9.5 – Flöjut*)

Jag har presenterat och delat, köpt hundben, gjort en otrevlig bekantskap och Udden har fått en ny sevärdhet.

PresentationPresenterat och delat
I onsdags kväll var det då dags att presentera alternativa molnverktyg för en före­nings­sty­relse. In­tres­set var minst sagt ljumt – fyra av ett tiotal inbjudna personer infann sig. Men det gjorde förstås tillfället väldigt familjärt.

För att underlätta utvärderingen av verktygsval erbjöd jag mig att vara provkanin fram till dess att sty­rel­sen fattar beslut. Därmed har jag nu tillgång till protokoll, möteskalender och föredragningslista inför nästa möte som jag för övrigt kommer att vara åhörare på i studiesyfte.

Nya hundben
I torsdags hade jag tid hos bilsjukhuset för benbyte – Silverpilen behövde som bekant nya hundben. Medan jag väntade passade jag på att äta fisksoppa på Holmbergs café.

Två bekanta damer satt vid ett av borden så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Egentligen tror jag inte dom ville det, men kunde inte med att säga nej. En tredje dam sällade sig strax efter till sällskapet och jag fick förklarat för mig att alla tre bodde i samma hus.

Väntetiden förflöt under livligt samtal om åldrande, företagande och diverse annat. Innan jag gick bad jag om ursäkt för att jag trängt mig på, men övertygades om att det hade jag inte alls. ”Vi sa ju ja”. Och det kändes uppriktigt menat så jag slapp ha dåligt samvete.

På hemvägen försökte jag analysera om Silverpilen kändes annorlunda på nåt sätt, men märkte ingen som helst skillnad, inte ens i dom värsta guppen. Fast det kanske man inte ska göra?

DregolOtrevlig bekantskap
När före detta grannen kom på besök i onsdags nämnde hon att hennes gamla dator hade blivit tröttare än vanligt, så vi kom överens om att jag skulle ta mig en titt på den i fredags direkt efter lunch. Det blev en lång titt.

När klockan började närma sig 16 bad jag att få ta med mig datorn till Udden för snart skulle staket­kon­struk­tö­ren dyka upp. Det fick jag lov till och pallrade mig i väg.

Framåt halv åtta gav sig byggmästaren av och jag fortsatte felsökningen. Båda webbläsarna kras­chade så snart jag försökte starta dom men jag kom ändå ut på nätet. Mycket märkligt. Vid 23-tiden gav jag upp, det verkade vara fel på allting.

Innan staketjobbet fortsatte idag hann jag lista ut felet på datorn. Den hade drabbats av Dregol.com-viruset. Botemedlet hette SpyHunter som man givetvis betalade för om man ville bli av med dom infekterade filerna. Nerladdning och genomsökning var gratis.

43,39 € tyckte jag absolut det var värt så jag köpte en licens efter den två timmar(!) långa genom­sök­ningen. Och vips funkade allt som det skulle igen. Utom e-postprogrammet, det försvann för gott. Det löste jag genom att skapa en genväg till operatörens webbmejlklient. Mejlprogram för Vista Home Premium och internminne på 500 MB växer nämligen inte på träd ska ni veta. 😦

Staket 2Ny sevärdhet
Vid 14-tiden idag blev staketet klart. En ny se­värd­het på Udden! Fast egentligen är det inget staket. Oxen/Tvillingen träffade huvudet på spiken igår kväll när han gick förbi och konstaterade att det är en dekoration.

Jättefint blev det och precis som jag hade tänkt mig och ville ha det. ”Tack o himmel sa Landén” för händiga män än en gång och för att jag har den stora turen att känna såna! 🙂

*) jäktigt (enl Orlboka, oppflidd 2007/Bo Oscarsson)

16.7 – Från svindlande affärer till bojkott

Jag har idkat byteshandel, Udden har en ny sevärdhet, jag har ätit laxsoppa och serverat jordgubbar med glass som bojkottas i fortsättningen.

Byteshandel
Igår kväll försiggick stora affärer på Udden. Det började med att Nemos matte efterlyste en kardbock på FB. När hon hade förklarat vad det var för nåt (jag hade bara hört benämningen skrubbänk) kunde jag med­dela att jag har en sån stående i boden och att hon var välkommen att ta en titt på den. ”Jag kommer nu!” svarade hon omgående.

