28.2 – Betalning och ny titel

Jag har fått betalt för veden och en ny titel.

Betalt för veden
Igår blev jag jätteglad över ett av kuverten i posten. Det visade sig innehålla löneutbetalning för styrelsekursen. Den hade jag helt glömt av att jag hade innestående, men den var givetvis väl­kom­men. Beloppet täckte kostnaden för veden och gav mig faktiskt en tia över, så om man vill, kan man påstå att Kimitoöns kommun har betalat mitt vedlass. 🙂

SL-karta Årsmöte in English
I eftermiddags gick LMFs första årsmöte av stapeln på Café Sågbacken i Kimito. Jag erbjöd mig att fungera som mötesordförande eftersom mötet förväntades bli tvåspråkigt, dvs skulle genomföras både på svenska och engelska.

Det blev ett klart annorlunda årsmöte. Levande musik tror jag inte att jag har upplevt på nåt tidigare årsmöte, men här spelades och sjöngs det minsann. De två vokalisterna är båda hemma från Sierra Leone så det passade ju utmärkt.

Föreningens sekreterare höll därefter en både skräckinjagande och tankeväckande presentation av de lokala förhållandena i Waterloo-distriktet. Den fick mig än en gång att inse hur fantastiskt lyckligt lottad jag är och hur viktig föreningens verksamhet är. Hjälp till självhjälp är verkligen vad som bäst behövs.

MusikanterMötet lockade dess värre bara ”den inre kretsen” och en lokal reporter, men tillsammans med or­kes­ter­med­lem­marna blev vi ändå tillräckligt många för att fylla nödvändiga poster. Interimsstyrelsen skulle nämligen ersättas med en nyvald.

Mötet hölls trots allt på ett språk tack vare att alla närvarande behärskade engelska. I mitt ställe till­träder nu en ny kassör, men jag fick en ny titel – i fortsättningen är jag verksam­hets­gran­skare. Det firar jag med ett glas hallonlikör som ska utgå ur Alkos sortiment i Dalsbruk. Lika bra det kan jag tycka, hallonsmaken är minst sagt flyktig.

Därmed var vårens första årsmöte avklarat. Nästa försiggår den 16 maj där jag blir av med ytterligare en titel. Det känns bra. Som heltidspensionär räcker det gott att vara kursledare och företagare. Åt­min­sto­ne tills jag hittar på nåt nytt som engagerar mig. 🙂

19.10 – Taxi och tidsfördriv

Jag är känd, har snott fågelmat, uppdaterat webbsajten, kan förvänta mig lycka och har haft trevligt.

Känd
Att bo på en ort där nästan alla känner alla, eller där man åtminstone har gemensamma bekanta är en fördel ibland. Till exempel när man beställer taxi.

När jag ringde närmaste taxi igår, sa vem jag var och frågade om det passar att hämta mig klockan ett, fick jag dels ett jakande svar och dels en motfråga: ”Är det hemifrån?”. Då jag svarade ja, lovade chauffören vara på plats önskad tid.

FågelmatDe’ ni, sånt händer minsann inte i stan! Taxikusken visste alltså var jag bodde. Det känns be­tryg­gande och man blir liksom bekräftad på nåt sätt. Till saken hör att jag inte åker taxi särskilt ofta så det kan absolut inte vara orsaken till att jag var känd. En alldeles särskild sorts kundservice. 🙂

Snott fågelmat
Igår snodde jag fågelmat. På annans mark dessutom. Vik Husse tipsade nämligen om ett recept på rönn­bärssnaps värt att pröva. Som bekant gillar jag alla sorts fruktsafter som innehåller alkohol. 😀

Min egen rönn är så hög att jag inte kommer åt bären så Mia och jag tog en liten promenad över till rågrannens rönnar där kvistarna hängde längre ner. Plockandet var fort gjort och Mia satt snällt och väntade under tiden. Jag hade bestämt mig för att bara göra en halv sats av receptet ifall jag inte skulle gilla den färdiga brygden.

Om ett par veckor får jag provsmaka, recension utlovas!

Uppdaterat LMFs webbsajt
Igår och idag har jag uppdaterat LMFs webbsajt med aktuell info. Tråkigt nog handlar det mesta om ebola som skördat många offer också i Sierra Leone. Förhoppningsvis får informationen folk att tänka på hur lyckligt lottade dom är och att dom gärna vill bidra på nåt sätt till dom som behöver hjälp.

