24.6 – Bröllop, getingar, korsord och Mia

Vi har bevistat ett midsommarbröllop och ätit brunch. Jag har retat jordgetingar och löst korsord med  Husse. Mia är så gott som återställd.

Midsommarbröllop och brunch
Strax efter två i fredags ljöd orgeln i Dragsfjärds kyrka. Efter brudnäbbar, tärna och marskalk skred brudparet in i kyrkan och intog sina platser vid altaret.

Förutom prästens ord fick vi lyssna till sång och recitation innan brudparet växlade ringar och svarade ja på den viktiga frågan. Dryga 40 minuter senare var vi på väg till festlokalen.

Som festlokal hade brudparet valt Solbacka, dvs martha­före­ningens hus här i byn. Efter flera dagars förberedelser stod festsalen redo för de inbjudna gästerna.

Vårt bordssällskap var välbekant, så samtalet flöt lätt under middagen och efterföljande kaffe/te med en maffig bröllopstårta. Efter det följde en del program och sen var det dags för bröllopsvalsen.

Gästerna uppmanades att haka på och kan du tänka dig, Husse bjöd upp till vals! Jag som har tjatat om att jag så gärna ville dansa en gång med honom, hittills för döva öron. Men nu blev jag bönhörd. 🙂

På min begäran var vi dom första gästerna som bröt upp. Vi hade ju en konvalescent som behövde tillsyn förklarade jag. Och faktiskt tror jag inte att vi gick miste om nåt väsentligt.

Dan därpå serverades brunch på samma ställe. När vi dök upp vid tolv-snåret var det ingen rusning, det gick fint att förse sig. Vårt bordssällskap från föregående kväll råkade också vara på plats så vi kunde fortsätta samtalen.

Retat jordgetingar
Efter brunchen blev jag inspirerad att ansa bergenian som håller till på berget vid norra husgaveln. Arbetet förlöpte utan problem tills jag kom halvvägs, men sen ryckte varningspatrullen ut.

Inne bland/under bergeniabladen bor tydligen en jordgetingfamilj. Jag fann mig plötsligt omgiven av synnerligen irriterade getingar. Med tidigare möte (2016) i färskt minne backade jag genast. Att bli stucken igen ingick inte i planerna!

Jag valde att fortsätta arbetet från den andra änden av planteringen i stället. När jag kom fram till det känsliga stället hade getingarna tydligen insett att jag inte tänkte inkräkta på deras område. Bara ett par ”vaktsoldater” visade sig för säkerhets skull så jag inte skulle ta mig några friheter.

Löst korsord
Idag medgav väder och vind vistelse i bersån igen, så efter en liten promenad längs ”djungelstigen” slog vi oss ner med ÅUs korsord. Eftersom Husse är proffs gick det fort att lösa idag också.

Mia så gott som återställd
Veterinärbesöket i torsdags utmynnade i en noggrann undersökning efter att Mia hade blivit sövd. Den unga veterinärvikarien trodde att såren i tassen kom sig av bett under ett slagsmål, men kollade att det inte fanns några främmande föremål i såren.

Värkmedicin i ett par dar och en veckas anti­bio­tika­kur skulle nog återställa henne. Visserligen fick hon en uppvakningsspruta, men trots det var hon nog så groggig resten av dagen, så vi turades om att hålla henne under uppsikt.

Men på fredagen var hon sig själv igen även om tassen fortfarande ömmade. Vid det här laget syns det knappt att hon haltar och hon är sitt vanliga jag igen. 🙂

Stuvning utan sting

Idag gjorde jag mitt livs första grönkålsstuvning. När jag hade sköljt grönkålen blev jag minst sagt överraskad. I sköljvattnet låg en geting, förtvivlat sprattlande för att få tag på nåt som den kunde klättra upp på.Jag tittade på den en stund och trodde den skulle drunkna så småningom, men där bedrog jag mig, så jag fiskade upp den med ett hushållspapper. Jag övervägde vad jag skulle göra med den…

Låta den leva inomhus (och riskera att bli stucken), föra ut den i kylan (där den snart skulle dö) eller begå barmhärtighetsmord. Jag valde det sistnämnda. Frid över dess minne.

