12.3 – Inte jæralaus

Vi har varit på kurs, jag har haft datorstrul, sett en ismotorsåg, vanhelgat söndagen och styrelsen är konstituerad.

På kurs
I torsdags kväll hölls en kurs i Furulund för ”föreningsmänniskor” som vill nyttja sociala medier i sin verksamhet. ÅUF stod som värd och kursledaren var engagerad av SFV.

Vi fick lära oss hantera WhatsApp, Instagram och Facebook. De två första riktar sig till användare som har smarttelefon, FB finns för alla plattformar. WhatsApp kan för all del läsas i en webbläsare men kräver också en telefon.

Min puderfärgade Nokia 7373 från 2006 var så klart helt oduglig i sammanhanget. Men hör och häpna! Man kan köpa en rekonditionerad för 42,80 £ på eBay (ca 48 €), så helt värdelös är den ändå inte. 🙂

Datorstrul
I lördags blev den stationära datorn helt plötsligt så gott som omöjlig att använda. Minnet var för­brukat till 95 % och disken till 100 %. Jag var helt säker på att jag hade drabbats av nån typ av intrång.

Men det löste sig efter omstart och skanning i ASC (PRO-versionen – jag är ju pensionär som bekant :D). Vad som orsakade ”fylleriet” har jag dock ingen aning om.

Ismotorsåg
När Husse kom från stan senast hade han investerat i två gäddsaxar. Nu behövdes bara hål i isen och lämpligt bete.

Nån isborr finns inte på Udden, bara en gammal hederlig isbill, så han fick en snilleblixt(?): Herr grannen junior kanske ville åta sig att såga upp hål med motorsåg? Isen är nämligen närmare en halv meter tjock vid det här laget.

Junior ställde vänligt nog upp i lördags. Svärdet räckte dock inte till, så slutjobbet gjordes med is­billen. Ett par djupfrysta strömmingar fick fungera som bete, men än så länge har ingen gädda nappat. Dom kanske inte gillar djupfryst mat? 😀

Vanhelgat söndagen
Att söndag är vilodag gällde bara medan jag jobbade. Som pensionär är det så bråttom ibland att man måste ta söndagarna till hjälp.

Igår var båda ”kontoren” bemannade i stort sett hela dagen. Både Husse och jag ägnade oss åt föreningsadministration och -ärenden. Som kompensation tog vi ledigt idag tills det var mötesdags.

Styrelsen konstituerad
Hembygdsföreningens konstituerande styrelsemöte hölls nämligen på Udden i eftermiddags. Styrelsen fick samma samman­sättning som i fjol. Vi återvalde också vår eminenta kassör, så från och med idag gäller ”business as usual”.

Vi fattade också beslut om vilka bidrag vi skall ansöka om, så nu är närmaste tiden vikt för den syssel­sättningen. Det är alltså ingen risk att jag blir ”jæralaus” (inte har nåt att göra).

21.3 – Trist med strul och ljusa kvällar

Gårdagen började med strul och efter det består livet på Udden av vedhantering – dock med en del trevliga avbrott.

W10 2Strul
Igår morse hade mitt lokala användarkonto försvunnit helt när jag startade datorn… Trots omstart och påföljande kallstart var det tji. Enda lösningen blev att göra en systemåterställning och backa tillbaka till den 17.3. Till all lycka hade jag skapat en systemåterställningspunkt då.

Enda orsaken jag kan komma på är systemfilskontrollen jag gjorde i lördags. Den beslöt tydligen att det räcker med ett konto och behöll bara Microsoft-kontot. 😦

VedleveransVedhantering och avbrott
Strax före kl 11 ångade en stor bil med stor kärra på släp uppför backen. Vedleveransen var punktlig.

När veden var avtippad på pre­sen­ningen utanför vedlidret satte jag genast i gång med in­forslingen. Jag kände mig stressad av att postbilen inte skulle ta sig fram dagen därpå för att det låg ved i vägen.

Tjugo i två var jag jättehungrig och tog lunch­paus till 15.00, sen fortsatte jag arbetet till 17.30. Så dags började det skymma i vedlidret.

