15.11 – Fantastiskt

Helt fantastiskt! Jag har haft en ”hemmadag”!

Hemmadag
Veckans första tre dagar har inneburit hålltider och besök på olika orter, men idag har jag haft en hemmadag. Inga tider att passa och ingen som har ställt krav. 🙂

Dagen inleddes med att vittja nät tillsammans med Husse efter frukosten. En liten gädda var den enda fisken som hade låtit sig luras. Den fick fortsätta simma i sjön och växa till sig.

Husse tyckte det var dags att ta upp båten så det gjorde vi också. Hösten 2016 låg den på land redan i mitten på september ser jag i bildarkivet, men det var ju innan Husse ”tillträdde”.

Efter lite väglagsadministration och nyhetskoll gjorde jag morgontoalett och startade tvättmaskinen. Då var klockan redan dags för ”förmiddagskaffe”. På Udden är begreppet förmiddagskaffe mycket flytande. Ibland slår vi till redan 11.30, men lika ofta blir klockan 12.30 eller ändå senare.

Planen var att tillbringa dagen med att plocka undan dom sista sommarprylarna, dvs tvätta och tömma regntunnan (”det är en vattenså” påpekade Husse), förpassa resterande sommarväxter till komposten, etc. Efter det skulle jag kratta löv.

Innan jag började kratta bestämde jag mig för att på nytt testa min Lilla julklapp som jag fick av Husse i förskott. Det är en ”jätteaskkopp” i form av en askdammsugare, nåt jag tidigare har funderat på att skaffa men det har inte blivit av. Men nu så!

Provsugningen i förrgår gick inge bra. Att manicken inte klarar förkolnade vedrester hade jag inte klart för mig, men efter en titt i instruktionerna förstod jag varför det plötsligt blev tvärstopp. Idag gick det som en dans – i vedspisens asklåda fanns inga ”förstoppningsföremål”.

Sen var det grejer som skulle upp på vinden. Och när jag ändå var där, kom jag på att jag numera kan ha bruk för min höstkappa. Den minns jag att jag köpte till halva priset hos Modellen i Östersund när dom la ner butiken nån gång på 90-talet.

Jag har bara använt kappan nån enstaka gång beroende på att den är väldigt bylsig när man ska köra bil. Men nuförtiden är jag ju oftast passagerare i en rymlig bil så då går det bra att ha den.

När jag kom ner med kappan kom jag på att det också fanns sommarkläder som skulle upp på vinden, så det blev en vända till. Efter den var jag äntligen klar för krattning.

På så sätt hann jag bara kratta en liten fläck. Jag konstaterade att det snart började skymma och att det var dags att ta i tu med dagens middag. Det får eventuellt bli fortsättning en annan dag om inte löven hinner frysa fast innan dess.

Epilog
Nu är middagen aväten och kvällens underhållning återstår. Akiro Kurosawas Yojimbo från 1961 har vi bestämt oss för. Sen blir det go’natt. I bästa fall vaknar vi till en ny dag i morgon. 🙂

11.11 – Fulltecknat

Vi har haft tebesök och firat Svenska dagen, väglagets styrelse har haft möte, vi har deltagit i byvandring och smörjt kråset. Jag har fått pensionärsarmar.

Tebesök och Svenska dagen
Veckan inleddes med tebesök. Vik Husse/Filosofen kom i vanlig ordning laddad med brödpåse som vi försåg oss av efter inledande smörgåsar.

På tisdagen tog jag mig friheten att överlåta kvällens förberedelser till styrelsekolllegerna eftersom jag behövde förbereda onsdagens och torsdagens kurser. Men en timme före ”avspark” samlades vi som kunde i församlingshemmets kök för att brygga kaffe och bulla upp.

Uppslutningen var inte lika stor som i fjol, men vi var ändå nöjda med kvällens firande. Enda missen var att ingen av oss hade tänkt på att köpa blommor till festtalaren och dom som underhöll oss med musik och sång. Men ”även solen har fläckar” som bekant.

Styrelsemöte i väglaget
Eftersom jag slutade kursen först kl 17 på torsdagen, hade vi flyttat mötet till kl 18. När jag kom hem några minuter före utsatt tid, stod första mötesdeltagaren redan och väntade.

