3.7 – Semesterdag

Mossdödaren var ett bra köp, jag har smakat på första jordgubbarna, jagat kryp, haft semesterdag och ser fram mot herrbesök. Mia håller koll.

MossdödareMossdödare
För en gång skull höll reklamen vad den lovade! Det bio­lo­giska medlet som tar kål på mossan men göder gräset funkar faktiskt.

Jag köpte en liten säck och var helt förberedd på att bli besviken, men nu är säcken tom och gräset frodas där mossan tidigare hade övertaget. En produkt väl värd att rekommendera, se bilden.

Första jordgubbarna
För några dar sen insåg jag att det är dags för fågel­skräm­man igen om jag ska ha en chans att få äta av mina stora, fina smultron och jordgubbarna. Idag fick jag provsmaka dom första jordgubbarna, mums. Fågelskrämman är tydligen effektiv.

Krypen ökar
Det är inte bara rosenstriten som frodas. Igår upptäckte jag massvis med vita kryp på rhodo­den­dronbusken (klicka på bilden för att se den i större storlek), ett plommonträd har drabbats av ohyra som gör bladen klibbiga och nästan svarta och bladlössen gottar sig på rosorna. Suck.

Vita krypIdag fick såpvattensprutan stå till tjänst så nu doftar både jag och min rhododendron nytvättat. Rosorna har tidigare fått en omgång men det är tydligen dags för en repris.

Semesterdag
Vid lunchtid fick jag ett SMS från ex nr 2. ”Har du semester?” stod det. Han vet mycket väl att jag är pensionär på heltid, men antingen har han glömt det eller så skojade han.

Faktiskt har jag haft en semesterdag. Efter mathämtningen har jag fördrivit tiden med att städa bort vissna blomställningar från rhodo­den­dron­bus­ken och fröställningar från lupinerna, putsat ena sov­rums­­fönstret på utsidan och vattnat sommarblommorna.

Herrbesök
Vid åttatiden i morgon bitti får jag efterlängtat herrbesök. Då kommer plåtslagaren för att ta mått av nya skorstenen. Besöket var aviserat till den här veckan, så i morgon är liksom sista chansen. Men i värsta fall hade jag fått jaga honom i flera veckor. En del hantverkare är som sagt svårflörtade. Vilken himla tur att den här till­hör undantagen!

Mia håller koll
När hon inte är upptagen med jakt, ligger Mia och slumrar, men håller noga koll på reviret. Och på matte. Med ojämna mellanrum dyker hon upp och vill ha full uppmärksamhet. Eller så hoppar hon fram ur nån buske när jag minst anar det. 🙂

Mia håller koll

28.6 – Gängse rutiner

Jag har återgått till gängse rutiner, förvarar spillvirke i skrivbordslådan, har försökt lokalisera en mårdhund, fått färsk fisk och satt upp fågelskrämman.

DatorfrukostÅtergång till gängse rutiner
Igår eftermiddags vinkade jag av mamma vid bussen. Det innebär att jag har återgått till gängse ruti­ner.

Frukosten äts vid datorn, middagen intas på stående fot vid diskbänken, alternativt utomhus, och disken får stå orörd tills jag får ont om utrymme på diskbänken.

Spillvirke i skrivbordslådan
Orsaken till att det blev städning i vedlidret var en madrass. Gästmadrassen är för bred för gäst­sängen och i vedlidret(!) står en smalare som min halvbror lämnade efter sig för sex år sen, så jag beslöt ta en titt på den.

Den har stått hoprullad i en plastsäck alla dessa år så den kanske kunde vara i användbart skick resonerade jag optimistiskt. Ett hål i plastsäcken tydde på att den hade haft besök och när jag drog ut den ur plastsäcken luktade den unket och var fuktig i den kanten som hade stått neråt. Ich, soptippen nästa, den ville jag inte ha in i huset.

SpillvirkeDen lediga platsen i vedlidret kunde därmed disponeras för annat. Längst in mot väggen stod en skriv­bordslåda, det enda som numera återstår av fosterfars skrivbord. Den blev utmärkt för­va­rings­plats för alla småbitar av spillvirke.

Jag öppnade också bananlådan som har stått där sen jag flyttade in. Jag hade för länge sen glömt vad den innehöll. Det visade sig vara en fast nyckel i storlek 34, ett fälgkors och en tygbag som inne­höll en jättelång elkabel för utom­hus­bruk om jag minns rätt.

Rätt praktiska prylar således. Fast en nyckel i den storleken lär jag knappast behöva.

Trallen som jag fixade till nyligen fick nytt an­vänd­nings­om­råde, mest beroende på den mördande kritik jag fick av en herre som inspekterade den. Den blev utmärkt underlag för virkeslagren och lådan med eldstände i stället.

