kundbesök

av

14.2 – Veckoprogram

Jag har varit huslig, gjort en snöängel, varit kolossalt social, besökt en kund och fått böcklingröra.

Huslig
Förra tisdagen fick jag ett oväntat städryck. Det inskränkte sig dock till badrummet och slutade med att kammen ramlade ner i toaskålen. Lyckligtvis var toaletten rengjord strax innan så ingen större skada var skedd. 😀

dromtartaI torsdags fick jag för mig att jag skulle baka en drömtårta till kommande kaffebjudning. Ett sånt ryck har jag inte upplevt dom senaste 15-20 åren så det kanske var förlåtligt att den inte blev så perfekt rullad som den borde. Undrar förresten om jag nånsin har bakat en drömtårta tidigare…?

Som kronan på verket lagade jag mat igår. Det kändes som om det var länge sen jag gjorde kålgryta och om jag ska lita till Husses omdöme var den fullt ätbar. Att misslyckas med den är förresten ganska svårt när jag tänker efter.

Snöängel
Både i onsdags och i torsdags hann vi med en tur ut på isen. Torsdagens lilla runda begränsades till ”vår vik” som jag redan förmedlat i bildform (9.2).

snoangelI samband med den kom jag på att jag glömt att göra en snöängel i år. Oftast blir den på land, men det gick lika bra på isen. Husse doku­men­te­ra­de den stora händelsen. 🙂

Kolossalt social
I fredags hade vi kaffebjudning på Udden, i lördags var Vik Husse på te (efter en veckas uppehåll) och efter det uppvaktade vi herr grannen som hade födelsedag. I söndags hade vi fullt upp med vass­röj­ning, men igår kväll var det dags för kaffe­bjud­ning igen, så den här dagens stillsamma program kändes väl­kom­met.

Besökt en kund
Vid lunchtid idag hade jag en tid att passa. Halv tolv hade vi kommit överens om att jag skulle dyka upp hos en kund. Programmet för dagen bestod i en fortsättning på mapphantering, bildsortering och säker­hets­ko­pie­ring. Nästa vecka fixar vi resten bestämde vi.

bocklingBöcklingröra
När jag kom hem var Husse i full färd med isstädning. Eller egentligen inte. Herr grannen hade gjort honom sällskap och samtalet rörde sig om bilservice hann jag uppfatta innan jag anslöt. De mesta vassresterna var redan bortstädade, men jag hann trots allt bidra med en liten hög.

Medan Husse gjorde i ordning en böcklingröra tog jag hand om gårdagens (digra) disk. Efter den kunde jag sätta mig vid dukat bord och smörja kråset. Det kändes lyxigt. 🙂

 

av

3.3 – Från styrketräning till bloggmuskler

Jag har ägnat mig åt styrketräning, blivit avtackad, fått ett larm, skickat kursdagboken, besökt en kund och undrar över en tävling.

VedStyrketräning
Igår ägnade jag mig åt styrketräning en stund. Det var tomt i vedlådan och dricksvattendunken be­hövde fyllas på.

Hur mycket vedbäraren fylld med björkklabbar väger har jag ingen aning om, men det är på håret att jag orkar lyfta den med en hand. Vattendunken rymmer fem liter så det motsvarar väl ca fem kilo? Träningen upprepas ungefär var tredje dag beroende på hur kallt det är och hur mycket jag dricker. 🙂

Avtackad
I samband med kaffepausen blev jag avtackad av mina kursdeltagare igår kväll. En jättefin tulpan­bukett pryder nu köket. Dessutom vankades mango­tårta till kaffet. En av deltagarna jobbar som husmor i ett storkök och hade ”svängt i hop” den åt oss.

Fått ett larm
Morgonens enda mejlskörd bestod av ett saldolarm från banken. ”Kontots saldo understiger nu 20 €” löd meddelandet. Larmet bekom mig inte nämnvärt eftersom det inte kom från min ordinarie bank, men beskedet var ju inte speciellt glädjande som början på dagen.

Skickat kursdagboken
I förmiddags fyllde jag i kursdagboken och reseräkningen för den avslutade kursen och skickade i väg den. Tack vare en nätbaserad rutin slipper jag numera skriva och posta redovisningen. Dels förenklar det hanteringen och dels slipper jag stå för portot. Teknik som underlättar är bra.

