18.10 – Ny vecka, nya bekymmer

Jag är inte överens med Nobelkommittén, har stött på ett nytt begrepp, haft ”fröbesök”, hittat ostronsås och väntat på Mia.

sv-akademienInte överens med Nobelkommittén
Nobelpriset i litteratur gick som bekant till Bob Dylan. Det torde vara första gången vi kan sjunga pris­tagarens alster.

Jag har inget emot BD, men är inte överens med Nobelkommittén om valet. För mig är litteratur och författare nåt man läser, företrädesvis i en bok. Men om sångtexter ska belönas i fortsättningen kan vi kanske förvänta oss att Abba eller en eurovisionsschlager får priset här näst? :-/

Nytt begrepp
Trots att jag har haft en hel del med tryckerier och pappersleverantörer att göra i mina dagar har jag aldrig tidigare stött på begreppet martinerat papper? Jag förstår vad som menas – papper med ytstruktur – men ordet är som sagt helt obekant.

Möjligen används det bara i Finland? Jag kan förstås ha en lucka i min allmänbildning men är i så fall i gott sällskap. SAOL känner inte heller till ordet.

”Fröbesök”
Strax innan jag var klar med månadens disk, dök ”den unge gentlemannen” upp. Den här gången var han till min stora förvåning fullastad med kartonger i varierande storlek.

fronDet visade sig att kartongerna kom från hans arbetsplats och innehöll frön som annars hade åkt på tippen och dom ville han att jag skulle ta för mig av. En veritabel julafton! Och hjärtevärmande att han tänkte på mig. 🙂

Om jag ska så alla frön jag valde ut får jag göra om hela tomten till blomland inser jag, så det blir nog till att dela med sig. Det lär inte stöta på några problem. Jag har många i be­kant­skaps­kret­sen som gillar blomfrön.

Ostronsås
Ibland gör man oväntade fynd. I förrgår fick jag syn på en flaska ostronsås i kylskåpet. Jag smakade inte på den utan förutsatte att den inte var så fräsch längre eftersom det stod bäst före 2005 på flaskan. 😀

Väntat på Mia
I morse släppte jag ut Mia tio över åtta och gick tillbaka i kojen. Jag hade nämligen en sömnskuld från söndag natt på grund av kvällskaffe efter söndagsmiddagen jag blev bjuden på.

Kaffe efter maten hör liksom till, så jag tackade ja trots att jag var medveten om kon­se­kven­ser­na. Klockan hann bli halv tre innan jag släckte lampan och somnade. Men nu ville jag ta igen den för­lo­ra­de sömnen.

mia-ute11:30 vaknade jag och klev upp. Ingen Mia syntes eller hördes. Möjligen hade jag inte hört hennes begäran om att få komma in så hon hade gjort en ny tur i sitt distrikt? Ibland glömmer hon ringa på klockan och sitter bara utanför dörren och jamar och det hör jag inte till sovrummet.

Som alla mina bloggläsare vet vid det här laget är jag världens fjantigaste matte. Jag blir genast orolig om hon är borta mer än tre timmar.

Klockan slog både tolv och ett utan att hon dök upp. Lyckligtvis hade jag saker att uträtta så jag slapp höra mina tankar.

Strax före halv två kom hon äntligen och hejade som vanligt. Jag blev förstås jublande glad och över­öste henne med kramar och pussar och frågade var hon hade varit så länge? Gissa vad hon svarade? ”Jag är vrålhungrig, var är maten?” 😀

21.10 – Himla käckt

Igår åt jag lunch ”på stan” och hade herrbesök, i morse hade jag nytt herrbesök och Solvinden är i vinterförvar.

PizzaLunch på stan
Eftersom jag hade flera viktiga ärenden till Kimito igår – bland annat underskrift på ett levnadsintyg och behov av bläckpatroner – passade det utmärkt när f d klass­kompi­sen föreslog att vi skulle träffas på pizzerian. Ja, och så hade jag lovat ta en titt på hans dator.

Halv två skulle vi ses, men jag fastnade med mun hos killarna på ZasData så jag var nästan en kvart försenad. Klasskompisen och hans son hade redan börjat äta när jag dök upp men jag kom nästan i kapp, hungrig som jag var.

Titten på datorn gav inget konkret resultat, jag kunde bara konstatera att Internet Explorer vägrade visa webbsidorna som det hade varit problem med. Som tur finns det fler webbläsare att tillgå, Chrome fungerade utmärkt så det fick bli standardläsare i fortsättningen.

