7.7 – Bland tamt och vilt

NävaJag har hittat en näva(?), tömt en karaff, kört över en ”skyddsväg” och sjasat bort en mårdhund. Mia har hittat vattensnoken.

Hittat en näva
När vi senast hade möte i Dragegården upptäckte jag en liten näva (tror jag?) som blommade mellan trapp­stenarna vid ingången. Jag har sett en sån tidigare, men vet inte namnet på den?*)

Enligt de källor jag hittat på nätet finns det 430(!) arter så det finns ju att välja på… Om du råkar veta vilken det är (klicka på bilden för större storlek) vore jag tacksam för namnet!

Tömt en karaff
Igår hade jag anledning att tömma konjakskaraffen. Den återstående skvätten räckte precis till oss som inte var chaufförer. Min f d klasskompis och hans sambo hedrade nämligen Udden med ett besök i bersån igår.

PresentDen tjusiga blombuketten och den roliga presenten upp­skat­tades storligen. I fortsättningen lever vi på stor fot på Udden. 😀

Under samtalets gång kom jag på att vi tidvis lät precis som tidigare generationer som förfasat sig över nutidens ungdom. Är det ett mönster som alltid har upprepats månntro?

Upphöjd skyddsväg
Jag kanske har orerat om upphöjd skyddsväg tidigare, men jag gör det igen eftersom jag råkade se skylten på nytt idag. Vad i fridens namn är en skyddsväg?

Om jag låter min fantasi skena är det en extra säker väg för vilt som ska ta sig över livligt trafikerade vägar. Men så är be­vis­li­gen inte fallet eftersom dom vitmålade ränderna antyder att det är frågan om ett övergångsställe för människor.

Har trafikverket i det här landet aldrig hört talas om övergångsställen? Rena rama språkmiss­handeln uppfattar jag det som. Grr.

MårdhundsvalparSjasat bort en mårdhund
Årets mårdhundsvalpar är nu utslängda från boet och ungefär i samma storlek som Mia. Idag (kl 13:10) över­raskade jag en valp som sökte ätbart på sop­hö­gen bland syrenerna.

Trots att jag högljutt sjasade i väg den, gjorde den sig ingen brådska. Människor uppfattas förstås inte som fiender. På trappan satt Mia och klappade i tassarna, hon gillar dom ju lika lite som jag.

Mia har hittat vattensnoken
I förrgår stökade Mia med nåt bakom skostället i verandan, men jag antog det var en näbbmus eller en ödla. En stund senare hade jakten flyttats inom synhåll och då blev det fart på matte.

Mia och snokenHon hade olyckligtvis hittat vattensnoken, förmodligen den jag skrev om i inlägget den 26.6. Jag skyndade mig att pytsa över den i ett tvättfat och frakta den till stranden. Där är det mindre chans att Mia hittar den räknar jag med men jag vet ju inte var hon hittade den så det är ingen garanti.

Som tur är snokar – kanske andra ormar också? – specialister på att spela döda. Dom ligger absolut blickstilla och öppnar gapet har jag märkt. Varför dom öppnar gapet vet jag inte men det verkar tillhöra simuleringen.

Förhoppningsvis får den lilla snoken leva fridfullt resten av sitt liv. 🙂

*) Tack vare kunniga vänner på FB har jag fått svar på frågan: Stinknäva heter den lilla örten.

16.7 – Mindre vanlig torsdag

Jag har använt dom grå, njutit av sommarvärme, blivit snål och träffat mårdhundar. Mia blottar gapet.

Använt dom grå
Dagen började med en kort översättning. Skönt att få använda dom grå mellan varven.

DjurplanktonTexten handlade om ”loppcirkusen” som Daphnia anordnar den 23.7 i Kärra café kl 14-17. Öns plank­tonexpert och algvetare undersöker våra medhavda vattenprover från sjön för att identifiera djurplankton. Ruskigt spännande att se dom små liven simma omkring… Hennes mikroskop är nämligen kopplat till en dator så vi kan se dom på bildskärmen.

Njutit av sommardagen
I morse kändes luften varmare än vanligt, solen behagade visa sig och termometern visade 17,4° klockan 8.50. Äntligen riktig sommarvärme!

