Matservering

Det började med pappret från en uppäten lakritsstång. Pappret fick ligga kvar ute på bordet på trappan bara för att jag ville se hur lång tid det skulle ta innan Husse städade bort det. 😀

Jag har ingen koll på hur många dar det har legat där, men upptäckte i förrgår att svartmyrorna hade hittat det och lät sig väl smaka. Det slog mig då att jag kunde förse dom med mera mat.

Sommaren 2015 hade jag myrinvasion i badrummet så jag beslöt tillämpa samma metod den här gången: honung på ett litet fat. Det dröjde inte länge förrän myrorna och en hel drös av deras artfränder hittade läckerheten. När jag gick ut efter en stund kryllade fatet av hungriga myror.

Dock var matgästerna ytterst lättstörda. Så snart de uppfattade minsta rörelse eller vibration sprang de i väg åt alla håll, men bara några minuter senare var dom tillbaka igen.

Vid ett tillfälle dök en liten grön mask/larv upp på bordet. ”Yeee, mera mat!” ropade några myror och gav sig på den, men den klarade sig genom att snabbt krypa undan och släppa ner sig från bordet till armstödet på solstolen som stod intill. Myrorna kliade sig i huv’et ett tag, men återvände sen till honungsfatet.

Jag beslöt låta fatet stå kvar över natten, eftersom det ännu fanns en hel del honung kvar. När jag gick ut i dag på förmiddagen var nästan alla myror borta. Kvar på fatet låg bara lite socker som tydligen inte var lika begärligt som honungen så jag tog bort fatet.

Förhoppningsvis hittar dom mat på annat håll i fortsättningen. 😊

Mia på småviltsjakt

I förrgår eftermiddag hörde jag gälla och ihållande skrik från stranden. Första tanken var att en fågel var i nöd, så jag gick ner för att försöka lokalisera ljudet.

Skrien kom från vattenbrynet till höger om den stora alen som vaktar stranden. Innan jag hann gå närma­re såg jag rörelser i det höga gräset och ryggen på Mia.

Jag såg att hon hade ett byte i munnen och trodde först det var en vattensork, men så har jag aldrig hört dom låta, så det stämde inte heller. När hon kom fram ur gräset kunde jag konstatera att hon hade fångat en mink!

Den var inte fullvuxen, i så fall hade hon aldrig fått tag i den, men fräsandet och skriken tillsammans med tanduppsättningen var imponerande nog. Hon gick en bit upp mot huset med sitt byte. Sen stannade hon och såg ut som om hon tänkte ta ett nytt tag.

Exakt vad som hände i det skedet kan jag inte avgöra. Jag såg bara att minken krumbuktade sig och att Mia tog till baktassarna som hjälp. Vips hade bytet ränt i väg in i plommonbuskarna. Mia följde förstås efter, men gav upp då minken gömde sig i strandvegetationen.

Där fortsatte den fräsa och skrika. Den kände förstås lukten av mig och förstod att den fortfarande var i fara. Enda tillhygget som fanns lämpligt till hands var krattan som Husse brukar kratta vass med. Med den slog jag i gräset, men så klart träffade jag inte minken.

När jag dammade till akterrelingen på sommargrannens båt som än så länge ligger på land, tog minken sin tillflykt ner i vattnet. Under båten hade den tydligen gömt sig.

Mia var ganska trött efter jakten. Och våt om tassarna, hon hade av allt att döma varit ut i vattnet. Jag lämnade henne där hon låg i skuggan, men gick senare ner för att se om hon tagit igen sig och bar upp henne till huset.

När Husse kom ut på trappan där hon låg sa han att hon luktade illa. Minken hade tydligen släppt i från sig ett ”doftämne” som träffat Mias haka. Som tur lyckades hon tvätta bort det mesta av odören innan vi la oss, annars hade hon inte fått dela säng med oss påpekade Husse.

