4.11 – Så försvann den veckan

Min skrivare protesterar, jag har bytt sulor, registerbeskrivningen är klar, hårspray är prima. Idag fuskstädning och långbent besök.

Min skrivare protesterar
Sen flera dar tillbaka meddelar min Pixma MG 6150 att ”Bläckuppsamlaren är nästan full”. Att det finns en sån hade jag ingen aaaning om!

I måndags åkte jag till ”norra centrum” med den för att låta en tekniker åtgärda problemet. Jag fick återvända med oförrättat ärende.

Han kunde nog plocka i sär och plocka i hop skrivaren, men kunde inte garantera att den fungerade efter det.

I Åbo finns en auktoriserad Canon-verkstad, men enligt uppgift går reparationen loss på en hundring plus transportkostnader så jag struntar nog i det. Det får väl bli en ny skrivare så småningom. Den här har redan sju år på nacken.

Bytt sulor
Samma dag på förmiddagen sågs dom första snöflingorna dala ner och det låg ett tunt lager is längst in i viken som kylde svanarnas fötter. Golvet i huset kändes också kallare än vanligt.

Därmed tyckte jag det var bäst att övergå från sommarsulor till vinterdito i mina filttofflor. Tovade ullsulor gjorde susen!

Registerbeskrivningen klar
På tisdagen gjorde jag klar hemläxan till nästa skrivarträff och på onsdagen satte jag i gång med register‑ och dataskyddsbeskrivningen för väglaget. Förlagan var på finska så det gick trögt.

Arbetet fortsatte på torsdagen. På fredagen blev jag äntligen klar tack vare att byvandringen blev inställd på grund av regn. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Styrelsen fick genast ett utkast för genomläsning till kommande möte.

Hårspray är prima
I torsdags hade jag kurs som vanligt. Tyvärr konstaterade jag att jag hade en ”bad hair day” när jag skulle göra mig i ordning.

Det är bara i nödfall jag tar fram flaskan med hårspray men det här råkade vara ett sånt. Efter lite pyssel och ett lager spray bedömde jag att frisyren fick duga. Tack och lov för hårspray!

Fuskstädning och långbent besök
Trots att det var söndag beslöt jag göra en snabbräd med dammsugaren idag. Mattorna i köket och verandan var ordentligt skräpiga.

Strax innan jag var klar, rapporterade Husse att hägern hedrade oss med ett besök i stranden så jag skyndade mig att hämta kameran. Stilig pippi eller hur?

1.11 – Nytta med nöje och vice versa

Jag har fått specialservice, agerat underleverantör, fixat skrivarproblem, ”socialiserat” och fått hemvård.

LagerhyllaSpecialservice
Igår (eller i förrgår?) började rean hos Rautia. Jag kastade mig genast på telefonen och kollade om Varu-Tjänst har för­va­rings­hyllan hemma som fanns med i rea­sorti­men­tet. Det har hänt några gånger att just det jag ville köpa inte fanns i lager, så jag ville gardera mig.

Min favoritsäljare råkade svara och bekräftade att hyllan finns att få och upplyste också om måtten. Det avgjorde saken så jag bad honom reservera en till mig och lovade hämta den senare samma dag, vilket jag gjorde i samband med besöket hos frissan.

Jag vet inte om det är tack vare min höga ålder eller för att jag är stamkund som jag fick spe­cial­ser­vice? Hur många gånger händer det att personalen erbjuder sig att hjälpa till att bära ut och lasta det man handlat? Men sån är han, min favorit. Nu fick han stilpoäng igen den unge mannen.

Underleverantör
Efter hemkomsten tog jag i tu med ett specialuppdrag som ”underleverantör” till ÅUs lokalredaktör. Hon fick via mejl rapporten från sediment- och  vattenundersökningen som Daphnia låtit göra, men ville ha hjälp med att ”koka ihop den” till en artikel på ca 2.500 tecken exklusive bilder.

Rapporten är på 13 sidor, så det kändes verkligen som en utmaning att fånga det väsentligaste och samtidigt göra texten någorlunda lättläst. Jag gjorde mitt bästa och lyckades hålla mig under tecken­gränsen genom att inte räkna mellanslagen.

Word räknade blixtsnabbt ut att jag hade fått ihop 2.489 tecken. Inklusive mellanslag blev det dock 2.918 tecken, så frågan är om artikeln måste förkortas innan den publiceras? Tidigast på tisdag får jag se hur den blev. Ett både annorlunda och roligt uppdrag. 🙂

SkrivareSkrivarproblem
För ett par dar sen ringde Daphnias ord­fö­ran­de och hade problem med skrivaren. Den ville inte alls som hon ville. Vi kom överens om att jag skulle komma och ta en titt på den idag vid lunchtid.

Förutom att jag löste problemet med skrivaren hade jag turen att träffa Ronja, en mysig hunddam på 13 år, och en mycket yngre och minst lika trevlig dam som var på besök. Det blev en mycket intres­sant och livad pratstund över kaffet så klockan hann bli mattid för Mia innan jag var hemma. Roligt att förena nytta med nöje.

Socialisering och hemvård
Idag skulle kärlen med dom sista sommarblommorna tömmas beslöt jag.  Efter att ha gett Mia mat tog jag i tu med det. Fast när allt kom omkring beslöt jag låta jorden i ”badbunken” liggar kvar och återanvända den i vår. Det innebar att enda sättet att orka förflytta den till uthuset var att ta pirran till hjälp. På så sätt kunde jag också få med mig björkkubben som har fungerat som krukunderlag.