Övriga dök upp snart därefter, men fick roa sig en stund på egen hand medan jag fixade kaffe och dukade upp tilltugg. Förutom ordförandens medhavda ambrosiatårta och kex, fick herrarna förse sig av Husses nybakade semlor (fullkornsbullar).

Tack vare den ganska korta agendan var mötet avklarat på en dryg timme. Nästa möte blir först i vår om inget oförutsett inträffar.

Byvandring
Kl 11 på fredagen var det samling i Furulund för dom som ville delta i dagens byvandring. Ölmos och Hammarsboda stod i tur.

I Ölmos hade vi en utmärkt guide som kunde berätta allt om alla husen och deras ägare, både gamla och nya. Han var en veritabel uppslagsbok.

Hammarsboda presenterades av en dam i gruppen som bor här. Det gjorde hon med den äran. Att det finns tre bronsåldersgravar där hade jag ingen aning om förrän hon tog oss med till platsen.

Smörjt kråset
Som alla(?) vet, är det Fars dag idag. Eller Farsdag? Jag har tidigare ondgjort mig över hop­skriv­ningen av Mors dag (se inlägg 16.5.2017) och blev lika upprörd i år när jag såg samma elände för Fars dag i annonser och reklamblad.

Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan om Fars dags-buffén i Labbnäs som vi bänkade oss till i efter­middags. I år hade bordsnumren utökats med placeringskort. Dock stod det ingalunda ”Matte och Husse” på det förstås, utan efternamnet på den som bokade bordet.

Buffén dignade av diverse rätter som vanligt. Allt från sallader och sill till kallskuret, varmrätter och desserter. I en och en halv timme smörjde vi kråset, sen sa magen defintivt stopp. Vid såna här tillfällen borde man ha en extra mage.

Pensionärsarmar
I torsdags beslöt jag klä mig lite finare eftersom det var sista kurstillfället. I garderoben hittade jag en (ur)gammal blus som jag fortfarande gillar skarpt.

Men hör och häpna, ärmarna hade blivit för korta! Jag har inget minne av att dom var korta då jag köpte blusen, så antingen har dom krympt i tvätten eller så har mina armar blivit längre. Jag lutar åt det senare.

Pensionärsarmar har man ju hört talas om. Nu verkar det alltså som om jag också har blivit begåvad med såna! 😀

4.11 – Så försvann den veckan

Min skrivare protesterar, jag har bytt sulor, registerbeskrivningen är klar, hårspray är prima. Idag fuskstädning och långbent besök.

Min skrivare protesterar
Sen flera dar tillbaka meddelar min Pixma MG 6150 att ”Bläckuppsamlaren är nästan full”. Att det finns en sån hade jag ingen aaaning om!

I måndags åkte jag till ”norra centrum” med den för att låta en tekniker åtgärda problemet. Jag fick återvända med oförrättat ärende.

Han kunde nog plocka i sär och plocka i hop skrivaren, men kunde inte garantera att den fungerade efter det.

I Åbo finns en auktoriserad Canon-verkstad, men enligt uppgift går reparationen loss på en hundring plus transportkostnader så jag struntar nog i det. Det får väl bli en ny skrivare så småningom. Den här har redan sju år på nacken.

Bytt sulor
Samma dag på förmiddagen sågs dom första snöflingorna dala ner och det låg ett tunt lager is längst in i viken som kylde svanarnas fötter. Golvet i huset kändes också kallare än vanligt.

Därmed tyckte jag det var bäst att övergå från sommarsulor till vinterdito i mina filttofflor. Tovade ullsulor gjorde susen!

Registerbeskrivningen klar
På tisdagen gjorde jag klar hemläxan till nästa skrivarträff och på onsdagen satte jag i gång med register‑ och dataskyddsbeskrivningen för väglaget. Förlagan var på finska så det gick trögt.

Arbetet fortsatte på torsdagen. På fredagen blev jag äntligen klar tack vare att byvandringen blev inställd på grund av regn. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Styrelsen fick genast ett utkast för genomläsning till kommande möte.

Hårspray är prima
I torsdags hade jag kurs som vanligt. Tyvärr konstaterade jag att jag hade en ”bad hair day” när jag skulle göra mig i ordning.

Det är bara i nödfall jag tar fram flaskan med hårspray men det här råkade vara ett sånt. Efter lite pyssel och ett lager spray bedömde jag att frisyren fick duga. Tack och lov för hårspray!

