Kallt och varmt

På fredagen var jag ruskigt huslig som omväxling. Jag började med att frosta av frysen. En av fördelarna med -20° är att man kan ställa ut frysinnehållet i verandan under tiden utan att det bildas rimfrost på matvarorna.

Adventsljusstakarna plockades också bort som planerat och tvättmaskinen fick jobba. Värmen från torktumlaren fick ersätta en annars nödvändig brasa i köket i och med att dörren till badrummet stod på vid gavel.

I går var det som vanligt bastudag. Efter operationen avstår jag från bastu. Det är visserligen tillåtet, men det kräver att jag täcker det opererade bröstet med en våt handduk och det ids jag inte göra. Jag är ju befriad från ”bastugenen” oavsett. 😀

I dag beslöt vi ta en byrunda. Första och enda den här veckan. Temperaturen låg på -10° när vi skulle i väg, men jag klädde mig för -30°. Jag hatar att frysa!

Under täckbyxorna tyckte jag det kunde vara lämpligt med mina långkalsonger i bomull. Åldern har tagit ut sin rätt på gummibandet i midjan, så det gällde att hitta en annan lösning för att få dom att hållas uppe.

”Du borde ha hängslen”, föreslog Husse. Ha! Såna äger jag faktiskt. Än så länge oanvända, men nu var det läge. Husse hjälpte mig att sätta fast dom och justera till lämplig längd. Perfekt!

Upptill linne och varm tröja, skinnmössa nerdragen över öronen och silkesvantar under mina får­skinns­tum­handskar. Silkesvantarna dämpar kylan när jag fotograferar, för det ville jag göra i dag trots kylan.

På fötterna yllesockor och varmfodrade kängor. Jag var nästan svettig när jag var färdigklädd, men kläd­valet var utmärkt. Jag frös inte ens fast jag stod och fotograferade.

När vi kom hem frågade jag Husse om han ville ha nåt varmt att dricka. ”Ja tack, vad har du att bjuda på?”, frågade han. ”Te eller kakao”, svarade jag. Vi enades om kakao.

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg ”årgångskakaon” vi drack den 29.12. Eftersom den var slut, övergick vi till en nyare årgång. 18.3.2006 stod det på den. 😀

Jag vispade i kakaopulver i lagom mängd tyckte jag, men smaken var ändå fadd. Husse tyckte den smakade OK, men det berodde antagligen på att han hade ”spetsat” den med en hel del socker. Resten av förpackningen åkte ner i sophinken. Nästa gång vi åker till butiken får det bli en ny för­pack­ning.

Värsta kylan har släppt och i morgon utlovas 0-gradigt innan det är dags för nya köldknäppar.

25.12 – Jul på riktigt

I förrgår agerade jag taxi och iakttog Mia på svag is. Igår öppnade jag lucka 24 och förde ljus på graven och blev ”dined and wined”. Idag har jag hämtat varmare jackor, julstädat och tillrett middag.

TaxiSkjutsbehov
Vår invandrare i byn behövde skjuts till bussen i förrgår morse klockan åtta så jag lovade ställa upp. Han ringde kvällen innan och oroade sig över snömängden – det hade snöat i stort sett hela dagen. Vi kom överens om att höras av i god tid nästa morgon för att kolla läget.

När jag satte på motorvärmaren vid sju-snåret blev jag tveksam. Snötäcket var djupare än jag hade räknat med och byvägen var oplogad… Om jag körde fast skulle han ju bli tvungen att anlita en proffs­taxi. Det kanske var bäst att be honom ringa en?

Det blev flera samtal fram och tillbaka innan han slutligen ringde och talade om att det inte fanns nån ledig taxi och att ”vägmästaren” redan var i farten så då borde jag väl kunna ta mig fram? Under samtalets gång hörde jag traktorn och kunde hålla med om att problemet var löst. Tack igen till ”vägmästaren”!

Mia på svag is
När jag kom hem tillbaka satte jag i gång med att skotta snö. Roligt jobb om det inte är så långvarigt eller inträffar så ofta. 😉

Mia på isenJag var i stort sett klar då herr grannen ringde. Han undrade om jag hade sett fågeln som kajkade runt i issörjan ute på sjön? Det här var andra dagen den syntes på samma ställe. För att få syn på den gick jag ner till stranden och kunde bekräfta att jag nu såg den, av allt att döma en ungsvan.

Det verkade onekligen som om den inte kunde ta sig ut på öppet vatten, men ingendera av oss kunde ju hjälpa den kom vi fram till. I värsta fall skulle den frysa fast och dö.*)

Mia hade givetvis följt efter mig till stranden och stod bredvid mig på bryggan. Hon såg också att det var nåt som rörde sig därute men kom snart på andra tankar. Man kunde ju gå på isen i strand­kanten.

Tydligen mindes hon vad som kan hända när isen knakar – hon backade genast och gick åt annat håll. Inne bland vasstråna var isen inte lika stark, men hon rörde sig så försiktigt att bara ena tassen blev våt. Duktig flicka.

Lucka 24Lucka 24 och ljus på graven
Igår var det dags att öppna lucka 24. Det blev alltså julafton i år också, vintersolståndet är passerat och vi fick en vit jul trots alla farhågor.

Strax innan jag skulle göra mig julren knackade en tomte på. Oxen/Tvillingen ville överlämna en jul­blom­ma och ett paket. Han gav sig tid att sitta ner och få en (kall) glögg, sen väntade po­ta­tis­skal­nin­gen hemmavid. Inte bara en generös och omtänksam man, utan också huslig. 🙂

Efter dusch och påklädning åkte jag till kyrkogården. Mamma var alltid noga med att tända ljus på graven, så jag tyckte jag också borde göra det. På vägen fick jag ett SMS från herr grannen junior som meddelade att dom nyss hade tänt ett ljus på mammas grav, men ett till kunde ju inte skada så jag fullföljde min plan.

