20.2 – Från proffs till fyrfotade djur

Tvättmaskinen är som ny, jag har hittat en massa klasskompisar och lämnat underlag till bo­upp­teck­ningen. Mia gillar snöfritt och har sett en jättehund.

FilterTvättmaskinen åtgärdad
Mellan klockan 11 och 13 igår var det aviserat att ser­vice­killen som skulle fixa E10-felet på tvätt­ma­ski­nen skulle dyka upp. Han kom innan klockan hann slå elva, helt fantastiskt!

Efter att det första filtret var åtgärdat körde han nåt slags självtestprogram på maskinen och kon­staterade att det fanns fler fel. Inne i maskinen satt ytterligare ett filter som också var igenkorkat.

För att slippa ingrepp i tvättmaskinen i fortsättningen, rekommenderade han ett filter som sattes in mellan vattenkranen och slangen. Självfallet fick han montera ett sånt. Nu kanske jag ska rengöra det lite oftare än vart sjunde år.

Det visade sig att det också fanns ett annat problem. Vattenkranen fungerar inte längre… Det kommer vatten oavsett om den står i ON- eller OFF-läge, så den behöver jag byta vid tillfälle. Fast jag upptäckte ju hur han gjorde för att stänga vattnet manuellt, så i värsta fall kan jag tillämpa samma metod. Alltid lär man sig nåt nytt.

Jag frågade om servicekillen ville ha kaffe och det ville han, så efter avslutat arbete fick han kaffe och smörgås, det närmade sig lunch. Jobbet hade tagit nästan en timme i anspråk.

När han hade åkt provkörde jag omgående i och med att maskinen var laddad med tvätt och genom­blöt efter diverse provspolningar. Vilken skillnad! Nu tog det bara ett par minuter att fylla maskinen jämfört med det det tiodubbla tidigare. Skönt med proffs. 🙂

Klasskompisar
Det är inte så dumt med FB. Igår hittade en före detta klasskompis från Lönkan mig och jag blev ansluten till gruppen Nya Svenska Samskolan 1888-1977. I den gruppen hittade jag förstås många fler klasskompisar.

Förutom elever fanns också några lärare med i gruppen, bland annat en av mina favoritlärare som undervisade i engelska. Kul.

Bouppteckning
I eftermiddags hade jag tid hos boupptecknaren för genomgång av dödsboets skulder och tillgångar. Jag lämnade i från mig allt väsentligt i materialväg och fick lära mig att föregående gene­rations bo­uppteckning är viktig att spara.

Den som gjordes efter min styvfar hade mamma inte kvar, men det går förstås alltid att få en kopia. I och med att mamma och styvfar hade äktenskapsförord och inbördes testamente, ska ju barnen till min styvfar ha ut sitt farsarv om dom inte redan fått det. Men det får proffset reda ut.

Mia ser en hästMia gillar snöfritt
Sen snön försvann har Mia börjat trivas ute igen. Av allt att döma är näbbmössen i farten, såna har hon fångat flera av. Synd bara att hon inte kommer åt mössen som härjar i väggarna och på mellan­taket.

Jättehund
När jag hämtade posten vid lunchtid hörde jag en ljus röst i backen och inom kort dök ett lite ovan­ligare ”fordon” upp – en häst med en ung dam sadeln. Den unga damen pratade i telefon, därav rösten. Ekipaget stannade på krönet en liten stund så jag hann in och hämta kameran.

Mia satt på trappan, fullkomligt för­häxad. Eftersom vi har hästar i byn, passerar dom då och då, men det var nog länge sen Mia såg nån. Hon satt blickstilla och fortsatte att titta stint på ”jättehunden” trots att jag pratade med henne.

När jag gick in såg hon ut som om hon tänkte följa med för säkerhets skull, men just då gick hästen vidare så hon satt kvar för att kolla vart dom tog vägen. Förutom jakttagen det mest spännande som hänt idag antar jag. 🙂

12.2 – Eld och vatten, liv och död

Jag har bränt hundralappar, skickat dödsfallsintyg och vändagskort och fått nog av E10. Mia gillar vitlök och har utmärkt sig igen.

BegravningsblommorBränt hundralappar
I söndags hade jag vilodag, men i förrgår tog jag en titt på graven där be­grav­nings­blom­morna lades efter jordfästningen. Jag hade förväntat mig att se kistdekorationen, men den åkte tydligen med kistan till krematoriet.

Det innebär att ett par hundralappar också går upp i rök, men jag förstår att de­ko­ra­tio­nen var så väl fastsatt att be­grav­nings­en­tre­pre­nö­ren inte ville/kunde ta loss den. Eller så är det kutym att den läm­nas kvar på kistan?

Dödsfallsintyg och vänkort
I måndags hade jag diverse ärenden till Kimito och kände mig lite harmsen över att utdraget ur be­folk­nings­bok­fö­ringen (dödsfallsintyget) ännu inte hade kommit, annars hade jag kunnat ordna mammas ärenden på banken samtidigt.