Herrbesök 1
En kort stund efter hemkomsten fick jag besök av ”den unge gentlemannen” som var hemma på höstlov. Han fick te och resten av Dajm-tårtan från i söndags medan jag fick veta vad som pågår i hans liv just nu.

Efter nån timme följde jag honom ut på trappan där vi fortsatte prata ända tills jag blev som en ”gråhårig fiskpinne” för att låna gentlemannens uttryck. Det fick mig att brista ut i dagens första och enda gapskratt. 😀

Herrbesök 2
Jag hade knappt hunnit svälja sista klunken kaffe efter frukosten då det knackade på ytterdörren. Jag visste genast vem det var och blev storligen imponerad över den snabba servicen.

SignalförstärkareIgår ringde jag nämligen till Strandells för att få hjälp med TV-signalerna eftersom den rara killen jag har anlitat tidigare inte har hört av sig på två månader trots ideliga på­stöt­ningar. Antingen har han jobbat ihjäl sig eller så är han urless på mig.

Hos Strandells fick jag besked om att jag skulle få hjälp redan idag, ”kanske genast på morgonen”. Så här stod dom nu, två man stark och ville komma in och mäta upp signalerna som första steg.

Signalstyrkan var bedrövligt låg bekräftade deras mätutrustning, dom förstod mycket väl att jag inte såg vissa kanaler. Sen gick dom ut och pillade på antennen, kom in tillbaka och bytte sig­nal­för­stär­kare. Efter kontrollmätning låg signalstyrkan på 63 jämfört med 35 tidigare. En markant skillnad. På en kvart var dom klara. Bra jobbat och särdeles snabb service! 🙂

TrappanSolvinden i vinterförvar
Till skorstensinvigningen förärade sommar­gran­nen psykologen mig en likadan solcellslampa som hon har. Hos Ikea hette den Solvinden, men den har tydligen utgått ur sortimentet för nu hittar jag den inte. Den och en massa annat har idag fått flytta in i vinterförvar, trappan börjar bli tom.

Det kändes väldigt lagom att städa undan sista sommarprylarna – medan jag höll på kom några snöflingor dalande som för att meddela att ”snart blir vi många fler”. Att klotta i regnvatten ute i snålblåsten var inte ett dugg skönt kan jag meddela, brrr.

En del sommarblommor återstår än så länge. Jag hade inte hjärta att lämpa av dom så länge dom blommar. Men hjärta att låta dom frysa ihjäl har jag således. :/

28.9 – Helgprogram

Första höststormen har svept förbi, avierna är klara och blommorna står sig. Jag har haft herrbesök och kockat.

Mia i sängenFörsta höststormen
Natten till igår blev orolig. Varje gång kraftiga vindil eller regnsmatter hördes på fönstren rea­ge­ra­de Mia. Under ett par timmar hann jag bara slumra till innan jag blev väckt igen, antingen för att hon satte sig vid dörren eller för att hon satte sig upp och nervöst spetsade öronen.

Framåt halv två somnade vi äntligen och tog välförtjänt sovmorgon för att vakna till en solig dag. Vinden var fortsatt frisk, men hade lugnat sig betydligt.

Avierna klara
Tolv timmar senare var avierna för vägavgiften klara. Jag övergav min idé om att skicka en del via mejl eftersom det innebar extra arbete i och med att varje avi också skulle sparas i PDF-format för att kunna bifogas och läsas av mottagaren.

Som tur kollade jag utskrifterna mot listan – det visade sig att jag hade lyckats göra tio dubbletter. Jag fattar inte hur jag hade burit mig åt, men det gick ju att rätta till. Nu ligger dom skurna i rätt storlek och väntar på kuvertering. E 65-kuvert med vänsterställt fönster ska inhandlas i morgon.

BlombukettBlommorna står sig
Till skorstensinvigningen den 5.9 fick jag flera buketter med snittblommor förutom krukväxter. Till min stora häpnad står sig en av buketterna än!