Fuskstädning och långbent besök
Trots att det var söndag beslöt jag göra en snabbräd med dammsugaren idag. Mattorna i köket och verandan var ordentligt skräpiga.

Strax innan jag var klar, rapporterade Husse att hägern hedrade oss med ett besök i stranden så jag skyndade mig att hämta kameran. Stilig pippi eller hur?

28.10 – Söndag och vintertid igen

Tvättlinan och vimpeln är nertagna, vi har haft hösttalko och firat. Jag har träffat kursdeltagarna och tillrett hjortfilé.

Tvättlinan och vimpeln nertagna
När vi tog ner tvätten förra söndagen tog vi ner tvättlinan också. Det är sluttorkat utomhus för i år.

Vimpeln tog Husse ner härom dagen. Enligt gammal Udden-tradition halas den när sommartiden slutar. Och det gjode den ju i natt. Förhoppningsvis är det sista gången vi ställer om klockorna.

Hösttalko
I måndags hade vi hösttalko i Dragegården kl 12. Hela styrelsen var samlad och hjälptes åt att städa både inne och ute inför vintern.

Ungefär en timme senare satte vi oss i ”salen” och försåg oss av Husses nybakta grahamsemlor (grahambullar) till kaffet medan vi höll ett kort styrelsemöte. Kl 13.40 var vi klara också med mötet så hela talkot var avklarat på mindre än två timmar.

Firat
På kvällen åkte vi till Husses moster för att gratta henne på namnsdagen. Men redan på morgonen gratulerade vi varandra med anledning av 2-årsdagen sen vi officiellt blev ett par. Otroligt vad tiden går fort.

Träffat kursdeltagarna
Tisdagen gick mest åt till kursförberedelser. På onsdag kväll hade jag träff med mina ”småttingar” i Kodklubben och på torsdagen med vuxna deltagare i Västanfjärd.

Småttingarna slog mig med häpnad. Övningen för den här träffen (Angry bird ska programmeras att fånga grisen) fixade dom flesta på halva tiden och fortsatte i rask takt med nästa!

Efter en timmes tänkande var dom dock trötta i huv’et, vilket är fullt förståeligt. Först skoldag och därefter hade en del andra fritidsaktiviteter före den här, så jag lät dom välja fritt vad dom ville göra resten av tiden.

På torsdagen höll vi ett klart lägre (och behagligare) tempo. Kursen heter Till nytta & nöje, men än så länge har vi bara ägnat oss åt nytta. Men appen Foton står på önskelistan så den ska vi åtminstone hinna med innan kursen är slut.

Tillrett hjortfilé
Förutom vackra blommor fick vi två hjortfiléer av gästerna på Oktoberfesten. Igår tog jag fram dom ur frysen och idag var det dags att tillreda dom.

På nätet (förstås) hittade jag ett enkelt recept på tillagning. Fast det var ju ingen garanti för att lyckas! Jag är inte särskilt bra på att laga kötträtter, än mindre vilt, så det kändes lite pirrigt.

Men det lyckades faktiskt. Innerfilé är ju bästa köttkvalitén så det ska mycket till för att misslyckas. När köttermometern visade ca 65° tog jag köttet ur stekpannan och la upp det på ett fat för att ”vila” enligt receptet.

Såsen improviserade jag till en del eftersom jag saknade vissa ingredienser, men den blev också smaklig. Husse tyckte det var en delikat middag, så då var den nog OK.

Han brukar inte fara fram med lögner, ”i så fall är det ett missförstånd” brukar han påstå. 😀

21.10 – Äntligen söndag!

Veckan har varit fulltecknad, men nu är det äntligen söndag. 🙂

Onsdag
I kalendern stod ”Lustläsarna” kl 14, men jag avbokade till förmån för den planerade Oktoberfesten i Tallmo kl 15.

Husse skalade potatisen klar på Udden, sen packade vi ner allt som behövdes och åkte till Tallmo för att för­be­re­da. De inbjudna gästerna skulle bjudas på en lätt förrätt, följd av grisfötter och potatismos plus diverse tillbehör.