Innan jag åkte hämtade jag posten. Och där låg det ju, så himla bra! Som sagt, i min värld sker det ofta små mirakel. 🙂

Igår postade jag således en bunt med dödsfallsintyg till företag och organisationer både i Sverige och Finland. I samma bunt låg vändagskorten som jag kände för att skicka i år. Det är ju faktiskt viktigt att hedra också dom levande.

TvättmaskinNog av E10
Nu har jag fått nog! Gårdagens 60-graders tvätt tog drygt fem timmar i stället för en och en halv… Vid varje vattenpåfyllning stannade tvättmaskinen och visade den irriterande välbekanta felkoden E10. Jag borde förstås ha suttit bredvid och tryckt på start-knappen varje gång, men jag hade viktigare saker för mig.

Idag ringde jag servicefirman som samarbetar med våra lokala vitvaruleverantörer. På onsdagar bevistar dom tydligen vår ö, så nästa onsdag blir felet åt­gärdat (mellan 11 och 13) – hoppas jag innerligt!

Min teori är att felet upp­står av samma anledning som stoppen i duschen tidi­gare, dvs sjövattnet inne­håller orenheter som passerar silen i bottenventilen och som den (löjligt) känsliga apparaturen inte gillar eftersom E10 är felkoden för problem med vatten­till­för­seln. Efter att jag tog bort silen från blandaren till duschen har jag inte haft ett enda stopp, så jag förväntar mig att det här kan åtgärdas på samma sätt.

Mia gillar vitlök
Jag har aldrig hört talas om en katt som gillar vitlök, men det gör Mia, hör och häpna. Då menar jag inte vitlökskryddade livsmedel, utan färsk vitlök.

Förutom aioli, gillar jag grädd­­fil med pressad vitlök och gjorde i ordning en skål härom dagen. Igår åt jag upp det sista och ställde fram skålen till Mia i tron att hon skulle avskräckas av lukten, men inga­lunda, hon slickade förtjust i sig resterna. Det måste väl ändå vara högst ovanligt?

MagnoliaTredje gången gillt
Igår kväll var det dags igen. Strax innan jag skulle gå och lägga mig hörde jag en konstig duns från vardagsrummet. Eftersom Mia var i ”högform” antog jag att det var hon som ställt till med nåt.

Mycket riktigt. Vasen med den ståtliga mag­nolia­kvis­ten jag fick av min passagerare i måndags låg på golvet och det mesta av vattnet hade givetvis runnit ut, både på mattan och på golvet. Suck.

Mia satt en bit ifrån och tittade på mig med uppspärrade ögon. Hon mindes säkerligen hur arg matte lät och såg ut vid dom föregående incidenterna, men den här gången nöjde jag mig med att morra dovt.

Hon smet i väg nånstans men var efter en halv minut lika yster och sprallig igen och tyckte det var roligt att se golvtrasan åka fram och tillbaka. Då hade matte redan lugnat sig så vi var sams igen. 🙂

9.4 – Fruktbart

Jag har medverkat vid konstbefruktning, drabbats av E10 och köplust, haft oväntat herrbesök och diskuterat kultur.

YmpningKonstbefruktning
Mellan ”snöskurarna” i söndags gick händige släktingen och jag ut i snålblåsten. Han hade lovat ympa mitt vildäppelträd. Sånt kan han nämligen också.

Min insats inskränkte sig till att hålla i verktyg och hjälpmedel. Om jag hade för­sökt mig på att snitta kvistytorna hade det nog inte blivit mycket bevänt med tanke på mitt ögon­mått och handlag med kniven.

Om ett par månader får vi se om ”operationen” lyckades. I bästa fall kan jag skörda Raike och Samoa nästa år kanske?

E10
Felkoden E10 är ju standard på min tvättmaskin så jag reagerade inte nämnvärt då den dök upp igår igen, utan tryckte Start som vanligt. Att koden återkommer fem gånger inom tio minuter har däremot aldrig hänt tidigare så jag var beredd att ringa reparatören. Ända tills jag fick syn på vattenkranens läge… Den stod på Off. Fruktansvärt klantigt.

Att jag har missat att ställa om kranen var också nytt. Men det är ju av misstagen man lär sig sägs det.

MultasormiKöplust
Igår fick jag S-kedjans trädgårdskatalog med posten. Farligt, farligt. Den har redan sju hundöron för sånt som jag gärna/absolut vill köpa.

Som tur är har jag kvar två presentkort sen i fjol som fortfarande gäller. Om alla inköpen blir av åter­står att se. Ibland finns inte varan och ibland hinner jag ändra mig innan jag står i kassan.

Oväntat herrbesök
Halv nio i morse vaknade jag av att nån ryckte i ytter­dörren. Jag gluttade ut under rullgardinen och såg en mörkblå van stå parkerad snett bakom Silverpilen. Därmed var jag övertygad om att jag visste vem som stod utanför.