I går upptäckte jag att överläppen var svullen på ena sidan. Antingen hade en minkklo eller ‑tand fått tag där. Möjligen var det då hon släppte taget?

Det känns onekligen lugnare med dom vanliga jaktbytena trots att vi inte vill ha några minkar i knutarna. Dom är mycket värre marodörer än ekorrar och mårdhundar. ☹

Ovanlig sysselsättning

I stället för att ligga i hammocken och njuta av sol och värme har jag drabbats av ett anfall av städiver, klantat mig och ”hushållat” mer än vanligt.

Städiver
För några dar sen fick jag för mig att jag skulle putsa fönster. Jag började i sovrummet. Dom fönstren är inte putsade på flera år vad jag minns. (På bilden är rutan till höger oputsad.)

Jag beslöt att ta ett fönster om dan, vilket innebär åtta rutor. Samtidigt bytte jag gardiner. Oj, så fint det blev! Nästa dag körde jag en repris på det andra fönstret i rummet, dammsög mattorna och torkade damm. Så lite damm har det inte varit på länge i sovrummet!

Dan därpå tog jag mig an ett av vardagsrumsfönstren, det som vetter ut mot sjön. Sen var det slut på inspirationen. Men den rinner väl till igen nån gång. 😉 Fyra fönster återstår.

Klantat mig
I städivern ingick också att tvätta. Dels en färdigladdad maskin, dels en maskin med sov­rums­gar­di­ner. I den färdigladdade omgången låg bland annat en gungstolsmatta som jag brukar ha i korgstolen som Mia ofta ligger i.

Att det under stolsmattan låg ett antal svarta plagg hade jag glömt. När jag skulle hänga ut tvätten på tork insåg jag vilken tavla jag gjort. Alla plagg var nu fulla med katthår som lossnat från stolsmattan!

Om jag hade samlat alla strån hade jag för­mod­li­gen fått ihop till en halv katt. Lyckligtvis blåste en del i väg medan plaggen torkade, men en stor del satt kvar. Det där gör jag inte om!

”Hushållat” mer än vanligt
Förra veckan blev vi erbjudna att hämta rabarber hos en släkting till Husse. När han kom hem med bunten höll jag på att svimma. Nu hade vi rabarber för tio år framåt kändes det som. Fast när vi hade skurit den i bitar blev det ändå inte så många påsar.

Tre stjälkar sparade jag för att göra rabarbersaft på. Minns att min exsvärmor brukade laga sån och att den var jättegod. Jag hittade ett enkelt recept och satte i gång.

Men snälla nån vad äckligt söt den blev … Undrar om sockerhalten är lägre i Sverige? I receptet jag hittade stod att man skulle ha 1 kg socker till 1 kg rabarber och 1 liter vatten. Kan det verkligen stämma?

Hur som helst blev saften odrickbar. Varken citron eller ättika(!) förmådde minska sötman. I dag gjorde jag i stället rabarberkräm av den genom att lägga i mera rabarber. Det gjorde susen, även om jag fortfarande tyckte att den var i sötaste laget.

Hos Björknäs trädgård/Kinos köpte jag en påse minigurkor för ett tag sen. På tok för mycket för en person, så jag beslöt göra tzatziki av dom.

När jag äntligen skulle verkställa beslutet var dom redan ganska mjuka så jag la dom i vatten över natten. Det gjorde susen. I dag blev det då en stor skål tzatziki med mycket vitlök. Mums!

I övrigt kan jag meddela att olvon, svärdsliljor, kvastfibblor och prästkragar m fl blommar på Udden. 😊

En låång dag

Gårdagen var lång för hela familjen. Väckning 6.30, avfärd till Halikko 8.45 för att hinna till den bokade tiden 10.15 på EHYT djurklinik för att borra upp Mias tand som var angripen av resorption (se inlägg 24.5).

