Kommentarer till föregående inlägg

Tack för hjälpen! Tydligen var jag dålig på att söka. Från två håll har jag fått information om konstnären Gunilla Unger Gerbino. Hennes man och samarbetspartner heter/hette Melchiorre Gerbino.

Dels via en bekant på FB, dels via min bloggkollega bergalott. Bergalott föreslog att jag skulle skicka bilden till Gunilla, så nu ligger ett kuvert klart att postas i morgon.

Ett annat av Gunillas alster finns på den finska auktionssajten huuto.net tipsade bergalott också om. Om du vill ta en titt eller köpa konstverket har du chansen till den 20.6. På sajten finns också en tidslinje över hennes utställningar. 😊

Gunilla Unger Gerbino osastossa Muu ulkomainen taide

Bilden kopierad från huuto.net

Kärt inventarium

I slutet av 1970-talet köpte jag en glasetsning av en konstnär som dök upp på jobbet i Stockholm. Gunilla Unger heter/hette hon och har skapat konstverket tillsammans med Melchiore Gerbing om jag har tytt hans namn korrekt.

Den här tunga pjäsen har följt mig från Stockholm till Göteborg, vidare till Östersund och slutligen till Udden. Tavlan är mig fortfarande lika kär. 🙂

Jag har googlat båda namnen och letat i konstnärslexikonet Amanda, men inte lyckats hitta någotdera. Möjligen var deras skapande kortvarigt? Nån bland mina bloggkolleger som är bekant med namnen?

Glädjeämnen

För det mesta är det naturen som ger mig glädjeämnen, men en ny källardörr är heller inte fy skam!

Tussilago
I vår by är det inte värst vanligt med tussilago. Därför blev jag glatt överraskad härom dagen när jag upptäckte några exemplar vid vägkanten i början på ”stora backen”. Den som man måste uppför om man inte kommer till Udden genom skogen.

I går var väder och ljus lämpligt för fotografering, så jag traskade i väg. När jag kom fram insåg jag att efter­middags­solen fick blommorna att vända sig åt fel håll om jag stod på vägen. Men skam den som ger sig, efter att ha forcerat ”stock och sten” fick jag till rätt vinkel.

I samma backe blommar förresten Tibasten sen ungefär en vecka tillbaka. Också ett glädjeämne.

Nunneört
Dagens glädjeämnen från naturen bestod av en växt och två fåglar. Nunneörten som jag fick av en bybo för något år sen står i blom!

Med tanke på hur skröplig den såg ut efter sommaren i fjol, tog jag för givet att den hade dött. Den är för all del inte lika frodig som den borde vara, men den lever i alla fall.

Gråhäger och fiskgjuse
När jag kom in i köket nyss, fick jag syn på något som rörde sig i vassen på andra sidan av vår vik. Det visade sig vara gråhägern som brukar hålla till här på somrarna. Ibland ensam och ibland tillsammans med en partner.

Den står fortfarande kvar i väntan på lämpligt byte ser jag. Hoppas den låter bli grodorna, för dom vill vi ha kvar så vi vet att vattnet är rent.

Fiskgjusen är också på jakt efter mat ser jag. Högt uppe i det blå svävar den över vattnet och över knipparet som provianterar längst in i viken.

Ny källardörr
Husse har länge beklagat sig över att dörrkarmen till den inre källardörren rör sig när man öppnar dörren. Jag har inte sett det som nåt stort problem, antagligen för att jag vant mig sen många år.

För ett några år sen satte jag i kilar mellan karmen och väggen, men det var ju en nödlösning som inte höll i längden. Hade jag haft polyuretanskum, hade jag förstås använt det i stället. Då hade Husse aldrig behövt irritera sig på den lösa karmen. 😀

Nu hade han hur som helst fått nog och beställde ny karm och ny dörr av en bekant snickare. I förrgår kom den på plats och i dag har Husse försett den med handtag och hake. Tack igen! 😊

Proportionerna på bilden av den nya dörren stämmer dock inte bör tilläggas. Den är givetvis inte smalare nertill! Fotografen har slarvat.