Jag kastade mig ur sängen, drog på mig morgonrocken och gick ut för att öppna. På trappan stod en leende, okänd ung man i sotarmundering i stället för personen jag förväntade mig.

Han undrade om han hade kommit rätt? Visst var det här han skulle sota? ”Inget jag känner till men gärna för mig” svarade jag. Han förklarade att han hade ryckt i dörren tidigare för nån vecka sen och lagt en lapp i postlådan, hade jag inte fått den? ”Nej, den har jag inte sett till” sa jag bestämt och pekade ut min postlåda.

Det förklarade saken. Han hade lagt lappen i en av postlådorna vid huvudvägen. ”Undrar vem som då har fått den?” sa han med ett ännu bredare leende. ”Jag väckte dig visst?” fortsatte han. Det kunde jag ju inte förneka men tröstade honom med att jag kan ta igen sömnen när som helst.

Eftersom jag inte var beredd på sotning fick han själv plocka bort alla grejer som stod i vägen, breda ut tidningar och täppa till spjället på kaminen. Annars hör det ju till kunden att göra det.

SotareNär han var klar konstaterade han att sotningen var påkallad, han hade hittat en hel del som behövde avlägsnas. Jag kom­men­te­rade med att det inte var så underligt, senaste sotningen gjordes 2010.

Alldeles ofrivilligt prutade jag på taxan. Jag missuppfattade beloppet (han pratade enbart finska) och gav honom växel på summan jag hörde, vilket innebar att han fick 60 cent för lite. Men han pro­tes­te­rade inte så jag får reglera det nästa gång eftersom jag varken har hans namn eller telefonnummer. Han hjälper den ordinarie sotaren förklarade han.

Den killen var min själ en fullständig motsats till sur och grinig! Han var skojfrisk, glad och positiv även om han gjorde ett något förvirrat intryck. Men sin förvirring tog han också med en klack­spark i stället för att oja sig. Härligt att träffa såna människor. 🙂

Kulturdiskussion
En annan positiv själ dök upp efter lunch. Min ”elev” i svenska refererade kapitel två. Fördelen med att spela in referaten är att hon får chansen att höra och rätta sig själv innan jag korrigerar henne.

Vi hade också en fruktbar diskussion om på vilka sätt man präglas av sin kultur och i vilken om­fatt­ning. Språket öppnar visser­ligen många dörrar, men är inte nödvändigtvis någon garanti för att man anammar den nya kulturen eller blir fullt accepterad kom vi fram till.

2.1 – Insikter

Jag har drabbats av E10, klättrat på väggarna och självförtroendet har naggats i kanten.

Repris på E10
Det är ju fantastiskt att man kan tvätta och torka tvätten trots snöblandat regn! Förutsatt att man har el vill säga. Det gäller det mesta i hjälpmedelsväg. Tvättiden förlängdes dess värre med minst en timme för att felkoden E10 återkom med jämna mellanrum.

Förra gången lärde jag mig att maskinen ska vara tom på vatten innan jag putsar filtret så jag en­vi­sa­des med att trycka på start-knappen ända tills tvättprogrammet var klart. Förhoppningsvis kommer jag i håg att fixa problemet innan jag tvättar nästa gång.

Nä, förresten det gör jag antagligen inte, bäst att sätta en lapp på maskinen.

Fasadklättrare
Sen några dar är utlampan mörk. Idag inventerade jag lampförrådet men kom på att jag inte vet vad lampan har för styrka? Enda sättet var att kolla den gamla.

Det krävde ytterkläder mot snöslask och friska vindar och ett besök i boden för att hämta en stege. Lampan sitter nämligen nästan uppe vid taket på husgaveln. Det är jag för all del glad för. På så sätt belyser den en större yta.

Ibland är min självinsikt lite begränsad. Jag tog den korta stegen i den falska tron att jag är minst 1,75 lång… Det innebar att jag var tvungen att ställa den ganska rak för att ha en chans att nå upp. Eftersom jag har lätt för svindel vill jag hålla i mig – med båda händerna helst – och i all synnerhet när jag står med näsan fast i väggen.

Det gick ganska bra att skruva av lampkupa och lampa med en hand. 100 W stod det på lampan så nu vet jag vad jag behöver handla i morgon. Och nästa gång får det bli den längre stegen.

Rubbat självförtroende
I kväll dök händige släktingen oväntat upp med avbitartång modell större och bågfil. Jag hade tidigare föreslagit skärbrännare som alternativ till avbitaren så det var väl därför.

Sen greppade han den lilla avbitaren som jag lånade igår och nöp av ståltråden utan att anstränga sig. Jag får alltså nöja mig med mitt mentala styrkeövertag i fortsättningen. 😉

Hur som helst har jag fått min lilla hylla att ställa grejer i på diskbänken. Eller egentligen två. Den avkapade delen går utmärkt att hänga på väggen. Tack igen för den välvilliga utryckningen!