14.8 – Idel nöjen

Vi har bevistat Branten, väntat på åska och ätit kräftor. Idag har jag varit lat.

Bevistat Branten
I fredags eftermiddag var vi bjudna till Branten. Vår värdinna bjöd på födelsedagskaffe i efterskott.

Den som har åkt Brantvägen vet att man möts av många vackra vyer. Huset vi besökte låg bara ett stenkast från havsstranden så utsikten var som tagen ur en turistbroschyr för skärgården.

Det blev ett långt besök. Det hade redan hunnit mörkna innan vi åter­vände till Udden där Mia satt och väntade på oss.

Väntat på åska
På lördagen ufärdades varning för hård åska och riklig nederbörd. Det innebar att jag redan på mor­go­nen ringde dagens värdpar och bad om att få flytta besöket till dagen därpå.

Med tanke på hur Mia beter sig när det åskar och regnar, hade jag inte hjärta att lämna henne ensam. Dessutom vill jag gärna vara hemma när åskan går. Inte för att jag kan förhindra eventuella ner­slag men jag inbillar mig att jag har större chans att ingripa ifall det händer nåt.

Enligt prognosen skulle ovädret börja vid 15-tiden. Vid lunchtid  började molnen dra ihop sig och regnet falla, så jag kopplade loss alla kontakter utom de mest nödvändiga innan jag åkte till Tallmo på lördagsbastu.

Vi skyndade oss att basta så vi kunde vara tillbaka på Udden innan åskan nådde oss. Sen blev det mat och samdisk medan vi väntade. Och väntade. Det mullrade avlägset i öster några gånger, men mer än så blev det inte.

Inte ens efter 18, då nästa skede skulle ta vid. Det kändes urlöjligt att ha ställt in det avtalade besöket och laddat till tänderna alldeles i onödan.

Men ingen av oss var förstås besviken! Tvärtom var det en stor lättnad att slippa eländet. I huvud­stads­regionen hade man mätt upp 30 m/s i vindbyarna, flera tusen hushåll i landet var utan el och regn­mängden hade nått rekordnivåer. Usch och fy!

Ätit kräftor
På eftermiddagen igår tog vi nya tag och gav oss av till den omplanerade kräftskivan i norra änden av ön. Min f d klasskompis och hans sambo hade ordnat kräftor och kantareller, mums filibabba!

Efter välkomstdrinken placerade vi oss vid dukat bord och började raskt minska på kräftorna. Dom smakade utmärkt!

Som grädde på moset serverades kantarellstuvning som varmrätt och efter den kaffe och blåbärspaj, så magen stod i fyra hörn när vi äntligen var klara.

Det blev också en lång tillställning. Vi hade mångt och mycket att diskutera. Exakt vad minns jag inte riktigt…? Nä, skämt åsido, så många snapsar och konjaksglas var det inte frågan om. Tack igen för all traktering och trevligt sällskap!

Lat
Idag har jag varit kollega till Kronblom. Husse var tvungen att ge sig av tidigt för att hinna med allt han planerat, så efter en ovanligt tidig frukost åkte han till stan. Gissa om jag gick tillbaka och la mig…?

När jag äntligen masade mig upp, konstaterade jag att arbetslusten lyste med sin frånvaro. Alltså satte jag mig i bersån med en mugg kaffe och löste lördagskrysset i ÅU i stället. Mia gjorde mig sällskap.

Sen tog jag mig i kragen och plockade fram redskap och arbetshandskar, men kom på att jag var hungrig så jag värmde mat. Efter maten hade arbetsivern gett med sig.

Jag tog i stället filt och kudde och la mig i hammocken med en bok tills jag slumrade till. Då jag vaknade upptäckte jag till min stora förtjusning att arbetsdagen var slut. 😀

28–30.8 – Från ostbricka till kräftskiva

Jag har tagit farväl, fått kräftleverans, haft besök, avnjutit kräftor och haft vilodag.

UtsiktTagit farväl
I onsdags eftermiddag gick Mia och jag på visit till Utkiken. Det var sista chansen att få en pratstund med Råttan och Hästen innan dom lämnade landet igen.

Eftersom fastigheten ligger på den högst belägna punkten i byn, tog vi en titt på den omgivande vyn. Den består mest av gröna trädtoppar numera, men mellan dom kan man se en glimt av sjön. Husen nedan­för syns inte alls längre. Men som bekant är förändring det enda som är konstant.

Efter ostbricka med tillbehör satte vi oss ute på terrassen och avhandlade det sista innan det var dags att ta farväl för i år. Förhoppningsvis ses vi nästa sommar igen om inte förr. 🙂

Mia o kräftorKräftleverans
Vid halv nio-tiden i fredags fick jag leverans enligt överenskommelse med vår ”vägmästare” (och vatten­ägare) kvällen innan. Han kom med en halv hink kräftor, eller ”drygt 25” som svar på min fråga hur många jag skulle betala för.

Och vilka bamsingar, den längsta uppmättes till 15 cm! Mia blev genast intresserad när hon hörde deras klor mot kanterna på hinken, men backade bums när jag tog upp en för att hon skulle få undersöka den. Det var då inget som såg ut som ett tänkbart jaktbyte verkade hon tycka.

Sen var det bara att plocka fram största kastrullen och se när dom stackars varelserna dog en plåg­sam död. Det skar onekligen i hjärtat att se deras dödsryckningar, men jag försökte se till att dom dog så snabbt som möjligt genom att lägga ner dom en och en i den kokande lagen.

Därefter förflyttades dom till jordkällaren för att gotta till sig tills det var dags att äta upp dom. Jag var förresten tvungen att prov­smaka en för att stilla min nyfikenhet. Kräftor från sjön har jag inte ätit sen början på 70-talet (eller slutet av 60-talet?) och då var det flodkräftor. Dom nykokta var signalkräftor som plan­te­ra­des för några år sen.

Smaken var mycket bekant. Om jag inte hade sett att det var en signalkräfta hade jag aldrig märkt skill­naden.

Besök
På eftermiddagen serverade jag Kerstins köttbullar till Vik Husse. Så mager och tärd som han är kunde han behöva lite ”riktig” mat tyckte jag. 😉

På kvällen tittade sommargrannen psykologen in en stund. Hon hade öst båda båtarna, nåt jag totalt hade glömt att kunde vara av nöden efter 20 mm regn. Tack igen!

DukatAvnjutit kräftor
Vid halv fyra igår stod bordet dukat. Det enda som fattades var kräftfatet och de välkylda dryckerna. Men efter en inledande apéritif enligt mormors ”recept” ställdes dom givetvis fram. Kräftskivan kunde börja.

Det heter kanske inte kräftskiva när man bara är är tre personer? Den fjärde gästen fick dess värre oväntat besök och ställde in sitt deltagande. Hur som helst konstaterade jag att det var åtta år sen kräftknivarna användes senast, så tillfället var definitivt festligt.

Drygt fyra timmar senare var kräftfatet tömt, liksom ett antal bägare, och gästerna hämtades av vid­talad chaufför. Vi var rörande eniga om att det här gör vi om nästa år. 🙂

Visst ser dom väl läckra ut?

Visst såg dom väl läckra ut?

Vilodag
Det enda nyttiga jag har gjort idag är diskat och vattnat blommorna. En vilodag kändes välkommen efter den gångna ”hektiska”  veckan. Och nej, jag mådde varken dåligt eller hade huvudvärk. Det är fördelen med att ha tränat i många år. 😀