Efter fem timmars arbete syntes det knappt att vedhögen hade minskat. Dessutom hotade MI med snöfall under natten så jag drog min andra presenning över högen för säkerhets skull.

I morse vaknade vi klockan nio till strålande sol och -2,8°. Det gick bra att svänga benen över säng­kanten, men sen… Ryggen och alla muskler kved av ansträngningen att räta på kroppen. Att belasta obefintliga muskler i fem timmar är inget jag rekommenderar. :-/

ArbetsställningKl 12.40 kände jag mig mogen att fortsätta arbetet. Klockan två visste jag att jag skulle få en paus eftersom dagens besökare skulle komma då, så det blev en kort uppmjukning, men till dess hade jag hunnit ordna så att jag fick en bekvämare arbetsställning.

Klockan fyra var det trevliga besöket över. På med arbetshandskarna och ut igen. Ungefär en timme senare ringde Grisen/Tvillingen och kollade läget. För att inte slösa med dyrbar arbetstid höll jag tele­fonen med ena handen och lät den andra jobba.

Tjugo över sex hörde jag en handskdämpad applåd. Herr grannen kom gående längs skogsstigen och stannade till för en pratstund. Då var klockan 18.20, så jag beslöt att arbetsdagen fick vara slut.

Det är ju trist att kvällarna redan är så ljusa att man kan arbeta utomhus långt efter ordinarie kon­torstid. 😉

7.11 – Fått till det

Jag är nybliven elefantägare, har forskat i slam, haft datorstrul, blivit biten, testat och kockat.

ElefanterElefantägare
I torsdags hade jag ”ärendedag” – 9 ställen stod på listan. Det blev sist och slutligen bara sju för jag hade så klart glömt att ta med mig det jag skulle till två av ställena.

Första anhalten blev hos elefantsäljaren. Efter lite rundsnack hade jag med mig fem små por­slins­ele­fanter i en liten påse när jag gick ut.

Jag behöver verkligen inga fler dammsamlare, men dom här var så söta så jag gjorde ett undantag när jag hittade dom på Bytesbörsen på FB.

Forskat i slam
I veckans Annonsblad fångade en av artikelrubrikerna genast mitt intresse: ”Kimitoöns Vatten höjer avgifterna”. Att avgifterna höjs var ju inte oväntat, men en formulering angående slamhanteringen tedde sig mycket märklig tyckte jag.

Enligt vattenverkets vd ”… steg slamhanteringskostnaderna kännbart i oktober när slammet enligt miljö­tillståndet måste köras till effektivare behandling.” Ett par frågor uppstod genast i mitt huvud. Har slamhanteringen hittills varit olaglig? Tog man aldrig reda på vilka krav som ställdes innan man ansökte om tillstånd?

Svaren kanske finns i protokollet från vattendirektionens senaste möte? Jag har inte lusläst det än så länge, men om inte, kommer vd att få ett mejl med begäran om förklaring ifall jag inte får klarhet av Bygg- och miljönämndens ordförande eller via ÅUs lokalreporter innan dess.

Carbonite 2Datorstrul
I torsdags följde jag uppmaningen jag fick i Carbonites nyhetsbrev där det meddelades att jag inte hade den senaste klientversionen. Det borde jag aldrig ha gjort. Efter det meddelade Carbonite ”Waiting for registration to complete…” resten av dagen.

Samma meddelande visades hela dagen igår och idag, ända tills jag avinstallerade och om­in­stal­le­rade för tredje gången. Vad pjutt man blir på sånt. I ärlighetens namn ska medges att jag först igår gjorde den ändring som krävdes i inställningarna för brandväggen, men bara den åtgärden hjälpte alltså inte. Men nu så funkar allt finfint igen. 🙂

Blivit biten
I brist på roligare sysselsättning löste jag korsordet i pensionärstidningen igår. Det måste vara mer än 10 år sen jag löste korsord senast, men nu blev jag biten igen. ÅUs lördagskryss väntar härnäst.

