6.12 – Från jullov till hushållsmaskiner

Jag har jullov, blivit fotograferad, tömt en flaska, skrivit kondoleanser och varit sällskapsdam. Husse är hotfull.

Jullov
Så där ja! Inga fler kurser, inga föreningsaktiviteter, inga väglagsärenden och (än så länge) inga andra uppdrag mer i år.

Sista kursen avslutades ju redan i mitten av oktober och igår kväll träffades deltagarna i Kodklubben sista gången för i år. Årets sista föreningsaktivitet, Lilla jul i Dragegården, gick av stapeln förra lördagen och väglagsstyrelsen har inga fler möten.

Några andra uppdrag är heller inte inbokade och årets sista Lustläsarträff blir nästa vecka, liksom däckbyte och tandläkarbesök. Det känns ju överkomligt.

Fotograferad
Eftersom mitt ID-kort upphör gälla den 2.1.2019 var det angeläget att förnya det före helgerna. Lyckligtvis har vi en godkänd ID-korts- och passfotograf i Dalsbruk, så jag kom överens om en tid med honom förra onsdagen.

Sen syndade jag. Numera har kontoret för tillståndsärenden öppet i Kimito bara varannan onsdag jämna veckor, så egentligen borde jag ha ansökt om det nya ID-kortet på plats, men jag valde trots allt att beställa det på nätet.

Tömt en flaska
En av mina alkoholhaltiga favoritdrycker är Gammel Dansk. Den kan man dricka som apéritif, mag­medi­cin eller snaps, allt efter smak och tycke.

I söndags tömde vi en flaska. Den sista slatten fyllde precis var sitt snapsglas.

Kondoleanser och sällskapsdam
I veckans Annonsblad fanns två dödsannonser på bekanta som avled nyligen. Dels en bybo och dels en annan bekant.

Igår skrev jag därför två kondoleanser som jag lämnade i kyrkans postlåda idag i samband med dagens gudstjänst. Jag fungerade nämligen som Husses sällskapsdam.

Mitt sällskap i kyrkan var inte mycket att hurra för – jag slumrade till ett tag under predikan. Men som tur började orgeln låta så jag vaknade till igen.

Efter gudstjänsten företogs självständighetsdagens blomnerläggning vid hjältegravarna. Den hölls stående utomhus så där var det ingen risk för att somna. Det var ingen långdragen ceremoni, bara en krans och två buketter lades ner vid de stupades minnesmonument.

Husse är hotfull
Titt som tätt kommer Husse med ett hotfullt uttalande. Han tycker absolut att jag bör få en hus­hålls­assistent i julklapp. Det säger han förstås bara för att retas. 😀

En sån har aldrig nånsin stått på min önskelista och jag har definitivt ingen användning för en. Så huslig är jag inte. Dom få hushållsmaskiner jag har står bara och samlar damm. Enda undantagen är dammsugaren och elvispen som jag faktiskt använder när jag vispar grädde.

Om det ska vara nåt i maskinväg föredrar jag i så fall verktyg. Å andra sidan är jag rätt väl­för­sedd på den fronten så jag kan inte komma på nåt jag behöver/saknar. Fast en hylsnyckelsats vore ju bra att ha. 😉

13.4 – Väl förrättade ärenden

Jag har identifierat mig, är ägare till nytt kylskåp, en busksåg och 200 l mull.

ID-kortIdentifierat mig
I slutet av förra veckan ringde en dam från banken och talade om att jag i egenskap av kassör för väglaget behövde komma in till banken för att identifiera mig. Behovet påkallades av en ny lag som trätt i kraft nyligen. Det var dagens första ärende i Kimito och snabbt avklarat när de två damerna före mig väl var klara med sina.

Damen bakom disken såg väldigt bekant ut och visste vad jag hette så jag var tvungen att fråga hur hon kunde veta det? ”Jag bor i samma by” svarade hon och förklarade vems dotter hon var. Då gick det upp en talgdank. Hade jag mött henne i byn hade jag antagligen vetat vem hon var, men det här var ”fel” miljö, jag hade ingen aning om att hon jobbar på bank.

Nytt kylskåp
Nästa ärende gällde inköp av nytt kylskåp. Jag hade ringt Wuorios på förmiddagen för att försäkra mig om att dom hade Rosenlews kylskåp med höjd 85 cm och bredd 54 cm. Resten var inte så noga.

Anledningen till att jag är beroende av vissa mått hänger i hop med att kylskåpet ska stå ovanpå frys­skåpet och då gäller det främst att bredden stämmer. Och eftersom frysen råkar vara Rosenlew, tyckte jag det skulle vara snyggt med enhetlig design.

Energiklass, inredning och annat var alltså av mindre intresse. Fast jag glömde fråga om kylskåpet är självavfrostande? Men det bör väl alla moderna kylskåp vara då t o m det gamla var det?

