En lysande idé

lysande-ide

Idag kom ljusslingan på plats vid trappan, men ”snöflingorna” jag köpte härom året beslöt jag skippa. Sen kom jag på en bokstavligen lysande idé: Dom kunde ju passa på mitt s k staket!

Sagt och gjort. Det blev jättefint tyckte både Mia och jag. Hon var förstås med och hjälpte till. Enda nackdelen är att elkabeln nu utgör en effektiv snubbeltråd, men man får väl se till att lyfta fötterna ordentligt när man rör sig i farozonen. 😀 Snart nog fryser den fast i marken och täcks av snö.

9.5 – Flöjut*)

Jag har presenterat och delat, köpt hundben, gjort en otrevlig bekantskap och Udden har fått en ny sevärdhet.

PresentationPresenterat och delat
I onsdags kväll var det då dags att presentera alternativa molnverktyg för en före­nings­sty­relse. In­tres­set var minst sagt ljumt – fyra av ett tiotal inbjudna personer infann sig. Men det gjorde förstås tillfället väldigt familjärt.

För att underlätta utvärderingen av verktygsval erbjöd jag mig att vara provkanin fram till dess att sty­rel­sen fattar beslut. Därmed har jag nu tillgång till protokoll, möteskalender och föredragningslista inför nästa möte som jag för övrigt kommer att vara åhörare på i studiesyfte.

Nya hundben
I torsdags hade jag tid hos bilsjukhuset för benbyte – Silverpilen behövde som bekant nya hundben. Medan jag väntade passade jag på att äta fisksoppa på Holmbergs café.

Två bekanta damer satt vid ett av borden så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Egentligen tror jag inte dom ville det, men kunde inte med att säga nej. En tredje dam sällade sig strax efter till sällskapet och jag fick förklarat för mig att alla tre bodde i samma hus.

Väntetiden förflöt under livligt samtal om åldrande, företagande och diverse annat. Innan jag gick bad jag om ursäkt för att jag trängt mig på, men övertygades om att det hade jag inte alls. ”Vi sa ju ja”. Och det kändes uppriktigt menat så jag slapp ha dåligt samvete.

På hemvägen försökte jag analysera om Silverpilen kändes annorlunda på nåt sätt, men märkte ingen som helst skillnad, inte ens i dom värsta guppen. Fast det kanske man inte ska göra?

DregolOtrevlig bekantskap
När före detta grannen kom på besök i onsdags nämnde hon att hennes gamla dator hade blivit tröttare än vanligt, så vi kom överens om att jag skulle ta mig en titt på den i fredags direkt efter lunch. Det blev en lång titt.

När klockan började närma sig 16 bad jag att få ta med mig datorn till Udden för snart skulle staket­kon­struk­tö­ren dyka upp. Det fick jag lov till och pallrade mig i väg.

Framåt halv åtta gav sig byggmästaren av och jag fortsatte felsökningen. Båda webbläsarna kras­chade så snart jag försökte starta dom men jag kom ändå ut på nätet. Mycket märkligt. Vid 23-tiden gav jag upp, det verkade vara fel på allting.

Innan staketjobbet fortsatte idag hann jag lista ut felet på datorn. Den hade drabbats av Dregol.com-viruset. Botemedlet hette SpyHunter som man givetvis betalade för om man ville bli av med dom infekterade filerna. Nerladdning och genomsökning var gratis.

43,39 € tyckte jag absolut det var värt så jag köpte en licens efter den två timmar(!) långa genom­sök­ningen. Och vips funkade allt som det skulle igen. Utom e-postprogrammet, det försvann för gott. Det löste jag genom att skapa en genväg till operatörens webbmejlklient. Mejlprogram för Vista Home Premium och internminne på 500 MB växer nämligen inte på träd ska ni veta. 😦

Staket 2Ny sevärdhet
Vid 14-tiden idag blev staketet klart. En ny se­värd­het på Udden! Fast egentligen är det inget staket. Oxen/Tvillingen träffade huvudet på spiken igår kväll när han gick förbi och konstaterade att det är en dekoration.

Jättefint blev det och precis som jag hade tänkt mig och ville ha det. ”Tack o himmel sa Landén” för händiga män än en gång och för att jag har den stora turen att känna såna! 🙂

*) jäktigt (enl Orlboka, oppflidd 2007/Bo Oscarsson)

3.5 – Fruktlöst och fruktbart

Jag har försökt bildsortera, letat efter stoppkod, stuvat palsternackor, haft besök och kört en Valborgsrepris.

Försökt bildsortera
Jag lever tyvärr inte som jag lär. På bildredigeringskurserna förordar jag att man sorterar sin bilder i motiv­‑/ämnes­ordning, men själv tillämpar jag kronologisk ordning, vilket är helt förkastligt.

EtiketterI morse fick jag för mig att jag skulle överge min befintliga ordning, men ångrade mig genast – jag har drygt 32.000 bilder i jpg-format och 1.000-tals i png-format! Om jag ska ändra lagrinsprincip får det bli från nästa år.

Utan att ”tagga” bilderna i Picasa, dvs förse dom med etiketter som kan användas som sökord, skulle jag aldrig ha en chans att hitta bilder jag söker. Om jag t ex söker ”blåsippor” får jag upp 82 bilder med det motivet. Sen gäller det förstås att komma i håg vilken etikett bilden har och att vara konsekvent.