Då jag andfådd och med hög puls hade tagit mig upp till hårdare mark kom fru grannen nerför skogstigen och hejade glatt. Jag orkade bara lyfta handen och le tills jag hade vilat en liten stund. Hon erbjöd sig genast att hjälpa till, men envis som jag är påstod jag att jag skulle klara det själv.

Väl framme vid bodtrappan struntade hon i min invändning och högg tag i björkkubben som låg överst och bar in den. Jag insåg att det var korkat att tacka nej till värdefull hjälp om jag inte ville åka till Bjärnå på en ny behandling, så vi hjälptes åt att bära in bunken.

Sen stod vi och pratade en stund om smått och gott tills hon sa att hon skulle gå hem ”ti pojtjin”, dvs junior. Då var det dags att fylla på vedbäraren, men innan jag hann börja med det kom skyddslingens mor förbi och underhöll mig en liten stund.

När jag hade burit in veden och var på väg för att hämta mer hörde jag en bildörr slå igen och såg Siris matte dyka upp. I ena handen höll hon en burk med diverse innehåll som hon överräckte och önskade mig smaklig måltid.

TidtagarurHemgjord sushi, dito vårrullar och vitt vin fanns det i burken. Allt sånt som jag gillar skarpt. Jag bad henne komma in och bjöd henne på kakao (varm choklad) med skorpor och resten av Kerstins kladdkaka medan vi ”surrade”.

Det innebär att jag har träffat och/eller umgåtts med nio personer och två hundar om jag också räknar in Spede och hans matte och husse som jag pratade med en stund i morse när jag hämtade tidningen, respektive herr och fru doktorn som jag växlade några ord med på byvägen när jag kom hem efter ”skrivarbesöket”. Det torde nästan vara nytt dagsrekord!? 🙂

24.11 – Värmande

Jag är avtackad, saknar en kabel, har blivit av med (ytterligare) en illusion och fått det lite varmare.

Avtackning
Igår var sista kurstillfället för onsdagsgruppen. Meningen var att gå igenom resten av det jag be­dömde som nödvändigt i e-posthanteringen. Det lyckades med knapp nöd.

Förutom floran av Windows-versioner, två olika webbläsare och två olika webbaserade e-postprogram, tappade vi signalen från det trådlösa nätverket med jämna mellanrum. Med nio deltagare som turvis hade problem, kände jag mig verkligen förtjänt av mitt arvode.

Men slutet gott, allting gott. Mina rara kursdeltagare tackade för en trevlig kurs genom att överräcka en flaska ”värmande” och ville gärna delta i nästa års kurs också. Det tar jag som ett gott betyg. 🙂

Kort på kabel
Idag efter lunch hämtade jag den nya skrivaren. Jag hade dubbelkollat att färgpatroner (6 st!) och USB-kabel ingick i priset och medföljde leveransen.

Vid kaffetid bar jag in nyförvärvet och stärkte mig med en mugg kaffe innan jag satte i gång med uppack­ningen. Mia la sig på kartongen för att demonstrera att hon absolut inte tänkte missa tillfället. Förutom ett par kilo dokumentation, en vakuumpåse, bläckpatroner och en nätkabel fanns det inget mer… Var fanns USB-kabeln?

Den fanns förstås inte. Då jag ringde ZasData fick jag en förklaring och en ursäkt. Kabeln ska ÅF (återförsäljaren) tillhandahålla, den ligger inte i hop med skrivaren. Så nu hoppas jag posten är snabb, jag hade ingen lust att åka 50 km en gång till.

En illusion fattigare
I vanliga fall brukar jag faktiskt begripa skriftliga instruktioner och monteringsanvisningar. Instruk­tionen för montering av bläck­patrons­hållaren (som låg i vakuumpåsen) var tydlig nog tyckte jag, men jag fattade ändå inte vad det var jag skulle lossa på för att få den på plats? Först efter många om och men fick jag till det.

Då uppstod nästa problem. Hur sjutton skulle bläckpatronerna sitta? Hur jag än bar mig åt satt dom inte rätt. Efter en stunds försök och misstag kom jag på att patronerna var försedda med lock och ett litet handtag. Att få ner patronen med locket på gick naturligtvis inte. Suck.

Jag kan visserligen inte installera programvaran utan kabel, men bläckmunstyckena är rengjorda och skrivhuvudet är korrekt inställt. Det gjorde skrivaren alldeles själv när jag slog på strömmen och följde anvisningarna på displayen.

Nu står det svartglansiga underverket i alla fall på plats, så inom kort kan jag ta emot beställningar på proffsiga bildutskrifter i storlek 10×15, 13×18 eller A4. Välkommen med din beställning! 🙂

Minskat golvdrag
Gårdagskvällens friska vindar påminde mig om att jag inte har åtgärdat golvdraget bakom TV-stolen. Till min stora glädje var det nån annan som också kom i håg det. För några timmar sen kom händige släktingen utrustad med diverse verktyg och isolering.

Som akutåtgärd tätade han springan mellan golvet och golvlisten, men för att kunna isolera nog­grannare krävs att golvlisten lossas en bit från väggen. Som så mycket annat i huset är listerna fastsatta med rejäla spikar så det får vänta till en annan gång.

Efter tätningen kunde vi i alla fall konstatera att temperaturen hade stigit med ett par grader så åtgärden var klart framgångsrik. En både stjärte- och hjärtevärmande insats. Tack igen för den!