28–30.8 – Från ostbricka till kräftskiva

Jag har tagit farväl, fått kräftleverans, haft besök, avnjutit kräftor och haft vilodag.

UtsiktTagit farväl
I onsdags eftermiddag gick Mia och jag på visit till Utkiken. Det var sista chansen att få en pratstund med Råttan och Hästen innan dom lämnade landet igen.

Eftersom fastigheten ligger på den högst belägna punkten i byn, tog vi en titt på den omgivande vyn. Den består mest av gröna trädtoppar numera, men mellan dom kan man se en glimt av sjön. Husen nedan­för syns inte alls längre. Men som bekant är förändring det enda som är konstant.

Efter ostbricka med tillbehör satte vi oss ute på terrassen och avhandlade det sista innan det var dags att ta farväl för i år. Förhoppningsvis ses vi nästa sommar igen om inte förr. 🙂

Mia o kräftorKräftleverans
Vid halv nio-tiden i fredags fick jag leverans enligt överenskommelse med vår ”vägmästare” (och vatten­ägare) kvällen innan. Han kom med en halv hink kräftor, eller ”drygt 25” som svar på min fråga hur många jag skulle betala för.

Och vilka bamsingar, den längsta uppmättes till 15 cm! Mia blev genast intresserad när hon hörde deras klor mot kanterna på hinken, men backade bums när jag tog upp en för att hon skulle få undersöka den. Det var då inget som såg ut som ett tänkbart jaktbyte verkade hon tycka.

Sen var det bara att plocka fram största kastrullen och se när dom stackars varelserna dog en plåg­sam död. Det skar onekligen i hjärtat att se deras dödsryckningar, men jag försökte se till att dom dog så snabbt som möjligt genom att lägga ner dom en och en i den kokande lagen.

Därefter förflyttades dom till jordkällaren för att gotta till sig tills det var dags att äta upp dom. Jag var förresten tvungen att prov­smaka en för att stilla min nyfikenhet. Kräftor från sjön har jag inte ätit sen början på 70-talet (eller slutet av 60-talet?) och då var det flodkräftor. Dom nykokta var signalkräftor som plan­te­ra­des för några år sen.

Smaken var mycket bekant. Om jag inte hade sett att det var en signalkräfta hade jag aldrig märkt skill­naden.

Besök
På eftermiddagen serverade jag Kerstins köttbullar till Vik Husse. Så mager och tärd som han är kunde han behöva lite ”riktig” mat tyckte jag. 😉

På kvällen tittade sommargrannen psykologen in en stund. Hon hade öst båda båtarna, nåt jag totalt hade glömt att kunde vara av nöden efter 20 mm regn. Tack igen!

DukatAvnjutit kräftor
Vid halv fyra igår stod bordet dukat. Det enda som fattades var kräftfatet och de välkylda dryckerna. Men efter en inledande apéritif enligt mormors ”recept” ställdes dom givetvis fram. Kräftskivan kunde börja.

Det heter kanske inte kräftskiva när man bara är är tre personer? Den fjärde gästen fick dess värre oväntat besök och ställde in sitt deltagande. Hur som helst konstaterade jag att det var åtta år sen kräftknivarna användes senast, så tillfället var definitivt festligt.

Drygt fyra timmar senare var kräftfatet tömt, liksom ett antal bägare, och gästerna hämtades av vid­talad chaufför. Vi var rörande eniga om att det här gör vi om nästa år. 🙂

Visst ser dom väl läckra ut?

Visst såg dom väl läckra ut?

Vilodag
Det enda nyttiga jag har gjort idag är diskat och vattnat blommorna. En vilodag kändes välkommen efter den gångna ”hektiska”  veckan. Och nej, jag mådde varken dåligt eller hade huvudvärk. Det är fördelen med att ha tränat i många år. 😀

29.5 – Förmiddagar, eftermiddagar och kvällar

Datorn har strulat, leveransen är verkställd, forskarna har fått brev, trappan är osynlig, jag har haft fyrfota besök, tagit farväl och fått en trimning.

Sjuk datorDatorstrul
Torsdagen inleddes med en systemåterställning. Egentligen hade jag kunnat lösa problemet på annat sätt, men valde för säkerhets skull att backa tillbaka ett dygn. Innan allt fungerade som det skulle hade förmiddagen övergått i lunch.

Leverans verkställd
Då var gårdagens förmiddag klart mycket trevligare. Syster Mia levererade dom två ryggstöden jag hade beställt. Vik Husse ville också gärna ha ett.

I den här delen av byn hade hon aldrig varit tidigare sa hon och tyckte att jag bodde fantastiskt fint – ”vilket härligt ställe!”. Det höll jag förstås helt med om. 🙂

Forskarbrev
I samband med eftermiddagens butiksbesök, postade jag ett brev adresserat till Fästingar, Zoologiska muséet i Åbo. I kuvertet låg tre fästinglik som Mia hade bidragit till.

Det har nästan tretusen andra också gjort läste jag i ÅU, så forskarna har nu sysselsättning ett halvår framåt. Det ska bli intressant att se/höra om taigafästingen redan har nått vår del av landet?

Trappan osynlig
Jag har länge och väl funderat på hur jag ska kunna göra trappan presentabel. Cementen är sliten och målningen har flagat för länge sen.

HeltäcktEn idé var att lägga trätrall över den, men då insåg jag att jag inte skulle kunna stänga ytterdörren längre. Avståndet mellan dörröppningen och trappan är (troligen?) för litet. Nästa idé var att riva bort hela trappan och ersätta den med en ny i trä. Det vore förstås den bästa lösningen, men också den arbetsdrygaste och framför allt dyraste. Så jag tänkte om igen.

För ett tag sen slog det mig att det faktiskt fanns en smidig och ekonomiskt fullt godtagbar lösning: Jag lägger ”heltäckningsmatta” på hela rasket! Trappan är nämligen förlängd i två omgångar och mäter nu 2,6 m på längden och 2,2 m på bredden.

Hittills har jag haft en utomhus-/terrassmatta i flera år som har täckt största delen, men den var miss­färgad av solen och tunnsliten. Alltså köpte jag en ny och la två bitar på tvärs i stället. Det blev mitt kvälls­jobb igår.

Jag har aldrig varit mattläggare och kommer heller aldrig att behöva bli det om nåt proffs får syn på mitt arbete, men det duger gott åt mig och Mia. Och det bästa av allt – jag slipper se den fula trapp­ytan i fortsättningen. 🙂

Fyrfota besök
Igår kväll kom Mia in och betedde sig som hon brukar när det är fara å färde. Jag förutsatte genast att vi hade besök på komposthögen, men kunde bara se en hackspett som säkerligen plockade i sig mask.

Mårdhund

(Bilden tagen genom fönstret, därav den dåliga kvalitén)

När jag gick tillbaka in i köket förstod jag varför hon reagerat. Nedanför köksfönstret lufsade en mård­hund i jakt på ätbart förmodar jag. Då jag knackade på fönstret tittade den upp med en min som närmast kan beskrivas som ”ja, vad vill du?”.

Först när jag öppnade fönstret beslöt den sig för att lomma i väg. Ich, nu är dom här igen. Och snart kommer det en ny kull. 😦

Tagit farväl och fått en trimning
I förmiddags tog jag farväl av en vän som inom kort beger sig till en sydlig kontinent och i eftermiddags fick jag en trimning hos frissan innan Vik Husse hämtade sitt ryggstöd, så det har varit en ”bråd” dag idag också. Men i morgon får jag vila igen innan det är dags för nya övningar.