Onyttig

Vissa dagar är jag onyttigare än andra. Idag är en sån dag. Det nyttigaste jag har gjort är att tända upp i spisen, läsa tidningen och kela med Mia.

En bidragande orsak förutom det trista novembervädret är en begynnande förkylning som gör mig trött och hängig. Husse har lyckats smitta mig igen. Fast än så länge kan jag andas genom näsan och hostan stör mig inte nämnvärt. Men det blir väl värre kan jag tro.

Lyckligtvis är att-göra-listan inte lång. Bara en bidragsansökan som väntar på komplettering före den 30.11 och dagens middag. Borde-göra-listan är mycket längre, men den får vänta på bättre tider.

Jag känner mig onekligen som Kronbloms själsfrände.

 

14.8 – Idel nöjen

Vi har bevistat Branten, väntat på åska och ätit kräftor. Idag har jag varit lat.

Bevistat Branten
I fredags eftermiddag var vi bjudna till Branten. Vår värdinna bjöd på födelsedagskaffe i efterskott.

Den som har åkt Brantvägen vet att man möts av många vackra vyer. Huset vi besökte låg bara ett stenkast från havsstranden så utsikten var som tagen ur en turistbroschyr för skärgården.

Det blev ett långt besök. Det hade redan hunnit mörkna innan vi åter­vände till Udden där Mia satt och väntade på oss.

Väntat på åska
På lördagen ufärdades varning för hård åska och riklig nederbörd. Det innebar att jag redan på mor­go­nen ringde dagens värdpar och bad om att få flytta besöket till dagen därpå.

Med tanke på hur Mia beter sig när det åskar och regnar, hade jag inte hjärta att lämna henne ensam. Dessutom vill jag gärna vara hemma när åskan går. Inte för att jag kan förhindra eventuella ner­slag men jag inbillar mig att jag har större chans att ingripa ifall det händer nåt.

Enligt prognosen skulle ovädret börja vid 15-tiden. Vid lunchtid  började molnen dra ihop sig och regnet falla, så jag kopplade loss alla kontakter utom de mest nödvändiga innan jag åkte till Tallmo på lördagsbastu.

Vi skyndade oss att basta så vi kunde vara tillbaka på Udden innan åskan nådde oss. Sen blev det mat och samdisk medan vi väntade. Och väntade. Det mullrade avlägset i öster några gånger, men mer än så blev det inte.

Inte ens efter 18, då nästa skede skulle ta vid. Det kändes urlöjligt att ha ställt in det avtalade besöket och laddat till tänderna alldeles i onödan.

Men ingen av oss var förstås besviken! Tvärtom var det en stor lättnad att slippa eländet. I huvud­stads­regionen hade man mätt upp 30 m/s i vindbyarna, flera tusen hushåll i landet var utan el och regn­mängden hade nått rekordnivåer. Usch och fy!

Ätit kräftor
På eftermiddagen igår tog vi nya tag och gav oss av till den omplanerade kräftskivan i norra änden av ön. Min f d klasskompis och hans sambo hade ordnat kräftor och kantareller, mums filibabba!

Efter välkomstdrinken placerade vi oss vid dukat bord och började raskt minska på kräftorna. Dom smakade utmärkt!

Som grädde på moset serverades kantarellstuvning som varmrätt och efter den kaffe och blåbärspaj, så magen stod i fyra hörn när vi äntligen var klara.

Det blev också en lång tillställning. Vi hade mångt och mycket att diskutera. Exakt vad minns jag inte riktigt…? Nä, skämt åsido, så många snapsar och konjaksglas var det inte frågan om. Tack igen för all traktering och trevligt sällskap!

Lat
Idag har jag varit kollega till Kronblom. Husse var tvungen att ge sig av tidigt för att hinna med allt han planerat, så efter en ovanligt tidig frukost åkte han till stan. Gissa om jag gick tillbaka och la mig…?

När jag äntligen masade mig upp, konstaterade jag att arbetslusten lyste med sin frånvaro. Alltså satte jag mig i bersån med en mugg kaffe och löste lördagskrysset i ÅU i stället. Mia gjorde mig sällskap.

Sen tog jag mig i kragen och plockade fram redskap och arbetshandskar, men kom på att jag var hungrig så jag värmde mat. Efter maten hade arbetsivern gett med sig.

Jag tog i stället filt och kudde och la mig i hammocken med en bok tills jag slumrade till. Då jag vaknade upptäckte jag till min stora förtjusning att arbetsdagen var slut. 😀