa, men det får duga tills vidare. Biltvätten har ju effektivare medel men såna används inte på Uddens tomt. Vid tillfälle ska jag lämna in min lilla pärla till ett proffs.

Hål i taket

När vi kom hem från bastandet i Tallmo i dag var marken på Udden täckt av vita prickar. Min första tanke var att vinden hade ryckt loss kronblad från schersminen, men det var fel. Mängden stämde för övrigt inte heller. När vi steg ur bilen konstaterade Husse att det var hagel vi såg. STORA hagel.På trappan upptäckte vi vad hagelskuren hade ställt till med – ett tiotal hål i plasttaket över trappan. Taket är för all del elva år gammalt, men skadan var ändå oväntad. Himla onödigt. ☹

Medan jag bäddade rent i sängarna funderade jag febrilt på vem vi kunde anlita för att få ett nytt tak. Så här års har hantverkarna högsäsong, så det gällde att hitta nån som hade en lucka i uppdragen.

Sen kom jag på ett tänkbart alternativ: en företagare som vi är bekanta med sen tidigare. Husse ringde genast (trots att det var lördag kväll) och fick tag i honom. Och kan ni tänka er, han kom omgående åkande för att ta sig en titt och mäta upp mängden material som behövs!

Jobbet lovade han åta sig så snart han hade skaffat material. Visst är det ett veritabelt mirakel? Så nu kan jag i lugn och ro gläda mig åt schersminen som står i full blom – och har kvar sina kronblad. 😊

Slutsvettat

Äntligen blir det svalare! I en dryg vecka har vi svettats mer eller mindre dygnet runt. Temperaturen har legat runt 30-gradersstrecket dagtid, vilket för min del är fem grader över toleransgränsen. Luften har känts svår att andas och eventuella fysiska aktiviteter har inneburit svettfloder. Men nu så blir det hyggligt igen! 😊

Larvigt

Nog för att jag är en vän av insekter, men dom här gillar jag inte! Rosorna planterades på 1970-talet, men några såna här kryp har jag aldrig sett till tidigare. Alla knoppar är uppätna och bladen är också delvis avtuggade. 😥

Kvinnan i mitt liv

”En vän är en person som vet allt om dig, men som gillar dig ändå” – ett citat som mycket väl beskriver min relation med ”kvinnan i mitt liv”. Ingen känner mig bättre än hon.

Vi inledde vår vänskap 1997 i samband med att vi blev kolleger. Den har fortsatt i 25 år och fortsätter förhoppningsvis tills en av oss trillar av pinn. Vi bodde nära varandra i Östersund och umgicks också efter jobbet. Det finns därför många trevliga och roliga minnen från våra eskapader.

Här tar hon sig en roddtur i vår vik.Hon var senast på besök 2009, så vi hade en del att ta igen. Sen dess har vi haft sporadisk kontakt men följer varandra på FB förstås. I går vinkade vi av henne vid bussen efter en veckas besök. Det kändes tomt och tyst sen hon åkt.

Hon bor numera i Umeå, men förväntar sig inte att jag ska besöka henne där. Så länge Mia tillhör familjen blir det inga såna vistelser, vilket hon accepterar. Den förståelsen får man bara av en riktig vän.

Till skillnad från mig gillar hon att laga mat. Eftersom hon stod för fyra dagars middag, har vi gott om rester, vilket jag uppskattar.

Veckans program var mycket enkelt. Flest besök gjorde vi i matbutiker tror jag. Fast en dag var vi kulturella och besökte Amos Andersons sommarresidens i Söderlångvik. Det vackra huset har nyligen renoverats och är museum sen många år.

En fin vecka var det hur som helst. 😊

Önskar er alla en solig och trevlig midsommar!