14.7 – Nytta, nöjen och nattjakt

Jag testar ett nytt program, årsmöte och protokoll är avklarat, liksom sommarkalaset. Mia har jagat inomhus.

Testar ett nytt program
Ibland lockas jag till att klicka på reklaminslag på FB. Videon var så intressant att jag beslöt titta närmare på programmet man gjorde reklam för: inPixio Photoclip 9.

Det slutade med att jag laddade ner och installerade det. Programmet är uppdelat i tre arbets­mo­ment: Photo Editor, Photo Eraser och Photo Cutter. De engelska namnen till trots är programmet på svenska, vilket var en glad överraskning.

Än så länge har jag bara som hastigast prövat bildredigeraren och retuscheraren. Bildredigeraren (Photo Editor) innehåller inga överraskningar, funktionerna är de samma som i andra redige­rings­program, men retuscheraren (Photo Eraser) blev jag dödsimpad av!

Med hjälp av en pensel markeras området som ska försvinna från bilden och vips är det borta. Det markerade området ersätts alltså av/simulerar omkringliggande pixlar vad jag förstår. Jättekäckt! Det går för all del att göra också i vissa andra bildbehandlingsprogram, men förfaringssättet är inte lika enkelt.

Årsmöte och protokoll avklarat
I onsdags kväll hölls väglagets årsmöte. Förutom styrelsen och två funktionärer deltog två (2!) väg­delägare. Inte ens kontrollmätningen av vägsträckorna lockade fler. Mötet klarades av på 50 minuter, sen fick vi kaffe och bulle. ”Det är ju därför vi är här” skojade ordföranden.

Jag renskrev protokollet direkt när jag kom hem och mejlade det till ordföranden för granskning. I fredags kom han med några smärre ändringar. Bland annat tyckte han att beslutsmässig lät främ­mande, på finlandssvenska använder man beslutsför. Båda är godkända i SAOL, så det uppstod ingen polemik.

Så snart båda protokolljusterarna har godkänt protokollet läggs det till påseende. Enligt § 62 i lagen om enskilda vägar ”ska protokollet jämte bilagor hållas framlagda för vägdelägarna senast fjorton dagar efter stämmans slut”.

Sommarkalaset avklarat
Igår hade vi anmält oss till sommarkalas i norra änden av ön. Värdinnan firade sin 70-årsdag i efterskott och kallade det därför sommarkalas.

Det blev en lång tillställning med mycket mat och många gäster. De flesta obekanta för min del, men jag satt ju bredvid Husse och hade ett välbekant par på andra sidan bordet så det gick ingen nöd på mig. 🙂

Mia har jagat inomhus
I natt vaknade jag av att Mia uppenbarligen var i jakttagen i köket. Ljudet upphörde snart och jag somnade om. Det hände en gång till men jag bedömde att hon klarade skivan utan min hjälp så jag somnade om på nytt.

Men sen vaknade jag av att hon kom in i sovrummet och jamade så där som hon brukar när hon har nåt i munnen. När jag tittade ner på golvet såg jag att hon satt vid sängkanten och hade nåt långt som hängde ur munnen.

Yrvaken som jag var trodde jag först att det var en mussvans, men längd och tjocklek stämde inte. När hon släppte taget om sitt byte såg jag att det var en orm!

Jag skyndade mig att tända lampan och väckte därmed Husse. Vad för slags orm var det frågan om? Lyckligtvis visade det sig vara en snok så jag kunde lugnt stiga ner ur sängen.

Jag letade rätt på vattenskopan, puttade ner ormen i den och bar ut ”ekipaget” till rhodo­den­dron­bus­ken bredvid trappan. Mia fick stanna inne, annars hade hon förstås fortsatt jakten.

Hur det kom sig att ormen befann sig inne i huset vet bara Mia. Husses teori är att hon bar in den medan vi var borta, men tappade intresset då den spelade död. Men den kunde lika gärna ha tagit sig in på egen hand via Mias ingång tyckte jag.

