31.7 – Att måla en brygga

Att måla en brygga är inte lätt. Det kräver lång och noggrann planering, inköp av tillbehör och sist, men inte minst, inspiration och lämpligt väder.

Planeringen började redan i våras. Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt: ”I sommar ska jag måla bryggan”.

I juni tog jag fram arbetsverktygen och köpte 2,7 l målning. Den har stått på bänken i verandan sen dess och väntat på att jag skulle sätta i gång.

Därefter har vädret varit största hindret. Dels tillfälliga regnskurar som gjorde bryggan våt och dels på tok för höga temperaturer den senaste tiden.

Men igår – äntligen – var allt rätt! Både in­spi­ra­tion och väderlek sammanföll. Då gällde det att öppna locket på målburken. Lättare sagt än gjort. Oavsett hur jag bar mig åt satt det fast.

Jag började med att böja upp ”flärparna” med en liten mejsel som jag brukar. Inget resultat, så jag böjde dom lite mer. Inget resultat.

Man kunde kanske slå upp dom ytterligare med en hammare kom jag fram till. Fortfarande inget resultat.

Återstod att ta till en tång. Inget resultat nu heller, bortsett från ett par skärsår som färgade locket rödprickigt.

Då rann sinnet på Uddmor. Jag har under årens lopp öppnat likadana lock ett otal gånger och lyckats varje gång så varför var det här så förbaskat omöjligt?

Min blick föll på plastpluppen som burken var förseglad med efter nyanseringen. Den kanske jag kunde lirka upp? Nehe, det funkade inte heller.

Utan att tänka efter dess mer tryckte jag ner den i stället. Och voilà! Äntligen kunde jag komma åt innehållet. Eftersom jag tänkte måla med rulle skulle det säkert gå bra att fylla tråget med den målning som behövdes.

Det blev lite spill och kladd, men det mesta hamnade där det skulle. Så gott som hela pytsen gick åt innan bryggan var färdigmålad, så nu väntar burken på att bli förd till sopstationens avdelning för problem­avfall så småningom.

Eftersom en bänk och bryggräckena återstod att måla åkte jag idag och köpte en burk målning till. En liten burk utan ”flärpar”.

25.7 – Från händiga killar till jaktbyten

Dasstaket är reparerat, bersån har varit i flitig användning, jag har lämnat min autograf och påbörjat målning av bryggan. Mia är snabbare än vesslan.

TakreparationDasstaket reparerat
När jag kom hem i fredags eftermiddag hittade jag herr gran­nen på dasstaket. Vi hade tidigare talats vid per telefon så jag visste att han var på plats.

Den gamla takfilten hade han redan hunnit riva och bräderna var tillrättalagda, nu återstod ”bara” att lägga ny filt. Det gjorde han i ett par hand­vänd­ningar och på några timmar hade jag ett så gott som nytt dasstak. Händiga och hjälpsamma killar är det bästa jag vet! 🙂

Bersån i flitig användning
I lördags var vädret visserligen mulet, men det var varmt och vindstilla så det gick bra att dricka te och kaffe i bersån. Jag hade turen att få disponera Grisen/Tvillingens tid ett par timmar.

Igår bestämde solen sig för att titta fram mellan molnen på eftermiddagen, så ”mommo” fick äntligen det utlovade kaffet i bersån. Det var hennes första besök på Udden, så hon fick förstås en rund­vand­ring på ägorna och bekanta sig med husinteriören.

SommablommorMed sig hade hon en praktfull bukett sommarblommor från egen trädgård och en burk godis till Mia. Hon är också kattägare så hon vet hur man blir populär.

Lämnat autograf
Idag var jag tvungen att åka 50 km t/r bara för att lämna min autograf. Banken ville prompt ha den i hela tre exemplar.

Och just idag var det dessutom stekhett att åka bil. Fast det visste vi ju inte när tiden bokades så jag ska inte gnälla. Däremot kan jag gnälla över att den södra änden på ön saknar bank numera. 😦

Påbörjat målning av bryggan
Då jag kom hem från bankbesöket bytte jag om till bikini och plockade i hop attiraljerna som be­höv­des för att måla. Idag skulle bryggan äntligen få ett lager ny färg hade jag bestämt efter att ha tagit en titt på väderprognosen.

Jag hade ju fått tips om att det går väldigt smärtfritt att måla med rulle. Och försedd med skaft skulle jag inte ens behöva kröka ryggen.

