Att måla en brygga är inte lätt. Det kräver lång och noggrann planering, inköp av tillbehör och sist, men inte minst, inspiration och lämpligt väder.

Planeringen började redan i våras. Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt: ”I sommar ska jag måla bryggan”.

I juni tog jag fram arbetsverktygen och köpte 2,7 l målning. Den har stått på bänken i verandan sen dess och väntat på att jag skulle sätta i gång.

Därefter har vädret varit största hindret. Dels tillfälliga regnskurar som gjorde bryggan våt och dels på tok för höga temperaturer den senaste tiden.

Men igår – äntligen – var allt rätt! Både in­spi­ra­tion och väderlek sammanföll. Då gällde det att öppna locket på målburken. Lättare sagt än gjort. Oavsett hur jag bar mig åt satt det fast.

Jag började med att böja upp ”flärparna” med en liten mejsel som jag brukar. Inget resultat, så jag böjde dom lite mer. Inget resultat.

Man kunde kanske slå upp dom ytterligare med en hammare kom jag fram till. Fortfarande inget resultat.

Återstod att ta till en tång. Inget resultat nu heller, bortsett från ett par skärsår som färgade locket rödprickigt.

Då rann sinnet på Uddmor. Jag har under årens lopp öppnat likadana lock ett otal gånger och lyckats varje gång så varför var det här så förbaskat omöjligt?

Min blick föll på plastpluppen som burken var förseglad med efter nyanseringen. Den kanske jag kunde lirka upp? Nehe, det funkade inte heller.

Utan att tänka efter dess mer tryckte jag ner den i stället. Och voilà! Äntligen kunde jag komma åt innehållet. Eftersom jag tänkte måla med rulle skulle det säkert gå bra att fylla tråget med den målning som behövdes.

Det blev lite spill och kladd, men det mesta hamnade där det skulle. Så gott som hela pytsen gick åt innan bryggan var färdigmålad, så nu väntar burken på att bli förd till sopstationens avdelning för problem­avfall så småningom.

Eftersom en bänk och bryggräckena återstod att måla åkte jag idag och köpte en burk målning till. En liten burk utan ”flärpar”.