6.12 – Från jullov till hushållsmaskiner

Jag har jullov, blivit fotograferad, tömt en flaska, skrivit kondoleanser och varit sällskapsdam. Husse är hotfull.

Jullov
Så där ja! Inga fler kurser, inga föreningsaktiviteter, inga väglagsärenden och (än så länge) inga andra uppdrag mer i år.

Sista kursen avslutades ju redan i mitten av oktober och igår kväll träffades deltagarna i Kodklubben sista gången för i år. Årets sista föreningsaktivitet, Lilla jul i Dragegården, gick av stapeln förra lördagen och väglagsstyrelsen har inga fler möten.

Några andra uppdrag är heller inte inbokade och årets sista Lustläsarträff blir nästa vecka, liksom däckbyte och tandläkarbesök. Det känns ju överkomligt.

Fotograferad
Eftersom mitt ID-kort upphör gälla den 2.1.2019 var det angeläget att förnya det före helgerna. Lyckligtvis har vi en godkänd ID-korts- och passfotograf i Dalsbruk, så jag kom överens om en tid med honom förra onsdagen.

Sen syndade jag. Numera har kontoret för tillståndsärenden öppet i Kimito bara varannan onsdag jämna veckor, så egentligen borde jag ha ansökt om det nya ID-kortet på plats, men jag valde trots allt att beställa det på nätet.

Tömt en flaska
En av mina alkoholhaltiga favoritdrycker är Gammel Dansk. Den kan man dricka som apéritif, mag­medi­cin eller snaps, allt efter smak och tycke.

I söndags tömde vi en flaska. Den sista slatten fyllde precis var sitt snapsglas.

Kondoleanser och sällskapsdam
I veckans Annonsblad fanns två dödsannonser på bekanta som avled nyligen. Dels en bybo och dels en annan bekant.

Igår skrev jag därför två kondoleanser som jag lämnade i kyrkans postlåda idag i samband med dagens gudstjänst. Jag fungerade nämligen som Husses sällskapsdam.

Mitt sällskap i kyrkan var inte mycket att hurra för – jag slumrade till ett tag under predikan. Men som tur började orgeln låta så jag vaknade till igen.

Efter gudstjänsten företogs självständighetsdagens blomnerläggning vid hjältegravarna. Den hölls stående utomhus så där var det ingen risk för att somna. Det var ingen långdragen ceremoni, bara en krans och två buketter lades ner vid de stupades minnesmonument.

Husse är hotfull
Titt som tätt kommer Husse med ett hotfullt uttalande. Han tycker absolut att jag bör få en hus­hålls­assistent i julklapp. Det säger han förstås bara för att retas. 😀

En sån har aldrig nånsin stått på min önskelista och jag har definitivt ingen användning för en. Så huslig är jag inte. Dom få hushållsmaskiner jag har står bara och samlar damm. Enda undantagen är dammsugaren och elvispen som jag faktiskt använder när jag vispar grädde.

Om det ska vara nåt i maskinväg föredrar jag i så fall verktyg. Å andra sidan är jag rätt väl­för­sedd på den fronten så jag kan inte komma på nåt jag behöver/saknar. Fast en hylsnyckelsats vore ju bra att ha. 😉

3.12 – Positivt

Jag har fått julkort, gillar ylletvätt, har blivit räddad och haft min sista arbetsdag.

JulkortJulkort
Igår fick jag julkort. Tio stycken närmare bestämt. Jag nappade nämligen på Ifolors erbjudande om julkort med egen bild till stöd för Röda Korset. Dom blev precis så bra som jag förväntade mig så det känns roligt.

Att erbjudandet inte fanns på deras svenskspråkiga sida påtalade jag genast när jag upptäckte det. Svaret jag fick var att det här är nytt för i år och att om det blir populärt dyker det upp också på den svenska sidan. Jaha, det var ju också en ursäkt. Då får man hoppas det blir en succé.

Gillar ylletvätt
Den som konstruerade ylletvättsprogrammet till tvättmaskinen är värd en eloge! Att tvätta (hel)­ylle­tröjor för hand är jättetradigt. Nu är det ingen konst längre, tack för det vem du än är! Mina tröjor är nästan som nya igen. Och torkningen gick alldeles utmärkt som framgick av gårdagens inlägg. 🙂

TandläkareRäddad
I söndags åt jag som vanligt en skorpa till kvällsteet. Plötsligt kände jag nåt vasst mot tungan och insåg att en bit av en fyllning hade följt med ner i magen.

Min favorittandläkare har stängt på måndagar, så jag ringde igår och hade turen att få komma redan idag halv tolv. Utmärkt service även om det var enda tiden han hade innan han skulle resa bort. Han kunde lika gärna ha sagt att jag fick komma efter jul.

Efter tjugo minuter hade han fixat en ny fyllning så nu slipper jag skavsår på tungan, åtminstone av det skälet.

Sista arbetsdagen för i år
Först igår förmiddag fick jag klart för mig att jag hade arbetsdag idag. Och om inte det hade blivit en avbokning hade jag fortfarande inte vetat om det… Kurssekreteraren hade nämligen glömt att med­dela mig. Sånt händer och fötter, slutet gott allting gott.

Tack vare avbokningen fick min andra rara deltagare lite mer tid än stipulerat och innan vi skildes överräckte hon en ”självständighetspresent”. Vi var rörande eniga om att vi har all anledning att vara tacksamma för att vi får fira självständighetsdagen.

Tack vare henne och min ryska bekant har jag nu fått lite bättre kläm på Windows 8.1, men jag kan inte påstå att jag är vän med den än. Men det finns ju bra studiematerial tack och lov. Vilket påminner mig om att jag ska beställa ett sånt till henne. 🙂

6.12 – Självständighetsdag

På Udden har nationens 94e födelsedag firats nyktert och städat. Mia har varit nykter och jag har varit städad. 😉

Nä, jag skojar, jag har också varit nykter. Men faktiskt har jag provsmakat en ”årgångsglögg”. Den gillar vi skarpt. Stark, söt och kryddig, precis som jag vill ha den. Jag var för lat för att värma den, men kryddorna framträder säkert ändå mer då den är varm.

Mia har haft vilodag. Det är hon sannerligen värd! Under dom senaste två dygnen har hon tagit fem(!) ”skåpmöss” och inte sovit en hel natt. Dom envisa rackarna bakom frysen och under spisen har också fått gå hädan.

I två av fallen har jag assisterat i slutprocessen och känner nästan lite ångest över att ha berövat liv. Men jag vill ju inte ha dom som husdjur! I synnerhet inte efter att ha känt den stickande lukten från jackan som ett av mössen gömde sig i. Den åkte omgående ner i tvättmaskinen.

Tanken slog mig när jag stoppade ner den att musen kanske var kvar? Men än så länge har jag inte hittat några nytvättade kadaver.

Förhoppningsvis är hela familjen nu utplånad. Av dom varie­rande storlekarna kom jag fram till att det måste röra sig om mamma, pappa och tre barn. Men jag kan förstås ha fel, det har hänt nån gång tidigare.

Efter en välbehövlig dusch var det dags för festmiddagen. Den bestod av mikrad forellfrestelse. Mia fick smaka på dom sista resterna och verkade tycka att det var minst lika gott som musstek.

Nu väntar vi på kvällens gäst. Händige släktingen lät sig övertalas att prata bort en stund när jag talade om att jag var less på att umgås med möss. 😀

Ha en fortsatt trevlig självständighetsdag!