Stoppkod
Finns det verkligen ingen vertikal tabulering i ordbehandlingsprogrammen längre? I en del program kallades det också stoppkod, men oavsett vilket begrepp jag söker efter i hjälpavsnitten kammar jag noll oavsett leverantör. Möjligen har funktionen fått ett snofsigare namn?

Så länge fältkoderna i Word var på svenska, syntes stoppkoden i dokumentet som ^C minns jag alldeles bestämt. Min kund från förra veckan skulle ha stor nytta av en sån i sin rapportmall konstaterade jag, men dess värre kan jag alltså inte hitta den.

PalsternackaStuvat palsternackor
Min kompis i Göteborg brukade servera stuvade palsternackor till stekt korv. Det var en helt ny rätt för mig, men jättegod tyckte jag. Sen jag flyttade hem har jag inte gjort nån stuvning, men igår blev det äntligen av. Som vanligt blev det till halva byn, men det kanske går att frysa en del?

Besök
Igår kväll hade jag besök av ”den unge gentlemannen”. Han fick te och skorpor i brist på annat tilltugg, men påstod att det hade räckt med bara te. Tur att det alltid finns skorpor, ost och marmelad. 🙂

Impregnering 2Repris på Valborg
Det var ju så roligt på Valborgsmäss så jag beslöt köra en repris idag. Skämt å sido, det var hög tid att stryka virket en andra gång eftersom konstruktören dyker upp till veckan om han inte ändrat sig. Skönt att stå ute med solen värmande i ryggen.

I och med att jag då också inventerade mitt målningslager visste jag att jag hade en påbörjad burk med träolja, så när jag ändå var i penseltagen strök jag staketet i bersån också. Golvet i bersån ska också åtgärdas så småningom, det är två år sen jag oljade det senast, men först ska det rengöras. Får se när jag blir inspirerad till det? 😉

18.4 – Från klädhög till staket

Jag minns idag för åtta år sen, har kommit ihåg återvinningen, redigerat ett slutligt utkast och fått hjälp med stegandet.

Idag för åtta år sen
På kvällen den 18.4.2007 samlades fyra glada damer till ett ”garderobsparty” på Fältjägargränd i Östersund. Flytten började närma sig och mina bästa kompisar (och kolleger) ville gärna hjälpa mig undvika ta med kläder som dom tyckte var missklädsamma.

Garderobsparty

Under tiden jag lagade mat härjade dom i mina garderober. Jag kunde höra deras utrop och delvis mördande kommentarer där jag stod i köket. Jag förstod att det inte skulle bli mycket kvar att packa ner när dom var klara. Dock hade ägarinnan alltid sista ordet hade vi bestämt när det första partyt gick av stapeln. Det här var det tredje i ordningen.

Högen med kläder som damerna ville att jag skulle avstå ifrån var imponerande, det var inte mycket som återstod i garderoberna. Enligt regelverket var det också fritt fram att överta ägandet av dom plagg man gillade, förutsatt att den ursprungliga ägaren var villig att avstå från plaggen.

Det var en jätterolig kväll med många glada skratt. Ett minne jag kan gotta mig åt än tack vare bilderna från kvällen.

Hur det gick med klädhögen? Tja, bortsett från några plagg från 80-talet packade jag nog ner det mesta trots allt. Och många av dom plaggen lever än. Utom två tröjor som jag knappt använt sen jag köpte dom… Lyckligtvis övertogs dom idag av en ung dam som tyckte att hon ville använda dom. Skönt att slippa se dom i fortsättningen.

Återvinningen
I förrgår kom jag äntligen ihåg återvinningsprylarna… I måndags lastade jag papper, kartong och glas som skulle till återvinningen när jag ändå åkte förbi på väg till Kimito. Självfallet glömde jag svänga in, så nu har kassarna fått en åktur på ca 60 km. Men det mådde dom ju inte dåligt av. 😀

Redigeringar
Vid lunchtid idag skickade jag i väg en sista(?) utgåva av medlemsutskicken. Det blev nämligen två efter alla ändringsvändor. Det känns som om jag har redigerat dom femtielva gånger. Varje gång jag har verkställt ett önskemål har jag fått nya.

Att göra om samma sak flera gånger är verkligen inte min melodi! Om korrekturläsaren hade för­må­gan att tänka till innan – eller åtminstone komma på alla ändringsönskemål samtidigt – hade jag sluppit en massa jobb i onödan. 😦

StaketHjälp med stegandet
Eftersom jag har underlängd i förhållande till min vikt och därmed korta ben – jag har blivit kallad svamphuggare vid ett tillfälle – behövde jag hjälp av ett par längre ben. Dom kom idag på efter­mid­dagen.

”Staketkonstruktören” jag anlitar har nämligen alldeles lagom långa ben för att stega upp läng­den på staketet jag har designat. Ritningen var klar redan i fjol höst, men vi kom överens om att byggandet blir av först i år.

Nio meter långt blir staketet och det behövs fem stolpar kom vi fram till, så nu vet jag hur mycket virke som går åt. Det ska bli rysligt spännade att se det i färdigt skick!