HallonHm. Jag vill nog påstå att målning med pensel är både effektivare och framför allt snålare med färgåtgången, men visst sjutton gick det snabbt. På två timmar 2/3-delar av bryggan målad. I den tiden ingick strykning av bänkarna med pensel.

Medan jag stod där och rullade insåg jag att det vore en klar fördel att ha en mänsklig sambo. Då kunde jag i stället ha kunnat gå i svampskogen eller plockat hallon eller blåbär som damerna på FB skryter med att dom gör. Det kändes lite surt ett tag, men för­de­lar­na uppväger helt klart nackdelarna. 🙂

Mia är snabbare än vesslan
Eftersom gårdagens besökare inte är bilburen hämtade jag och skjutsade hem henne. När jag kom hem igen mötte Mia mig på trappan. Av hennes ”snack” medan vi gick in framgick att det hade hänt nåt speciellt.

Och det hade det ju. På köksgolvet låg en död vessla. Hon ville förstås tala om vilket besvär hon hade haft med att fånga den och hoppades jag skulle uppskatta ”presenten”. Hon fick givetvis beröm och ett par godbitar som belöning. Det var hennes andra vesslefångst så hon är bevisligen snabbare än vesslan.

Mia och vesslan

25.11 – Blandad komp(l)ott

Jag har jul på trappan, vinter på bryggan och kaos i vindstrappan. Jag har fått en halv födelse­dagspresent och haft besöksdag. Mia är vid vigör igen.

Jul på trappan
Enligt Wikipedia var det lilla jul  igår så jag plockade fram och hängde upp ljusslingan som jag brukar ha ovanför trappan. Idag har jag blivit upplyst om att lilla jul infaller samtidigt som första advent så nu är jag lite förvirrad, men ljusen får allt hänga kvar tills jag tröttnar på dom. Det brukar bli nån gång i slutet av januari.

Vinter på bryggan
Jag tyckte också det var dags att ”vika ihop” bryggan innan vattnet dränker förlängningen. I stället för att fira ner den med rep som jag testade i somras beslöt jag att det gick enklare om jag stod i vattnet bredvid bryggan.

Jodå, det gick utmärkt bortsett från att jag fick vatten i stöveln. Jag var säker på att skaften på Croqs-stövlarna skulle räcka till men tänkte inte på att dom har hål i överdelen på skaftet för att det ska vara lättare att dra på dom. En liten felkalkylering med andra ord.

Kaos i vindstrappan
Det var inte riktigt min dag igår. I samband med att jag plockade undan i verandan öppnade jag vindsdörren för att ställa in sånt som skulle upp på vinden. Efter ett tag hörde jag ett prass­lande ljud och en lätt duns. Tygsäcken där jag förvarar pappers- och plastpåsar hade rasat ner. Tyget höll inte längre för tyngden.

Just då hade jag ingen lust att göra nåt åt eländet så jag stängde dörren. Det får bli en annan dag.

Halv födelsedagspresent
Trollkarlen ville uppvakta på min födelsedag med nåt jag behövde hjälp med sa han. Det enda jag kom på var strömbrytare till lampetterna, vilket jag nämnde senast vi sågs. Igår kväll kom han försedd med strömbrytare och verktyg.

Tyvärr hade han bara fått tag på en bronsfärgad strömbrytare så han hade köpt kabel med färdig­monterad strömbrytare till den andra. Efter att ha granskat konstruktionen kom vi fram till att det skulle bli oerhört krångligt att byta kabel så det blev en halv present tills vidare.

Den av oss som först hittar en bronsfärgad mellanströmbrytare köper den bestämde vi. Sätta på den på plats kan jag göra själv.

Besöksdag
Rasandet fortsatte idag. Värme-elementet i sovrummet dråsade i golv strax innan Filosofen var på ingång för te. Men jag hann faktiskt bära in vatten, duka bordet och skruva fast elementet innan han dök upp.

Världen blev väl inte värst mycket bättre efter vårt samtal, men det blev en gemytlig pratstund som vanligt om ditt och datt efter hand som tepåsarna förbrukades.

