18.12 – Semesternöjen för pensionärer

Hettan har accelererat, vi har gjort en semestertripp, Jules är avpolletterad, vi har ätit ugnsstekt gädda och skördat körsbär.

Hettan har accelererat
De senaste fyra dagarna har hettan accelererat… Från en morgontemperatur på 22,4° (ca kl 9) till dagens 25,9°. Dagstemperaturerna är därefter, igår kl 13.30 31,3° och idag ett liknande värde. Uddens tidigare värmerekord är därmed slaget.

Lyckligtvis har vi nära till svalkande bad. Fast vid det här laget är vattnet vid bryggan nästan lika varmt som luften: 27° vid dagens mätning! Just nu, kl 21.08 lokal Udden-tid, är det fortfarande drygt 25°.

I morgon utlovar MI något svalare, ”bara” 26°, men det ska visst ändå kännas som 30 på grund av den svaga vinden.

Semestertripp
Tja, det kanske var att ta i förstås. 😀 På söndagen beslöt vi nämligen att ha picknick ute på Hästholmen efter siktdjupsmätningen.

Alltså rodde vi (= Husse) först ut till Långholmen och därefter till Hästholmen där vi packade upp medhavd matsäck. På grund av hettan höll vi till i skuggan under tallarna.

Efter simtur och ”bränslepåfyllning” tog vi en promenad till andra änden på holmen innan vi åter­vän­de till hemhamnen. Lyxigt att bo på en semesterort. 😉

Jules avpolletterad
I måndags levererade vi min gamla kontorsstol Jules och övriga bidrag till Labbnäs-loppisen. Idag besökte vi loppisen och åt den traditionella laxsoppan med rabarberpaj som dessert.

Soppan och loppisen har arrangerats ända sen 1990 fick vi veta av en dam som var med från början. En sån tradition är väl värd att uppehålla tycker jag. Och trots hettan blev besökarantalet säkerligen närmare ett par hundra i år också.

Ugnsstekt gädda
Igår vågade jag mig på nåt nytt: Tillaga ugnsstekt gädda. Husse lyckades fånga en liten gädda som vi tyckte kunde vara lagom för oss två. Det var den också.

Eftersom jag aldrig har tillrett ugnsstekt gädda tidigare, botaniserade jag bland recepten på nätet för att hitta ett som var enkelt nog för mig. Det visade sig riktigt lyckat, förutom att kombinationen olja i botten på formen och grädde blev en besynnerlig gröt.

Till all lycka tycker Husse att smaken är det viktigaste, inte utseendet, så han åt med god aptit. Jag också för den delen. Ett bra recept med andra ord.

Skördat körsbär
Min lilla körsbärsbuske – som aldrig blir nåt träd på grund av hungriga djur – vittjades idag på sina bär. En liten skål blev det ju i alla fall. Fast värst söta är dom inte, kanske inte en sån sort?

14.11 – Överraskningar och ändrade planer

Vinterkappan innehöll en överraskning, artikeln blev insändare och loppisbordet är avbokat. Mia har blivit instängd.

VinterkappaÖverraskning i vinterkappan
Innan jag blev motståndare till pälsar köpte jag en päls­fod­rad kappa på UFF i Stockholm nån gång på 90-talet. Jag minns att jag tyckte den var rätt dyr, 600 kronor om jag minns rätt, men den verkade helt oanvänd och var varm och skön tack vare det löstagbara fodret i mullvadspäls på insidan.

Sen jag flyttade hem har jag inte använt den så den har hängt på vinden i sju år. Igår fick jag för mig att jag skulle ta ner den och eventuellt använda den vid behov. Till min förvåning satt den fast trots att jag hade hakat av den från spiken som galgen hängde på?

När jag undersökte orsaken blev jag minst sagt överraskad – det växte vildvin i den! Sen tidigare vet jag att vildvinet pinar sig in under yttertaket, men att en gren skulle leta sig in genom det lilla hålet i plastöverdraget och ner i kappan var helt oväntat. För att få loss grenen var jag tvungen att bita av den, men med mig ner följde en flera meter lång ”tarm”.