Dined and wined
Strax före klockan sex låste jag in Mia efter sedvanlig avskedsprocedur och knallade över till herr och fru grannen som bjöd också mig på julmiddag.

Sällskapet var lagom stort, ett halvdussin personer, och maten var som vanligt riklig och väl­sma­kan­de med snaps och vin till. Väl framme vid desserten pustade vi en del men den slank ner ”i skarvarna” som moster brukade säga.

Varm jackaFru grannens morotslåda fick högsta poäng. Så god morotslåda har jag aldrig ätit! Hemligheten bestod i att utelämna riset förklarade värdinnan. Värt att lägga på minnet i fall jag skulle få för mig laga till en nån gång.

Varmare jackor
I morse blev jag förvånad då jag tittade på termometern. Från gårdagens -0,6 till -11,8° var ju ett stort skutt. Solen hade redan höjt sig över horisonten och himlen var klarblå. Ett strålande vinter­väder!

Dock krävdes varmare jackor insåg jag och hämtade dom på vinden. Igår plockade jag fram vinter­handskarna och har sen snön kom övergått till mina präktiga vinterstövlar. Tur man är välrustad.

Julstädat och tillrett middag
Som bekant uteblev städningen före jul, men idag blev den av. Jag kan nästan höra mammas kommentar om lämpligheten i att städa på juldagen. 😀

LutfiskOm städivern berodde på det oväntade ljuset eller nåt annat kan jag inte avgöra? Hur som helst kan jag ju med fog påstå att det här var julstädning i dess sanna bemärkelse.

Efter påfyllning av ved och dricksvatten var det dags att tillreda middag beslöt jag. Det var vältajmat, när maten var klar var jag döds­hung­rig. Förrätten utgjordes av ett par sorters död fisk och varmrätten bestod av mera död fisk – lutfisk närmare bestämt.

Nån dessert blev det inte. Men innan kvällen är slut har jag säkert stoppat i mig flera sorters dessert misstänker jag. 😉

*) Den ensamma svanen syns inte längre till. Vi hoppas och tror att den slutligen slagit följe med sina artfränder.

14.10 – Nya tider, nya seder

Jag har rena byxor, är förberedd för kyliga nätter, fick en god idé sent om sider och har gjort en överraskande upp­täckt. Mia har nya tider.

Rena byxor
Direkt efter frukost startade jag tvättmaskinen. Nästan alla mina arbets­byxor var smutsiga, liksom vår‑ och höstjackan och en del annat. Jag skänker en tacksamhetens tanke till den/de som uppfann tvätt­­maskinen och torktumlaren – på bara några timmar är tvätten ren och torr.

I min barndom var det minsann inte lika enkelt trots att det redan då fanns en pulsatortvättmaskin på Udden. Om den hette Huvi (= nöje) som på bilden är osäkert, men en Rosenlew var det alldeles bestämt.

Den stod i bastun, där man värmde vatten i grytan efter att ha hämtat det från sjön. Sen fick ma­ski­nen veva runt tvätten ett tag, varefter vattnet manglades ur den för att slutligen sköljas i sjön och hängas på tork. Det var då det.

Beredd på kyla
Efter veckosamtalet till mamma klädde jag på mig. På tok för varmt skulle det visa sig efter en halv timme. Solen gassade från klarblå himmel.

Första åtgärden för dagen var att tömma askan ur köksspisen. Den får plom­mon­trädet gotta sig åt. Sen bredde jag ut gratisexet av Salon seudun sanomat framför vedlådan och bar in ved. Luft­värme­pumpen är visserligen i gång men den klarar ju inte att värma sovrummet.

När jag eldar i köksspisen får jag varmt i både kök och sovrum tack vare den gemensamma brand­muren. Fast tids nog behövs elementet också. Ved har jag ju gott om tack vare Filosofens benägna bistånd så det är bara att bras(s)a på.

God idé
Bättre sent än aldrig… Härom dagen slog det mig att jag naturligtvis ska förvara allt frostkänsligt i källaren. Varför har jag inte kommit på det för länge sen? Det finns ju ingen anledning att förvara mål­burkarna i sovrummet som jag har gjort i flera år. :-/

Idag fick dom flytta ut, eller in, hur man nu ser det. Där ställde jag också dunken med ”kom­post­vät­ska” som ska användas för gödsling i vår och flaskan med flytande rosengödsel.

Ett par skogssniglar hade flyttat in såg jag. Dom tycker förstås också att det är varmt och skönt i källaren jämfört med frostnupen mark.

Glad överraskning
När jag flyttade på en av plastkassarna med målburkar i sovrummet fick jag syn på en liten plastkasse som låg vid sidan om. Gissa vad den innehöll? Jo, en oöppnad förpackning Quality Street!

Jag beställde ju två när herr och fru grannen åkte till London i våras, men har glömt(!) den här asken. Hur det nu är möjligt? Godis brukar jag minsann komma i håg. Fast den blir förstås inte så lång­­varig nu när jag har öppnat den. 😀

Nya tider
Mia verkar ha övergått till hösttid sen igår. Hon sover till efter sju på morgnarna och är färdig med sin dag tolv timmar senare. Det är jag glad för, så jag slipper oroa mig för henne efter mörkrets inbrott.

Igår kväll var första gången hon kom in redan kvart över sju, men hon höll samma tid idag så det lär bli dom nya tiderna framöver. Jag misstänkte att hon kanske skulle piggna till efter några timmar och tycka att det vore lämpligt att gå ut en sväng till, men hon var fullt nöjd med att stanna inne. Då är matte också nöjd.