Nästa besökare nekade bestämt till erbjudande om kaffe. Min före detta granne meddelade för ett tag sen att jag hade vunnit på Röda Kors-lotteriet och sa att hon kunde komma med vinsterna vid tillfälle. Jag föreslog att hon kunde behålla vinsterna men se det gick inte. Idag gjorde hon slag i saken och kom med en påse innehållande ett kaffepaket och ett ljus.

Kaffepaketet fick hon behålla. Jag har säkert druckit upp mer än så med tanke på alla gånger hon har bjudit mig på kaffe.

Mia vid vigör igen
Igår hade Mia riktigt ont och var inte sig själv på hela dan. Hon gick ut som vanligt på morgonen men när hon kom in tillbaka drygt två timmar senare reagerade hon kraftigt när jag strök henne över högra bakbenet.

Det var förstås omöjligt att veta vad hon hade råkat ut för. Jag hade flera teorier men dom gjorde ju ingen nytta. 😦

För ovanlighetens skull föredrog hon att stanna inne trots att jag höll till ute. Men senare på efter­mid­dagen gjorde hon mig sällskap när jag frågade om hon ville följa med till stranden (se första bilden). Jag såg att hon rörde sig stelbent men det gick ändå bra att gå och hoppa upp på båten så det värsta hade gett med sig förstod jag.

Idag verkar hon vara återställd även om hon har vilat mer än vanligt. Jag kan lyfta upp henne utan att hon säger ifrån och stryka henne över bakbenet utan att hon reagerar. Så skönt, då slapp vi ett nytt vete­ri­när­besök.

6.7 – ”Arbete är njutning”

Jag har fått nåt att tänka på, varit lite huslig och händig, jagat bort mårdhundar och oljat klart.

Tankeväckande
I morse kom värdinnan och husbonden från Östergårds förbi då jag var på väg att hämta tidningen. Vi pratades vid en kort stund och kommenterade förstås sommarvärmen. ”Fast ni har väl inte tid att njuta, så mycket som ni arbetar jämt?” avrundade jag. Då svarade mannen: ”Att arbeta ÄR att njuta.”

Jag instämmer gärna. Visst njuter jag också av att arbeta. Men bara för att jag äger min egen tid och får bestämma när jag har lust att göra vad. Jag känner för övrigt inte en enda pensionär med hälsan i behåll som sitter och rullar tummarna.

Huslig & händig
Medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, dammsög jag i vardagsrummet och när jag hade hängt ut tvätten på tork tog jag i tu med att konstruera en fågelskrämma. Det är nån som snor mina jordgubbar.

På slutrakan
Idag skulle bryggan oljas klar. Efter lunch plockade jag med mig alla attiraljer och gick ner till stran­den. Men kors vad det blåste! Och vilken sjögång! Jag kände mig som en matros till sjöss.

Efter ett par timmar beslöt jag ta matpaus. Tänk att jag varje år har glömt hur drygt det är att måla den… Men tur är väl det, annars skulle den aldrig bli målad.

Mårdhundsbesök
Under tiden jag avnjöt en övermogen men jättegod mango (ätmogen stod det på förpackningen när jag köpte den för några dar sen) som lunchdessert, såg jag att Mia gick mot dasset och satte sig en bit ifrån. Jag antog att hon spanade på nån fågel, men plötsligt kom hon rusande i full fart tillbaka till trappan.

Vid det här laget har jag full koll på den signalen. Mårdhundarna var tydligen i farten. Jag gick för­siktigt mot dasset och tog upp en sten på vägen i fall den skulle behövas.

Först varken såg eller hörde jag nåt, men sen fick jag syn på två mårdhundsvalpar som lekte i gräset några meter nedanför dasset. Då kastade jag stenen. Ingen av dom blev träffad tror jag men i ren förskräckelse skrek dom som dom brukar när det är fara å färde.

Klockan var 14.50 noterade jag. Det där med skymningsdjur stämmer alltså inte heller som jag redan tidigare har konstaterat.

Jag förstår varför Mia ligger inne och sover när jag är borta. Idag gjorde hon det också medan jag var i stranden. Det har hon aldrig gjort tidigare, men med dom ständiga besökarna känner hon sig förstås tryggast inomhus.

I stranden syns det tydligt var dom tar sig fram. Jag ser att Mia känner lukten, hon stannar alltid framför deras stig, men när hon ser att jag korsar den följer hon efter mig och litar på att det är OK då matte är med.

