7.12 – Pengar, vin, mat och språk

Jag får snart lön, har serverat avslaget vin, blivit bjuden på middag och åtagit mig att vara språktränare.

Pengar 2 (jpg)Snart lön
Gårdagens regnväder passade mig utmärkt. På så sätt fick jag i väg en faktura och kurs­dag­boken in­klu­sive reseräkning. För att säkert få lön fyllde jag också i en löneblankett, även om arbetstiden fram­går av kursdagboken.

Hur mycket jag får i lön har jag däremot ingen aning om? Jag vet inte ens hur stor/liten tim­er­sätt­nin­gen är, men det ger sig så småningom. Om jag tycker jag får för dålig lön lär det ändå inte löna sig att klaga. 😀

Avslaget vin
Igår eftermiddag kom skyddslingen på besök. Med sig hade han en flaska jag hade beställt. Faktiskt inte drickbart, utan chilisås. Uppdraget han hade fått var att inhandla sötsur sås med vitlök i en asiatisk affär ”nånstans i kvarteren runt busstationen” enligt beskrivningen jag hade fått. Det visade sig vara ett omöjligt uppdrag. Det blev chilisås med vitlök från en Mellanöstern-butik i stället. Den går säkert lika bra.

Eftersom han redan hade druckit kaffe och vi båda var bjudna på middag lite senare fick han nöja sig med ”bubbelvatten” utan bubbel. Att tro att kolsyran i ett mousserande vin som man öppnat för tre månader(!) sen skulle hålla sig när flaskan var igenkorkad var ju väl optimistiskt insåg jag, men efter att ha provsmakat bedömde jag att innehållet var fullt drickbart fortfarande. Visste man inte om att det hade varit mousserande skulle man inte ha märkt nåt. Skyddslingen var hänsynsfull nog att instämma så vi kunde skåla själv­ständig­hets­dagen till ära.

Middag 2Bjuden på middag
Igår förmiddags ringde fru grannen och bjöd in till mid­dag. Hon visste inte riktigt vad det skulle bli för mat men jag var välkommen som jag var (dvs ingen festklädsel tolkade jag det som) och fick absolut inte ha med mig nåt.

Jag tackade givetvis ja utan tvekan. Än så länge har jag inte blivit bjuden på nåt oätbart. Paltbröd var jag helt säker på att slippa. 😉

I och med att jag hade tillgång till ett par extra händer tvingade jag skyddslingen att bära dom tyngsta soppåsarna så vi tog den längre vägen förbi sop­tunnan. Värdparet välkomnade oss i hallen och efter några minuter blev vi ombedda att sätta oss till bords.

Fisk med pasta, sallad och bladspenat fick vi kasta oss över. Jättegott! Lustigt att mat som nån annan har tillrett alltid smakar godare än ens egen? Som dessert serverades plättar med sylt och grädde. Det hade skyddslingen uttryckligen beställt. Bra val tycker jag. 🙂

Språktränare
Efter lunch idag knallade jag över till grannen igen. Igår glömde jag nämligen ta med mig boken ”Ett universum ur ingenting” (Lawrence M Krauss) som jag hade lovat låna ut till herr junior.

Jag blev uppmanad att ”sess ner”, ett uttryck som härstammade från ”fammo” (eller mommo?) upplyste fru grannen. Innan jag steg upp igen hade herr grannen värvat mig som juniors coach i finska. Bra förslag, då kan vi lära varandra tyckte jag.

I morgon har junior prov i finska så juniors pappa bestämde att drillningen skulle börja redan idag. Klockan fyra närmare bestämt. Några minuter efter fyra knackade junior på och nu har vi böjt ett antal verb med alla personliga pronomina, både i presens och imperfekt under en timme. Hoppas det går bra för honom i morgon!

Tills vi ses nästa gång behöver jag ta reda på om verbet kukkia verkligen blir likadant i imperfekt som i presens? Blir Jag blommar (Minä kukin) verkligen Minä kukin också i imperfekt? Att använda per­sonligt pronomen till just det verbet är förstås lite konstruerat, men rent grammatikaliskt är det ju möjligt. Nån som kan/vill hjälpa mig med det?

14.9 – Livat på Udden

Jag har förhindrat intrång, rådbråkat mina språkkunskaper, möblerat om och haft en helkväll. Bella har flyttat ut och Hilda har flyttat in.

Förhindrat intrång
I förrgår var det dags igen. Ett av Mias jaktbyten hade hittat det perfekta gömstället under telefon­bänken tack vare att det finns en smal öppning nertill på baksidan. Men nu är det slut med det. För att förhindra en upprepning kapade jag en smal list i lagom längd och spikade fast den. Mia tycker(?) det är juste av matte att ta parti för henne. 😉

Svårt med språket
I måndags frågade ordföranden om jag kunde skriva protokollet från mötet i söndags. Eftersom majo­ri­tetsspråket i styrelsen är finska, blev det till att rådbråka språkkunskaperna.