Testat
Idag laddade jag ner Tor, webbläsaren som Edward Snowden förordar och som låter oss surfa anonymt. Kommunikationen går via en mängd andra datorer, vilket gör det omöjligt att spåra trafiken. Bl a FB stöder den så jag använde den där att börja med. Trafiken gick via tre länder på tre olika kontinenter kunde jag konstatera, men lustigt nog är läsaren ändå minst lika snabb som de andra webbläsarna jag använder.

Jag har för all del inget att dölja, men tyckte det kunde vara roligt att vara helt anonym för en gångs skull. Jag håller mig för all del ändå alltid till incognito-läget oavsett webbläsare. Dels för att minska på skräpposten och dels för att om möjligt undvika intrång och skadliga program. Fast det enda riktigt säkra är förstås att låta bli internet helt och hållet.

Fisksoppa 2Kockat
Idag lyckades jag övertala mig själv att göra nåt med (den vacuumpackade) fisken jag köpte i tors­dags. Inspirerad av kocken som bjöd på fisksoppa förra veckan beslöt jag också tillreda en. Soppa passade bra en mulen och regnig dag som denna.

Eftersom fisken var hel, beslöt jag filea den. Om proffsen hade sett hur jag bar mig åt, skulle dom ha kräkts. Men det blev ju två (konstiga) filéer till slut. Ena filén åkte in i frysen för att gravas senare och på resten kokade jag basen till fisksoppan.

Den utökades så småningom med en påse djupfrysta sopprötter med potatis, rikligt med fisk och dill plus grädde. Inte alls så pjåkigt. 🙂 Fast nästa gång ska jag nog ersätta dom djupfrysta in­gre­dien­ser­na med färska.

29.5 – Förmiddagar, eftermiddagar och kvällar

Datorn har strulat, leveransen är verkställd, forskarna har fått brev, trappan är osynlig, jag har haft fyrfota besök, tagit farväl och fått en trimning.

Sjuk datorDatorstrul
Torsdagen inleddes med en systemåterställning. Egentligen hade jag kunnat lösa problemet på annat sätt, men valde för säkerhets skull att backa tillbaka ett dygn. Innan allt fungerade som det skulle hade förmiddagen övergått i lunch.

Leverans verkställd
Då var gårdagens förmiddag klart mycket trevligare. Syster Mia levererade dom två ryggstöden jag hade beställt. Vik Husse ville också gärna ha ett.

I den här delen av byn hade hon aldrig varit tidigare sa hon och tyckte att jag bodde fantastiskt fint – ”vilket härligt ställe!”. Det höll jag förstås helt med om. 🙂

Forskarbrev
I samband med eftermiddagens butiksbesök, postade jag ett brev adresserat till Fästingar, Zoologiska muséet i Åbo. I kuvertet låg tre fästinglik som Mia hade bidragit till.

Det har nästan tretusen andra också gjort läste jag i ÅU, så forskarna har nu sysselsättning ett halvår framåt. Det ska bli intressant att se/höra om taigafästingen redan har nått vår del av landet?

Trappan osynlig
Jag har länge och väl funderat på hur jag ska kunna göra trappan presentabel. Cementen är sliten och målningen har flagat för länge sen.

HeltäcktEn idé var att lägga trätrall över den, men då insåg jag att jag inte skulle kunna stänga ytterdörren längre. Avståndet mellan dörröppningen och trappan är (troligen?) för litet. Nästa idé var att riva bort hela trappan och ersätta den med en ny i trä. Det vore förstås den bästa lösningen, men också den arbetsdrygaste och framför allt dyraste. Så jag tänkte om igen.

För ett tag sen slog det mig att det faktiskt fanns en smidig och ekonomiskt fullt godtagbar lösning: Jag lägger ”heltäckningsmatta” på hela rasket! Trappan är nämligen förlängd i två omgångar och mäter nu 2,6 m på längden och 2,2 m på bredden.

Hittills har jag haft en utomhus-/terrassmatta i flera år som har täckt största delen, men den var miss­färgad av solen och tunnsliten. Alltså köpte jag en ny och la två bitar på tvärs i stället. Det blev mitt kvälls­jobb igår.

