1.11 – Nytta med nöje och vice versa

Jag har fått specialservice, agerat underleverantör, fixat skrivarproblem, ”socialiserat” och fått hemvård.

LagerhyllaSpecialservice
Igår (eller i förrgår?) började rean hos Rautia. Jag kastade mig genast på telefonen och kollade om Varu-Tjänst har för­va­rings­hyllan hemma som fanns med i rea­sorti­men­tet. Det har hänt några gånger att just det jag ville köpa inte fanns i lager, så jag ville gardera mig.

Min favoritsäljare råkade svara och bekräftade att hyllan finns att få och upplyste också om måtten. Det avgjorde saken så jag bad honom reservera en till mig och lovade hämta den senare samma dag, vilket jag gjorde i samband med besöket hos frissan.

Jag vet inte om det är tack vare min höga ålder eller för att jag är stamkund som jag fick spe­cial­ser­vice? Hur många gånger händer det att personalen erbjuder sig att hjälpa till att bära ut och lasta det man handlat? Men sån är han, min favorit. Nu fick han stilpoäng igen den unge mannen.

Underleverantör
Efter hemkomsten tog jag i tu med ett specialuppdrag som ”underleverantör” till ÅUs lokalredaktör. Hon fick via mejl rapporten från sediment- och  vattenundersökningen som Daphnia låtit göra, men ville ha hjälp med att ”koka ihop den” till en artikel på ca 2.500 tecken exklusive bilder.

Rapporten är på 13 sidor, så det kändes verkligen som en utmaning att fånga det väsentligaste och samtidigt göra texten någorlunda lättläst. Jag gjorde mitt bästa och lyckades hålla mig under tecken­gränsen genom att inte räkna mellanslagen.

Word räknade blixtsnabbt ut att jag hade fått ihop 2.489 tecken. Inklusive mellanslag blev det dock 2.918 tecken, så frågan är om artikeln måste förkortas innan den publiceras? Tidigast på tisdag får jag se hur den blev. Ett både annorlunda och roligt uppdrag. 🙂

SkrivareSkrivarproblem
För ett par dar sen ringde Daphnias ord­fö­ran­de och hade problem med skrivaren. Den ville inte alls som hon ville. Vi kom överens om att jag skulle komma och ta en titt på den idag vid lunchtid.

Förutom att jag löste problemet med skrivaren hade jag turen att träffa Ronja, en mysig hunddam på 13 år, och en mycket yngre och minst lika trevlig dam som var på besök. Det blev en mycket intres­sant och livad pratstund över kaffet så klockan hann bli mattid för Mia innan jag var hemma. Roligt att förena nytta med nöje.

Socialisering och hemvård
Idag skulle kärlen med dom sista sommarblommorna tömmas beslöt jag.  Efter att ha gett Mia mat tog jag i tu med det. Fast när allt kom omkring beslöt jag låta jorden i ”badbunken” liggar kvar och återanvända den i vår. Det innebar att enda sättet att orka förflytta den till uthuset var att ta pirran till hjälp. På så sätt kunde jag också få med mig björkkubben som har fungerat som krukunderlag.

Då jag andfådd och med hög puls hade tagit mig upp till hårdare mark kom fru grannen nerför skogstigen och hejade glatt. Jag orkade bara lyfta handen och le tills jag hade vilat en liten stund. Hon erbjöd sig genast att hjälpa till, men envis som jag är påstod jag att jag skulle klara det själv.

Väl framme vid bodtrappan struntade hon i min invändning och högg tag i björkkubben som låg överst och bar in den. Jag insåg att det var korkat att tacka nej till värdefull hjälp om jag inte ville åka till Bjärnå på en ny behandling, så vi hjälptes åt att bära in bunken.

Sen stod vi och pratade en stund om smått och gott tills hon sa att hon skulle gå hem ”ti pojtjin”, dvs junior. Då var det dags att fylla på vedbäraren, men innan jag hann börja med det kom skyddslingens mor förbi och underhöll mig en liten stund.

När jag hade burit in veden och var på väg för att hämta mer hörde jag en bildörr slå igen och såg Siris matte dyka upp. I ena handen höll hon en burk med diverse innehåll som hon överräckte och önskade mig smaklig måltid.

TidtagarurHemgjord sushi, dito vårrullar och vitt vin fanns det i burken. Allt sånt som jag gillar skarpt. Jag bad henne komma in och bjöd henne på kakao (varm choklad) med skorpor och resten av Kerstins kladdkaka medan vi ”surrade”.

Det innebär att jag har träffat och/eller umgåtts med nio personer och två hundar om jag också räknar in Spede och hans matte och husse som jag pratade med en stund i morse när jag hämtade tidningen, respektive herr och fru doktorn som jag växlade några ord med på byvägen när jag kom hem efter ”skrivarbesöket”. Det torde nästan vara nytt dagsrekord!? 🙂