BlomställningI förrgår skrev jag således mitt livs första protokoll på finska. Det blev inte speciellt ledigt och lättläst. Jag kan tänka mig att språkbruket motsvarar en tredje­klassares, men det får dom ta.

Ommöblering
Igår möblerade jag om på trappan så snart jag hade fått leverans av blomställningen jag fyndade på Bytesbörsen på FB. Till det facila priset av 25 € fick jag en tredelad blomställning i rotting inklusive en tidningskorg i samma material.

Den lilla blomställningen i metall som jag köpte i somras är helt OK, men löjligt liten att ställa på trappan. Den här är klart maffigare och ger blommorna mera ljus. Ett bra köp tycker jag.

Helkväll
Klockan 17:21 anlände som avtalat kvällens kock, Filosofen, utrustad med ”sovel” och nödvändiga verktyg för tillagningen. Det skulle vankas nyfångad och nyrökt abborre till middag. Mums filibabba!

Min enda insats bestod i att tillhandahålla fyra tegelstenar (till eldhärden), potatis, bestick och porslin. Sen var det bara att vänta tills det ångande fatet bars in.

Rökta firrarAbborrarna var naturligtvis delikata. Snapsar­na likaså. När fyra firrar återstod var vi proppmätta och höll en liten paus innan vi fyllde på med te, respektive kaffe och avec.

Framåt halv fyra i morse var middagen ”sluffinitivt” överstökad och diverse världs­pro­blem lösta. Det kan man väl kalla en helkväll?

Den enda som inte var riktigt nöjd med tillställningen var Mia. Hon fick för lite uppmärksamhet tyckte hon.

Om det var i protest eller av misstag hon välte blomvasen på bordet i vardagsrummet lär jag aldrig få veta, men jag kunde ju inte bestraffa henne i efterhand. Det var nog ett misstag har vi bestämt oss för. 🙂

Ut- och inflyttning
Fordonsparaden på Udden satte nytt rekord igår – totalt sju fordon, varav två flyttbilar. Sommar­grannen flyttade ut. Fyra tillhörde mina besökare och den sjunde färdades sommargrannen i.

På förmiddagen idag hade två okända bilar dykt upp, så jag antog att flytten fortsatte, men det visade sig att den nya ägaren höll på att flytta in. Så i stället för Bella är det nu Hilda som bevakar reviret har jag fått klart för mig under dagen. Än så länge har jag bara sett baksidan(!) på en av de nya ägarna, men förr eller senare får jag antagligen se framsidan också.

9.4 – Fruktbart

Jag har medverkat vid konstbefruktning, drabbats av E10 och köplust, haft oväntat herrbesök och diskuterat kultur.

YmpningKonstbefruktning
Mellan ”snöskurarna” i söndags gick händige släktingen och jag ut i snålblåsten. Han hade lovat ympa mitt vildäppelträd. Sånt kan han nämligen också.

Min insats inskränkte sig till att hålla i verktyg och hjälpmedel. Om jag hade för­sökt mig på att snitta kvistytorna hade det nog inte blivit mycket bevänt med tanke på mitt ögon­mått och handlag med kniven.

Om ett par månader får vi se om ”operationen” lyckades. I bästa fall kan jag skörda Raike och Samoa nästa år kanske?

E10
Felkoden E10 är ju standard på min tvättmaskin så jag reagerade inte nämnvärt då den dök upp igår igen, utan tryckte Start som vanligt. Att koden återkommer fem gånger inom tio minuter har däremot aldrig hänt tidigare så jag var beredd att ringa reparatören. Ända tills jag fick syn på vattenkranens läge… Den stod på Off. Fruktansvärt klantigt.

Att jag har missat att ställa om kranen var också nytt. Men det är ju av misstagen man lär sig sägs det.

MultasormiKöplust
Igår fick jag S-kedjans trädgårdskatalog med posten. Farligt, farligt. Den har redan sju hundöron för sånt som jag gärna/absolut vill köpa.

Som tur är har jag kvar två presentkort sen i fjol som fortfarande gäller. Om alla inköpen blir av åter­står att se. Ibland finns inte varan och ibland hinner jag ändra mig innan jag står i kassan.

Oväntat herrbesök
Halv nio i morse vaknade jag av att nån ryckte i ytter­dörren. Jag gluttade ut under rullgardinen och såg en mörkblå van stå parkerad snett bakom Silverpilen. Därmed var jag övertygad om att jag visste vem som stod utanför.

Jag kastade mig ur sängen, drog på mig morgonrocken och gick ut för att öppna. På trappan stod en leende, okänd ung man i sotarmundering i stället för personen jag förväntade mig.

