social samvaro

av

20.4 – Från katthår till fågelfotografering

Katthårssäsong och vårstädning pågår, vi ägnar oss åt sociala begivenheter och den nya skrivaren är i bruk. Att fotografera fåglar är knepigt.

Katthårssäsong
Sedan några veckor tillbaka är katthårssäsongen inledd. Mias vinterpäls behövs inte längre.

Det innebär att det finns katthår precis överallt i huset. Mest på mattor, i sängen och på kläderna, men man kan också hitta katthår i smörpaketet, i kylskåpet, i badrummet osv.

Varje gång man kelar med henne eller hon kliar sig lossnar ett litet moln av hår. Lyckligtvis är det en övergående fas.

Vårstädning
Redan den 1 mars fyllde jag en skottkärra, men sen blev det paus. Jag fick klart för mig att man inte ska kratta för tidigt med tanke på alla små varelser som fortfarande ligger i ide.

I mitten på april fyllde jag nästa skottkärra och sen dess har det blivit många fler. Fyra stycken senast idag. Eftersom jag inte längre har några lönnar på tomten slipper jag lönnlöven som tur är, men i stället delar sommargrannen generöst med sig av sina eklöv.

Jag har kommit underfund med att min rygg klarar ca två timmars arbete, sen är det bäst att sluta om jag ska slippa följder. Två timmar är rätt lagom annars också. Såå roligt är det ju inte att kratta och feja!

Medan jag krattade hörde jag lommen konkurrera med ljudet av en motorsåg. Som tur avgick lommen med vinsten. 🙂

Sociala begivenheter
I måndags gratulerade vi vår byäldste som fyllde 91. Också i år medgav väder och temperatur att vi kunde dricka födelsedagskaffet i verandan.

På onsdagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe till väglagets ordförande med fru. I inbjudan nämndes inget om att det var ordförandens födelsedag, men det hade jag koll på så vi hade med oss en blomma.

Igår åt vi middag i Tallmo tillsammans med ett drygt halvdussin besökande anhöriga. En av Husses specialiteter – varmrökt forell – smakade som vanligt utmärkt!

I morgon är vi bjudna på middag hos Husses moster och morbror, så jag är befriad från matlagning igen en dag.

Nya skrivaren i bruk
I förmiddags var det tji att få i gång skrivaren. Felkod 5B00 betydde att bläckuppsamlaren nu var full.

Eftersom jag redan före jul blev varnad om att den snart var full, investerade jag i en ny skrivare som funktionsmässigt stämde överens med den gamla (se inlägg 7.12.2018). En reparation skulle (som vanligt) ha kostat mer.

I och med att jag redan hade installerat den nya drivrutinen och provkört skrivaren var det bara att plugga in den och starta utskriften. Det återstod bara att ge Husses dator tillgång till den, vilket skedde ganska smärtfritt.

Mitt gamla ordspråk: ”Gud uppfann datorn och djävulen uppfann skrivaren” gäller lyckligtvis inte längre. 🙂

Fågelfotografering
Nackdelen med fåglar är att dom nästan aldrig är stilla. Tacka vet jag växter, dom står tålmodigt still tills bilden/bilderna är tagna.

Så här lyckad blev dagens fågelbild 😀

 

av

6.6 – Juni-inledning

Styrelsemöte genomfört, veden sågad, siktdjupet mätt, flera sociala begivenheter avklarade, sista gräsplätten klippt och korrekturläsningen fortsätter.

Styrelsemöte genomfört
Förra veckan hade väglaget styrelsemöte på Udden. På agendan fanns bara ett par punkter som visserligen krävde en del diskussion, men som avklarades till allas belåtenhet. Därmed blev protokollet kort och kunde skickas ut redan samma kväll. Ibland kan jag vara blixtens syster.

Veden sågad
I lördags sågade Husse upp det sista av vedhögen. Nästa moment blir klyvning av en del och torkning förstås. Sen följer forsling och uppstapling i ved­lidret. Många arbetstimmar blir det.

