Jag ogillar att frysa. I synnerhet att vara kall om fötterna. I sängen är fotändan alltid kall när jag kryper ner. Sen i vintras har jag därför praktiserat att ha på mig yllesockor.

Dom får sitta på tills det börjar hetta i fötterna. Ibland hela natten. Också under vallningarna trots att dom då inte behövs på en stund.

En annan fördel med sockorna är att jag slipper det kalla golvet när jag går upp och kissar nattetid. Och när jag sent omsider stiger upp kompletteras sockorna med fårullstofflor.

Inte förrän det är dags för morgontvagning (som kan utföras vilken tid som helst under dagen) åker dom av och tofflorna ersätts av filtdito med tovad innersula.

Jag är medveten om att om jag tog en promenad skulle fötterna säkert värmas upp, men det blir aldrig av. Att promenera utan mål känns inte meningsfullt.

Tidigare kunde jag lockas av att gå ut och jaga fotomotiv, men det händer sällan numera. Jag sitter alltså inne och häckar, dag ut och dag in. Med kalla fötter, iklädd i en tjock tröja.

Möjligen kan lusten återkomma när det blir varmare. Om långtidsprognosen stämmer, får vi en varm/het sommar i år, så då kan jag högst antagligen skippa sockorna. 😀