Kallt och varmt

På fredagen var jag ruskigt huslig som omväxling. Jag började med att frosta av frysen. En av fördelarna med -20° är att man kan ställa ut frysinnehållet i verandan under tiden utan att det bildas rimfrost på matvarorna.

Adventsljusstakarna plockades också bort som planerat och tvättmaskinen fick jobba. Värmen från torktumlaren fick ersätta en annars nödvändig brasa i köket i och med att dörren till badrummet stod på vid gavel.

I går var det som vanligt bastudag. Efter operationen avstår jag från bastu. Det är visserligen tillåtet, men det kräver att jag täcker det opererade bröstet med en våt handduk och det ids jag inte göra. Jag är ju befriad från ”bastugenen” oavsett. 😀

I dag beslöt vi ta en byrunda. Första och enda den här veckan. Temperaturen låg på -10° när vi skulle i väg, men jag klädde mig för -30°. Jag hatar att frysa!

Under täckbyxorna tyckte jag det kunde vara lämpligt med mina långkalsonger i bomull. Åldern har tagit ut sin rätt på gummibandet i midjan, så det gällde att hitta en annan lösning för att få dom att hållas uppe.

”Du borde ha hängslen”, föreslog Husse. Ha! Såna äger jag faktiskt. Än så länge oanvända, men nu var det läge. Husse hjälpte mig att sätta fast dom och justera till lämplig längd. Perfekt!

Upptill linne och varm tröja, skinnmössa nerdragen över öronen och silkesvantar under mina får­skinns­tum­handskar. Silkesvantarna dämpar kylan när jag fotograferar, för det ville jag göra i dag trots kylan.

På fötterna yllesockor och varmfodrade kängor. Jag var nästan svettig när jag var färdigklädd, men kläd­valet var utmärkt. Jag frös inte ens fast jag stod och fotograferade.

När vi kom hem frågade jag Husse om han ville ha nåt varmt att dricka. ”Ja tack, vad har du att bjuda på?”, frågade han. ”Te eller kakao”, svarade jag. Vi enades om kakao.

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg ”årgångskakaon” vi drack den 29.12. Eftersom den var slut, övergick vi till en nyare årgång. 18.3.2006 stod det på den. 😀

Jag vispade i kakaopulver i lagom mängd tyckte jag, men smaken var ändå fadd. Husse tyckte den smakade OK, men det berodde antagligen på att han hade ”spetsat” den med en hel del socker. Resten av förpackningen åkte ner i sophinken. Nästa gång vi åker till butiken får det bli en ny för­pack­ning.

Värsta kylan har släppt och i morgon utlovas 0-gradigt innan det är dags för nya köldknäppar.

12.12 – Julen och bäst före närmar sig

Jag har postat julkorten, besökt norra delen av ön, öppnat en julklapp  och beställt tid för foto­gra­fering.

Postat julkort
Trots att jag skickar de flesta julkorten elektroniskt, behövs det ändå ett 20-tal pappersjulkort varje år. Igår postade jag dom. Det digitala julkortet är färdigdesignat och klart att skicka det också så småningom.

Besök i norr
Igår hade jag ärenden till norra delen av ön. Bland annat till en för mig ny adress, men det gick jättebra att hitta. Jag behövde inte ens fråga om vägen, göra U-svängar eller blockera trafiken. Skönt med små samhällen. 🙂

JulklappÖppnat en julklapp
Idag fick jag en julklapp i postlådan. Jag läste Annonsbladet först, men sen slet jag upp paketet. Ända från Trelleborg kom det, där bor nämligen Råttan/Väduren som var avsändare. Portot fick mig nästan att storkna – SEK 150 (ca 16,55 €) för ett stort brev! Fullkomligt hutlöst tycker jag även om det inte är lika blodigt i euro.

En rutig dröm i rött och rosa mötte min blick. ”Hoppas den passar” hade hon skrivit på julklappskortet. Jag får nog ge henne en femma när vi träffas… Det hedrar henne att hon tror att jag kommer i stor­lek 40/42.