Om man räknar med ett timpris på 20 € för ar­bet­sti­den är den här vedhögen utan tvekan den dyraste som nånsin förekommit på Udden. För­hopp­nings­vis går det att få till en lång avbetalningsplan när fakturan kommer. 😉

Siktdjupet mätt
Vid 13-snåret i söndags rodde vi ut till Långholmens södra udde för att mäta årets första siktdjup. Vinden var rätt frisk, så det var inte helt enkelt att hålla båten på plats eftersom jag inte använde ankaret. Siktdjupet var ganska normalt för årstiden, 3,6 meter.

Sociala begivenheter
Dom senaste dagarna har idel sociala begivenheter avlöst varandra. Två middagsbjudningar och två namnsdagsfiranden samma vecka är minst sagt ovanligt för min del.

Grillat på fredag, gryta på söndag, följt av namnsdagskaffe både igår och idag. Det är inte utan att jag känner mig en aning urlakad.

Sista gräsplätten klippt
Efter att Husse åkt i väg till ett av sina andra hem, kom jag på att jag skulle klippa den sista gräs­plätten nere i stranden. Stora gräsklipparen skulle få tjänstgöra för första gången i år, men den var inte riktigt samarbetsvillig. Efter lite trixande gick den i gång till slut, så gräset blev klippt.

Jag hade också ambitionen att bredda stigen ner till stranden, men då jag såg liljekonvaljer i knopp hade jag inte hjärta att meja ner dom. Fötterna får ju faktiskt plats trots allt.

Korrekturläsningen fortsätter
Det blev längre helgledigt än planerat. I onsdags levererade jag ett korrekturläst kapitel och i torsdags två sidor som tillkom, så jag ansåg mig vara förtjänt av helgledigt. Det tyckte bokförfattaren också, men idag är det redan tisdag och jag har inte hunnit med värst många sidor, så nu får jag lägga på ett kol om jag ska kunna hålla nästa leveranstid.

Efter kapitlet som jag nu korrekturläser återstår bara ett, så om allt går som planerat är jag klar med uppdraget senast till midsommar. Lärdomen är att aldrig mer tacka ja till ett likadant uppdrag den här årstiden och att arvodet behöver höjas påtagligt med tanke på tidsåtgången.

Å andra sidan är jag ju inget proffs, så risken att bli tillfrågad fler gånger är väldigt liten. 😀

av

14.2 – Veckoprogram

Jag har varit huslig, gjort en snöängel, varit kolossalt social, besökt en kund och fått böcklingröra.

Huslig
Förra tisdagen fick jag ett oväntat städryck. Det inskränkte sig dock till badrummet och slutade med att kammen ramlade ner i toaskålen. Lyckligtvis var toaletten rengjord strax innan så ingen större skada var skedd. 😀

dromtartaI torsdags fick jag för mig att jag skulle baka en drömtårta till kommande kaffebjudning. Ett sånt ryck har jag inte upplevt dom senaste 15-20 åren så det kanske var förlåtligt att den inte blev så perfekt rullad som den borde. Undrar förresten om jag nånsin har bakat en drömtårta tidigare…?

Som kronan på verket lagade jag mat igår. Det kändes som om det var länge sen jag gjorde kålgryta och om jag ska lita till Husses omdöme var den fullt ätbar. Att misslyckas med den är förresten ganska svårt när jag tänker efter.

Snöängel
Både i onsdags och i torsdags hann vi med en tur ut på isen. Torsdagens lilla runda begränsades till ”vår vik” som jag redan förmedlat i bildform (9.2).

snoangelI samband med den kom jag på att jag glömt att göra en snöängel i år. Oftast blir den på land, men det gick lika bra på isen. Husse doku­men­te­ra­de den stora händelsen. 🙂

Kolossalt social
I fredags hade vi kaffebjudning på Udden, i lördags var Vik Husse på te (efter en veckas uppehåll) och efter det uppvaktade vi herr grannen som hade födelsedag. I söndags hade vi fullt upp med vass­röj­ning, men igår kväll var det dags för kaffe­bjud­ning igen, så den här dagens stillsamma program kändes väl­kom­met.