Liten invasion

I flera dagar har det dykt upp små flygfän i köket. Dagtid sitter dom parkerade på draperiet vid nattbelysningslampan, kvällstid lockas dom också av lampan i sovrummet. Nåt slags malar trodde jag och greps av lätt panik – tänk om det var klädes- eller matmalar!

Som mest har jag räknat till nio individer, men flera har jag redan tagit av daga i tron att det var skadedjur. Det har lyckligtvis visat sig att jag trodde fel.

En fråga till Naturväktargruppen på FB gav ett lugnande svar. Dom små flygfäna är humlemott (Aphomia sociella). Alltså helt ofarliga för både kläder och mat.

Hur det kommer sig att dom förekommer i den här omfattningen är däremot en gåta. Eftersom larverna livnär sig på bland annat getingyngel, misstänker jag getingboet vi hade i väggen i fjol. Men vilken väg de vuxna motten har tagit sig in i köket är ett stort frågetecken.

Ett lika stort frågetecken är vad de vuxna motten livnär sig av? Trots googlande hittar jag inget svar. Jag kanske kunde bjuda dom på honung? Nix, det var dom inte ett dugg intresserade av så jag låter bli att bry mig.

Det ska bli intressant att se hur länge dom tänker bo hos oss. Och vad händer sen? Dör dom av hunger eller parar dom sig och lägger nya ägg innan dess? Fortsättning följer. 😊

Full fart

Det är inte bara vårblommorna som har tagit fart. Alla som är födda 1947 firar sina 75-årsdagar i år. Händelsevis känner jag ett par såna och så ska Valborgsmässoafton dessutom firas.

Det innebär fullspäckat program närmaste tiden. Som bekant innebär en aktivitet per dag för min del att hela dagen är bokad. I morgon 75-årsfirande, möte i hembygds­före­nin­gen på torsdag och bastudag på fredag eftersom Valborgsmäss ska firas på lördag.

På söndag uppvaktar vi den andra 75-åringen och på måndag ska Silverpilen på service. Sen får jag ta igen mig igen ett tag tills det troligen blir ett tidningsuppdrag lördagen den 7.5.

Det är också full fart på min läsiver. Bokens dag (23.4) till ära hämtade jag i dag ut två bok­be­ställ­ningar från Adlibris och lånade en bok på Dalsbruks bibliotek, så jag har en hel trave att roa mig med framöver.

Läsningen företas liggande, alltså kvällstid vid läggdags. Det förkortar insomningstiden högst markant har jag märkt. Om jag inte läser, ligger jag och funderar på allt mellan himmel och jord vilket betyder att det kan ta upp till ett par timmar innan jag somnar.

Just nu är det sanningsbaserat som gäller. Boken jag läser för närvarande handlar om en kvinnlig rysk poet, Irina Ratusjinskaja, född i Odessa 1954.

Hon blev tillfångatagen och anklagad för att hennes dikter var kritiska mot sovjetsystemet. Domen blev sju års fångläger med sträng lägerordning och fem års förvisning.

Boken beskriver hennes tid i fånglägret som hon delar med ett tiotal andra politiska fångar i ”den lilla zonen” där man internerade ”särskilt farliga fångar”. Man kunde tro att det här är nåt som hände för länge sen, men så är det ingalunda. Hon arreste­rades 1982.

Som bekant är yttrandefrihet fortfarande ett okänt begrepp i vårt östra grannland.

Nagelört

Bland de tidigaste vårblommorna har Nagelörten en given plats. Uddens exemplar är dock i mini­format när jag jämför med växtfakta på sajten Nature Gate. Där står det nämligen att växten blir mellan tre och tio centimeter hög.

Dessutom envisas dom med att än så länge bara stå i knopp. Men endera dagen ska dom väl slå ut. 😊

Flera vårtecken

Oj, vad glad jag blev då jag såg årets första humla!

Krokus tröttnar man väl aldrig på? Här i en favoritfärg.

I stranden har isen släppt och skapat intressanta mönster.

Alen förbereder sig för att börja blomma.