21.9 – Kulturutflykt

Vi har ett flertal muséer på ön, alla med lite olika inriktning. Och så har vi Sagalund, vårt största och i mitt tycke mest sevärda.Igår företog en liten grupp medlemmar i hembygdsföreningen en utflykt dit. Vi började med en god lunch på museéts café, Café Adéle. Värdinnan tog emot oss med ett leende och färdigdukat långbord. Förutom maten ingick dessert och kaffe i det mycket humana priset.

Vår guide gjorde oss sällskap efter litet  övertalning. En pietetsfull man i gammaldags klädsel och väl insatt i sevärdheterna. Muséet är redan stängt för säsongen men vi var välkomna sa han då jag kon­taktade honom i slutet av augusti.

Rundvandringen började i Tjuda pedagogi, grundad av Axel Oxenstierna 1649. Så redan då var vi litterata och civiliserade. 😀

Längst fram i lärosalen tronade biskop Johannes Gezelius d.ä. (1615-1690) stol, ditflyttad från en av gårdarna på ön där man höll läsförhör. Han blev biskop i Åbo 1664.

Vi fortsatte därefter till den senaste sevärdheten, Falla gård från Pederså. Arbetet med att ner­mon­tera, flytta och uppmontera den igen pågick 2012-2014. Ett hästjobb minst sagt!

Vandringen gick vidare till kommunens gamla tingshus, ett torp, en bondgård och avslutades i Villa Sagalund, där muséets grundare, Nils Oskar Jansson, bodde tillsammans med läraren och författaren Adéle Weman. Dock i var sin ände av huset. 🙂

Årstiden var inte den bästa tänkbara för ett besök. Nils Oskars planteringar (hans förebild var Carl von Linné) kom inte till sin rätt, men husen och föremålen var förstås sevärda. Nästa gång får det gärna bli ett besök sommartid på Sagalund lever-dagen då husen är ”bebodda” och gammaltida aktiviteter demonstreras.

9.4 – Fruktbart

Jag har medverkat vid konstbefruktning, drabbats av E10 och köplust, haft oväntat herrbesök och diskuterat kultur.

YmpningKonstbefruktning
Mellan ”snöskurarna” i söndags gick händige släktingen och jag ut i snålblåsten. Han hade lovat ympa mitt vildäppelträd. Sånt kan han nämligen också.

Min insats inskränkte sig till att hålla i verktyg och hjälpmedel. Om jag hade för­sökt mig på att snitta kvistytorna hade det nog inte blivit mycket bevänt med tanke på mitt ögon­mått och handlag med kniven.

Om ett par månader får vi se om ”operationen” lyckades. I bästa fall kan jag skörda Raike och Samoa nästa år kanske?

E10
Felkoden E10 är ju standard på min tvättmaskin så jag reagerade inte nämnvärt då den dök upp igår igen, utan tryckte Start som vanligt. Att koden återkommer fem gånger inom tio minuter har däremot aldrig hänt tidigare så jag var beredd att ringa reparatören. Ända tills jag fick syn på vattenkranens läge… Den stod på Off. Fruktansvärt klantigt.

Att jag har missat att ställa om kranen var också nytt. Men det är ju av misstagen man lär sig sägs det.

MultasormiKöplust
Igår fick jag S-kedjans trädgårdskatalog med posten. Farligt, farligt. Den har redan sju hundöron för sånt som jag gärna/absolut vill köpa.

Som tur är har jag kvar två presentkort sen i fjol som fortfarande gäller. Om alla inköpen blir av åter­står att se. Ibland finns inte varan och ibland hinner jag ändra mig innan jag står i kassan.

Oväntat herrbesök
Halv nio i morse vaknade jag av att nån ryckte i ytter­dörren. Jag gluttade ut under rullgardinen och såg en mörkblå van stå parkerad snett bakom Silverpilen. Därmed var jag övertygad om att jag visste vem som stod utanför.

Jag kastade mig ur sängen, drog på mig morgonrocken och gick ut för att öppna. På trappan stod en leende, okänd ung man i sotarmundering i stället för personen jag förväntade mig.

Han undrade om han hade kommit rätt? Visst var det här han skulle sota? ”Inget jag känner till men gärna för mig” svarade jag. Han förklarade att han hade ryckt i dörren tidigare för nån vecka sen och lagt en lapp i postlådan, hade jag inte fått den? ”Nej, den har jag inte sett till” sa jag bestämt och pekade ut min postlåda.

Det förklarade saken. Han hade lagt lappen i en av postlådorna vid huvudvägen. ”Undrar vem som då har fått den?” sa han med ett ännu bredare leende. ”Jag väckte dig visst?” fortsatte han. Det kunde jag ju inte förneka men tröstade honom med att jag kan ta igen sömnen när som helst.

Eftersom jag inte var beredd på sotning fick han själv plocka bort alla grejer som stod i vägen, breda ut tidningar och täppa till spjället på kaminen. Annars hör det ju till kunden att göra det.

SotareNär han var klar konstaterade han att sotningen var påkallad, han hade hittat en hel del som behövde avlägsnas. Jag kom­men­te­rade med att det inte var så underligt, senaste sotningen gjordes 2010.

Alldeles ofrivilligt prutade jag på taxan. Jag missuppfattade beloppet (han pratade enbart finska) och gav honom växel på summan jag hörde, vilket innebar att han fick 60 cent för lite. Men han pro­tes­te­rade inte så jag får reglera det nästa gång eftersom jag varken har hans namn eller telefonnummer. Han hjälper den ordinarie sotaren förklarade han.

Den killen var min själ en fullständig motsats till sur och grinig! Han var skojfrisk, glad och positiv även om han gjorde ett något förvirrat intryck. Men sin förvirring tog han också med en klack­spark i stället för att oja sig. Härligt att träffa såna människor. 🙂

Kulturdiskussion
En annan positiv själ dök upp efter lunch. Min ”elev” i svenska refererade kapitel två. Fördelen med att spela in referaten är att hon får chansen att höra och rätta sig själv innan jag korrigerar henne.

Vi hade också en fruktbar diskussion om på vilka sätt man präglas av sin kultur och i vilken om­fatt­ning. Språket öppnar visser­ligen många dörrar, men är inte nödvändigtvis någon garanti för att man anammar den nya kulturen eller blir fullt accepterad kom vi fram till.