Eftersom åtgärden skulle ta ett par timmar i anspråk, åkte vi på inköp och åt lunch en bit från kliniken. Tanden och röntgen av munhålan blev klar ca 11.50. Veterinären SMSade att Mia skulle vara vaken efter 12.15, så strax före det återvände vi.

Mia var visserligen vaken men lika groggy som alltid när hon har varit sövd. Fördelen var att hon inte protesterade över att vara i bur som hon gjorde på första sträckan av ditvägen.

Det skär i mig när jag hör henne jama hjärtskärande och jag känner mig som en skurk för att jag har stängt in henne. Felet är att hon som liten aldrig lärde sig att sitta i bur. Eller rättare sagt ingen lärde henne, varken hennes förra matte eller jag.

Dessutom hade hon inte fått frukost. Veterinären sa att hon inte fick inta fast föda 4-6 timmar före ingreppet. I Mias värld är det snudd på katastrof, så matfrisk som hon är (precis som matte!).

Vi passade på att uträtta ett par snabba ärenden på hemvägen, så vi var tillbaka på Udden ungefär vid halv tre-snåret.

Uppvaknandet fortsatte i flera timmar efter hemkomsten. Pupillerna var stora som tefat ännu på kvällen. Jag fick också för mig att hon hallucinerade. Hon stirrade stint på olika ställen i köket som om hon såg eller hörde nåt.

Och så var hon vrålhungrig. Allt jag ställde fram slukade hon på nolltid och en stund senare tiggde hon mer. Så snart Husse eller jag reste på oss kom hon fram och fjäskade för att vi skulle ge henne mer.

I tio dar får hon bara äta blötfoder och två gånger om dan skall vi rengöra munnen om möjligt stod det i föreskrifterna vi fick med oss hem. Att rengöra munnen på Mia är dömt att misslyckas. Också det en sak som jag inte har vant henne vid från unga år. Allt annat tillåter hon att jag gör.

När vi gick och la oss satt hon och vaktade spisen, precis som om det fanns ett byte under den, så i natt har vi haft gott om plats i sängarna. 😀 När jag var upp på toa vid halv fyra-tiden såg jag att hon låg raklång på golvet och lyfte bara lojt på huv’et när hon såg mig.

I morse var det full fart på mattiggeriet igen. Hon var uppe på köksbordet och på diskbänken för att hitta nåt att äta. En klädpåse på väg till klädinsamlingen rev och slet hon också i.

Men nu är hon sig själv igen. Just nu ligger hon lugnt i Husses famn som hon brukar, så troligen gör hon oss sällskap i sängen i kväll som vanligt.

I går var hon inte intresserad av att gå ut, men i dag har hon legat ute i skuggan och för en stund sen kom hon in med en ödla. Den är ju ryggradslös så den räknas som blötfoder bestämde vi. Men några andra byten får hon inte äta.

Lyckligtvis kommer hon numera alltid in med dom sen hon bitit ihjäl dom, så vi får chansen att ta dom av henne. Det kommer hon inte att gilla, men hellre det än att hon skadar såret även om det är sytt.

I priset för ingreppet ingår uppföljning om en vecka vid behov, men det känns motigt att åka hela den långa vägen igen, så jag hoppas innerligt att det inte uppstår några komplikationer! Eftersom värk­medi­cinen hon får i några dar också är inflammationshämmande ska det väl gå vägen. 😊

Voilà!

I dag var det dags. Städa trappan och möblera. Husse hjälpte till med att bära ut grejerna från boden. Medan jag möblerade spolade han av pollenlagret från våra bilar.

Mia bara latade sig, men följde ändå våra förehavanden. Hon hade tydligen svårt att bestämma sig för vilken stol hon skulle ligga på, så på båda är det katthår. 😀

Då jag var nästan klar med möbleringen kom en åskskur och temperaturen sjönk markant. Lyckligtvis låg inte så många prylar kvar ute och vi kunde ta skydd under taket över trappan så det gjorde inget. Så snart solen visade sig igen återkom värmen.