Sista rycket
Efter att ha skrämt i väg dom ovälkomna gynnarna knallade jag ner till stranden igen för att göra klart. En och en halv timme senare var både brygga, växter, stenar och insekter gröna. Jag också fläckvis. 😀

Småfåglarna gillar tydligen också den nya färgen på bryggan. Dom gillade för all del den gamla också, skillnaden är bara att deras avföring nu syns tydligare. Men det hör till om man bor vid en sjö.

Oj, vad skönt att få stryka den punkten från sommarens arbetslista!

 

3.7 – Grönt är skönt

Jag har fallit för en frestelse, påbörjat en ny punkt på att göra-listan och haft besök.

Oemotståndlig
I samband med andra ärenden åkte jag in till Tallbo trädgård igår. Det var dags att byta ut violerna jag köpte i maj. Dom står sig för all del ett tag till, men såg förvuxna ut i amplarna.

När jag hade bestämt mig för värdiga er­sät­tare kom jag i håg diamantblommorna. Jag köpte ju tre innan dom riktigt hade slagit ut och nu visar det sig att två har samma färg. Då var frågan vilken den tredje färgen var?

Gyllengula lyste dom nu i full blom. Då kunde jag inte motstå frestelsen – en till kunde jag alltid få plats med. Fast nu var ju blombänken redan full och jag ville inte plantera om, så den gula har fått en egen plats vid ”pumphuset”. Namnsdagsblomman (i trä) som har stått där hittills var enklare att plantera om.

Ny punkt
Idag tog jag i tu med punkt fyra på att göra-listan. Väderleken var optimal. Det var sol, lagom vind och lagom varmt. Redan i april köpte jag träolja och pensel. Nu skulle bryggan oljas.

I år bestämde jag mig för att sätta lite färg på bräderna och ville helst stryka på impregnering för att slippa olja om varje år. Händige släktingen tipsade mig om att det finns en extra fukttålig im­preg­ne­ring, men den fanns tyvärr inte i rött… Nä, jag skojar, röd brygga vill jag faktiskt inte ha fast jag gillar rött i övrigt.

Just den impregneringen fanns bara i brunt och det ville jag inte ha, det har ju alla andra. 😉 Grön skulle den förstås vara. Då fick jag hålla till godo med träolja upplyste den unga damen mig. Jag tvekade inte en sekund, jag skulle absolut ha grön brygga i fortsättningen. Även om det innebar att jag måste olja om den varje år.

Rätt så korkat eller hur? Då kunde jag ju lika gärna ha köpt en vanlig impregnering i grönt. Men se den tanken slog mig inte just då.

Sen gällde det att välja rätt grön färg. Den fick absolut inte vara ärtgrön eller mossgrön. TVT 5067  föll mig i smaken med tanke på att bräderna har mörknat under dom här fem åren.

Det var ohyggligt spännande att stryka den första brädan… Innan oljan hade dragit in och torkat lite trodde jag att jag hade gjort en dundertavla. Kulören såg på tok för gulgrön ut, men sen blev nyansen helt perfekt. Faktiskt bättre än på färgkartan. 🙂

Bildkomposition och -motiv var den unge mannens förslag. 😀

Besök
Strax innan jag var klar med första bryggsektionen fick jag en sticka i stortån. Fråga mig inte hur jag lyckades med det? Ont som attan gjorde det efter en stund, så till slut beslöt jag ta paus för att plocka ut den. ”Det är väl nån mening med det också” muttrade jag för mig själv medan jag la på locket på oljeburken.

När jag tittade upp stod ”den unge gentlemannen” halv­vägs ner i backen. ”Jasså, där är du” sa han. ”Jag har ringt fyra gånger men inte fått svar, men jag förstår varför” sa han och fortsatte: ”din telefon ligger inne i köket”. Jag bekräftade att så var fallet för att den låg på laddning.

Efter att ha pillat ut stickan och blodat ner mattan och halva foten (nästan) satte jag på ett plåster och talade om för den unge mannen att det inte blir nån servering förrän jag är klar med resten av bryggsektionen. Det fann han sig i och höll mig sällskap medan jag kröp och knäade för att stryka dom sista bräderna.

Sen blev det lunchpaus för min del – smörgås och fil. Den unge mannen erbjöds rabarbersaft och glass, vilket han tackade ja till.

Efter besöket återgick jag till arbetet. Två sektioner är alltså klara, nu är det bara resten kvar.