Städning med förhinder

Utomhusstädningen i förrgår stötte inte på några hinder. Gräset blev hastigt och lustigt för långt på ”parad­sidan” av huset. För en gång skull var lilla gräsklipparen med på noterna och startade snällt efter en extra sup.

Dagens städning inomhus var inte lika smärtfri. När jag drog i gång dammsugaren var suget mer eller mindre obefintligt. Ungefär lika effektivt som om jag hade blåst av dammet. Dammpåsen var inte full, men jag bytte ändå. Ingen skillnad.

Nästa åtgärd var att damma av filtret, men det hade jag tydligen gjort nyligen så det gjorde heller ingen skillnad.

Då var det förstås stopp i röret/slangen. Igen. Att vända slangen för att suga ut hindret hade heller ingen effekt. Suget var fortfarande lika dåligt.

Då återstod att ta i sär röret. På min dammsugare är det en knepig procedur, så när Husse kom hem stod jag i badrummet och satte på ett plåster. Den lilla skruvmejseln jag hade försökt trycka in knappen för att lossa röret med hade rivit upp ett sår på handleden.

Han undrade vad jag hade haft för mig, så jag svarade: ”Jag har jobbat på egen hand.” Sen förklarade jag vari problemet bestod.

Att få den rackarns lilla knappen att ge med sig lyckades inte för Husse heller. Fast då upptäckte han en knapp på ett annat ställe och kunde lossa slangen från röret. (Den hade jag glömt trots att jag har använt den tidigare.)

Efter ett par manuella provblåsningar kom vi fram till att stoppet låg i röret, inte i slangen. ”Har du nåt man kan rensa röret med?”, undrade Husse.

Jag föreslog järntråd som fanns ute i boden. När jag gick ut på trappan en stund senare såg jag att det kom damm- och grästussar på löpande band ur röret. Och efter en avslutande manuell blåsning verkade det äntligen tomt, så då kunde jag äntligen börja städa. Tack igen Husse!

Vid middagsbordet konstaterade han: ”Det är säkert ingen annan som försökt skära upp pulsådern bara för stopp i röret.” 😀

14.6 – Fredag-lördag-söndag på Udden

I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Stopp i röretUnder våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

IdVädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

MårdhundsvalparGrästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂

24.4 – Upplösningen på mysteriet

Mysteriet med den borttappade dammsugaren (se gårdagens inlägg) fick sin upplösning i efter­middags.

AA 1Igår kväll letade jag rätt på instruktionsbok och garanti. Jag köpte dammsugaren den 28.12.2004 hade jag noterat. Inte alls 2001 eller 2002 som jag trodde igår. Det betyder att den har varit i användning i två och ett halvt år trots att den är 11 år gammal.

Innan jag kunde fortsätta leta var jag tvungen att åka i väg på ett par ärenden, men vid 14-snåret var jag tillbaka och ”på hugget”. Bakom julsakerna kunde den möjligen hålla till. Men nej, så enkelt var det tyvärr inte. Men nu är det ordning på dom också.

Det kan knappast finnas nån annan som är lika duktig på att spara tomkartonger som jag? Alla ”maskin­kartonger” kan jag ännu förstå, men mitt sortiment sträcker sig från storlek 5 x 5 cm upp till det tiodubbla. Många kartonger blir det. I och med mitt rotande passade jag på att decimera antalet högst påtagligt. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

Nu återstod bara ett möjligt utrymme… Det som jag var säker på att inte kunde innehålla nån damm­sugare. Gott om resväskor har jag också, jag som aldrig reser nånstans. Bakom en av dom såg jag en brun låda längst bak. Kunde det möjligen…?

När jag väl hade baxat undan alla hinder och dragit fram lådan, öppnade jag och tittade. Jajamen, där låg den ju. Alltså inte alls i nån blå sopsäck utan i flyttkartong nr 63. Mitt minne är verkligen inte tillförlitligt.

I lådan låg alla tillbehör, slangen hängde över en balk och dammsugarpåsar visste jag att jag hade köpt för länge sen. Jag torkade bort spindelväv och damm, satte i en ny påse och dammade av filtret. Dags för provkörning.