Jag har aldrig varit mattläggare och kommer heller aldrig att behöva bli det om nåt proffs får syn på mitt arbete, men det duger gott åt mig och Mia. Och det bästa av allt – jag slipper se den fula trapp­ytan i fortsättningen. 🙂

Fyrfota besök
Igår kväll kom Mia in och betedde sig som hon brukar när det är fara å färde. Jag förutsatte genast att vi hade besök på komposthögen, men kunde bara se en hackspett som säkerligen plockade i sig mask.

Mårdhund

(Bilden tagen genom fönstret, därav den dåliga kvalitén)

När jag gick tillbaka in i köket förstod jag varför hon reagerat. Nedanför köksfönstret lufsade en mård­hund i jakt på ätbart förmodar jag. Då jag knackade på fönstret tittade den upp med en min som närmast kan beskrivas som ”ja, vad vill du?”.

Först när jag öppnade fönstret beslöt den sig för att lomma i väg. Ich, nu är dom här igen. Och snart kommer det en ny kull. 😦

Tagit farväl och fått en trimning
I förmiddags tog jag farväl av en vän som inom kort beger sig till en sydlig kontinent och i eftermiddags fick jag en trimning hos frissan innan Vik Husse hämtade sitt ryggstöd, så det har varit en ”bråd” dag idag också. Men i morgon får jag vila igen innan det är dags för nya övningar.

29.9 – Teknik och social samvaro

Gårdagen präglades av teknik och parasollet står under tak. Idag har jag fått en födelsedagspresent och varit social. Mia har fångat sin andra ekorre.

Blue screenDatorstrul
På Udden är det inte så mycket teknik som kan ”stärva” utom datorerna. Och det gör dom – förr eller senare. En stor del av går­da­gen gick åt till att försöka få den stationära datorn att bete sig som den ska och se till att det finns färska återställningsskivor vid behov.

Efter en systemdiagnos som gav mig en hel del huvudbry, påföljande systemåterställning och ominstallation av ett par program verkar jag ha lyckats. Ett par mindre problem åter­står, men dom kan jag leva med. Vid såna här tillfällen önskar jag att jag hade teknisk utbildning med tillhörande kompetens i stället för att tillämpa ”friskt kopplat, hälften brunnet-metoden”. 😦

Parasollet under tak
Risken för att parasollet behövs mer i år verkar obefintlig, så igår ställde jag in det i boden. Ute­möblerna fick lite nådatid, men idag plockade jag bort dynorna till hammocken också. Det är bara att inse att middagslurarna i hammocken är slut för i år förutsatt att jag inte vill klä mig i får­skinns­päls.

Men det bär förstås emot. För varje sommarpryl som ställs undan kommer vintern närmare känns det som. Å andra sidan är det ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet, så jag ska inte gnälla.

Födelsedagspresent
Under tiden jag bytte om till ”gå-bort-kläder” SMSade sommargrannen psykologen att det stod en burk på bordet ute på trappan – en försenad födelsedagspresent. Hon ville inte knacka på ifall jag sov. Söta öde… Jag svarade omgående att människor alltid prioriteras framför sömn och tackade för burken.

Social samvaro
Tisdagens födelsedagsbarn firades ju idag i stället, vilket innebar en stunds social samvaro runt ett som vanligt dignande kaffebord. Samtalsämnena varierade från barndomsminnen och konkurser till dass och kommunal av­loppsanslutning. Det blev mycket ”skitprat” konstaterade herr grannen helt riktigt. 🙂

EkorrbyteAndra ekorren
För några dar sen kom en stolt jägare in med ett ovanligt stort byte. Mia hade fångat sin andra ekorre. Lyckligtvis var den död och fick landa i verandan så vi slapp infångningskalabalik i köket. När huv’et var uppätet fick ”städpatrullen” ta hand om resten.

Samma dag gick det tyvärr åt fyra fåglar också. Det tycker ju inte matte är så käckt så berömmet uteblir som sagt, men i Mias ögon är dom förstås ett byte vilket som helst. Kanske extra intressanta att jaga eftersom dom sällan går att få tag i på marken?