BackupBesökt en kund
I eftermiddags hade jag bokat in ett besök hos min allra första kund här på ön. Nästa år har det gått 10 år sen dess! Det ska vi minsann fira på nåt trevligt sätt. Bäst att lägga in en påminnelse om det genast.

Problemet var en diskpartition som inte gick att rädda i samband med ett utpressningsvirus. På den låg 1000-tals bilder som om möjligtvis kunde räddas via backupen i Carbonite.

Om min kund hade hört av sig inom 30 dagar efter händelsen hade bilderna gått att återställa, men tyvärr hade det gått mycket längre tid än så. Jag kunde bara beklaga och konstatera att bilderna var borta för evigt. Som plåster på såret fixade jag kostnadsfritt en del andra önskemål och grejer som behövde åt­gärdas.

Undrar över en tävling
Nuförtiden kan man tydligen tävla om allt möjligt och omöjligt. Eftersom jag saknar tävlingsinstinkt går dom flesta mig obemärkt förbi, men på en blogg jag följer läste jag att det finns en tävling också för bloggar.

Blogg 100Tävlingen går ut på att publicera ett inlägg per dag i 100 dagar. Men vad är det för vits med det frågar jag mig? Ungefär lika meningsfullt som att tävla i skönhet eller musik.

Enligt initiativtagaren är syftet att bli en bättre bloggare, vilket förstås är lovvärt, men då hade jag ju valt en annan tävlingsrubrik. ”Träna dina bloggmuskler i 100 dagar” till exempel.

Nu fick jag den uppfattningen att det bara var antalet som pre­mie­rades, inte innehållet. Å andra sidan hade jag inte läst motiveringen till tävlingen utan dragit en förhastad slutsats (som jag ofta gör). Så åkej då.

Men jag vill ändå inte delta. Jag skriver bara när jag har lust, sådeså! 🙂

av

27.7 – Nu går det ont…

Jag brukar inte klaga, men den här gången ska jag göra det.

Bloggen
Först det här med bloggen. Den 1.6 fick jag kvitto från WordPress på min betalning för möjligheten att anpassa utseendet. Idag hade utseendet ändrats till den standard som mitt valda s k tema inne­håller och det går inte att göra några ändringar.

WordPress fick därför följande mejl med rubriken ”What the heck…?”: ”On June 1, 2015 I got a receipt from you: #13087637 concerning payment for Custom Design of uddmor.com. Today the standard theme is back and no changes are possible?!? In case I’ve paid for nothing I demand my money (30 €) back ASAP!” Tills jag får svar eller en kommentar får vi dras med det tråkiga standardtemat. 😦

SjögräsVäxtmassa
Det kommer fortsatta rapporter om om­hän­der­ta­gen växtmassa som flutit i land. Igår skickade jag ett brev med rubriken Förmodat miljöbrott till kommunens miljösekretererare, bygg- och miljö­nämn­dens ord­fö­rande samt vatten­ägarna i byn. Idag fick miljö­in­spek­tö­ren ett eget ex för info.

Enligt § 9, mom 3, i kommunens miljö­skydds­före­skrif­ter ska all röjd växtlighet bärgas och § 11 i vattenlagen har också klara besked om vad som gäller för den här typen av vattendrag. Att mina skriverier leder till nåt konkret tvivlar jag (och fru grannen) på, men kommunens tjänstemän och förtroendevalda har i alla fall blivit informerade och är enligt lag skyldiga att diarieföra mitt brev. I anmälan hade jag också ett förslag till agerande, få se hur det tas emot?

Idag fick jag den ljusa idén att förhöra mig om den s k klippbåten har lånats ut till nån i våra krokar? Killen som var i tjänst – den ansvarige är på semester – trodde inte det, men semesterfiraren kunde eventuellt ha annan information. Han fick givetvis ett mejl med samma fråga och är tillbaka den 3.8.

Mia
Igår kväll fick Mia akuta urinvägsbesvär igen. Innan hon lyckades klämma ur sig en liten skvätt urin hade hon krafsat runt i den tillfälliga kattoaletten i flera minuter. Efter det slickade hon sig och bet i nedre delen av buken en lång stund. Det gick inte att ta miste på symtomen.