Jag tog av plastöverdraget och hängde ut den för att bättre kunna se hur jag skulle ta loss eländet som satt kvar. En av ”fångstarmarna” hade kilat in sig i pälsen så hårt att jag var tvungen att klippa bort den. Helt otroligt vilken kraft den växten har!

Från artikel till insändare
En betydligt mindre överraskning, men dock, var att ÅU igår meddelade att Daphnias artikel om sedi­ment- och vatten­under­sökningen skulle bli en insändare i dagens tidning i stället. Jag kan mycket väl förstå an­led­­ningen. Texten var ju översatt och direkt citerad ur rapporten.

Till råga på allt innehåller den ett sakfel som jag omgående måste rätta till. Men det var ju ingen över­rask­ning. Senaste tiden har det mesta jag gjort blivit fel känns det som. 😦

KalenderLoppisbordet avbokat
I samband med gårdagens klädomstuvning plockade jag i hop det som skulle säljas på loppisen. Idag avbokade jag bordet jag hade reserverat på grund av mitt dåliga minne.

Jag stannade till hos Siris matte idag för att få en uppgift jag behövde och innan vi skildes föreslog hon att jag skulle komma på middag i morgon. Men då kom jag faktiskt ihåg att morgondagen inne­håller två aktiviteter, Daphnias styrelsemöte och uppvaktning av 90-åringen, så jag undrade om det gick bra på söndag kl 16 i stället? Javisst, tyckte hon, det gick lika bra.

En liten klocka ringde lite svagt i bakhuv’et när vi avtalade dagen och tiden, men inte förrän jag kom hem lyckades den påkalla min uppmärksamhet. Söndag är ju loppisdagen! Visserligen kl 13-15 och mid­dagen var kl 16, men det skulle innebära att Mia fick vara utan matte från ca 12 till minst 18 och det går ju inte! Fyra timmar är absolut och ovillkorligen max. Alltså avbokade jag bordet och funderar nu på vad jag ska göra med allt jag plockade fram igår?

Mia instängdMia instängd
Mia höll mig givetvis sällskap igår när jag travade upp och ner mellan vinden och köket. Men sen försvann hon ur synhåll så jag antog att hon hade gått ut.

Efter ett par timmar började jag sakna henne. Det började närma sig hennes mattid och den brukar hon vara noga med. Jag gick ut och lockade på henne och räknade med att hon skulle dyka upp inom några minuter som hon oftast gör.

Men nånting sa mig att allt inte stod rätt till… Tanken föll mig in att jag kunde ha stängt in henne på vinden. Jag gick genast ut i verandan och öppnade dörren till vindstrappan. Och där stod en liten kisse snällt och väntade. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och fick ett svar som jag tolkade som ”åkejdådå, bara du inte gör om det”.

Stackars Mia, vilken matte hon har! Det här är säkert femte eller sjätte gången jag har stängt in henne nånstans. 😦

12.11 – Mörker och lysande affärer

Just nu är det mörkt på många sätt, men lysande affärer lyser upp tillvaron.

MörkerMörker
I morse sågs solen livs levande en stund på Udden, men när det bar av till dagens lektioner hade dimman för­vand­lat dagens ljus till skumrask igen. Det ena mörkret avlöser det andra.

I regel är det mörkt när vi (Mia och jag) stiger upp och om jag ska hämta ved efter halv fem krävs pann‑ eller ficklampa. Usch och fy för dom korta dagarna. Hoppas det kommer snö snart.

Mera mörker uppstod när jag hämtade Silverpilen efter däckbyte och kontroll av drivknutarna. Båda behöver bytas. Men efter 70.000 km kanske jag inte ska gnälla över slitaget?

Ett riktigt mörker var dagens uppdateringar från Microsoft. När jag lämnade datorn efter lunch stod den på uppdatering 7 av 21 och när jag kom hem igen fyra timmar senare stod den kvar på samma ställe, Windows Update hade hängt sig. Efter en kallstart gick det lyckligtvis vägen.

Lysande affärer
Det finns förstås flera sätt att lysa upp tillvaron. Pussa Mia till exempel. Eller dricka te med en god vän och prata bort ett par timmar. Eller så kan man göra lysande affärer.