Huvudsaken är ju att slutet blev lyckligt. Snoken återfick sin frihet, Mia belönades med godis och Husse och matte kunde fortsätta sova. 🙂

8.7 – Varierande program

Målningstalko, stekta fjärilar, hagel, blomplantering, åska och huggorm har utmärkt de senaste dagarna.

Målningstalko
I torsdags hade vi målningstalko i Dragegården. Ytter­fönstren behövde ett nytt lager målning.

Alla våra medlemmar med e-post fick erbjudande om att medverka. Gissa hur många som kom? Jo, en! Tre sty­rel­se­medlemmar deltog också, så sex fönster klarades av på drygt tre timmar.

Vädergudarna var på vår sida. Lagom vind och lagom varmt/svalt. Sen dess har vädret inte varit lämpat för målning utomhus, så bryggan får vänta ett tag till.

Stekta fjärilar
Nej då, vi har inte övergått till insektsföda på Udden. Det handlar förstås om laxfjärilar, eller forelldito närmare bestämt. Såna stekte Husse till oss på torsdag kväll. Fisk i alla former är alltid gott. 🙂

Hagel
Fredagen började mulen och sval men slutade i ett riktigt busväder. På eftermiddagen kom det första regnet när vi var på väg in i matbutiken i Kimito.

Då vi var tillbaka på Udden framåt halv fyra öste regnet ner. Kort därefter tillkom en rejäl hagelskur som lämnade en liten vit hög efter sig där haglet kommit ner med vattnet från taket.

Blomplantering
Efter lördagsbastun, som för övrigt var ovanligt behaglig för min del tack vare den moderata värmen, vidtog blomplantering. Tre pyttesmå plantor skulle få komma i jorden.

På torsdagen fick jag nämligen syn på en ö av röda blommor hos grannen till Tallmo. En närmare titt avslöjade att det var taklök, en av mina blomfavoriter som trivs på Udden. Fast den hade röda blommor! Nån sån har jag aldrig sett tidigare.

När jag hade googlat mig till att det var fråga om spindelvävstaklök (Sempervivum arachnoideum) kontaktade jag ägaren för att fråga om jag fick lov att ta ett par plantor. Det fick jag svarade hon, så på fredagen tog jag försiktigt loss en vuxen planta och två ”kottar” som jag nu planterade.

Hoppas verkligen få se dom blomma på Udden också!

Åska
Igår eftermiddag drog hotfulla moln ihop sig i nordost och snart nog mullrade åskan, följd av regn. Lyckligtvis blev det inget hårt åskväder den här gången trots att den förflyttade sig till flera väder­streck.

Huggorm
För några timmar sen hörde jag Husse ropa: ”Kom får du se, det ligger en huggorm under gungan (hammocken)”. När jag kom ut på trappan frågade han om han skulle ta i hjäl den? Det nekade jag bestämt till. Ormar är ju nyttodjur och mycket fredliga förutsatt att man inte bråkar med dom.

Då han skulle visa mig var den låg hade den redan försvunnit. Troligen hörde den vår ordväxling och tyckte det var säkrast att fly.

Lyckligtvis upptäckte inte Mia den, annars hade hon givetvis fångat den och riskerat att få ytterligare ett ormbett.

3.7 – Lugnt – än så länge

Utställarlistan är klar, igår hade jag hemmadag och idag styrelsemöte i väglaget. Jag undrar vems ägg jag har hittat och Mia har träffat en ny veterinär.

Utställarlistan klar
Igår anmälde sig troligen den sista utställaren. Föreningen ordnar nämligen utställning med handvävt av lokala producenter den 26.7 i Dragegården. I år fokuserar vi på annat än mattor. Som bekant kan man väva mycket annat.

Ett drygt dussin utställare deltar med både gamla och nya alster, så det ska bli intressant att se hur utbudet ter sig. Förhoppningsvis får vi vackert väder så vi kan hålla till ute, annars kan det bli trångt.