Dammsugare 3Den startade snällt, men ljudnivån kräver nästan hörselskydd. Om den förra lät illa innan den dog, låter den här som ett rea­plan. Allting känns ”plastigt” och munstycksmonteringen är av det allra enklaste slaget. Annat var det med min gamla, kära Hoover.

Det här är alltså ingen kvalitetsdammsugare. Men den är lätt att hantera och suger som den ska, så den får duga tills den klappar i hop. Jag är helt övertygad om att den inte kommer att hålla i nästan 30 år som den förra. Kanske inte jag heller förresten? 🙂

23.4 – Från barfotapremiär till borttappad dammsugare

Jag fick svar på efterlysningen, har haft barfotapremiär, gottat mig åt go’vädret, är klar med två skattedeklarationer och har tappat bort en dammsugare.

Svar på efterlysningen
Två personer hjälpte mig med namnet på den lilla örten i inlägget 21.4, tack igen! Nagelört (Erophila verna) heter den och tillhör släktet Drabor, som det finns en uppsjö av om man konsulterar Den nordiska floran.

Barfotapremiär
I tisdags kunde jag inte bärga mig, jag ville veta hur det kändes att gå barfota ute… Termometern visade 12,8° och solen lyste. Det blev dock en kort promenad. Mossan var varm och skön, men gräset och marken kalla. Konstigt vore det annars förresten. Men den korta stunden var ändå njutbar. 🙂

NunneörtGo’väder
För att ta vara på det fina vädret höll jag till ute och fortsatte vårstädningen. Fläckvis är det nu riktigt snyggt på Udden. Mia höll mig sällskap men tyckte att jag hellre skulle leka med henne än göra nåt nyttigt.

Mellan varven inventerade jag vårblommor. Vitsipporna har slagit ut och nunne­örten som jag ”stal” och plan­te­ra­de i fjol våras blommar den också. Hos sommargrannen såg jag att svalörten och dom gula vitsipporna lyste gult. Så här års finns det nåt nytt att upptäcka varje dag.

Två skattedeklarationer klara
Då återstår bara en skattedeklaration, den som tar mest tid och som är krångligast, dvs firmans, men mammas och min privata är klara. Mammas förhandsifyllda uppgifter såg ut att stämma, men på min saknades en tjänstepension. Korrigeringen gick väldigt enkelt att göra på skatte­myndig­he­tens sajt, så nu är den rättad och inlämnad.

Tappat bort en dammsugare
Idag fick jag för mig att jag skulle städa lite noggrannare än vanligt. Dammsugaren har stått i var­dags­rum­met i närmare en månad snart och väntat på att andan skulle falla på.

Mattorna i köket skulle ut och dammas av beslöt jag. Stormilen underlättade jobbet, jag behövde nästan bara hålla i dom så dammade dom sig själva.

Dammsugare 2När jag dammsög köksgolvet började dammsugaren låta underligt. Lite som en fiskekutter på hög­varv. Jag hann bli klar i köket och badrummet innan jag stängde av för att ta en matpaus. Efter det var den stendöd. Just så. ”Är det inte det ena så är det det andra” sa förriga flickan.

Den gamla trotjänaren har ett ansenligt antal år på nacken, närmare 30, så jag var inte förvånad. Då gällde det att ta fram en nyare upplaga. Den köpte jag gissningsvis 2001 eller 2002 och hade med mig i flytten.

Men var i fridens namn fanns den? Slangen hade jag koll på, men inte på dammsugaren. Nånstans på vinden lämpligen. Tack vare letandet fick jag ordning på mattlagret och sparade tomkartonger, men nån dammsugare hittade jag då inte. 😦

Jag har heller inget minne av att jag har sett den tidigare när jag har ordnat grejer, men möjligen kan jag ha förträngt det eftersom jag inte behövde den just då? Om jag minns rätt stoppade jag ner den i en blå sopsäck då jag packade, men alla jag hittade var tomma eller hade annat innehåll.

I morgon får jag fortsätta leta. Och om jag inte hittar den finns det ju faktiskt nya att köpa.