Besökt en kund
Vid lunchtid idag hade jag en tid att passa. Halv tolv hade vi kommit överens om att jag skulle dyka upp hos en kund. Programmet för dagen bestod i en fortsättning på mapphantering, bildsortering och säker­hets­ko­pie­ring. Nästa vecka fixar vi resten bestämde vi.

bocklingBöcklingröra
När jag kom hem var Husse i full färd med isstädning. Eller egentligen inte. Herr grannen hade gjort honom sällskap och samtalet rörde sig om bilservice hann jag uppfatta innan jag anslöt. De mesta vassresterna var redan bortstädade, men jag hann trots allt bidra med en liten hög.

Medan Husse gjorde i ordning en böcklingröra tog jag hand om gårdagens (digra) disk. Efter den kunde jag sätta mig vid dukat bord och smörja kråset. Det kändes lyxigt. 🙂

 

av

1.11 – Nytta med nöje och vice versa

Jag har fått specialservice, agerat underleverantör, fixat skrivarproblem, ”socialiserat” och fått hemvård.

LagerhyllaSpecialservice
Igår (eller i förrgår?) började rean hos Rautia. Jag kastade mig genast på telefonen och kollade om Varu-Tjänst har för­va­rings­hyllan hemma som fanns med i rea­sorti­men­tet. Det har hänt några gånger att just det jag ville köpa inte fanns i lager, så jag ville gardera mig.

Min favoritsäljare råkade svara och bekräftade att hyllan finns att få och upplyste också om måtten. Det avgjorde saken så jag bad honom reservera en till mig och lovade hämta den senare samma dag, vilket jag gjorde i samband med besöket hos frissan.

Jag vet inte om det är tack vare min höga ålder eller för att jag är stamkund som jag fick spe­cial­ser­vice? Hur många gånger händer det att personalen erbjuder sig att hjälpa till att bära ut och lasta det man handlat? Men sån är han, min favorit. Nu fick han stilpoäng igen den unge mannen.

Underleverantör
Efter hemkomsten tog jag i tu med ett specialuppdrag som ”underleverantör” till ÅUs lokalredaktör. Hon fick via mejl rapporten från sediment- och  vattenundersökningen som Daphnia låtit göra, men ville ha hjälp med att ”koka ihop den” till en artikel på ca 2.500 tecken exklusive bilder.

Rapporten är på 13 sidor, så det kändes verkligen som en utmaning att fånga det väsentligaste och samtidigt göra texten någorlunda lättläst. Jag gjorde mitt bästa och lyckades hålla mig under tecken­gränsen genom att inte räkna mellanslagen.

Word räknade blixtsnabbt ut att jag hade fått ihop 2.489 tecken. Inklusive mellanslag blev det dock 2.918 tecken, så frågan är om artikeln måste förkortas innan den publiceras? Tidigast på tisdag får jag se hur den blev. Ett både annorlunda och roligt uppdrag. 🙂

SkrivareSkrivarproblem
För ett par dar sen ringde Daphnias ord­fö­ran­de och hade problem med skrivaren. Den ville inte alls som hon ville. Vi kom överens om att jag skulle komma och ta en titt på den idag vid lunchtid.

Förutom att jag löste problemet med skrivaren hade jag turen att träffa Ronja, en mysig hunddam på 13 år, och en mycket yngre och minst lika trevlig dam som var på besök. Det blev en mycket intres­sant och livad pratstund över kaffet så klockan hann bli mattid för Mia innan jag var hemma. Roligt att förena nytta med nöje.

Socialisering och hemvård
Idag skulle kärlen med dom sista sommarblommorna tömmas beslöt jag.  Efter att ha gett Mia mat tog jag i tu med det. Fast när allt kom omkring beslöt jag låta jorden i ”badbunken” liggar kvar och återanvända den i vår. Det innebar att enda sättet att orka förflytta den till uthuset var att ta pirran till hjälp. På så sätt kunde jag också få med mig björkkubben som har fungerat som krukunderlag.

Då jag andfådd och med hög puls hade tagit mig upp till hårdare mark kom fru grannen nerför skogstigen och hejade glatt. Jag orkade bara lyfta handen och le tills jag hade vilat en liten stund. Hon erbjöd sig genast att hjälpa till, men envis som jag är påstod jag att jag skulle klara det själv.