Hemmadag
Hemmadag innebär att jag inte behöver förflytta mig utanför tomtgränsen och att jag inte har några förpliktelser eller tider att passa. Igår hade jag turen att ha en sån. 🙂 Det enda nyttiga jag minns att gjorde var att förbereda dagens möte, men dagen försvann i ett huj med diverse pyssel.

Styrelsemöte
Om en knapp timme börjar styrelsemötet i väglaget, det sista före årsmötet. Kaffebordet är dukat och möteshandlingarna utskrivna, så jag är beredd.

Mia och ny veterinär
I måndags hade vi tid hos veterinären, det var dags att förnya kattpestvaccinationen. Jag bad också om en tandkontroll. På min begäran följde Husse med som ”moraliskt stöd”.

Mia protesterade som vanligt mot att vara instängd i bur, både på ditvägen och på hemvägen. Vi fick höra en mängd jamanden i olika tonarter under den timme vi sammanlagt förbrukade på resan.

Hos veterinären som vikarierar kommunens ordinarie var hon däremot tyst och samarbetsvillig. Av allt att döma var den unga damen skicklig, för inte ens nålsticket fick Mia att säga nåt.

Tandkontrollen gick också bra. Skönt att höra att vi slipper ta bort tandsten än på ett tag. Det kräver helsövning och innebär att hon är mer eller mindre utslagen en hel dag.

Vems ägg?
Härom dagen upptäckte jag en liten äggsamling på ett violblad. Undrar vem/vad som har det bladet som förökningsställe?

Nu är det dags att ladda kaffepannan till mötet!

Alien?

Imponerande eller hur? Förrförra lördagen dissekerade jag det stora getingboet som hängde på dassdörren i fjol. Wow, vilket bygge! Med lite fantasi ser det ut som ett monster från en science fiction-film.

Att det fick sitta kvar till nu beror på att jag i min enfald trodde att getingarna inte skulle bygga nytt i år när dom såg det gamla boet, men där hade jag fel. Det avskräckte dom inte alls.

Jag tror dom har gjort tre försök på olika ställen inne i dasset, men sticken jag fick i fjol fick mig att ångra min gästfrihet så jag rev ner alla byggförsök. Nu har dom gett upp.

 

24.6 – Avklarat och traditioner

Kallelserna är skickade, första doppet är avklarat, liksom midsommarfirandet. Det råder delade meningar om traditioner.

Kallelserna skickade
Väglagets årsmöte närmar sig. Idag postade jag kallelserna, både dom som går med snigelposten och dom som skickas via mejl.

Av våra nästan 70 fastighetsägare räknar vi med att högst ett tjugotal deltar. ”Så länge vägen är i bra skick behöver man inte närvara” tyckte en av vägdelägarna för några år sen.

Första doppet avklarat
Sommarens första simtag togs den 20.6. Vattentermometern visade ca 21° så det kändes riktigt skönt när jag väl hade kommit i. Några fler har det inte blivit än så länge, men det blir väl hoppas jag.

Midsommarfirande
I vanlig ordning firades midsommaraftonen i Tallmo tillsammans med Husses närmaste släktingar och deras respektive. Totalt blev vi drygt ett dussin personer runt matfaten.

Menyn var som vanligt diger. Kockarna hade verkligen mycket att stå i med. Antalet rätter översteg antalet matgäster tror jag bestämt.

Traditioner
Det råder delade meningar om traditioner, både bland mina bloggkolleger och de jag pratat med om saken. Av allt att döma gillar man traditioner eller så inte.

För min del är traditioner inte alls viktiga. Möjligen för att jag inte har haft några sen mina foster­föräld­rar dog? Högtider och deras firande har förlorat sin betydelse för länge sen.

”Traditioner kan ju förändras” sa Husse när vi diskuterade frågan. Det har han förstås rätt i. Fast frågan är hur lång tid det tar för en tradition att uppstå?

visitfinland.com beskrivs de traditioner som upprätthålls i Finland. De överensstämmer väl med de flestas familjetraditioner även om detaljerna kan variera, men det finns säkert många andra.

Huvudsaken är ju att man respekterar varandras val. Oavsett om man vill eller inte vill hålla på traditioner. 🙂