Mycket lycka att vänta
Med tanke på alla skärvor jag har åstadkommit den senaste tiden – ett antal senast idag – kommer jag att bli jättelycklig framöver förutsatt att det gamla talesättet ”Skärvor betyder lycka.” håller streck. Ett annat talesätt stämmer också ”En olycka kommer sällan ensam”. Nåväl, så länge det rör sig om döda ting är olyckan inte mycket att orda om.

RosorTrevlig eftermiddag
Idag hade jag turen att få bjuda Grisen/Tvillingen på middag. Hon har alltid med sig blommor när hon kommer, så också idag. En härlig rosenbukett och i ”min” färg påpekade hon. Noga utvald således.

Om jag minns rätt har hon aldrig tidi­gare drabbats av min kokkonst? Och snäll som hon är, sa hon att det var gott. Faktiskt var den improviserade kyckling­grytan fullt ätbar tyckte jag också.

Över te, respektive kaffe fortsatte samtalet efter maten i ett par timmar. Ämnesbredden var som vanligt stor. Härligt med såna människor. En alltigenom trevlig söndagseftermiddag. 🙂

8.6 – Stress och antistress

Jag har haft herrbesök, modifierat ett recept, levererat vykort, träffat Nelson och varit värd för styrelsemöte. Mia har fått ny diagnos.

Herrbesök
Nån timme efter att jag var klar med gräsklippningen igår kom ”unge gentlemannen” på besök. Med sig hade han en rolig present i utbyte mot en bok jag hade lovat honom. En liten tavla som beskriver svarta katters lynne. Den tyckte han passade Mia och mig och det hade han alldeles rätt i. 🙂

KokbokModifierat recept
Igår fick jag för mig att jag skulle bjuda på rabarberpaj till dagens styrelsemöte och kollade att jag hade alla ingredienser. I förmiddags hämtade jag rabarberstjälkarna och satte i gång.

”Blanda de torra ingredienserna och nyp ihop dem med smöret” stod det i receptet. ”Aldrig i livet!” tänkte jag och smälte smöret innan jag rörde ner det i ”torrskaffningen”. Det gick precis lika bra. Sen var ju frågan var om pajen skulle bli som tänkt?

Efter 15 minuters gräddning såg pajen ungefär ut som kokt havregrynsgröt så jag blev lite orolig. Enligt receptet skulle den vara klar på 15-20 minuter. Jag flyttade formen längst upp, ökade värmen något och efter ytterligare 15 minuter fick den äntligen ”fin, guldbrun färg”. Så bra, då funkade den modifieringen!

Vykortsleverans
När pajen var klar var det dags att hämta Daphnias ordförande. Hon ville gärna följa med till Söderlångvik och leverera vykort. Igår kom jag nämligen överens med försäljaren i hantverksboden att Daphnia kunde få ha sina vykort till försäljning där.

Vi hittade en lämplig stolpe för vykortsställningen  så jag skruvade fast den, försåg den med en förklaring till varför man ska köpa ett vykort och fäste vår broschyr nertill på ställningen. Riktigt bra blev det tyckte vi alla tre.

NelsonTräffat Nelson
På hemvägen stannade jag till hos Nemos matte. Dels ville jag hälsa på henne och dels ville jag träffa Nelson, som är ny i familjen. Jo, och så ville jag fotografera hennes förgätmigejer! Helt fantastiskt frodiga lyser dom himmelsblåa vid vägkanten.

Nelson bor i en jättefin bur ute på gräsmattan och såg ut att trivas förträffligt. Han är jättegod kompis med hunden Siri berättade matte och är förtjust i hundfloka. Nelson är alltså en kaninkille. En jätte­gullig liten ulltuss. En sån vill jag också ha… 🙂

Mötesvärd
Det blev ett längre besök än planerat. När jag kom hem var det en timme kvar tills styrelsen för Lion Mountain Finland rf (LMF) skulle samlas. Nu gällde det att duka kaffebordet i bersån, ladda kaffe­kannan och plocka fram handlingar.

Det blev ett konstruktivt möte på dryga två timmar och rabarberpajen fick godkänt.

Mia i gräsetNy diagnos
Cortisonsprutan minskade klådan några dar, men återkom därefter. Sen i fredags har den minskat markant, vilket har fått mig att ställa ny diagnos. Mias klåda beror på stress.

