Årets första

När jag hämtade posten idag blev jag glatt överraskad – årets första ros har slagit ut, helt enligt tidtabellen.

Ros

Och så har årets första jordgubbar avnjutits med en rejäl klick vispgrädde. Av nån konstig anledning fick jag för mig att mina jordgubbar inte skulle vara mogna än, men där hade jag fullständigt fel. Söta är dom också trots att det varit klent med sol. 🙂

Jordgubbar

16.7 – Från svindlande affärer till bojkott

Jag har idkat byteshandel, Udden har en ny sevärdhet, jag har ätit laxsoppa och serverat jordgubbar med glass som bojkottas i fortsättningen.

Byteshandel
Igår kväll försiggick stora affärer på Udden. Det började med att Nemos matte efterlyste en kardbock på FB. När hon hade förklarat vad det var för nåt (jag hade bara hört benämningen skrubbänk) kunde jag med­dela att jag har en sån stående i boden och att hon var välkommen att ta en titt på den. ”Jag kommer nu!” svarade hon omgående.

GarnHon var genast villig att bli ny ägare till kard­bocken och fick sen syn på en del andra gamla verktyg och tillbehör som används i garnproduktion. Dom tog hon också gärna hand om. Det fick mig att bjuda ut dom två spinnrockar som också fanns. Den ena har tillhört f d grannen och den andra har använts på Udden.

Hon blev förtjust när hon såg att båda var i användbart skick och övertog dom gärna. ”Det blir dyrt det här” konstaterade hon. Jag hjälpte henne lasta i grejerna men vi kom fram till att den ena spinn­rocken måste hon göra en extra tur för.

Jag erbjöd henne te när hon kom efter den en kort stund senare (vi bor på bara några hundra meters avstånd från varandra), vilket hon tackade ja till. Tack vare den nybakade kladdkakan hon hade med sig, kunde jag bjuda på tilltugg till teet. 🙂

Efter att vi hade suttit och pratat ett par timmar tyckte hon det var dags att dra sig hemåt. Hon skulle upp tidigt nästa morgon. Innan hon gick ville hon ”göra upp” och undrade om det var nåt jag be­höv­de?

Jag kunde bara komma på ett ankare till båten så den inte driver i väg när jag ska mäta siktdjupet. Ett sånt trodde hon sig ha, men frågade om jag inte be­hö­ver ett släpvagnslass med ved också? Jo, det kunde jag ju förstås tänka mig.

Hon talade om att hon ska tömma ladan på en annan fastighet i norra delen av ön och frågade om jag kanske ville ha några höstörar? Jodå, ett par kunde jag nog tänka mig, mina börjar bli utslitna. ”Om du tar tre, kan du knyta ihop dom upptill och hänga en lykta i mitten” föreslog hon. Det tyckte jag lät som en utmärkt idé och tackade ja igen. Med den byteshandeln var vi båda nöjda.

Jag börjar nästan tro att det är jag som vann på affären, men om hon är nöjd så är jag nöjd. Roligt att idka byteshandel. 🙂

ServärdhetNy sevärdhet
Sen klockan 10.50 idag har Udden en ny sevärdhet. Plåtslagaren trotsade regnet och levererade allt jag hade beställt i anslutning till nya skorstenen. På 20 minuter fick den gamla skorstenen hatt, den nya plåtbeklädnad och hatt plus ett snöstopp ovanför. Den ligger nämligen långt ner på taket så sotaren rekommenderade ett sånt. Suveränt!

Den nya skorstenen är förmodligen det värdefullaste på hela stället har jag dristat mig till att påstå. 😀 Fram på höstkanten ska det bli ”officiell” skorstensinvigning har jag tänkt mig.

Loppis och laxsoppa
Idag var det loppis i Labbnäs och laxsoppa med rabarberpaj som dessert enligt tradition. Den vill jag inte missa, maten alltså, så jag infann mig vid tolvsnåret. Det var massor med folk och bilar, men Silverpilen går ju att klämma in nästan var som helst så det var inga problem.

Jag handlade för en hel euro och köpte (nit)lotter för en femma innan jag betalade maten och gick in till matbordet. Soppan var lika god som vanligt, rabarberpajen likaså. Trevligt sällskap hade jag också – jag satte mig vid samma bord som f d bonuspappan och skyddslingen.

Jordgubbar med glass
Skyddslingen hade varit på besök förra veckan talade han om, men då var jag inte hemma så vi kom överens om att han skulle komma idag i stället. Några timmar senare dök han upp.

Förmiddagens regnväder hade övergått i sol och svag vind, så vi bänkade oss i bersån förstås. Jag hade lovat bjuda på (egenodlade) jordgubbar med glass och till det fick man kaffe.

Vi var överens om att Pingviini-glassen var gräddig och god. Fast hade jag vetat att den var tillverkad i Finland på uppdrag av Nestlé hade jag aldrig köpt den! ”På min tid” var det en Valio-produkt.

Tillverkarens namn framgick av undersidan på förpackningen som vi läste först efter att glassen var upp­äten. Nestlé ägs nämligen av Monsanto*), företaget som bland annat är kända för gen­mani­pu­le­rade grödor och växtgifterna Roundup respektive Agent Orange. Nästa gång får det bli ett annat fabrikat!

Före detta grannen slapp den ”giftiga” glassen. Hon anslöt först när den var slut och ville varken ha kaffe eller glass men gjorde oss sällskap tills solen började skymmas av trädtopparna. Ytterligare en trivsam samvaro i den numera lummiga bersån. Kanske därför det känns som fredag idag. 🙂

*) baserat på eventuellt felaktig/misstolkad information 😦

3.7 – Semesterdag

Mossdödaren var ett bra köp, jag har smakat på första jordgubbarna, jagat kryp, haft semesterdag och ser fram mot herrbesök. Mia håller koll.