Men faktiskt passade den, jag provade genast både byxa och överdel. Så bra! Klappen var alltså en pyjamas i mjuk flanell. Förhoppningsvis krymper den inte i tvätten för då kan det bli kris.

Tid för fotografering
När jag uträttade ett par av mina ärenden igår var jag tvungen att identifiera mig. Dels på banken och dels i K-butiken när jag hämtade ut ett paket.

I butiken/posten har dom nämligen nytt system. Man är tvungen att identifiera sig och signerar mot­tag­ningen på en tryckkänslig liten skärm som sitter på den hand­hållna avläsningsterminalen. Den proceduren var jag bekant med sen tidigare, men det här med att identifiera sig var nytt.

Den 22.3.2014 kan jag inte göra det längre för då upphör mitt pass att gälla. Mitt halvantika pap­pers­kör­kort från 1973 godkänns som körkort men inte som ID-handling har jag blivit upplyst om. Någon annan giltig ID-handling äger jag inte. Mitt svenska körkort duger naturligtvis inte.

Jag övervägde att investera i ett ID-kort, men kom på att det var både enklare och billigare att byta ut körkortet, så i morgon eftermiddag har jag tid hos fotografen för att få två foton som ska lämnas in till polisen i samband med ansökan. Det kräver en ny tur och besök på en ny adress i öns norra del. Men polisen har väl välskyltat hoppas jag. 😀

3.7 – Ombyte

Jag har fyndat, känt mig ung, fotograferat och städat.

Fynd
Idag lämnade jag byn igen och rattade Silverpilen norrut. Loppisen i Labbnäs gick av stapeln. Det är ett par år sen(?) jag besökte den senast så jag tyckte det kunde vara lite roligt.

UnderläggFörst av allt köpte jag fem lotter och hade tur nog att få en vinst! Efter rundvandring i loppisen kom jag fram till en liten, svart­­lacke­rad, rund sak som såg intressant ut. Jag lyfte på övre halvan och hittade glas­under­lägg med japanska motiv. För en euro blev dom mina. Det var faktiskt allt jag köpte.

Sen gick jag till huvudbyggnaden för att hämta ut min vinst och blev frestad att köpa in mig på den traditionella laxsoppan med rabarberpaj och kaffe som efterrätt. Lotterivinsten visade sig vara tre värmeljushållare i glas. Det tyckte jag var lite komiskt – bland grejerna jag lämnade till loppisen fanns fyra värmeljushållare i glas. 😀

Ung på nytt
När jag hade hämtat min sopptallrik och satt mig ner vid ett bord upptäckte jag att jag definitivt tillhörde kategorin ungdomar. Nästan samtliga gäster som satt runtomkring såg ut att vara äldre eller mycket äldre än jag. Det händer ju inte så ofta numera så jag gottade mig åt känslan en stund.

Fotografering
Labbnäs ligger ju oerhört vackert vid stranden av Dragsfjärden. Det fina vädret inbjöd därför till en foto­runda efter maten. Förutom sjöutsikt och omgivningar ”fastnade” givetvis ett antal blommor. Utan tvekan mina favoritmotiv om man bortser från Mia.

Ängsnejlika

Nystädat
När jag kom hem tog jag i tu med inte fullt lika tilltalande göromål. För att inte chocka morgon­dagens gäster alltför mycket var jag tvungen att städa och plocka undan. En av gästerna har aldrig varit på Udden tidigare så jag vill ju göra ett någorlunda gott intryck första gången. Sen är det inte så noga längre. 😀

Verandan ser fortfarande ut som om jag är på väg att flytta, men det kan inte hjälpas. Innan jag har blivit av med alla grejer måste det få göra det.

Jag tog mig också i kragen och gick upp till soptunnan. Hela sex soppåsar hade jag lyckats få till. Mia följde gärna med som vanligt, på så sätt blev soppromenaden mycket roligare.