Värmen och solskenet höll i sig ända fram till sen eftermiddag. En del moln passerade för all del och åskan mullrade avlägset men utom­hus­vis­tel­sen var klart behaglig. Faktiskt så pass att jag tyckte det var lite för varmt för gräsklippning.

Jag ångrade mina tankar genast! Det var ju ingen som tvingade mig att vara i gång med gräs­klip­paren. Det var förresten bara ”entrén” som behövde åtgärdas så det gick på nolltid.

Blivit snål
Violerna jag köpte i slutet av maj började se rätt bedagade ut så jag fick för mig att jag skulle köpa nya blommor till amplarna vid trappan. Men jag drabbades av snålhet. Snart är det slut på sommaren så in­köpet ströks från listan. Jag kom på ett alldeles gratis alternativ.

Jordrevan som övervintrade och fick plats i en balkonglåda har vuxit till sig tillräckligt för att dela på tyckte jag och skred till verket. Stackars planta. Den blev verkligen hanterad med hårdhandskarna.

Träffat mårdhundar
Fram på kvällskvisten var det dags att tömma skräptunnan med växtrester. Strax innan jag kom fram till kom­post­högen mötte min blick sex par mörkbruna ögon som förvånat tittade upp. Tre unga mård­hundar ”betade” nedanför komposthögen.

Jag ryade åt dom, vilket fick dom att lufsa i väg. Då upptäckte jag en fjärde som stod med ryggen till och oberört grävde i marken. ”Men det är ju för j—t!” hojtade jag. Då först tog den till sjappen. Så ”skygga” är dom alltså. :-/

Mia blottar gapet
En dag råkade jag ha kameran till hands när Mia gäspade stort. Håll med om att hon ser farlig ut. 🙂

Mia gäspar

14.6 – Fredag-lördag-söndag på Udden

I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Stopp i röretUnder våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

IdVädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

MårdhundsvalparGrästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂

28.6 – Gängse rutiner

Jag har återgått till gängse rutiner, förvarar spillvirke i skrivbordslådan, har försökt lokalisera en mårdhund, fått färsk fisk och satt upp fågelskrämman.

DatorfrukostÅtergång till gängse rutiner
Igår eftermiddags vinkade jag av mamma vid bussen. Det innebär att jag har återgått till gängse ruti­ner.

Frukosten äts vid datorn, middagen intas på stående fot vid diskbänken, alternativt utomhus, och disken får stå orörd tills jag får ont om utrymme på diskbänken.

Spillvirke i skrivbordslådan
Orsaken till att det blev städning i vedlidret var en madrass. Gästmadrassen är för bred för gäst­sängen och i vedlidret(!) står en smalare som min halvbror lämnade efter sig för sex år sen, så jag beslöt ta en titt på den.

Den har stått hoprullad i en plastsäck alla dessa år så den kanske kunde vara i användbart skick resonerade jag optimistiskt. Ett hål i plastsäcken tydde på att den hade haft besök och när jag drog ut den ur plastsäcken luktade den unket och var fuktig i den kanten som hade stått neråt. Ich, soptippen nästa, den ville jag inte ha in i huset.

SpillvirkeDen lediga platsen i vedlidret kunde därmed disponeras för annat. Längst in mot väggen stod en skriv­bordslåda, det enda som numera återstår av fosterfars skrivbord. Den blev utmärkt för­va­rings­plats för alla småbitar av spillvirke.

Jag öppnade också bananlådan som har stått där sen jag flyttade in. Jag hade för länge sen glömt vad den innehöll. Det visade sig vara en fast nyckel i storlek 34, ett fälgkors och en tygbag som inne­höll en jättelång elkabel för utom­hus­bruk om jag minns rätt.

Rätt praktiska prylar således. Fast en nyckel i den storleken lär jag knappast behöva.

Trallen som jag fixade till nyligen fick nytt an­vänd­nings­om­råde, mest beroende på den mördande kritik jag fick av en herre som inspekterade den. Den blev utmärkt underlag för virkeslagren och lådan med eldstände i stället.

När inspirationen strömmar till ska jag göra en ny trall. Och den får ingen se utom jag.

