22.5 – Onyttig(t)

Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.

Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kure­rad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂

PlommonblomÄppelblom 2Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och frukt­trädens blom­prakt.

Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.

Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vår­väd­ret.

Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smyg­foto­gra­fera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.

Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig fär­dig­be­hand­lat. På slutet kom vi in på namn, bl a  Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.

E W Shauman.pngBland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mor­mors­mor), Berta Eriksson.

Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.

På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt gene­ral Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.

Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.

Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!

Frodigt

Drivbänk

Jag har vid ett par tillfällen fått frågan vad jag odlar i drivbänken i år. Här är svaret. 😀

Det enda jag har planterat är tobaksblomman, den enda som överlevde av dom jag fick av en bekant, resten är självsått. Och det enda ätbara är den lilla plantan längst bort i hörnet som mot alla odds hade överlevt vintern.

17.5 – Från tanke till handling

LMF har fått en FB-sida, planteringen är slutförd, drivbänken är på plats och årsmötesprotokollet är justerat. Mia har inte svamp.

FB-sida
Tack vare gårdagens mulna väder och regnskvätt, fick Lion Mountain Finland rf en sida på Facebook. Skönt att kunna stryka en punkt på Att göra-listan.

Plantering slutförd
På eftermiddagen upphörde regnet och det klarnade upp. Perfekt väder för att få dom sista sommar­blommorna planterade – jag var inte riktigt nöjd med inköpen så jag åkte i väg i onsdags och köpte några till. Men nu får det vara nog för i år!

Drivbänk 2Drivbänken på plats
Idag var det shorts-väder och efter nån timme med grepen blev det linne i stället för långärmad tröja. Projektet för dagen var att få drivbänken på plats.

Det tog sina modiga timmar. Förarbetet var förstås drygast. Enda stället man såg jorden titta fram var potatislandet, allt övrigt var antingen täckt av torra eklöv eller ogräs. Att kalla stället för köks‑ eller trädgårdsland är ett hån mot alla seriösa odlare.

Som så ofta är min prioritering bakvänd. Normala människor börjar förstås med kökslandet och sådden, sen planterar dom sommarblommorna. Jag prioriterar alltid blommorna. Möjligen för att dom gör mig gladare än örterna?

I morgon ska det alltså sås det lilla jag har tänkt mig i örtväg. Just nu kan jag bara komma på dill, några andra frön har jag väl inte? Jo, och så ska jag stoppa ner resten av basilikan som jag köpte hos Björknäs trädgård för ett tag sen.

Protokollet justerat
Justeringen av Daphnias årsmötesprotokoll har tagit sin rundliga tid, men nu är det äntligen påskrivet och klart för distribution. Orsaken till fördröjningen var inte för att protokolljusterarna hittade en massa fel, utan för att den ena justeraren inte hittade sidan där hon skulle skriva under.

Det fick mig att misstänka att jag hade glömt att skicka henne en sida, men det visade sig att hon bara inte hade sett den. Tur att det är fler än jag som får hjärnsläpp ibland.

Mia i mullsäckenInte svamp
Igår fick jag resultatet från Mias svampodlingsprov. Det var negativt, vilket jag redan anade efter att ha googlat på ringorm och sett bilder på angreppen. Så ser Mias hud inte ut tack och lov!

Men nåt mysko är det. Parallellt med dom tidigare två hårtunna fläckarna har hon fått en till på andra sidan ryggraden. Kan det verkligen bara bero på att hon slickar sig ofta just där för att det kliar?

Hon verkar ha mindre besvär sen vi började med ohyresbekämpningen, men det oroar mig att håren inte växer ut på nytt på dom först upptäckta nästan kala fläckarna. Det var redan i mitten av mars. På tre månader ska väl pälsen växa ut? Precis som om hårsäckarna är döda av nån anledning?

Sista dosen ohyremedel får hon den 4.6. Om otyget fortsätter efter det får jag kontaka vete­ri­nären igen och höra om hon har nån ny teori. 😦

26.4 – Mestadels trevligt

Jag är ren, har blivit glatt överraskad, antastat unga män och tror att jag har tappat en skruv.

Ren
Igår duschade jag och tvättade håret innan jag gav mig av norrut. Det var säkert på tiden för jag kom inte längre i håg när jag senast var i duschen? Men nu är jag ren igen ett litet tag.