HandslagSen några timmar är jag ny ägare till en jättefint målad plåtlåda (som jag inte alls vet vad jag ska ha till än så länge) och fem begagnade pocket­böcker, alla skrivna av Robert Ludlum, en av mina favorit­för­fat­tare när det gäller spänning och intriger. Senast jag läste honom var i början på 80-talet så det ska bli ett nöje att förnya bekantskapen.

Allt fyndat på två av FB:s bytes‑ och säljmarknader, så det är onekligen vissa fördelar med FB trots allt.

På söndag ska jag inta säljarrollen och hoppas på intäkter i stället för utgifter. Då försiggår Röda Korsets loppis i Dalsbruk. Bords­hyror och caféförsäljning går oavkortat till Röda Korset, men intäk­terna för det man lyckas sälja får man behålla. En bra fördelning tycker jag.

Mindre lysande var mitt försök att locka en inköpare från Åbo till Udden. ”Jag ringer efter tolv” sa killen som svarade när jag ringde. Det är nu minst ett par veckor sen. Då är det nog inte meningen att jag ska göra mig av med dom prylarna som jag hade tänkt. 😉

 

PS. I samband med publiceringen av det här inlägget blev jag gratulerad av WordPress. Högst oväntat men rätt så trevligt.

WP-grattis

16.7 – Från svindlande affärer till bojkott

Jag har idkat byteshandel, Udden har en ny sevärdhet, jag har ätit laxsoppa och serverat jordgubbar med glass som bojkottas i fortsättningen.

Byteshandel
Igår kväll försiggick stora affärer på Udden. Det började med att Nemos matte efterlyste en kardbock på FB. När hon hade förklarat vad det var för nåt (jag hade bara hört benämningen skrubbänk) kunde jag med­dela att jag har en sån stående i boden och att hon var välkommen att ta en titt på den. ”Jag kommer nu!” svarade hon omgående.

GarnHon var genast villig att bli ny ägare till kard­bocken och fick sen syn på en del andra gamla verktyg och tillbehör som används i garnproduktion. Dom tog hon också gärna hand om. Det fick mig att bjuda ut dom två spinnrockar som också fanns. Den ena har tillhört f d grannen och den andra har använts på Udden.

Hon blev förtjust när hon såg att båda var i användbart skick och övertog dom gärna. ”Det blir dyrt det här” konstaterade hon. Jag hjälpte henne lasta i grejerna men vi kom fram till att den ena spinn­rocken måste hon göra en extra tur för.

Jag erbjöd henne te när hon kom efter den en kort stund senare (vi bor på bara några hundra meters avstånd från varandra), vilket hon tackade ja till. Tack vare den nybakade kladdkakan hon hade med sig, kunde jag bjuda på tilltugg till teet. 🙂

Efter att vi hade suttit och pratat ett par timmar tyckte hon det var dags att dra sig hemåt. Hon skulle upp tidigt nästa morgon. Innan hon gick ville hon ”göra upp” och undrade om det var nåt jag be­höv­de?

Jag kunde bara komma på ett ankare till båten så den inte driver i väg när jag ska mäta siktdjupet. Ett sånt trodde hon sig ha, men frågade om jag inte be­hö­ver ett släpvagnslass med ved också? Jo, det kunde jag ju förstås tänka mig.

Hon talade om att hon ska tömma ladan på en annan fastighet i norra delen av ön och frågade om jag kanske ville ha några höstörar? Jodå, ett par kunde jag nog tänka mig, mina börjar bli utslitna. ”Om du tar tre, kan du knyta ihop dom upptill och hänga en lykta i mitten” föreslog hon. Det tyckte jag lät som en utmärkt idé och tackade ja igen. Med den byteshandeln var vi båda nöjda.

Jag börjar nästan tro att det är jag som vann på affären, men om hon är nöjd så är jag nöjd. Roligt att idka byteshandel. 🙂

ServärdhetNy sevärdhet
Sen klockan 10.50 idag har Udden en ny sevärdhet. Plåtslagaren trotsade regnet och levererade allt jag hade beställt i anslutning till nya skorstenen. På 20 minuter fick den gamla skorstenen hatt, den nya plåtbeklädnad och hatt plus ett snöstopp ovanför. Den ligger nämligen långt ner på taket så sotaren rekommenderade ett sånt. Suveränt!

