Onyttig

Vissa dagar är jag onyttigare än andra. Idag är en sån dag. Det nyttigaste jag har gjort är att tända upp i spisen, läsa tidningen och kela med Mia.

En bidragande orsak förutom det trista novembervädret är en begynnande förkylning som gör mig trött och hängig. Husse har lyckats smitta mig igen. Fast än så länge kan jag andas genom näsan och hostan stör mig inte nämnvärt. Men det blir väl värre kan jag tro.

Lyckligtvis är att-göra-listan inte lång. Bara en bidragsansökan som väntar på komplettering före den 30.11 och dagens middag. Borde-göra-listan är mycket längre, men den får vänta på bättre tider.

Jag känner mig onekligen som Kronbloms själsfrände.

 

22.5 – Onyttig(t)

Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.

Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kure­rad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂

PlommonblomÄppelblom 2Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och frukt­trädens blom­prakt.

Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.

Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vår­väd­ret.

Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smyg­foto­gra­fera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.

Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig fär­dig­be­hand­lat. På slutet kom vi in på namn, bl a  Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.

E W Shauman.pngBland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mor­mors­mor), Berta Eriksson.

Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.

På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt gene­ral Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.

Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.

Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!

15.8 – Onyttig

Det nyttigaste jag har gjort idag är att dra upp vägguret. Det onyttigaste var att klippa mig i tummen.

Torgsväng
Strax efter att jag hade klivit upp kom solen fram ur molndiset och har sen dess visat sig hela dagen med undantag för några molnsjok som skymde den tidvis. Ter­mo­me­tern har som mest visat 22 grader och vinden har varit så gott som obefintlig, så det här vädret kan väl ingen klaga på?

Gammal skylt

Vid halv elva var jag klar att ge mig av på uppköp. Jag hade inget ärende till torget, men fick för mig att jag skulle gå en vända ändå. Och det var ju tur, för där fick jag tag på en ny sop­kvast.

Ny skylt

Jag fyndade också en ny Välkommen-skylt till ytterdörren. Den befintliga har jag gjort av bark från en björk som blixten slog ner i för många år sen och herr grannen har dekorerat den, men tyvärr har den spruckit på nytt trots limning i två omgångar. Inte så konstigt efter alla stormar och oväder under årens lopp.

På parkeringen fick jag syn på en trevlig herre som gav mig ett stort leende och kom fram och gav mig en björnkram. Vi är gamla bekanta bör kanske tilläggas. Obekanta herrar brukar aldrig krama mig, åtminstone inte om dom är nyktra.

Det slog mig att alla jag utbytte några ord med var glada. Till och med torgförsäljarna log och gav sig tid till lite småprat. Det gjorde mig också glad. Måste vara vädret som hade den inverkan.

Jag köpte faktiskt en grej till, barnslig som jag är. Efter att ha stått och tittat på ”stridande kacker­lackor” en stund kunde jag inte låta bli. Dom insektsliknande grejerna i plast är batteridrivna och läggs lämpligen i en skål eller ett fat med kanter där dom ”jagar” varandra och knuffas. Löjligt roligt. Det ska bli intressant att se vad Mia tycker om dom?

Onyttig
Resten av dagen har jag pysslat om och med växtligheten. I sam­band med att jag klippte bort vissna rosor lyckades jag klippa mig i tummen. Den sitter ju nästan mitt i handen så det är lätt hänt att den är i vägen. 😀

En stund satt jag också och lögade mig i solen men fick genast dåligt samvete för att jag inte gjorde nåt nyttigare. Klippte gräs till exempel. Eller gick till skogs och plockade bär eller svamp. Men sen bestämde jag att det var för varmt för det och hän­gav mig åt att njuta av solen och värmen. Såna här dagar är vi verkligen inte bortskämda med i år!