4.9 – Unik födelsedagspresent

Sotaren har flera gånger kommenterat bristen på landgång på taket. Både vägg‑ och takstege finns, däremot saknas landgång mellan skorstenarna. Kakelugnen i ”södra salongen” har nämligen en egen skorsten.

Jag har förträngt sotarens kommentarer i flera år men så tog Husse upp saken till diskussion i somras. Den utmynnade i att Husse kontaktade en bekant plåtslagare som vi också har anlitat i föreningen.

Plåtslagaren kom så småningom, mätte och åtog sig uppdraget. Den 8.8 levererade han och mon­te­rade landgången. Eller egentligen två eftersom avståndet krävde det.

Då fakturan kom vidtog en ny diskussion. Husse tyckte att eftersom det var hans idé så skulle han stå för kostnaden. Jag protesterade vänligt men bestämt. Det var ju mitt hus det gällde.

”Jo, men jag bor också här” sa han och fortsatte motiveringarna. Då föreslog jag en kompromiss. Vi kunde väl dela på den? Men det gick inte heller hem.

”Du får landgången som födelsedagspresent i förskott” kom han på. Jag påpekade att jag ju redan hade fått en present i förskott! Dumt nog hade jag tidigare avslöjat att jag funderade på att köpa en Sodastream och det hade han tagit fasta på.

Till slut lät jag mig motvilligt övertalas. Så nu undrar jag om det kan finnas nån i hela världen som har fått en lika unik födelsedagspresent? 🙂

9.4 – Fruktbart

Jag har medverkat vid konstbefruktning, drabbats av E10 och köplust, haft oväntat herrbesök och diskuterat kultur.

YmpningKonstbefruktning
Mellan ”snöskurarna” i söndags gick händige släktingen och jag ut i snålblåsten. Han hade lovat ympa mitt vildäppelträd. Sånt kan han nämligen också.

Min insats inskränkte sig till att hålla i verktyg och hjälpmedel. Om jag hade för­sökt mig på att snitta kvistytorna hade det nog inte blivit mycket bevänt med tanke på mitt ögon­mått och handlag med kniven.

Om ett par månader får vi se om ”operationen” lyckades. I bästa fall kan jag skörda Raike och Samoa nästa år kanske?

E10
Felkoden E10 är ju standard på min tvättmaskin så jag reagerade inte nämnvärt då den dök upp igår igen, utan tryckte Start som vanligt. Att koden återkommer fem gånger inom tio minuter har däremot aldrig hänt tidigare så jag var beredd att ringa reparatören. Ända tills jag fick syn på vattenkranens läge… Den stod på Off. Fruktansvärt klantigt.

Att jag har missat att ställa om kranen var också nytt. Men det är ju av misstagen man lär sig sägs det.

MultasormiKöplust
Igår fick jag S-kedjans trädgårdskatalog med posten. Farligt, farligt. Den har redan sju hundöron för sånt som jag gärna/absolut vill köpa.

Som tur är har jag kvar två presentkort sen i fjol som fortfarande gäller. Om alla inköpen blir av åter­står att se. Ibland finns inte varan och ibland hinner jag ändra mig innan jag står i kassan.

Oväntat herrbesök
Halv nio i morse vaknade jag av att nån ryckte i ytter­dörren. Jag gluttade ut under rullgardinen och såg en mörkblå van stå parkerad snett bakom Silverpilen. Därmed var jag övertygad om att jag visste vem som stod utanför.

Jag kastade mig ur sängen, drog på mig morgonrocken och gick ut för att öppna. På trappan stod en leende, okänd ung man i sotarmundering i stället för personen jag förväntade mig.

Han undrade om han hade kommit rätt? Visst var det här han skulle sota? ”Inget jag känner till men gärna för mig” svarade jag. Han förklarade att han hade ryckt i dörren tidigare för nån vecka sen och lagt en lapp i postlådan, hade jag inte fått den? ”Nej, den har jag inte sett till” sa jag bestämt och pekade ut min postlåda.