Han undrade om han hade kommit rätt? Visst var det här han skulle sota? ”Inget jag känner till men gärna för mig” svarade jag. Han förklarade att han hade ryckt i dörren tidigare för nån vecka sen och lagt en lapp i postlådan, hade jag inte fått den? ”Nej, den har jag inte sett till” sa jag bestämt och pekade ut min postlåda.

Det förklarade saken. Han hade lagt lappen i en av postlådorna vid huvudvägen. ”Undrar vem som då har fått den?” sa han med ett ännu bredare leende. ”Jag väckte dig visst?” fortsatte han. Det kunde jag ju inte förneka men tröstade honom med att jag kan ta igen sömnen när som helst.

Eftersom jag inte var beredd på sotning fick han själv plocka bort alla grejer som stod i vägen, breda ut tidningar och täppa till spjället på kaminen. Annars hör det ju till kunden att göra det.

SotareNär han var klar konstaterade han att sotningen var påkallad, han hade hittat en hel del som behövde avlägsnas. Jag kom­men­te­rade med att det inte var så underligt, senaste sotningen gjordes 2010.

Alldeles ofrivilligt prutade jag på taxan. Jag missuppfattade beloppet (han pratade enbart finska) och gav honom växel på summan jag hörde, vilket innebar att han fick 60 cent för lite. Men han pro­tes­te­rade inte så jag får reglera det nästa gång eftersom jag varken har hans namn eller telefonnummer. Han hjälper den ordinarie sotaren förklarade han.

Den killen var min själ en fullständig motsats till sur och grinig! Han var skojfrisk, glad och positiv även om han gjorde ett något förvirrat intryck. Men sin förvirring tog han också med en klack­spark i stället för att oja sig. Härligt att träffa såna människor. 🙂

Kulturdiskussion
En annan positiv själ dök upp efter lunch. Min ”elev” i svenska refererade kapitel två. Fördelen med att spela in referaten är att hon får chansen att höra och rätta sig själv innan jag korrigerar henne.

Vi hade också en fruktbar diskussion om på vilka sätt man präglas av sin kultur och i vilken om­fatt­ning. Språket öppnar visser­ligen många dörrar, men är inte nödvändigtvis någon garanti för att man anammar den nya kulturen eller blir fullt accepterad kom vi fram till.

24.3 – Muskelträning och språkövning

Jag har gjort en ny kanal, klätt av mig och samtalat på främmande språk.

KanalNy kanal
Det första jag såg när jag gick ut idag var att smältvattnet fortfarande lyckas ta sig ner till trappan. Grrr. Nya tag med isbillen och ny kanal.

Jag vet inte exakt vad isbillen väger, men vikten motsvarar gott och väl ett par hantlar. I stället för att stå på gym och lyfta vikter kan jag alltså träna armmusklerna och göra nytta samtidigt. Enda kost­na­den är slitaget på isbillen. 😀

Avklädning
Det fantastiska vädret håller i sig än. På eftermiddagen hade temperaturen tagit sig över noll­strecket, det var så gott som vindstilla och solen värmde skönt.

Arbetet med den nya kanalen gjorde mig ändå varmare. Det kändes alldeles lagom att skippa jackan och hämta ved i tröja och jeans.

Jag ser verkligen fram mot att slippa det eviga på- och avklädandet! Än så länge krävs det oftast öronlappar, halsduk, jacka och stövlar bara för att gå ut och hämta (dricks)vatten.

Främmande språk
Idag hade vi kommit överens om att vår invandrare i byn skulle komma till Udden för en pratstund på eftermiddagen. När han kom stod jag på samma ställe som förra gången, fast idag hade inte ved­liders­dörren hoppat av gångjärnet tack och lov.

Anledningen var att jag stod och pratade med Oxen/Tvillingen som var ut och ”fingå”. Då passerar man alltid Udden nämligen. Och har man tur kan man få byta några ord med Uddmor. 😉

BritishAv besökarens kroppshållning framgick alldeles tydligt att han hade ännu mer ont i ryggen än förra gången. Orsaken fick vi veta, var att han hade halkat och ramlat baklänges stackars människa.

Över kaffe och tilltugg ventilerade vi smått och gott som hänt sen sist. Trots att jag ofta läser engel­ska böcker får jag leta efter en del ord och uttryck ibland men det är ändå roligt att få praktisera språket med en ”inföding”.

Som bekant är det en del skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. Jag minns fortfarande att magis­ter Fellman sa till oss på gymnasiet att det var helt OK med ameri­kansk engelska, huvudsaken var att vi inte blandade brittisk och amerikansk. Jag beslöt då att välja brittisk engelska och har troget följt hennes råd sen dess.

Ett av dom intyg jag är alldeles speciellt stolt över, är ett från 1975 där det står: ”… and at times would allow her to pass for a native-born speaker.” Frågan är om Mr G Elliott, M.A., skulle ha samma upp­fattning om han hörde mitt ringrostiga uttal nuförtiden?