4.11 – Pinsamt, minnen, reservfar och snaps

Jag har missat, minns gamla posthuset, har hittat en far och smakat på rönnbärssnapsen.

GravljusMissat
För att göra mamma glad ifall hon höll utkik, tände jag för en gångs skull en gravlykta på Alla helgons dag. Mamma var noga med traditioner. Men sen missade jag en grej totalt.

Siris matte frågade i fredags om jag skulle till kyrkan på lördag i och med att mamma hade dött under året. Det hör till att de anhöriga stiger upp när den avlidnes namn läses upp talade hon om. Det var en fullständig nyhet för mig, det har jag aldrig hört, men jag svarade ändå nej. Dels motiverade jag med att jag inte är särskilt kyrklig av mig och dels med att mamma inte var skriven här och alltså inte hörde till vår församling.

Igår ringde Grisen/Tvillingen och talade om att mammas namn visst hade lästs upp i lördags trots allt. Pinsamt. Undrar vad mamma tyckte om det? Fast troligen var hon inte förvånad, det stämmer säkert väl med hennes uppfattning om mig. :-/

Gamla posthuset
Igår när jag hämtade gravlyktan stod några herrar utanför gamla posthuset i Kärra. Jag kände igen en av öns fastighetsmäklare så jag förstod att han visade huset för spekulanter.

PostfrökenJaha, och varför var nu det så intressant då? Jo, för att jag för ett kort ögonblick förflyttades tillbaka till 1950-talet och mindes hur det såg ut och, framför allt doftade, i postlokalen när jag följde med fostermor/moster på postärenden.

Resan dit företogs alltid med roddbåt eftersom moster vägrade befatta sig med motorbåten så det var lite av en utfärd samtidigt. Åtminstone för mig, jag var för liten för att ro så jag kunde sitta och njuta av resan. Från ”kyrkstranden” var det kort väg upp till posten.

Oftast satt det bara en tant bakom disken, men ibland två. I glaset ovanför disken fanns smål hål för att underlätta kommunikationen med kunden och nertill fanns en öppning där man stack in eller fick sina avier. Doften bestod av en blandning av läder från postbärarnas väskor, stämpelfärg och tryck­svärta från dagstidningarna.

Postkontoret har varit nerlagt i säkert 30-40 år, men för mig är det fortfarande Posten, lika väl som dåvarande Fagerlunds och Banken trots att de verksamheterna också har upphört existera för länge sen. Tänk vad mycket onödigt man minns. 🙂

Hittat en far
Igår läste jag på FB vilka rätter Labbnäs semesterhem har på sin Fars dags-buffé – det vattnades i munnen. Jag kommenterade och beklagade att jag varken är eller har nån far. Om nån av mina fyra fäder (fosterfar, biologisk far, respektive två ”plastpappor”) hade levt hade jag gärna bjudit honom på den.

Jag fick genast svar på kommentaren, jag var så välkommen ändå tyckte föreståndarinnan. Gulligt av henne. Men nu har jag fixat fram en far och bokat bord minsann! I brist på egen far beslöt jag låna en. Han blev glatt överraskad av inbjudan, så förutsatt att hans barn inte har andra idéer, dyker vi upp på söndag och får smörja kråset. Labbnäs’ mat går inte av för hackor ska ni veta!

RönnbärRönnbärssnapsen
Igår kom jag ihåg rönnbärssnapsen. Den 1.11 hade den stått i 10 dar. Efter att ha öppnat korken och doftat på den, tog jag en liten sup. Doften var helt OK och vacker färg hade den, men smakade nästan lika gräsligt som peppar­rots­snapsen jag blev tipsad om att göra. Huvaligen skulle dom säga i Jämtland. Sur och besk var den. Vilken himla tur att jag bara gjorde en halv sats!

Eventuellt smakar den bättre om den är kall, så den ska få en chans till, men jag hyser inga större för­hoppningar. Men jag vet ju en som gillar den så jag blir säkerligen av med den ändå. 🙂