Stressen kommer sig av sommargrannens hundar. Sen Kristi Himmelsfärd har upp till tre hundar vistats på granntomten och en av dom vill prompt undersöka vår. Mattes och husses disciplin är inte värd namnet har jag noterat.

Intrången och hundnärvaron har fått Mia att antingen stanna inomhus eller möjligen våga sig ut på trappan. Och klådan har alltså fortsatt.

I fredags försvann alla hundar och sen dess beter hon sig normalt igen. Inget bitande och dragande i pälsen längre och hon törs röra sig fritt. Jag kan bara hoppas att hundarnas vistelse hålls på ett minimum.

Fortsätter hundbesöken på min tomt får jag helt enkelt be sommargrannen fixa ett staket, så här vill varken Mia eller jag ha det. 😦

17.5 – Från tanke till handling

LMF har fått en FB-sida, planteringen är slutförd, drivbänken är på plats och årsmötesprotokollet är justerat. Mia har inte svamp.

FB-sida
Tack vare gårdagens mulna väder och regnskvätt, fick Lion Mountain Finland rf en sida på Facebook. Skönt att kunna stryka en punkt på Att göra-listan.

Plantering slutförd
På eftermiddagen upphörde regnet och det klarnade upp. Perfekt väder för att få dom sista sommar­blommorna planterade – jag var inte riktigt nöjd med inköpen så jag åkte i väg i onsdags och köpte några till. Men nu får det vara nog för i år!

Drivbänk 2Drivbänken på plats
Idag var det shorts-väder och efter nån timme med grepen blev det linne i stället för långärmad tröja. Projektet för dagen var att få drivbänken på plats.

Det tog sina modiga timmar. Förarbetet var förstås drygast. Enda stället man såg jorden titta fram var potatislandet, allt övrigt var antingen täckt av torra eklöv eller ogräs. Att kalla stället för köks‑ eller trädgårdsland är ett hån mot alla seriösa odlare.

Som så ofta är min prioritering bakvänd. Normala människor börjar förstås med kökslandet och sådden, sen planterar dom sommarblommorna. Jag prioriterar alltid blommorna. Möjligen för att dom gör mig gladare än örterna?

I morgon ska det alltså sås det lilla jag har tänkt mig i örtväg. Just nu kan jag bara komma på dill, några andra frön har jag väl inte? Jo, och så ska jag stoppa ner resten av basilikan som jag köpte hos Björknäs trädgård för ett tag sen.

Protokollet justerat
Justeringen av Daphnias årsmötesprotokoll har tagit sin rundliga tid, men nu är det äntligen påskrivet och klart för distribution. Orsaken till fördröjningen var inte för att protokolljusterarna hittade en massa fel, utan för att den ena justeraren inte hittade sidan där hon skulle skriva under.

Det fick mig att misstänka att jag hade glömt att skicka henne en sida, men det visade sig att hon bara inte hade sett den. Tur att det är fler än jag som får hjärnsläpp ibland.

Mia i mullsäckenInte svamp
Igår fick jag resultatet från Mias svampodlingsprov. Det var negativt, vilket jag redan anade efter att ha googlat på ringorm och sett bilder på angreppen. Så ser Mias hud inte ut tack och lov!

Men nåt mysko är det. Parallellt med dom tidigare två hårtunna fläckarna har hon fått en till på andra sidan ryggraden. Kan det verkligen bara bero på att hon slickar sig ofta just där för att det kliar?

Hon verkar ha mindre besvär sen vi började med ohyresbekämpningen, men det oroar mig att håren inte växer ut på nytt på dom först upptäckta nästan kala fläckarna. Det var redan i mitten av mars. På tre månader ska väl pälsen växa ut? Precis som om hårsäckarna är döda av nån anledning?

Sista dosen ohyremedel får hon den 4.6. Om otyget fortsätter efter det får jag kontaka vete­ri­nären igen och höra om hon har nån ny teori. 😦

12.5 – Fåglar, fisk och blommor

I lördags hörde jag göken och åt laksoppa, igår mätte jag siktdjupet, såg svalor och fick oväntat besök. Idag har jag understött min hovleverantör och LMF har fått sin första medlem.

Göken
När göken hörs börjar det kännas riktigt hoppfullt. I lördags gol den både i väster och öster. Antingen hade den svårt att bestämma sig för bostad eller så finns det två. 😉 Igår hördes den från väster igen. ”Västgök är bästgök.”

