17.11 – Småjäktigt


Lördagen innebar vattenvård och tårtfrossa, igår protokoll och renskav, idag oväntat vedlass.

Vattenvård
Kvart i två i lördags anlände dom första ledamöterna i Daphnias styrelse. Lagom till dess hade jag hunnit plocka fram mötesunderlag, klä på mig, snabbstäda, stryka finklänningen(!), värma mat och ladda kaffepannan.

Daphnia-logoDet var ett bra möte tyckte jag – bortsett från att ordföranden och sekreteraren åkte på alla arbets­uppgifter. Men det är ju inget nytt. I alla styrelser jag har medverkat har det alltid funnits ledamöter som bara bidrar med synpunkter eller kaffebröd.

Det beror förstås till stor del på ordförandens förmåga att delegera. Daphnias ordförande är en sån som alltid är villig att själv göra saker och ting, men jag har också upplevt en ordfö­rande som tog på sig saker som han sen aldrig uträttade. Vi är alla olika och bra på olika saker.

Tårtfrossa
Kvart över tre var vi klara. Tack vare mina förberedelser inför födelsedagsuppvaktningen infann jag mig kvart över fyra. I annat fall hade det gått minst två timmar. Jag hade tidigare meddelat värdinnan att jag skulle dyka upp efter fyra så det var väl tajmat.

TårtfrossaTre smörgåstårtor och fyra andra tårtor bjöds det på. Alla hembakade och jättegoda. Och jag gjorde som vanligt heder åt dom alla.

Det var minsann inget fel på sällskapet heller. De flesta ansikten var bekanta, dom andra förklarade vem dom var så jag hade full koll på vem jag hade skakat hand med. Och värdinnan tyckte också att det var lyckat. Fast det var ”ungdomarnas förtjänst” påpekade hon. Den äldsta ungdomen är ett år äldre än jag, men om man fyller 90 så betraktas man nog som ungdom ännu i vår ålder.

Protokoll
För att renskriva anteckningarna innan jag glömde detaljerna beslöt jag skriva protokollet genast på söndag. Sen var det nästan dags att klä på sig och infinna sig till söndagsmiddagen.

Strax innan det var dags att ge sig av knackade det på dörren. En av ”ungdomarna”, yngsta dottern till födelsedagsbarnet, kom med go’saker från gårdagens kalas. Jag försökte protestera, men leve­ransen var ”på mammas order” förklarade hon och då kunde jag ju inte gärna säga nej.

Renskav
Go’sakerna fick följa med till dagens värdpar, Siris matte och husse. Smörgåstårta som förrätt, ren­skav som huvudrätt, kalvdans som efterrätt och tjinuskikaka till kaffet. Det kallar jag en fullblods­söndagsmiddag! Tack än en gång!

VedlassVedlass
Vid ett-tiden idag ringde Siris matte och undrade hur länge jag skulle vara hemma? Hon visste näm­ligen att jag hade en hålltid. När jag hade fått ut tandborsten ur munnen svarade jag: ”Halv fyra”. Så bra, då hann hon leverera vedlasset innan dess tyckte hon och sa att hon skulle komma om 20 minuter.

Jag hade fått på mig allt utom tröjan när hon knackade på. Snabb tjej. Jag följde med henne ut för att välja lämplig plats för vedhögen. Och sen slog det slint i huv’et på mig. Det måste vara åldern.

Släpvagnen skulle givetvis lastas av, men se det hade jag inte tänkt på så jag blev hyperstressad över den oväntade tidsåtgången. Men det var ju nästan två timmar tills jag skulle åka så självfallet hade jag tid att hjälpa till att lasta av! Klockan två var jag inne tillbaka och vedhögen låg snyggt och prydligt mellan vedlidret och boden.

Varför blev jag stressad bara för att jag inte var förberedd? Förr i världen kunde jag minsann im­pro­vi­sera och tänka om så att min omgivning blev förtvivlad ibland, men nu är det tydligen slut med det?