Mårdhund
Under tiden jag röjde i vedlidret hörde jag ett välbekant läte. En mårdhund befann sig i närheten. Jag försökte lokalisera den, men vinden och de sporadiska ”ropen” gjorde det omöjligt.

Möjligen är årets valpkull utslängd ur lyan för att söka sig egna revir? Eftersom det finns gott om doft­spår fram till och över tomten följde den antagligen dom. Antingen skrämde jag den till tystnad genom att närma mig eller så drog den i väg, efter en stund tystnade ropen.

Färsk fisk
Sent i eftermiddags knackade Oxen/Tvillingen på och erbjöd mig ta hand om fyra färska abborrar. Sånt säger man förstås inte nej till!

Han kallade dom ”abborrpinnar” men i mina ögon var dom normalstora, allting är relativt som bekant. Morgondagens middag är därmed given. Jag tror bestämt jag ska kolla om min potatis är stor nog för premiärätning.

JordgubbarFågelskrämma
Om potatisskörden blir lika bra som jord­gubbs­dito är jag mer än nöjd! Dom första gubbarna är redan avsmakade och idag plockade jag en hel skål.

Dess värre har fåglarna också upptäckt att det finns mogna jordgubbar att få, så idag riggade jag upp den andra fågelskrämman. Jag kan ju inte sitta på pass jämt. 😀

6.7 – ”Arbete är njutning”

Jag har fått nåt att tänka på, varit lite huslig och händig, jagat bort mårdhundar och oljat klart.

Tankeväckande
I morse kom värdinnan och husbonden från Östergårds förbi då jag var på väg att hämta tidningen. Vi pratades vid en kort stund och kommenterade förstås sommarvärmen. ”Fast ni har väl inte tid att njuta, så mycket som ni arbetar jämt?” avrundade jag. Då svarade mannen: ”Att arbeta ÄR att njuta.”

Jag instämmer gärna. Visst njuter jag också av att arbeta. Men bara för att jag äger min egen tid och får bestämma när jag har lust att göra vad. Jag känner för övrigt inte en enda pensionär med hälsan i behåll som sitter och rullar tummarna.

Huslig & händig
Medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, dammsög jag i vardagsrummet och när jag hade hängt ut tvätten på tork tog jag i tu med att konstruera en fågelskrämma. Det är nån som snor mina jordgubbar.

På slutrakan
Idag skulle bryggan oljas klar. Efter lunch plockade jag med mig alla attiraljer och gick ner till stran­den. Men kors vad det blåste! Och vilken sjögång! Jag kände mig som en matros till sjöss.

Efter ett par timmar beslöt jag ta matpaus. Tänk att jag varje år har glömt hur drygt det är att måla den… Men tur är väl det, annars skulle den aldrig bli målad.

Mårdhundsbesök
Under tiden jag avnjöt en övermogen men jättegod mango (ätmogen stod det på förpackningen när jag köpte den för några dar sen) som lunchdessert, såg jag att Mia gick mot dasset och satte sig en bit ifrån. Jag antog att hon spanade på nån fågel, men plötsligt kom hon rusande i full fart tillbaka till trappan.

Vid det här laget har jag full koll på den signalen. Mårdhundarna var tydligen i farten. Jag gick för­siktigt mot dasset och tog upp en sten på vägen i fall den skulle behövas.

Först varken såg eller hörde jag nåt, men sen fick jag syn på två mårdhundsvalpar som lekte i gräset några meter nedanför dasset. Då kastade jag stenen. Ingen av dom blev träffad tror jag men i ren förskräckelse skrek dom som dom brukar när det är fara å färde.

Klockan var 14.50 noterade jag. Det där med skymningsdjur stämmer alltså inte heller som jag redan tidigare har konstaterat.

Jag förstår varför Mia ligger inne och sover när jag är borta. Idag gjorde hon det också medan jag var i stranden. Det har hon aldrig gjort tidigare, men med dom ständiga besökarna känner hon sig förstås tryggast inomhus.

I stranden syns det tydligt var dom tar sig fram. Jag ser att Mia känner lukten, hon stannar alltid framför deras stig, men när hon ser att jag korsar den följer hon efter mig och litar på att det är OK då matte är med.