Den nya skorstenen är förmodligen det värdefullaste på hela stället har jag dristat mig till att påstå. 😀 Fram på höstkanten ska det bli ”officiell” skorstensinvigning har jag tänkt mig.

Loppis och laxsoppa
Idag var det loppis i Labbnäs och laxsoppa med rabarberpaj som dessert enligt tradition. Den vill jag inte missa, maten alltså, så jag infann mig vid tolvsnåret. Det var massor med folk och bilar, men Silverpilen går ju att klämma in nästan var som helst så det var inga problem.

Jag handlade för en hel euro och köpte (nit)lotter för en femma innan jag betalade maten och gick in till matbordet. Soppan var lika god som vanligt, rabarberpajen likaså. Trevligt sällskap hade jag också – jag satte mig vid samma bord som f d bonuspappan och skyddslingen.

Jordgubbar med glass
Skyddslingen hade varit på besök förra veckan talade han om, men då var jag inte hemma så vi kom överens om att han skulle komma idag i stället. Några timmar senare dök han upp.

Förmiddagens regnväder hade övergått i sol och svag vind, så vi bänkade oss i bersån förstås. Jag hade lovat bjuda på (egenodlade) jordgubbar med glass och till det fick man kaffe.

Vi var överens om att Pingviini-glassen var gräddig och god. Fast hade jag vetat att den var tillverkad i Finland på uppdrag av Nestlé hade jag aldrig köpt den! ”På min tid” var det en Valio-produkt.

Tillverkarens namn framgick av undersidan på förpackningen som vi läste först efter att glassen var upp­äten. Nestlé ägs nämligen av Monsanto*), företaget som bland annat är kända för gen­mani­pu­le­rade grödor och växtgifterna Roundup respektive Agent Orange. Nästa gång får det bli ett annat fabrikat!

Före detta grannen slapp den ”giftiga” glassen. Hon anslöt först när den var slut och ville varken ha kaffe eller glass men gjorde oss sällskap tills solen började skymmas av trädtopparna. Ytterligare en trivsam samvaro i den numera lummiga bersån. Kanske därför det känns som fredag idag. 🙂

*) baserat på eventuellt felaktig/misstolkad information 😦

3.7 – Ombyte

Jag har fyndat, känt mig ung, fotograferat och städat.

Fynd
Idag lämnade jag byn igen och rattade Silverpilen norrut. Loppisen i Labbnäs gick av stapeln. Det är ett par år sen(?) jag besökte den senast så jag tyckte det kunde vara lite roligt.

UnderläggFörst av allt köpte jag fem lotter och hade tur nog att få en vinst! Efter rundvandring i loppisen kom jag fram till en liten, svart­­lacke­rad, rund sak som såg intressant ut. Jag lyfte på övre halvan och hittade glas­under­lägg med japanska motiv. För en euro blev dom mina. Det var faktiskt allt jag köpte.

Sen gick jag till huvudbyggnaden för att hämta ut min vinst och blev frestad att köpa in mig på den traditionella laxsoppan med rabarberpaj och kaffe som efterrätt. Lotterivinsten visade sig vara tre värmeljushållare i glas. Det tyckte jag var lite komiskt – bland grejerna jag lämnade till loppisen fanns fyra värmeljushållare i glas. 😀

Ung på nytt
När jag hade hämtat min sopptallrik och satt mig ner vid ett bord upptäckte jag att jag definitivt tillhörde kategorin ungdomar. Nästan samtliga gäster som satt runtomkring såg ut att vara äldre eller mycket äldre än jag. Det händer ju inte så ofta numera så jag gottade mig åt känslan en stund.

Fotografering
Labbnäs ligger ju oerhört vackert vid stranden av Dragsfjärden. Det fina vädret inbjöd därför till en foto­runda efter maten. Förutom sjöutsikt och omgivningar ”fastnade” givetvis ett antal blommor. Utan tvekan mina favoritmotiv om man bortser från Mia.

Ängsnejlika

Nystädat
När jag kom hem tog jag i tu med inte fullt lika tilltalande göromål. För att inte chocka morgon­dagens gäster alltför mycket var jag tvungen att städa och plocka undan. En av gästerna har aldrig varit på Udden tidigare så jag vill ju göra ett någorlunda gott intryck första gången. Sen är det inte så noga längre. 😀

Verandan ser fortfarande ut som om jag är på väg att flytta, men det kan inte hjälpas. Innan jag har blivit av med alla grejer måste det få göra det.