Att en blombukett håller i 23 dagar har jag aldrig upplevt tidigare. För att den ska fortsätta hålla ett tag till har den fått flytta ut i verandan. Med litet tur klarar den en hel månad. 🙂

Herrbesök
I samma veva som jag höll på med aviutskrifterna – givetvis fortfarande i morgonrocken – knackade nån på ytterdörren som stod öppen, men ingen steg in trots att jag hojtade ”stig på” ett par gånger. ”Underliga människor” hann jag tänka innan jag gick ut i verandan för att upprepa mig ytterligare en gång.

Besökaren hade backat så långt att jag bara såg benen så jag kunde inte avgöra vem det var, men i och med att jag närmade mig, gjorde besökaren det också. Det var ju faktiskt ingen underlig män­niska när allt kom omkring, utan en ”sommarfågel” som inte synts till på länge.

Jag insisterade på att han skulle komma in och erbjöd kaffe. Den här mannen har alltid eld i baken så han var tveksam men tackade ja då jag talade om att det skulle vara klart på två sekunder. När han väl fick kaffe hade han inte så bråttom längre, vi satt säkert och pratade en halv timme. Kvinnans list övergår mannens förstånd som bekant. 😉

Strax innan han skulle gå dök nästa herrbesök upp. När sommarfågeln flugit sin kos serverade jag kaffe till nykomlingen och passade på att klä på mig medan han drack det.

I mot­sats till den förra besökaren har den här mannen aldrig bråttom så jag hade turen att få hjälp med att tömma båten, gå med soporna och bära in ved. Dessutom hann vi med en hel del livsfilosofi och annat prat. Så gick den eftermiddagen.

BearnaiseKockat
För ovanlighetens skull fylldes köket av aptit­retande dofter redan vid lunchtid idag. På grund av väckning klockan sex och uppstigning en timme senare räknade jag ut att jag säkert skulle vara hungrig när maten var klar. Rätt tänkt.

Ugnsstekt fläskfilé på bädd av lök, morötter och äpple var helt klart ätbart. Som grädde på moset tog jag en rejäl klick kall bearnaise till. Maten låg redan på tallriken när jag kom på den fiffiga idén så jag struntade i att värma den. I K-butiken i Kimito har dom nämligen svensk bearnaise på burk som smakar mums, rekommenderas varmt!

3.7 – Semesterdag

Mossdödaren var ett bra köp, jag har smakat på första jordgubbarna, jagat kryp, haft semesterdag och ser fram mot herrbesök. Mia håller koll.

MossdödareMossdödare
För en gång skull höll reklamen vad den lovade! Det bio­lo­giska medlet som tar kål på mossan men göder gräset funkar faktiskt.

Jag köpte en liten säck och var helt förberedd på att bli besviken, men nu är säcken tom och gräset frodas där mossan tidigare hade övertaget. En produkt väl värd att rekommendera, se bilden.

Första jordgubbarna
För några dar sen insåg jag att det är dags för fågel­skräm­man igen om jag ska ha en chans att få äta av mina stora, fina smultron och jordgubbarna. Idag fick jag provsmaka dom första jordgubbarna, mums. Fågelskrämman är tydligen effektiv.

Krypen ökar
Det är inte bara rosenstriten som frodas. Igår upptäckte jag massvis med vita kryp på rhodo­den­dronbusken (klicka på bilden för att se den i större storlek), ett plommonträd har drabbats av ohyra som gör bladen klibbiga och nästan svarta och bladlössen gottar sig på rosorna. Suck.

Vita krypIdag fick såpvattensprutan stå till tjänst så nu doftar både jag och min rhododendron nytvättat. Rosorna har tidigare fått en omgång men det är tydligen dags för en repris.

Semesterdag
Vid lunchtid fick jag ett SMS från ex nr 2. ”Har du semester?” stod det. Han vet mycket väl att jag är pensionär på heltid, men antingen har han glömt det eller så skojade han.

Faktiskt har jag haft en semesterdag. Efter mathämtningen har jag fördrivit tiden med att städa bort vissna blomställningar från rhodo­den­dron­bus­ken och fröställningar från lupinerna, putsat ena sov­rums­­fönstret på utsidan och vattnat sommarblommorna.

Herrbesök
Vid åttatiden i morgon bitti får jag efterlängtat herrbesök. Då kommer plåtslagaren för att ta mått av nya skorstenen. Besöket var aviserat till den här veckan, så i morgon är liksom sista chansen. Men i värsta fall hade jag fått jaga honom i flera veckor. En del hantverkare är som sagt svårflörtade. Vilken himla tur att den här till­hör undantagen!