Mia spanar 2Hon fick genast värkmedicin och 1½ tablett antibiotika som jag lyckligtvis hade kvar sen förra gången. Det är bara en månad sen dess. 😦

Min teori är att bakterierna förökar sig på grund av att hon inte kommer åt att tvätta sig. Hennes hängbuk är i vägen, trots att hon har gått ner i vikt i sommar. Om hängbuken beror på bukfett, sterilisering eller nåt annat vet jag inte.

Enda lösningen jag kan komma på är att rengöra hennes ända med desinficerande medel en gång om dagen. Andra (vettiga) förslag mottas tacksamt.

Gjort bort mig
Idag gjorde jag bort mig hos en kund. Den nya mejladressen skulle registreras med personens andra namn som inledning. Så klart gjorde jag fel, jag registrerade förnamnet i stället.

Det är för all del ingen katastrof men kändes ändå pinsamt. Jag hade till och med noterat rätt i mina anteckningar, men skrev ändå fel vid registreringen. Som kompensation gjorde jag jobbet gratis. Men en kram fick jag. 🙂

Slutkläm
Så där, nu har jag nog klagat färdigt för den här gången. Jag kan i stället övergå till att vara tacksam för att bloggen ändå fungerar, för allt som fungerar som det ska, för alla hjälpsamma män­niskor runt sjön, för att medicinen redan har gjort verkan och för att jag har en trevlig inbjudan som väntar. Och sist men inte minst: För att jag är frisk och stark och får bo på Udden med Mia. 🙂

av

29.4 – Kundbesök, väntetid och påsjakt

Jag har varit på kundbesök, fördrivit väntetid och inlett jakten på klädpåsar.

SagalundPå kundbesök
Igår åt jag lunch på nytt ställe. En av mina favoritkunder och jag hade kommit överens om att äta lunch på Café Adéle i Sagalund innan ”allvaret” tog vid.

Det var en positiv upplevelse, inte bara för sällskapets skull utan också för matens, den var jättegod! Senast jag besökte stället ser­ve­rades ingen mat, så det måtte vara bra länge sen, möjligen 2005?

Efter lunchen förflyttade vi oss till kundens kontor och fortsatte ”umgås” framför datorn i ett par timmar. Vid det laget var de aktuella frågorna besvarade och problemen med objekthantering och formatering lösta.

Fördrivit väntetid
Idag har jag ”gått i väntans tider”. En dryg timme skulle bytet av bromsskivor och ‑belägg ta sa killen när jag lämnade in Silverpilen, så jag traskade hukande under paraplyet i väg till en lämplig anhalt.

Först ut blev Rosala Handelsbod, jag behövde köpa en fö­del­se­dags­pre­sent. När jag hade hittat en, kände jag för espresso och en bit morotskaka. Och lagom tills jag hade ätit och druckit ur var presentinslagningen klar. Café Holmbergs nästa.

Hos Holmbergs nöjde jag mig med att titta på frestelserna. Dels var jag ju nydrucken och ‑äten och dels hade jag annat i kikaren. Via FB hade jag fått veta att det skulle gå för sig att köpa hemlagad mjöd så jag siktade in mig på flaskorna framme vid kassan.

MjödDet var minsann inga små flaskor. Ca 1,3 liter innehöll dom sa den unga damen i kassan. Och patent­kork hade dom också, det gillar jag. Det enda jag inte såg till var russin? I min barn­dom skulle några russin stoppas ner i varje flaska. Om jag har förstått det rätt, kunde man då avgöra när mjödet var färdigjäst i och med att russinen steg upp till ytan.

Innan jag betalade fick jag provsmaka. ”Det smakar precis som förr” konstaterade jag belåtet. Socker­halten var rätt så hög, men vi enades om att den gick att minska med lite färsk citronsaft.

Efter ett snabbesök hos Wahlstens (där jag sparade in 99 €) gick jag vidare till Kompis för att köpa ett par grejer. Då jag var klar hade klockan hunnit bli ”drygt en timme” så jag tog mina kassar och knallade tillbaka till macken. Redan på långt håll såg jag Silver­pilens bakända skymta mellan ett par nyare och dyrare bilmodeller.

Inledd jakt
Jaha, så var det dags igen, mina klädpåsar är slut. Och ingen av dom butiker jag har besökt har några. Kan det verkligen vara bara jag som använder såna numera? Dess värre minns jag inte var jag köpte dom senast?