När inspirationen strömmar till ska jag göra en ny trall. Och den får ingen se utom jag.

Mårdhund
Under tiden jag röjde i vedlidret hörde jag ett välbekant läte. En mårdhund befann sig i närheten. Jag försökte lokalisera den, men vinden och de sporadiska ”ropen” gjorde det omöjligt.

Möjligen är årets valpkull utslängd ur lyan för att söka sig egna revir? Eftersom det finns gott om doft­spår fram till och över tomten följde den antagligen dom. Antingen skrämde jag den till tystnad genom att närma mig eller så drog den i väg, efter en stund tystnade ropen.

Färsk fisk
Sent i eftermiddags knackade Oxen/Tvillingen på och erbjöd mig ta hand om fyra färska abborrar. Sånt säger man förstås inte nej till!

Han kallade dom ”abborrpinnar” men i mina ögon var dom normalstora, allting är relativt som bekant. Morgondagens middag är därmed given. Jag tror bestämt jag ska kolla om min potatis är stor nog för premiärätning.

JordgubbarFågelskrämma
Om potatisskörden blir lika bra som jord­gubbs­dito är jag mer än nöjd! Dom första gubbarna är redan avsmakade och idag plockade jag en hel skål.

Dess värre har fåglarna också upptäckt att det finns mogna jordgubbar att få, så idag riggade jag upp den andra fågelskrämman. Jag kan ju inte sitta på pass jämt. 😀

6.7 – ”Arbete är njutning”

Jag har fått nåt att tänka på, varit lite huslig och händig, jagat bort mårdhundar och oljat klart.

Tankeväckande
I morse kom värdinnan och husbonden från Östergårds förbi då jag var på väg att hämta tidningen. Vi pratades vid en kort stund och kommenterade förstås sommarvärmen. ”Fast ni har väl inte tid att njuta, så mycket som ni arbetar jämt?” avrundade jag. Då svarade mannen: ”Att arbeta ÄR att njuta.”

Jag instämmer gärna. Visst njuter jag också av att arbeta. Men bara för att jag äger min egen tid och får bestämma när jag har lust att göra vad. Jag känner för övrigt inte en enda pensionär med hälsan i behåll som sitter och rullar tummarna.

Huslig & händig
Medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, dammsög jag i vardagsrummet och när jag hade hängt ut tvätten på tork tog jag i tu med att konstruera en fågelskrämma. Det är nån som snor mina jordgubbar.

På slutrakan
Idag skulle bryggan oljas klar. Efter lunch plockade jag med mig alla attiraljer och gick ner till stran­den. Men kors vad det blåste! Och vilken sjögång! Jag kände mig som en matros till sjöss.

Efter ett par timmar beslöt jag ta matpaus. Tänk att jag varje år har glömt hur drygt det är att måla den… Men tur är väl det, annars skulle den aldrig bli målad.

Mårdhundsbesök
Under tiden jag avnjöt en övermogen men jättegod mango (ätmogen stod det på förpackningen när jag köpte den för några dar sen) som lunchdessert, såg jag att Mia gick mot dasset och satte sig en bit ifrån. Jag antog att hon spanade på nån fågel, men plötsligt kom hon rusande i full fart tillbaka till trappan.

Vid det här laget har jag full koll på den signalen. Mårdhundarna var tydligen i farten. Jag gick för­siktigt mot dasset och tog upp en sten på vägen i fall den skulle behövas.

Först varken såg eller hörde jag nåt, men sen fick jag syn på två mårdhundsvalpar som lekte i gräset några meter nedanför dasset. Då kastade jag stenen. Ingen av dom blev träffad tror jag men i ren förskräckelse skrek dom som dom brukar när det är fara å färde.

Klockan var 14.50 noterade jag. Det där med skymningsdjur stämmer alltså inte heller som jag redan tidigare har konstaterat.

Jag förstår varför Mia ligger inne och sover när jag är borta. Idag gjorde hon det också medan jag var i stranden. Det har hon aldrig gjort tidigare, men med dom ständiga besökarna känner hon sig förstås tryggast inomhus.

I stranden syns det tydligt var dom tar sig fram. Jag ser att Mia känner lukten, hon stannar alltid framför deras stig, men när hon ser att jag korsar den följer hon efter mig och litar på att det är OK då matte är med.

Sista rycket
Efter att ha skrämt i väg dom ovälkomna gynnarna knallade jag ner till stranden igen för att göra klart. En och en halv timme senare var både brygga, växter, stenar och insekter gröna. Jag också fläckvis. 😀

Småfåglarna gillar tydligen också den nya färgen på bryggan. Dom gillade för all del den gamla också, skillnaden är bara att deras avföring nu syns tydligare. Men det hör till om man bor vid en sjö.

Oj, vad skönt att få stryka den punkten från sommarens arbetslista!