Sen var det dags för bersån. Husse hade redan placerat ut möblerna så nu återstod bara att lägga ut den nya vaxduken på bordet. Jag köpte den redan tidigt i våras och hade glömt var jag la den, men för ovanlighetens skull hittade jag den nästan genast.

Om du undrar varför parasollet är plastklätt, beror det på att jag vill skydda det från sol när det inte används. Jag har fått för mig att solen gör tyget skört, men jag kan förstås ha fel.

Tydligen är sommarvärmen i avtagande tyvärr. Enligt tiodygnsprognosen får vi nöja oss med max 19° efter i morgon. Men några gånger ska vi väl kunna avnjuta kaffe i bersån innan sommaren är slut hoppas jag! 😊

Verkställning och sommarvärme

I går blev jag klar med rosorna. Så här sen har jag aldrig varit vad jag kan minnas … I vanliga fall är vårstädningen klar för länge sen.

Det roligaste jobbet sparade jag till sist – om­plan­te­ring av de nyinköpta sommarblommorna. Jag fyllde balkonglådan och tog fram min ”träbunke” för gazaniorna (diamantblommor). Med det får det vara färdig­möblerat vad gäller sommarblommor.

I dag har jag verkställt planen som jag pratat om länge: trädäcket i bersån är äntligen målat. Jag valde samma nyans som på bryggan, en gröngrå färg.

Anledningen till den nyanserade träoljan är att träet har blivit svart med åren. På terrassen i Tallmo lyser bräderna vackert trävita, men här har dom blivit sotsvarta. Varför vet jag inte?

Just nu är det blomsterfröjd på Udden. Den plötsliga sommarvärmen har fått alla blommor att slå ut. Bland andra liljekonvalj, tjärblomster och syren och rhododendron har stora knoppar. Tänk om man kunde stoppa tiden ett tag!

Getramsen står än så länge i knopp, men det hindrar inte liljebaggarna från att tugga i sig av bladen upptäckte jag i dag. Sen lägger dom larver som ser jätteäckliga ut.

Det börjar närma sig badtemperatur i sjön, i dag 18° kunde jag konstatera. Minst ett par, tre till behövs innan jag går med på att ta ett dopp.

Nu återstår ”bara” att städa trappan och bära ut sommarmöblerna. Så snart målningen torkat ordentligt ska bersån förstås också få sin sommarinredning. Sen är det bara att njuta. Utomhus vill säga.

Inomhus behövs också städning. Mias hårfällning har lyckligtvis mattats av så nu är det värt besväret.

Och så var det fönstren som behöver putsas, mattor som behöver skuras. För att inte tala om att det är dags att byta till sommarkläder i garderoben. Förutsatt att chefen på tidningen håller sig lugn, ska det väl bli gjort så småningom. 😊

Ny vecka, nya tag

Jag överlevde den fullspäckade veckan och har inlett den nya med födelsedagsuppvaktning. En trevlig början. 😊

Mia fortsätter sin antibiotikakur några dar till, men i kväll byter vi till tablettform. När veterinären frågade om vi ville ha flytande eller tabletter när jag ville byta sa jag mitt dumma nöt att vi testar med flytande.

Orsaken till att jag ville testa flytande var att hon kräktes upp tabletten när vi nyss hade börjat medicineringen, men det måste ha berott på att hon var kass i magen av nåt annat skäl.

Konsekvensen av den flytande sorten blev att vi nu har medicinfläckar både här och där runt diskbänken. Jag lyfter upp henne på den när det är dags för medicinen.

Två milliliter låter inte mycket, men att ge den mängden till en katt visade sig vara väldigt opti­mis­tiskt. Hade jag varit lite fiffigare hade jag delat upp den i två ”portioner”.

Men nu återgår vi alltså till tablettform. Typen av antibiotika är exakt den samma i båda sorterna.