MossdödareMossdödare
För en gång skull höll reklamen vad den lovade! Det bio­lo­giska medlet som tar kål på mossan men göder gräset funkar faktiskt.

Jag köpte en liten säck och var helt förberedd på att bli besviken, men nu är säcken tom och gräset frodas där mossan tidigare hade övertaget. En produkt väl värd att rekommendera, se bilden.

Första jordgubbarna
För några dar sen insåg jag att det är dags för fågel­skräm­man igen om jag ska ha en chans att få äta av mina stora, fina smultron och jordgubbarna. Idag fick jag provsmaka dom första jordgubbarna, mums. Fågelskrämman är tydligen effektiv.

Krypen ökar
Det är inte bara rosenstriten som frodas. Igår upptäckte jag massvis med vita kryp på rhodo­den­dronbusken (klicka på bilden för att se den i större storlek), ett plommonträd har drabbats av ohyra som gör bladen klibbiga och nästan svarta och bladlössen gottar sig på rosorna. Suck.

Vita krypIdag fick såpvattensprutan stå till tjänst så nu doftar både jag och min rhododendron nytvättat. Rosorna har tidigare fått en omgång men det är tydligen dags för en repris.

Semesterdag
Vid lunchtid fick jag ett SMS från ex nr 2. ”Har du semester?” stod det. Han vet mycket väl att jag är pensionär på heltid, men antingen har han glömt det eller så skojade han.

Faktiskt har jag haft en semesterdag. Efter mathämtningen har jag fördrivit tiden med att städa bort vissna blomställningar från rhodo­den­dron­bus­ken och fröställningar från lupinerna, putsat ena sov­rums­­fönstret på utsidan och vattnat sommarblommorna.

Herrbesök
Vid åttatiden i morgon bitti får jag efterlängtat herrbesök. Då kommer plåtslagaren för att ta mått av nya skorstenen. Besöket var aviserat till den här veckan, så i morgon är liksom sista chansen. Men i värsta fall hade jag fått jaga honom i flera veckor. En del hantverkare är som sagt svårflörtade. Vilken himla tur att den här till­hör undantagen!

Mia håller koll
När hon inte är upptagen med jakt, ligger Mia och slumrar, men håller noga koll på reviret. Och på matte. Med ojämna mellanrum dyker hon upp och vill ha full uppmärksamhet. Eller så hoppar hon fram ur nån buske när jag minst anar det. 🙂

Mia håller koll

13.7 – Från sommargäster till getingar

Jag vet hur man känner igen sommargäster, har varit på visit med mamma, smakat på en masto­dontjordgubbe och upptäckt att getingar är grisiga.

Igenkänningstecken
Det slog mig härom dagen att det är enkelt att känna igen sommargäster. Dom är solbrända på fram­sidan, medan vi som tillhör gruppen ”arbetande infödingar” bara är solbrända på baksidan av kroppen och armarna beroende på att solen inte kommer åt när man är böjd över planteringar, odlingar, såg­bocken, etc.

Tyvärr är kännetecknet inte 100 %-igt – en del hurtiga pensionärer och fysiskt aktiva personer är ock­så solbruna framtill. Då får man kolla klädseln för att avgöra vilken grupp dom tillhör. Tror bestämt jag har uttalat mig i det ämnet tidi­gare, så jag ska inte upprepa mig.

Eftermiddagsvisit
Idag var vi inbjudna till min före detta granne på efter­middags­kaffe. Strax före tre ringde vi på, utrustade med ett kaffepaket och en liten sommarbukett. Det var mammas idé. Så väluppfostrad är inte jag när jag hälsar på.

Det betydde att mamma missade sin eftermiddagslur, men jag tror inte hon tyckte att det gjorde nåt. Timmarna försvann raska tag utan att nån av oss hann bli sömnig. Hon hade det desto skönare igår efter­middag som framgår av bilden. 🙂

Maxisize
På vägen hem från ”kafferepet” stannade vi till vid Björknäs Trädgård för att inhandla lite färska grön­saker. Bland alla go’saker låg dom största jordgubbar jag nånsin sett! Enligt uppgift frilandsodlade i Bjärnå. Mamma föll för frestelsen omgående.

Direkt när vi kom hem provsmakade mamma jordgubbarna, men tyckte dom var lite smaklösa. Efter middagen gjorde jag också ett smakprov och tyckte nog att dom var godkända utan an­märk­ning. Jämfört med dom små, sura och ”snyrpiga” bären i mitt jordgubbsland var dom alldeles utsökta. Men jag kan ju undra hur dom har fått till storleken? Dom kanske är genmanipulerade som jag skojade med mamma om?

Snuskiga/renliga getingar
Sen några veckor tillbaka har jag hyresgäster på dasset. Getingarna har byggt bo nästan nere vid golvet mellan två battingar, vilket förstås innebär en maxstorlek på boet. Nu kan det inte bli större på bredden i alla fall.

Som dom flesta andra djur kackar dom inte i eget bo har jag upptäckt. All avföring ligger i stället nedanför boet, dessutom en blöt fläck. Kan det vara möjligt att getingar både kissar och bajsar?

Idag bytte jag till ett nytt tredubbelvikt toapapper för att fånga upp allt som kommer ut ur boet. Jag luktade på det tidigare toapappret men mitt luktsinne räcker inte till för att fånga upp eventuell lukt.

Så getingarna är alltså renliga med getingmått mätt, men snuskiga ur min synvinkel eftersom jag blir tvungen att rengöra efter dom. Tur att dom inte är större eller fler. 😀