I Ikeas nätbutik hittade jag en variant med tre olika storlekar, men helst vill jag ha dom där tunna som har tre i för­pack­ningen. Hoppet står till nån av butikerna i Kimito, men det känns himla onödigt att åka 50 km bara för några plastpåsar.

Nåväl, det är ett i-landsproblem. Om inte sopsäckarna luktade så infernaliskt illa kunde jag an­vända såna, men då gäller det alltså att hitta luktfria, annars börjar kläderna lukta lika illa. :-/

av

7.3 – Nytt uppdrag

Dagen har varit ändå lättsammare än igår.

Av dagens alla timmar har jag varit nyttig i cirka två. En lyx man kan unna sig när ingen har några förväntningar eller krav på en. Utom Mia möjligen.

Nyttigheten bestod i ett både trevligt och givande kundbesök. Innan jag gav mig av satt jag och filo­soferade över en skillnad i företagskultur mellan Jämtland och Kimitoön.

Oavsett vilken tid på dagen man dök upp på företagsbesök i Jämtland blev man alltid bjuden på ”fika”, dvs kaffe med eller utan tilltugg. Här tillhör det undantagen. Kanske för att kunderna är rädda för att den tiden också debiteras?

SäljsamtalOm det verkligen är nån som har den kutymen anser jag att den leve­ran­tö­ren borde ta sig en allvarlig funderare och göra en omvärdering. Social samvaro fyller helt andra funktioner.

Den största fördelen är utan tvivel att man hinner bilda sig en uppfattning om varandra. Kommer man överens och talar samma språk? Vill man gå vidare i relationen? Känns motparten pålitlig och för­troende­ingivande, är man ”på samma våglängd”? Kaffe­drickan­det kan mycket väl jämföras med en första dejt.

Döm om min förvåning när jag steg in till dukat kaffebord och nybakt kaka! Alla mina slutsatser kom omgående på skam. Möjligen kan en bi­dra­gande anledning vara att jag är bekant med upp­drags­givaren sen tidigare. Hon har deltagit på en av mina kurser, men det var för många år sen. Jag glömde förresten fråga hur det kom sig att hon skickade sin förfrågan just till mig?

Nåväl, den sociala samvaron utsträcktes till en hel timme. Vi hade mycket att prata om, både sånt som rörde uppdraget och annat av gemensamt intresse. Och den timmen debiterar jag givetvis inte!

Efter kaffet satte vi oss vid datorn och började jobba. Anledningen till förfrågan och det påbörjade upp­draget är att synliggöra före­taget i ett nytt forum.

Mark­nadskommunikation är alltid lika roligt och intressant, så det här uppdraget tilltalar mig verk­li­gen. För­hopp­nings­vis leder insatserna till det resul­tat kunden önskar. Då blir vi båda nöjda, vilket självfallet borde vara slutmålet för alla kundrelationer. 🙂

av

25.7 – Sommardag!

Igår frös jag och hade herrbesök, idag har jag flämtat, fått goda nyheter och blivit förärad en blomma.

Kallt i bersån
Igår orkade termometern faktiskt upp till 21 grader och solen sken några timmar, men när Trollkarlen dök upp efter tre hade det redan mulnat och blivit nästan ”normal” temperatur. Trots det beslöt vi oss för att dricka kaffet i bersån. Det var första gången konstruktören hade tillfälle att inviga under­laget han snickrat.

Han blev förstås också tvingad att beundra bryggfärgen. Jag fick medhåll om att den gröna färgen var snyggare än brunt. Han vågade nog inte säga annat med tanke på hur nära vattnet vi stod. 😀

Sommarvärme och butiksdag
Det var visserligen mulet när jag blev väckt av Mia (andra gången) klockan nio, men temperaturen var redan då uppe i 20 grader så jag förstod att dagen skulle bli varm. Högsta morgontemperaturen i år.

Tio i tolv stod termometern på 23 grader, vilket betydde att min värmegräns började närma sig, men jag behövde ju inte företa mig nåt ansträngande, bara åka till butiken.

Jag planerade avfärden till efter torgtid för att slippa människomyllret. Det är nog med bilar och människor ändå i farten så här års.