PapperspåseGlad överraskning
Färden norrut hade Kimito centrum som mål. Längre norrut än så har jag ingen lust att bege mig. Efter en timmes ärende på banken gick jag in till apoteket som ligger nästan vägg i vägg. Mycket lämplig placering tycker jag. Ibland när man har varit på banken kan det gott tänkas att man behöver huvudvärkstabletter. 😀

Huvudvärkstabletter behövde jag inte av den anledningen utan för att dom jag har var på upp­häll­ningen. En halv aspirin per dag förhindrar blodpropp sägs det så jag tar det i profylaktiskt syfte. Det blev också ett par andra små askar innan jag var klar.

Till min stora överraskning stoppade biträdet varorna i en papperspåse! Jag berömde henne genast för miljöinsatsen och talade om att jag minsann ska nämna det på bloggen. Både hon och hennes kollega såg glada ut över kommentarerna.

Håll med om att det är ganska sällsynt att man får sina varor i papperspåse nuförtiden? I matbutiken kan man förstås välja papperskasse om man har glömt sin ”flergångskasse” hemma men i övrigt är det plastpåsar i alla tänkbara storlekar och varianter som gäller.

Antastat unga män
Efter bank och apotek gick färden till Zas Data för att köpa färgpatroner till skrivaren – dom fick jag i en plastpåse givetvis – och sen åkte jag till min favoritbutik så här års, dvs Multasormi. Jag gick runt med deras senaste utskick i handen och plockade på mig allt jag hade kryssat för. Det blev rätt många artiklar som vanligt.

När jag började lasta Silverpilen inträffade katastrofen. Den vänstra ”hissen” till bakluckan hoppade ur sitt fäste. Felet var helt och hållet mitt, jag tappade taget. Jag VET ju att jag måste hålla emot när jag öppnar luckan, annars riskerar jag att gångjärnen ger sig. Av nån anledning finns det inget stoppläge på manickerna.

Ung manFörst hämtade jag mitt jättekolli, sen stoppade jag en ung man som körde truck och frågade om han kunde hjälpa mig. Nä, han hade bråttom att flytta brädhögar, men hänvisade till en annan ung man som vänligt nog följde med mig till bilen för att se på eländet.

Han var lika tafatt som jag visade det sig. Ibland har jag för höga tankar om mäns tekniska förmåga. Men han hade en god idé. Han föreslog att jag kunde köra över till Autoasi som ligger granngårds, där kunde dom säkert hjälpa mig.

Jag antastade nu den tredje unge mannen i ordningen. Han var väldigt hjälpsam och hade dessutom både lämpliga verktyg och rätt handlag. Fast det tog några minuter för honom också att få till det, så helt enkelt var det inte.

När jag frågade vad jag var skyldig tyckte han att jag kunde lämna en femma i kassan, men dels hade jag ingen femma och dels tyckte jag att det var just han som skulle ha pengarna så jag gav honom en tia och tackade för hjälpen.

Några fler unga män antastade jag inte mer den dagen. Däremot en man i min egen ålder som fick äran att hjälpa mig lasta ur mitt ”bautakolli” när jag hade kommit hem. Män i den åldern är också trevliga och hjälpsamma. 🙂

Tappat en skruv?
Egentligen är jag inte helt säker på att jag har tappat en skruv? Det är också fullt möjligt att den har saknats från början?

Innan arbetsdagen var slut idag beslöt jag packa upp mitt bautakolli och montera delarna. Kollit innehöll nämligen delar till en driv-/planteringsbänk som jag också hittade i Multasormis utskick.

Nio större och 23 mindre skruvar fick jag på plats, men när jag skulle skruva fast sista gångjärnet saknades en skruv. Jag antog att jag hade slarvat bort den, men den fanns ingenstans så det är möjligt att påsen bara innehöll 23 skruvar trots allt.

Nåväl, jag är väldigt välförsedd också när det gäller skruvar, så det var inget stort problem även om det stör mig att den inte ser likadan ut som dom andra. Men det får jag stå ut med, huvudsaken att gångjärnen sitter fast. Riktigt fin blev den. Det tyckte Mia också. 🙂

Drivbänk