LakeLaksoppa
Dagens höjdpunkt bestod i en ”innestående middag” hos grannen på udden mittemot. Hur det kom sig att jag hade den innestående minns jag inte riktigt, men lyckligtvis hade grannfrun full koll.

Lake har jag inte ätit sen min exsvåger tillredde lakstuvning på svärfars 90-årsdag 1997, så jag såg verkligen fram mot måltiden! Varken maten eller antalet rätter hade några som helst likheter med middagarna på Udden kan jag med fog påstå!

Först lakrom med tillbehör som förrätt, därefter laksoppa och som dessert en jättesmaskig röra bestående av kvarg, vispgrädde och päron. Jättemumsigt alltihop. Jag var mätt ännu följande dag. Än en gång ett stort och varmt tack till kocken/värdinnan!

Siktdjupsmätning
På Daphnias årsmöte beslöts att pH- och sikt­djups­mät­ningar­na för säsongen börjar V19. Igår var alltså sista chansen om jag inte skulle göra bort mig.

Mia i båtenJag hade ju egentligen tänkt sätta båten i sjön och ro över till grannudden i lördags, men var tvungen att omprioritera. Men för att företa siktdjupsmätningen var båten förstås ett måste.

Mia övervakade givetvis arbetet och inspekterade båten noga under tiden som jag hämtade åror och bänkar. När jag sköt ut båten och klev ombord stannade hon kvar ombord, men blev allt oroligare ju längre ut från stranden vi kom så jag hopade till bryggan och släppte av henne där. Sen satt hon som vanligt och jamade när jag rodde i väg.

Flöte o sänkeI år hade jag med mig ett rejält flöte och ett sänke så jag kan vara säker på att jag alltid mäter på samma ställe. Enligt uppdrag ska mät­nin­gen göras ca 50 m från Långholmens södra udde. Att av­ståndet är rätt kan jag inte garantera men det är ju ingen som kollar. Tror jag? 🙂

Siktdjupet var 1,8 m kl 12:20 i svag vind och lätt molnighet. Det kan betraktas som medelmåttigt. Som mest har jag mätt siktdjupet till 2,2 m, men det har också varit mindre än gårdagens. Mät­nin­garna fortsätter varje vecka fram till slutet av augusti.

Svalor
En svala gör ingen sommar, men om man som jag, såg och hörde fyra stycken som kretsade över huset och kvittrade av hjärtans lust vet man säkert att det blir sommar. Lika välkomna gäster som tranorna och svanparet.

Oväntat besök
På eftermiddagen ägnade jag mig åt trädgårdsarbete. Att vistas ute (utan att frysa) och få påta i jorden inger alltid välbehag. Att jag saknar jordbruksgenen är inte så mycket att göra åt, men bara jag får pyssla om blommor är jag nöjd.

Framåt 17-snåret kom en okänd bil körande uppför backen. Jag antog att den skulle till sommar­grannen så jag blev väldigt häpen när jag fick syn på vilka som satt i den. Alla var välbekanta men bara en hade tidigare besökt Udden.

Jätteroligt med den överraskningen! I vanlig ordning företogs en guidad rundtur kring ägorna och inne i huset. ”Vad mysigt du har det här” tyckte chauffören. Jag instämde förstås helhjärtat.

Understött hovleverantören
Idag tog jag med mig min ”blomlista” och åkte till Tallbo trädgård, min hovleverantör i fråga om sommarblommor. Till skillnad från i lördags då jag var där för att köpa blomma till Mors dag, var jag enda kunden. Det innebar att jag fick VIP-service och en liten pratstund med ägaren.

PetuniaMånga blommor blev det – som vanligt. Att gå omkring i växthusen är för mig ungefär som att låta en en alkoholist gå runt på Alko. Helst skulle jag ta med mig en blomma av nästan varje sort.

LMFs första medlem
Idag har Lion Mountain Finland fått sin första medlem! Nemos matte var på besök på kvällskvisten och tvekade inte en sekund över att bli medlem sen hon fått höra vad före­ningen har som mål.

”Hjälp till självhjälp i Sierra Leone” är rubriken på broschyren, men startpunkten är en by som heter Fire Mambo utanför huvudstaden. Alla vandringar börjar med ett steg.

Igår skickade jag förresten vår broschyr till tryck och idag fick jag bekräftelse på att mitt tryck­ori­gi­nal var OK. Skönt att höra, då kan vi snart börja sprida den.