I första butiken råkade jag på en sommarfågel som jag inte har sett på länge och handlade mer än jag hade tänkt, i nästa butik träffade jag en kursdeltagare, så uppköpen tog sin tid. I synnerhet som jag hade slarvat bort pantkvittot och inköpslistan halvvägs. Som tur hade jag en gammal lista i plånboken så jag följde den i stället. 😉 Då jag hade plockat upp varorna vid kassan hittade jag både kvitto och lista.

Det enda jag inte hittade var 15 watts kronljus. Dom har stått på flera inköpslistor, men finns tydligen inte i matvaruaffärerna. Överhuvudtaget är det svårt med 15 watts lampor, jag fattar inte varför? Tyd­ligen är det bara jag som använder såna?

Goda nyheter
Jag tittade också in till loppisen för att höra hur affärerna går. Smyckessetet med gra­na­ter i förgyllt silver hade bland annat gått åt fick jag höra. Det var ju en synnerligen trevlig nyhet! Jag var lite orolig för att priset på 120 € skulle skrämma eventuella köpare, men lyckligtvis var det nån som begrep att det ändå var ett kap.

Åtgången på gamla möbler hade varit god och måndagen som var kall och regnig blev trots farhågor en försäljningsmässig toppdag så innehavarinnan var jättenöjd. Hon tyckte jag gott kunde ta dit det gamla väggskåpet som är parkerat i uthuset sen många år, så jag ska ta en titt på det och kolla om jag får plats med det i Silverpilen.

Kundbesök
Vid tre-snåret kom en kund på besök som avtalat. Med sig hade han helt oväntat en blomma som tack för hjälpen han har fått per telefon. Tänk om alla hade så gulliga kunder!

Den här gången kändes det helt OK att inta drycken i skuggan på trappan, även om det så små­ningom mulnade på och började kännas onödigt svalt. Blomman fick en hedersplats på före detta natt­duks­bordet. 🙂

av

14.12 – Diverse pyssel

Jag har hälsat på min gamla skrivare, betat av en lång lista, löst bilmysteriet och är snart klar med julklapparna. Mia är ”famnpisko” och gillar Billy’s pan pizza.

Kundbesök
Igår eftermiddag var jag på kundbesök hos ägaren till min gamla skrivare. Den fungerar perfekt och alla funktioner är nu tillgängliga efter att jag installerade drivrutinen.

Tydligen hade felet med pappers­av­känningen kunnat lösas med hjälp av en dammsugare eller lite tryckluft. Nåväl, den nya ägaren är förstås glad och nöjd och ser fram mot att kunna börja skanna alla sina diabilder.

Lång lista
Dagens att göra-lista var längre än vanligt och krävde besök på sex ställen förutom matbutiken. Det enda jag inte lyckades få tag på var ny säkring till UPSen. Den la av vid senaste strömavbrottet av nån anledning. Och bara för det gick strömmen helt oväntat idag. Avbrottet varade högst en minut, men det var så klart tillräckligt för att dator och modem skulle krokna. Lyckligtvis uppstod inga skador.

”Det första man ska göra när strömmen går, är att stänga av datorn” har jag lärt ut till alla dator­an­vändare som jag utbildat under åren. Risken är annars stor att säkringen går i datorn när strömmen kommer tillbaka. Det har jag i min tur fått lära mig av mina teknikerkolleger.

Koll på grannen
Idag hade jag fenomenal tur. Jag såg när grannen körde ut bilen ur garaget. Så bra, då behöver jag inte fundera mer på vart den har tagit vägen (se inlägg 12.12).

Julklappsleverans
Idag postade jag julkorten och hämtade ut två paket med julklappar. Det ena var till mig. 😀 Nu återstår bara en leverans till, sen kan jag börja slå in dom. Efter det här blir det inga fler om­mö­ble­ringar i julklappslistan.

Famnpisko och Billy’s
Undrar var ordet ”famnpisko” kommer ifrån? Är det lokal dialekt eller förekommer det också på andra håll i landet? Hur som helst är det en bra beteckning på Mia. Hon ligger gärna i famn både hos mig och våra besökare.

För ett tag sen fick hon smaka på Billy’s pan pizza och gillade den. Idag satt hon bredvid min tallrik och tiggde när hon såg att jag åt en sån. Tre bitar fick hon.

Det mesta hon ser att jag äter vill hon också ha, korv och ost till exempel. Men om jag serverar henne bitar i en skål på matplatsen duger det inte. Det fyller antagligen en social funktion att vi delar på maten.