Mia håller koll
När hon inte är upptagen med jakt, ligger Mia och slumrar, men håller noga koll på reviret. Och på matte. Med ojämna mellanrum dyker hon upp och vill ha full uppmärksamhet. Eller så hoppar hon fram ur nån buske när jag minst anar det. 🙂

Mia håller koll

8.6 – Stress och antistress

Jag har haft herrbesök, modifierat ett recept, levererat vykort, träffat Nelson och varit värd för styrelsemöte. Mia har fått ny diagnos.

Herrbesök
Nån timme efter att jag var klar med gräsklippningen igår kom ”unge gentlemannen” på besök. Med sig hade han en rolig present i utbyte mot en bok jag hade lovat honom. En liten tavla som beskriver svarta katters lynne. Den tyckte han passade Mia och mig och det hade han alldeles rätt i. 🙂

KokbokModifierat recept
Igår fick jag för mig att jag skulle bjuda på rabarberpaj till dagens styrelsemöte och kollade att jag hade alla ingredienser. I förmiddags hämtade jag rabarberstjälkarna och satte i gång.

”Blanda de torra ingredienserna och nyp ihop dem med smöret” stod det i receptet. ”Aldrig i livet!” tänkte jag och smälte smöret innan jag rörde ner det i ”torrskaffningen”. Det gick precis lika bra. Sen var ju frågan var om pajen skulle bli som tänkt?

Efter 15 minuters gräddning såg pajen ungefär ut som kokt havregrynsgröt så jag blev lite orolig. Enligt receptet skulle den vara klar på 15-20 minuter. Jag flyttade formen längst upp, ökade värmen något och efter ytterligare 15 minuter fick den äntligen ”fin, guldbrun färg”. Så bra, då funkade den modifieringen!

Vykortsleverans
När pajen var klar var det dags att hämta Daphnias ordförande. Hon ville gärna följa med till Söderlångvik och leverera vykort. Igår kom jag nämligen överens med försäljaren i hantverksboden att Daphnia kunde få ha sina vykort till försäljning där.

Vi hittade en lämplig stolpe för vykortsställningen  så jag skruvade fast den, försåg den med en förklaring till varför man ska köpa ett vykort och fäste vår broschyr nertill på ställningen. Riktigt bra blev det tyckte vi alla tre.

NelsonTräffat Nelson
På hemvägen stannade jag till hos Nemos matte. Dels ville jag hälsa på henne och dels ville jag träffa Nelson, som är ny i familjen. Jo, och så ville jag fotografera hennes förgätmigejer! Helt fantastiskt frodiga lyser dom himmelsblåa vid vägkanten.

Nelson bor i en jättefin bur ute på gräsmattan och såg ut att trivas förträffligt. Han är jättegod kompis med hunden Siri berättade matte och är förtjust i hundfloka. Nelson är alltså en kaninkille. En jätte­gullig liten ulltuss. En sån vill jag också ha… 🙂

Mötesvärd
Det blev ett längre besök än planerat. När jag kom hem var det en timme kvar tills styrelsen för Lion Mountain Finland rf (LMF) skulle samlas. Nu gällde det att duka kaffebordet i bersån, ladda kaffe­kannan och plocka fram handlingar.

Det blev ett konstruktivt möte på dryga två timmar och rabarberpajen fick godkänt.

Mia i gräsetNy diagnos
Cortisonsprutan minskade klådan några dar, men återkom därefter. Sen i fredags har den minskat markant, vilket har fått mig att ställa ny diagnos. Mias klåda beror på stress.

Stressen kommer sig av sommargrannens hundar. Sen Kristi Himmelsfärd har upp till tre hundar vistats på granntomten och en av dom vill prompt undersöka vår. Mattes och husses disciplin är inte värd namnet har jag noterat.

Intrången och hundnärvaron har fått Mia att antingen stanna inomhus eller möjligen våga sig ut på trappan. Och klådan har alltså fortsatt.

I fredags försvann alla hundar och sen dess beter hon sig normalt igen. Inget bitande och dragande i pälsen längre och hon törs röra sig fritt. Jag kan bara hoppas att hundarnas vistelse hålls på ett minimum.

Fortsätter hundbesöken på min tomt får jag helt enkelt be sommargrannen fixa ett staket, så här vill varken Mia eller jag ha det. 😦

9.4 – Fruktbart

Jag har medverkat vid konstbefruktning, drabbats av E10 och köplust, haft oväntat herrbesök och diskuterat kultur.