PS. Stuvningen smakade utmärkt! I synnerhet utan geting.

Mitt i maten

Getingmiddag

Sent i eftermiddags kom jag på att jag skulle plocka in gulmåra som blommar lite tidigare än vanligt i år. Den växer framför allt i ”djungeln” på Uddens västra sida så jag knallade dit.

Innan jag nådde gulmåran överraskade jag getingarna mitt i maten. Oj, vilken trängsel! Men vad jag kunde se blev dom ändå inte osams. 🙂

13.7 – Från sommargäster till getingar

Jag vet hur man känner igen sommargäster, har varit på visit med mamma, smakat på en masto­dontjordgubbe och upptäckt att getingar är grisiga.

Igenkänningstecken
Det slog mig härom dagen att det är enkelt att känna igen sommargäster. Dom är solbrända på fram­sidan, medan vi som tillhör gruppen ”arbetande infödingar” bara är solbrända på baksidan av kroppen och armarna beroende på att solen inte kommer åt när man är böjd över planteringar, odlingar, såg­bocken, etc.

Tyvärr är kännetecknet inte 100 %-igt – en del hurtiga pensionärer och fysiskt aktiva personer är ock­så solbruna framtill. Då får man kolla klädseln för att avgöra vilken grupp dom tillhör. Tror bestämt jag har uttalat mig i det ämnet tidi­gare, så jag ska inte upprepa mig.

Eftermiddagsvisit
Idag var vi inbjudna till min före detta granne på efter­middags­kaffe. Strax före tre ringde vi på, utrustade med ett kaffepaket och en liten sommarbukett. Det var mammas idé. Så väluppfostrad är inte jag när jag hälsar på.

Det betydde att mamma missade sin eftermiddagslur, men jag tror inte hon tyckte att det gjorde nåt. Timmarna försvann raska tag utan att nån av oss hann bli sömnig. Hon hade det desto skönare igår efter­middag som framgår av bilden. 🙂

Maxisize
På vägen hem från ”kafferepet” stannade vi till vid Björknäs Trädgård för att inhandla lite färska grön­saker. Bland alla go’saker låg dom största jordgubbar jag nånsin sett! Enligt uppgift frilandsodlade i Bjärnå. Mamma föll för frestelsen omgående.

Direkt när vi kom hem provsmakade mamma jordgubbarna, men tyckte dom var lite smaklösa. Efter middagen gjorde jag också ett smakprov och tyckte nog att dom var godkända utan an­märk­ning. Jämfört med dom små, sura och ”snyrpiga” bären i mitt jordgubbsland var dom alldeles utsökta. Men jag kan ju undra hur dom har fått till storleken? Dom kanske är genmanipulerade som jag skojade med mamma om?

Snuskiga/renliga getingar
Sen några veckor tillbaka har jag hyresgäster på dasset. Getingarna har byggt bo nästan nere vid golvet mellan två battingar, vilket förstås innebär en maxstorlek på boet. Nu kan det inte bli större på bredden i alla fall.

Som dom flesta andra djur kackar dom inte i eget bo har jag upptäckt. All avföring ligger i stället nedanför boet, dessutom en blöt fläck. Kan det vara möjligt att getingar både kissar och bajsar?

Idag bytte jag till ett nytt tredubbelvikt toapapper för att fånga upp allt som kommer ut ur boet. Jag luktade på det tidigare toapappret men mitt luktsinne räcker inte till för att fånga upp eventuell lukt.

Så getingarna är alltså renliga med getingmått mätt, men snuskiga ur min synvinkel eftersom jag blir tvungen att rengöra efter dom. Tur att dom inte är större eller fler. 😀