Fördelen med att köpa nytt är att jag slipper städa det gamla. Faktiskt såg det ganska grisigt ut när jag hade tömt det. Fram till på onsdag förmiddag får verandan fungera kylskåp så jag hoppas vi slipper värme­bölja till dess!

Busksåg och mull
Sen var det ett par andra grejer på inköpslistan och mull. I fjol klarade jag mig med befintligt lager, men nu hade jag bara 1/3 säck kvar så jag behövde påfyllning.

Medan jag stod i valet och kvalet mellan 5 st 45 liters säckar för 16,90 eller 5 st 40 liters för en tia gled en bil upp bakom mig. Mullen är nämligen travad intill parkeringen.

BusksågUr bilen steg en man som också var mull­speku­lant så jag redogjorde för alternativen. Det var ganska onödigt eftersom det räckte att läsa innantill på en tydlig lapp, men man vill ju under­lätta för sina medmänniskor. 😀

I dom senaste utskicken från S-kedjan fick jag syn på busksågar. Fru grannen på udden mittemot talade sig varm i fjol sommar för en dylik tingest, så med tanke på alla mina buskar (och grannens inkräktande häck!) kom jag fram till att det vore en fiffig investering.

Visserligen går det bra med kvisttång och/eller häcksax, men förstås oerhört mycket snabbare med en elsåg. ”Svisch bara” beskrev hon arbetet som. Det lät lovande, men i fall jag inte upplever det så, nöjde jag mig med en billigare modell som klarar kvistar upp till 18 mm.

Kassan nästa och lastning. Antalet kollin gjorde att jag bestämde mig för att lasta i två om­gångar. Jag hade inte ens hunnit stuva klart innan en av dom glada tjejerna på trädgårdssidan kom gående med resterande prylar. ”Och så skulle du ha mull” sa hon, ”jag kan hjälpa dig att lasta”.

Jag blev nästan stum. Det hade jag då inte väntat mig! Jättesnällt av henne. Jag kan tänka mig att hon tyckte att jag inte var rätt klädd för uppdraget, vilket onekligen stämde. Fina vårkappan vore helt klart dumt att smutsa ner. Så nu vet jag hur jag ska klä mig vid nästa inköpstillfälle. 😉

PS. Jag valde 5 säckar à 40 l bara för att dom är lättare att hantera. DS.

12.12 – Julen och bäst före närmar sig

Jag har postat julkorten, besökt norra delen av ön, öppnat en julklapp  och beställt tid för foto­gra­fering.

Postat julkort
Trots att jag skickar de flesta julkorten elektroniskt, behövs det ändå ett 20-tal pappersjulkort varje år. Igår postade jag dom. Det digitala julkortet är färdigdesignat och klart att skicka det också så småningom.

Besök i norr
Igår hade jag ärenden till norra delen av ön. Bland annat till en för mig ny adress, men det gick jättebra att hitta. Jag behövde inte ens fråga om vägen, göra U-svängar eller blockera trafiken. Skönt med små samhällen. 🙂

JulklappÖppnat en julklapp
Idag fick jag en julklapp i postlådan. Jag läste Annonsbladet först, men sen slet jag upp paketet. Ända från Trelleborg kom det, där bor nämligen Råttan/Väduren som var avsändare. Portot fick mig nästan att storkna – SEK 150 (ca 16,55 €) för ett stort brev! Fullkomligt hutlöst tycker jag även om det inte är lika blodigt i euro.

En rutig dröm i rött och rosa mötte min blick. ”Hoppas den passar” hade hon skrivit på julklappskortet. Jag får nog ge henne en femma när vi träffas… Det hedrar henne att hon tror att jag kommer i stor­lek 40/42.

Men faktiskt passade den, jag provade genast både byxa och överdel. Så bra! Klappen var alltså en pyjamas i mjuk flanell. Förhoppningsvis krymper den inte i tvätten för då kan det bli kris.

Tid för fotografering
När jag uträttade ett par av mina ärenden igår var jag tvungen att identifiera mig. Dels på banken och dels i K-butiken när jag hämtade ut ett paket.

I butiken/posten har dom nämligen nytt system. Man är tvungen att identifiera sig och signerar mot­tag­ningen på en tryckkänslig liten skärm som sitter på den hand­hållna avläsningsterminalen. Den proceduren var jag bekant med sen tidigare, men det här med att identifiera sig var nytt.

Den 22.3.2014 kan jag inte göra det längre för då upphör mitt pass att gälla. Mitt halvantika pap­pers­kör­kort från 1973 godkänns som körkort men inte som ID-handling har jag blivit upplyst om. Någon annan giltig ID-handling äger jag inte. Mitt svenska körkort duger naturligtvis inte.

Jag övervägde att investera i ett ID-kort, men kom på att det var både enklare och billigare att byta ut körkortet, så i morgon eftermiddag har jag tid hos fotografen för att få två foton som ska lämnas in till polisen i samband med ansökan. Det kräver en ny tur och besök på en ny adress i öns norra del. Men polisen har väl välskyltat hoppas jag. 😀