GarnHon var genast villig att bli ny ägare till kard­bocken och fick sen syn på en del andra gamla verktyg och tillbehör som används i garnproduktion. Dom tog hon också gärna hand om. Det fick mig att bjuda ut dom två spinnrockar som också fanns. Den ena har tillhört f d grannen och den andra har använts på Udden.

Hon blev förtjust när hon såg att båda var i användbart skick och övertog dom gärna. ”Det blir dyrt det här” konstaterade hon. Jag hjälpte henne lasta i grejerna men vi kom fram till att den ena spinn­rocken måste hon göra en extra tur för.

Jag erbjöd henne te när hon kom efter den en kort stund senare (vi bor på bara några hundra meters avstånd från varandra), vilket hon tackade ja till. Tack vare den nybakade kladdkakan hon hade med sig, kunde jag bjuda på tilltugg till teet. 🙂

Efter att vi hade suttit och pratat ett par timmar tyckte hon det var dags att dra sig hemåt. Hon skulle upp tidigt nästa morgon. Innan hon gick ville hon ”göra upp” och undrade om det var nåt jag be­höv­de?

Jag kunde bara komma på ett ankare till båten så den inte driver i väg när jag ska mäta siktdjupet. Ett sånt trodde hon sig ha, men frågade om jag inte be­hö­ver ett släpvagnslass med ved också? Jo, det kunde jag ju förstås tänka mig.

Hon talade om att hon ska tömma ladan på en annan fastighet i norra delen av ön och frågade om jag kanske ville ha några höstörar? Jodå, ett par kunde jag nog tänka mig, mina börjar bli utslitna. ”Om du tar tre, kan du knyta ihop dom upptill och hänga en lykta i mitten” föreslog hon. Det tyckte jag lät som en utmärkt idé och tackade ja igen. Med den byteshandeln var vi båda nöjda.

Jag börjar nästan tro att det är jag som vann på affären, men om hon är nöjd så är jag nöjd. Roligt att idka byteshandel. 🙂

ServärdhetNy sevärdhet
Sen klockan 10.50 idag har Udden en ny sevärdhet. Plåtslagaren trotsade regnet och levererade allt jag hade beställt i anslutning till nya skorstenen. På 20 minuter fick den gamla skorstenen hatt, den nya plåtbeklädnad och hatt plus ett snöstopp ovanför. Den ligger nämligen långt ner på taket så sotaren rekommenderade ett sånt. Suveränt!

Den nya skorstenen är förmodligen det värdefullaste på hela stället har jag dristat mig till att påstå. 😀 Fram på höstkanten ska det bli ”officiell” skorstensinvigning har jag tänkt mig.

Loppis och laxsoppa
Idag var det loppis i Labbnäs och laxsoppa med rabarberpaj som dessert enligt tradition. Den vill jag inte missa, maten alltså, så jag infann mig vid tolvsnåret. Det var massor med folk och bilar, men Silverpilen går ju att klämma in nästan var som helst så det var inga problem.

Jag handlade för en hel euro och köpte (nit)lotter för en femma innan jag betalade maten och gick in till matbordet. Soppan var lika god som vanligt, rabarberpajen likaså. Trevligt sällskap hade jag också – jag satte mig vid samma bord som f d bonuspappan och skyddslingen.

Jordgubbar med glass
Skyddslingen hade varit på besök förra veckan talade han om, men då var jag inte hemma så vi kom överens om att han skulle komma idag i stället. Några timmar senare dök han upp.

Förmiddagens regnväder hade övergått i sol och svag vind, så vi bänkade oss i bersån förstås. Jag hade lovat bjuda på (egenodlade) jordgubbar med glass och till det fick man kaffe.

Vi var överens om att Pingviini-glassen var gräddig och god. Fast hade jag vetat att den var tillverkad i Finland på uppdrag av Nestlé hade jag aldrig köpt den! ”På min tid” var det en Valio-produkt.

Tillverkarens namn framgick av undersidan på förpackningen som vi läste först efter att glassen var upp­äten. Nestlé ägs nämligen av Monsanto*), företaget som bland annat är kända för gen­mani­pu­le­rade grödor och växtgifterna Roundup respektive Agent Orange. Nästa gång får det bli ett annat fabrikat!

Före detta grannen slapp den ”giftiga” glassen. Hon anslöt först när den var slut och ville varken ha kaffe eller glass men gjorde oss sällskap tills solen började skymmas av trädtopparna. Ytterligare en trivsam samvaro i den numera lummiga bersån. Kanske därför det känns som fredag idag. 🙂

*) baserat på eventuellt felaktig/misstolkad information 😦