Väl framme vid bodtrappan struntade hon i min invändning och högg tag i björkkubben som låg överst och bar in den. Jag insåg att det var korkat att tacka nej till värdefull hjälp om jag inte ville åka till Bjärnå på en ny behandling, så vi hjälptes åt att bära in bunken.

Sen stod vi och pratade en stund om smått och gott tills hon sa att hon skulle gå hem ”ti pojtjin”, dvs junior. Då var det dags att fylla på vedbäraren, men innan jag hann börja med det kom skyddslingens mor förbi och underhöll mig en liten stund.

När jag hade burit in veden och var på väg för att hämta mer hörde jag en bildörr slå igen och såg Siris matte dyka upp. I ena handen höll hon en burk med diverse innehåll som hon överräckte och önskade mig smaklig måltid.

TidtagarurHemgjord sushi, dito vårrullar och vitt vin fanns det i burken. Allt sånt som jag gillar skarpt. Jag bad henne komma in och bjöd henne på kakao (varm choklad) med skorpor och resten av Kerstins kladdkaka medan vi ”surrade”.

Det innebär att jag har träffat och/eller umgåtts med nio personer och två hundar om jag också räknar in Spede och hans matte och husse som jag pratade med en stund i morse när jag hämtade tidningen, respektive herr och fru doktorn som jag växlade några ord med på byvägen när jag kom hem efter ”skrivarbesöket”. Det torde nästan vara nytt dagsrekord!? 🙂

av

29.9 – Teknik och social samvaro

Gårdagen präglades av teknik och parasollet står under tak. Idag har jag fått en födelsedagspresent och varit social. Mia har fångat sin andra ekorre.

Blue screenDatorstrul
På Udden är det inte så mycket teknik som kan ”stärva” utom datorerna. Och det gör dom – förr eller senare. En stor del av går­da­gen gick åt till att försöka få den stationära datorn att bete sig som den ska och se till att det finns färska återställningsskivor vid behov.

Efter en systemdiagnos som gav mig en hel del huvudbry, påföljande systemåterställning och ominstallation av ett par program verkar jag ha lyckats. Ett par mindre problem åter­står, men dom kan jag leva med. Vid såna här tillfällen önskar jag att jag hade teknisk utbildning med tillhörande kompetens i stället för att tillämpa ”friskt kopplat, hälften brunnet-metoden”. 😦

Parasollet under tak
Risken för att parasollet behövs mer i år verkar obefintlig, så igår ställde jag in det i boden. Ute­möblerna fick lite nådatid, men idag plockade jag bort dynorna till hammocken också. Det är bara att inse att middagslurarna i hammocken är slut för i år förutsatt att jag inte vill klä mig i får­skinns­päls.

Men det bär förstås emot. För varje sommarpryl som ställs undan kommer vintern närmare känns det som. Å andra sidan är det ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet, så jag ska inte gnälla.

Födelsedagspresent
Under tiden jag bytte om till ”gå-bort-kläder” SMSade sommargrannen psykologen att det stod en burk på bordet ute på trappan – en försenad födelsedagspresent. Hon ville inte knacka på ifall jag sov. Söta öde… Jag svarade omgående att människor alltid prioriteras framför sömn och tackade för burken.

Social samvaro
Tisdagens födelsedagsbarn firades ju idag i stället, vilket innebar en stunds social samvaro runt ett som vanligt dignande kaffebord. Samtalsämnena varierade från barndomsminnen och konkurser till dass och kommunal av­loppsanslutning. Det blev mycket ”skitprat” konstaterade herr grannen helt riktigt. 🙂

EkorrbyteAndra ekorren
För några dar sen kom en stolt jägare in med ett ovanligt stort byte. Mia hade fångat sin andra ekorre. Lyckligtvis var den död och fick landa i verandan så vi slapp infångningskalabalik i köket. När huv’et var uppätet fick ”städpatrullen” ta hand om resten.

Samma dag gick det tyvärr åt fyra fåglar också. Det tycker ju inte matte är så käckt så berömmet uteblir som sagt, men i Mias ögon är dom förstås ett byte vilket som helst. Kanske extra intressanta att jaga eftersom dom sällan går att få tag i på marken?