Sista rycket
Efter att ha skrämt i väg dom ovälkomna gynnarna knallade jag ner till stranden igen för att göra klart. En och en halv timme senare var både brygga, växter, stenar och insekter gröna. Jag också fläckvis. 😀

Småfåglarna gillar tydligen också den nya färgen på bryggan. Dom gillade för all del den gamla också, skillnaden är bara att deras avföring nu syns tydligare. Men det hör till om man bor vid en sjö.

Oj, vad skönt att få stryka den punkten från sommarens arbetslista!

 

30.6 – Möten

Årsmötet är avklarat och jag har mött en mårdhundsvalp. Mia har upplevt ett raggresande möte.

Årsmöte
Idag kl 14.00 samlades en liten skara vägandelsägare till väglagets ordinarie årsmöte. Uppslutningen var påtagligt mindre än i fjol, förutom styrelsen deltog ett halvt dussin personer.

Glädjande nog deltog också byns senast inflyttade fastighetsägare. Det är alltid trevligt att få ett ansikte till namnet. Hon har redan konstaterat att tomten är jobbig, men vi gladde henne med att familjen på det sättet har sysselsättning under semestern.

Nytt för i år var att det vankades kaffe med ”Martabulle” och pepparkaka. Det verkade vara upp­skattat. Ordförandens fru var vänlig nog att stå för arrangemanget. Nån kommenterade att det var bra att fjolårets överskott räckte till kaffe.

Protokollet är nästan färdigskrivet. I år tog jag med Zenbooken för att slippa skriva samma sak två gånger.

Valpmöte
Jag är förföljd av mårdhundar! På hemvägen från mötet mötte jag en mårdhundsvalp som kom lubbande längs vägen en bit före mitt avtag. Jag saktade in för att få en noggrannare titt, men då pep den snabbt i väg ner i diket. Tyvärr hade jag inte kameran till hands den här gången heller. Snart tror väl folk att jag bara hittar på. :-/

Ordföranden talade om att han har satt ut en fälla och var den finns så nu kan jag hoppas på att valparna är till­räckligt hungriga för att gå i den. ”Och så vet du ju var katten är om du saknar den” la han till. Betet är förstås lika frestande för Mia.

Raggresande möte
När jag hade kommit hem och bytt om beslöt jag kolla närmare var fällan är placerad. Kan ju vara bra att veta i fall jag ska rädda Mia. Då hon upptäckte att jag inte gick till bilen var hon snabb att följa med.

För att hon inte skulle få vittring på betet vek jag av till herr och fru grannen då jag hade sett fällan på avstånd. Hon blev lite avvaktande när vi närmade oss huset. Herr och fru grannen har nämligen varit katt­vakter några dagar och Mia har enligt uppgift gjort sitt bästa för att skrämma bort dom med jämna mellanrum. Idag fanns inga katter kvar längre, så hon tror säkert att hon har lyckats. 🙂

Innan det raggresande mötet inträffade hann jag börja peta i mig glass ”garnerad” med Bailey’s, beundra juniors sprillans nya iPad och testa Angry Birds. Jag förstår varför också vuxna gillar spelet, det är faktiskt skitroligt.

Fru grannen hade redan nämnt att hon väntade mat­gäster, men jag var inte riktigt beredd på att en liten (bekant) hund också ingick i sällskapet. Inte Mia heller.

Hunden blev förstås eld och lågor, vilket omgående fick Mia att bli dubbelt så stor och inta försvars­ställning sen hon räddat sig halvvägs upp i trappan till övervåningen. Lyckligtvis har hundens matte utmärkt pli på sin hund så vi slapp bevittna en samman­drabbning.

För att inte fresta på djurens tålamod ytterligare, fick Mia gå ut på verandan medan jag snabbade mig att äta upp resten av glassen. Att bli utestängd var inte populärt. Hon stod med tassarna på fönster­blecket, tittade in genom tamburfönstret och jamade förnärmat(?).

Så snart jag hade fått i mig glassen tackade jag för mig och gick. Mia höll föreläsning för mig hela vägen hem, men det hon sa lämpar sig inte för tryck. 😀

Jag kan förstå hur hon tänker. I stället för konkurrerande artfränder är ett av hennes favoritställen nu ockuperat av ett svartlurvigt odjur i stället. Fullständig kat(t)astrof!