I stället för des­sert serverade vi kaffe/te med mockarutor (tack Nanne!), sockerskorpor och den tidigare nämnda rulltårtan (se inlägg 16.10). Med vispgrädde och ett cocktailkörsbär på blev den betydligt aptitligare än när Husse skar upp den. Fast smaken var det ju faktiskt inget fel på.

Gästerna troppade av vid sju-snåret, förhoppningsvis mätta och belåtna. En dryg halvtimme senare hade vi städat undan och åkte tillbaka till Udden, mätta och belåtna vi också.

Torsdag
Dagen började med en sorglig nyhet. Jag fick meddelande om att en av mina bästa vänner ligger på intensiven efter ytterligare en hjärninfarkt. Varför drabbas goda människor av sånt?

Eftersom det var kursdag hindrades jag från att tänka mer på det. Den här gången följde Husse med som sällskap och ”assistent”. Vädret var nämligen inte lämpat för att cirkla ved som han annars hade tänkt.

Fredag
Strax före 11 infann vi oss i Furulund där dagens deltagare i byvandringen redan hade börjat samlas. Dagens rutt gick till Kärra by.

Att byns centrum ursprungligen låg så långt bort från kyrkan hade jag inte haft en aning om! Inte heller att det hade funnits så många gårdar. Det var intressant att höra både de nya och de gamla husens ägarhistoria.

Innan jag hade tid hos frissan hann vi förse oss med kaffe och te med smörgås i Tallmo och efter besöket hos frissan bar det av hem igen. Den här dagen hann vi hem före solnedgången. Husse föreslog att vi skulle lägga ut nät innan det blev mörkt, så det gjorde vi före middagen.

Lördag
Vid sju-tiden på morgonen frågade Husse om jag ville följa med och vittja. Det ville jag inte så jag tackade nej och somnade snabbt om.

En timme senare vaknade jag av att det gick i dörren. När jag steg upp förstod jag att Husse hade fått en tung fångst – badrumsvågen stod nämligen på diskbänken med spår av blod och fiskfjäll.

Av den maffiga gäddan på åtta kilo återstod mindre än hälften då den var rensad och filead, men det räcker ju till middagsmat för flera dar. En god fångst!

För att ha god tid på oss, beslöt vi värma bastun i Tallmo redan mitt på dan. Under tiden den blev varm roade vi oss med att lösa de två senaste lördagskryssen i ÅU.

Efter bastun åkte vi tillbaka till Udden igen, där förberedelserna för kvällens fiskmiddag ”på lokal” tog vid så små­ningom. Faktiskt var jag omklädd och klar en hel timme för tidigt!

Klockan sex sammanstrålade vi med goda vänner utanför Holmbergs Four C och satte oss sen vid det reserverade bordet. Middagen var ett av helgens Äta ute-evenemang som ordnades överallt på ön. För vår del kändes fiskrätterna mest lockande, därför föll valet på Holmbergs.

Strax före nio var vi proppmätta tillbaka på Udden. Resten av kvällen tillbringades framför teven i Mias sällskap. En väldigt lagom avslutning på dagen och veckan.

Mia har haft besök

Igår kväll när vi kom hem satt Mia vid vägkanten, men inte på den sidan som hon brukar. När jag steg ur bilen hörde jag att hon var arg och i samma ögonblick fick jag i skenet av billyktorna syn på orsaken.

En bit ifrån henne satt en gråvit katt som besvarade hennes ilskna läten med likartade ljud. Här var det gruff på gång. Mina försök att lugna Mia och sjasa i väg besökaren misslyckades totalt. Dom tycktes varken se eller höra mig.

Efter en stunds ”ordväxling” bestämde sig den gästande katten till slut för att ta till sjappen. Mia var inte sen att jaga den. Båda två försvann utom synhåll i mörkret, det var bara deras läten som hördes ännu en kort stund.

En knapp timme senare kom Mia in. Lyckligtvis oskadd vad jag kunde se, men så trött att hon la sig raklång på golvet. Hon tittade inte ens i matskålen så hon var verkligen utmattad. Den missar hon aldrig annars.

Den gråvita katten har blivit bortjagad tidigare. I somras gjorde den också en visit, men fick mot­villigt loma i väg då Mia högljutt meddelade att det här var hennes revir.

Om jag inte tar fel, vet jag att katten är en hanne och också var han bor, så det var ingen vildkatt. Tids nog lär vi väl få se den igen.