Det förklarade saken. Han hade lagt lappen i en av postlådorna vid huvudvägen. ”Undrar vem som då har fått den?” sa han med ett ännu bredare leende. ”Jag väckte dig visst?” fortsatte han. Det kunde jag ju inte förneka men tröstade honom med att jag kan ta igen sömnen när som helst.

Eftersom jag inte var beredd på sotning fick han själv plocka bort alla grejer som stod i vägen, breda ut tidningar och täppa till spjället på kaminen. Annars hör det ju till kunden att göra det.

SotareNär han var klar konstaterade han att sotningen var påkallad, han hade hittat en hel del som behövde avlägsnas. Jag kom­men­te­rade med att det inte var så underligt, senaste sotningen gjordes 2010.

Alldeles ofrivilligt prutade jag på taxan. Jag missuppfattade beloppet (han pratade enbart finska) och gav honom växel på summan jag hörde, vilket innebar att han fick 60 cent för lite. Men han pro­tes­te­rade inte så jag får reglera det nästa gång eftersom jag varken har hans namn eller telefonnummer. Han hjälper den ordinarie sotaren förklarade han.

Den killen var min själ en fullständig motsats till sur och grinig! Han var skojfrisk, glad och positiv även om han gjorde ett något förvirrat intryck. Men sin förvirring tog han också med en klack­spark i stället för att oja sig. Härligt att träffa såna människor. 🙂

Kulturdiskussion
En annan positiv själ dök upp efter lunch. Min ”elev” i svenska refererade kapitel två. Fördelen med att spela in referaten är att hon får chansen att höra och rätta sig själv innan jag korrigerar henne.

Vi hade också en fruktbar diskussion om på vilka sätt man präglas av sin kultur och i vilken om­fatt­ning. Språket öppnar visser­ligen många dörrar, men är inte nödvändigtvis någon garanti för att man anammar den nya kulturen eller blir fullt accepterad kom vi fram till.

26.4 – Service i flera former

Jag har fått gängad fot, hemtransport, hål i plånboken och träff med sotaren.

Gängad fot
Händige släktingen tipsade mig i fjol om att det finns gängade fötter för t ex tvättställningar och andra typer av stolpar. Då hade jag redan införskaffat en variant utan gängor till pumphuset, men stolpen till tvättlinan behö­ver en bättre förankring så idag åkte jag in till Varutjänst.

Den unge mannen som har gått både kundservice- och charma gamla tanter-kursen kom ut, öppnade dörren och hälsade mig välkommen. Jag blev så tagen så jag var tvungen att fråga om han öppnade åt mig? Jo, det gjorde han. Hans chef intygade med ett brett leende.

Hemtransport
Innan jag tackade och gick hade nämnda unge man skrivit en fraktsedel på resten av grejerna jag köpte. Dom levereras preliminärt nästa vecka.

Trappan ska få nya möbler och den gamla, övervuxna cementplattan i syrenbersån ska äntligen gömmas under ett trädäck. Möblerna hade jag kanske delvis lyckats transportera i Silverpilen, men virket hade ändå inte gått in så dom får komma till Udden med hela rasket.

Hål i plånboken
I fjol betalade jag 46 € för årsservice och däckbyte så jag ska inte gnälla, men dagens belopp fick mig att med eftertryck utbrista ”oj då” när jag såg slutsumman.

Och värre blir det. Bakre ljuddämparen behöver bytas och så nån slags inre rem som var sprucken. Dock inte kamremmen eftersom Silverpilen är utrustad med kamkedja. Tur det då, men säkert blir det ett belopp i samma storleksordning som dagens.

Det är ju inte så konstigt. Den 20.6.2002 har jag ägt bilen i 10 år och hittills är inget annat bytt än fjädern i fjol och det som ingår i årsservicen. Eftersom den är tillverkad i november 2001 är det är ganska naturligt att vissa saker behöver bytas. Med drygt 57.700 km i total körsträcka håller den nog ett bra tag till min lilla snuttbil. 🙂

Träff med sotaren
I fjol var sotaren aldrig på sitt årliga besök, men nu ska det bli av. Jag träffade honom på macken och frågade när jag får se honom hos mig. ”Om ett par veckor” fick jag till svar. Återstår att se om den planeringen håller, men jag har inga akuta behov så han är välkommen när han kommer.