Jag tog mig också i kragen och gick upp till soptunnan. Hela sex soppåsar hade jag lyckats få till. Mia följde gärna med som vanligt, på så sätt blev soppromenaden mycket roligare.

30.6 – Jubel och klang

Berömmet flödar, jag har haft likvaka, borde flytta och har gjort sagolika fynd.

Mera beröm
Dom positiva kommentarerna till min blogg har duggat tätt under dagen, tack alla som kommit med uppmuntrande tillrop! Fast om jag ska vara ärlig, skriver jag lika mycket för min egen skull som för läsarnas.

Efter mer än sex års skrivande har det nästan gått i blodet. Under dagen får jag idéer som jag an­tecknar och dokumenterar för det mesta vad jag har för mig i bildform. Mest för att jag vid dagens slut annars har glömt vad jag har hållit på med. 😀

Mia med byteLikvaka
Lunchen intogs idag ute på trappan. Som enda sällskap hade jag en huvudlös näbb­mus, så det kändes lite som en likvaka.

På förmiddagen hade Mia med sig en liten rackare med sig in i köket så jag hoppas det var den? Hon blev nämligen plötsligt vrål­hung­rig och glömde bort att hon var mitt uppe i jakten. Näbbmusen passade förstås på att gömma sig under tiden.

En kort stund senare hade hon antingen hittat den eller hämtat en ny. Det är minsann inte lätt att hålla ordning på alla jaktbyten.

Jag borde flytta
Enda sättet att röja rejält i röran är att flytta. Först slänger man en massa grejer när man packar ner och ytterligare en del när man packar upp. Alternativet är att ställa till med auktion eller sälja på loppis.

Idag har jag plockat i hop prylar som dels ska lämnas till onsdagens loppis i Labbnäs, dels säljas på sommarloppisen i Dalsbruk, dels säljas till en uppköpare och dels slängas på soptippen. Det har tagit hel dan i anspråk och ändå kan jag inte se att jag har fått särskilt mycket plats över? Helt otroligt.

StolsdynorSagolika fynd
Belöningen för mitt röjande har dock varit synnerligen givande. Jag har äntligen hittat mina mörk­gröna stols­dynor som jag har saknat i flera år!  Jag visse att dom låg i en plastsäck på vinden men har inte lyckats hitta den.

Det var inte så underligt – på plastsäcken stod det nämligen ”Sängkläder gäst”. I den hade jag ju aldrig tittat om jag inte bestämt mig för att ta rätt på sängkläderna. Överst låg en kudde och ett täcke men under dom låg stolsdynorna. Dessutom en del annat som jag inte alls har saknat kan jag tillägga.

Intill plastsäcken stod två kartonger som jag antog kunde vara loppisböcker. I den ena låg studie­material och ‑litteratur från 1972-74 så det mesta gick i sophögen. Utom en uppsats. Den ska ni få läsa så småningom.

I den andra kartongen låg också skolböcker men av äldre modell. Bland andra ABC-boken och min första läsebok som jag gärna vill behålla.

Min skattkammareUnderst låg ett antal böcker som jag har saknat i många, många år… Alla tio delarna av Min skattkammare, fjärde upplagan, tryckt 1953 och lyckligtvis i utmärkt skick. Oj, vad lycklig jag blev!

Jag vet inte riktigt varför jag prompt ville återse dom men nu är dom inradade i bokhyllan och ska läsas på nytt så småningom. Några konstböcker fick gå till loppisen för att ge plats.

Möjligen hänger böckerna i hop med trevliga barndomsminnen? Jag fick en bok varje jul av mamma (tror jag?) och slukade den direkt när jag fick den. I varje bok finns flera sagor eller berättelser sam­lade och varje ny bok kräver större läskunnighet och ‑förståelse.

Böckerna har säkerligen bidragit till att jag fick en bra början och inledde mitt läsintresse. Ett intresse som för övrigt har hållit i sig hela livet, jag har alltid minst en bok på gång.