YmpningKonstbefruktning
Mellan ”snöskurarna” i söndags gick händige släktingen och jag ut i snålblåsten. Han hade lovat ympa mitt vildäppelträd. Sånt kan han nämligen också.

Min insats inskränkte sig till att hålla i verktyg och hjälpmedel. Om jag hade för­sökt mig på att snitta kvistytorna hade det nog inte blivit mycket bevänt med tanke på mitt ögon­mått och handlag med kniven.

Om ett par månader får vi se om ”operationen” lyckades. I bästa fall kan jag skörda Raike och Samoa nästa år kanske?

E10
Felkoden E10 är ju standard på min tvättmaskin så jag reagerade inte nämnvärt då den dök upp igår igen, utan tryckte Start som vanligt. Att koden återkommer fem gånger inom tio minuter har däremot aldrig hänt tidigare så jag var beredd att ringa reparatören. Ända tills jag fick syn på vattenkranens läge… Den stod på Off. Fruktansvärt klantigt.

Att jag har missat att ställa om kranen var också nytt. Men det är ju av misstagen man lär sig sägs det.

MultasormiKöplust
Igår fick jag S-kedjans trädgårdskatalog med posten. Farligt, farligt. Den har redan sju hundöron för sånt som jag gärna/absolut vill köpa.

Som tur är har jag kvar två presentkort sen i fjol som fortfarande gäller. Om alla inköpen blir av åter­står att se. Ibland finns inte varan och ibland hinner jag ändra mig innan jag står i kassan.

Oväntat herrbesök
Halv nio i morse vaknade jag av att nån ryckte i ytter­dörren. Jag gluttade ut under rullgardinen och såg en mörkblå van stå parkerad snett bakom Silverpilen. Därmed var jag övertygad om att jag visste vem som stod utanför.

Jag kastade mig ur sängen, drog på mig morgonrocken och gick ut för att öppna. På trappan stod en leende, okänd ung man i sotarmundering i stället för personen jag förväntade mig.

Han undrade om han hade kommit rätt? Visst var det här han skulle sota? ”Inget jag känner till men gärna för mig” svarade jag. Han förklarade att han hade ryckt i dörren tidigare för nån vecka sen och lagt en lapp i postlådan, hade jag inte fått den? ”Nej, den har jag inte sett till” sa jag bestämt och pekade ut min postlåda.

Det förklarade saken. Han hade lagt lappen i en av postlådorna vid huvudvägen. ”Undrar vem som då har fått den?” sa han med ett ännu bredare leende. ”Jag väckte dig visst?” fortsatte han. Det kunde jag ju inte förneka men tröstade honom med att jag kan ta igen sömnen när som helst.

Eftersom jag inte var beredd på sotning fick han själv plocka bort alla grejer som stod i vägen, breda ut tidningar och täppa till spjället på kaminen. Annars hör det ju till kunden att göra det.

SotareNär han var klar konstaterade han att sotningen var påkallad, han hade hittat en hel del som behövde avlägsnas. Jag kom­men­te­rade med att det inte var så underligt, senaste sotningen gjordes 2010.

Alldeles ofrivilligt prutade jag på taxan. Jag missuppfattade beloppet (han pratade enbart finska) och gav honom växel på summan jag hörde, vilket innebar att han fick 60 cent för lite. Men han pro­tes­te­rade inte så jag får reglera det nästa gång eftersom jag varken har hans namn eller telefonnummer. Han hjälper den ordinarie sotaren förklarade han.

Den killen var min själ en fullständig motsats till sur och grinig! Han var skojfrisk, glad och positiv även om han gjorde ett något förvirrat intryck. Men sin förvirring tog han också med en klack­spark i stället för att oja sig. Härligt att träffa såna människor. 🙂

Kulturdiskussion
En annan positiv själ dök upp efter lunch. Min ”elev” i svenska refererade kapitel två. Fördelen med att spela in referaten är att hon får chansen att höra och rätta sig själv innan jag korrigerar henne.

Vi hade också en fruktbar diskussion om på vilka sätt man präglas av sin kultur och i vilken om­fatt­ning. Språket öppnar visser­ligen många dörrar, men är inte nödvändigtvis någon garanti för att man anammar den nya kulturen eller blir fullt accepterad kom vi fram till.