Den här veckans program är – åtminstone än så länge – hanterbart. I morgon har vi matgäster och på kvällen har jag ett tidningsuppdrag, nästa är på torsdag. Nåt mer är inte inplanerat, med undantag av kallelse till hembygdsföreningens årsmöte.

Det innebär att jag kanske äntligen hinner beskära de två återstående rosenbuskarna. I vanliga fall skulle det ha varit gjort för en månad sen. I går hade jag haft chansen medan tvätten torkade, men det var på tok för varmt för fysiska aktiviteter bedömde jag.

Husse har länge påpekat att död vass flyter omkring i stranden. Han har påbörjat bärgningen men behöver hjälp, så med lite tur kan jag assistera honom beroende på hur mycket tid som går åt till artikelskriverierna.

Och i morgon börjar sommaren. Eller åtminstone sommarmånaden. Det är hög tid att möblera i bersån, bara jag får den rengjord och målad. Sen kan man hoppas på tillräcklig sol och värme för att kunna njuta av vistelsen.

En annorlunda dag och fullbokad vecka

I morse hade jag ställt telefonen på väckning kl 8 för att kunna boka tid hos veterinären. Dels för ett urinprov, dels tandputsning och ‑koll. Vi fick tid till 10.15.

Urinprovet ville jag ta för att få reda på om Mias urinvägsbesvär beror på bakterier eller nåt annat. Tandkollen var närmast för att avlägsna tandsten.

Mia sövdes och blåsan gick att tömma genom att trycka på den. Veterinären konstaterade att Ph-värdet var högre än det borde, nämligen 7,0. Mellan 5 och 6 är normalt. Svar på bakterieodlingen får vi senast om ett par dar.

Veterinären gjorde också en ultraljudsundersökning för att kolla om det fanns urinsten eller -grus i blåsan, men lyckligtvis hittade hon inget. Skönt att höra. Njursvikt kunde alltså uteslutas.

Sen var det dags för tänderna. Oj, oj, oj! Särskilt mycket tandsten hade hon inte, men däremot var tre kindtänder redan förintade på grund av tandresorption, en tandsjukdom som man inte känner orsaken till.

Ytterligare en tand är angripen och måste tas bort. Dock går det inte att dra ut tanden, utan den måste borras bort eftersom det angripna området sitter strax under tandköttet.

Undra på att hon inte har varit sig själv! Hon har haft gräslig tandvärk, stackars kisse. 😥 Nu förstår jag varför hon var mycket piggare så länge hon fick inflammationshämmande värkmedicin i samband med urinvägsbesvären.

När jag bokade tid nämnde jag också att veterinären skulle kolla om hon lider av artros, som är vanligt hos katter i Mias ålder. Hon har nyligen fyllt elva år.

Röntgen hade veterinären inte tid med i dag, men hon kollade rörligheten i lederna. Båda arm­bågarna var stela och den vänstra knakade när hon böjde den, vilket är ett tecken på artros eller början till det. Den högra höften var stelare än den vänstra.

Så att bli gammal är minsann ingen dans på rosor för katter heller. ☹

Den här veckan har blivit fullbokad på nolltid. Jag som behöver ”ladda upp” mellan aktiviteterna får snällt vänta till nästa vecka. Den är än så länge stillsam.

I dag veterinären, i morgon provianteringsdag och besök hos en god vän, två tidningsuppdrag på onsdag, styrelsemöte i väglaget på torsdag, tandhygienisten på fredag och ytterligare ett tidningsuppdrag på lördag.

Chefen på tidningen var i nöd på grund av ”stort manfall”, så uppdragen föll på mig. Att säga nej till sånt jag gillar har jag svårt för.

Dessutom är arvodena mer än välkomna. Jag kollade nyss priserna hos veterinären som är specialiserad på vård av katt‑ och hundtänder. Minst ett par hundra euro får jag räkna med. Huvvaligen säger dom i Norrland.